enligtvirta

Dessa dagar, som inte blir fler och inte längre, men nog kortare, eller åtminstone kompaktare, de lever sitt eget liv. Tidigt i morse blev det alltså avfärd i Nasse tröja för att göra bort sig i radion. Sen följde halvtaskig undervisning, eller inte var den väl dålig i sig, jag bara har för hög puls för att vara avslappnad. En kille försökte muta mig med fem kaffepaket för att jag skulle skriva hans finskaprov. Jag skulle gladeligen ha gjort det och Pia hade säkert låtit mig om jag känner henne rätt, men han bangade ur. Typiskt tonåringar. Då man tar dem på allvar tror de att de skojade.

 

Exakt klockan 14.50 brukar helvetet bryta ut i e-posten. Skulle det bryta ut lite tidigare kanske man skulle kunna splitta upp det lite och få till en lite rofylld kontorsarbetssituation. Men nej, tio före två verkar det som om alla tjänstemän i alla föreningar, företag och förbund hela världen över, konstigt att det är just 14.50 Östeuropeisk tid de valt, trycker på "send" och så överöser de mig med sina problem som de alla vill ha lösta, av mig!

 

Sen tar det nån timme i skolan och några timmar på kvällen här hemma att reda ut dem, samt skapa nya spörsmål, som kommer i retur tio före tre i morgon, innan kvällsexplossionen anländer. Välmenande människor från överallt frågar hur jag mår, vad jag gör, vad jag gjort i dag och om jag lyssnat på Julia Tunturis radiointervju till exempel. Inget som helst ont har dessa människor i sinnet och jag svarar och är trevlig... Detta händer alltid så där 23.35 typ. Just då jag tänkt att, va bra- nu är detta klart för i dag. Bara en sista koll på skolschemat och så kanske jag drar iväg en liten blogg, eftersom jag tycker det är roligt... Poff, explossionen är där!!!

 

Jag funderar sedan på dem som skickar. Ofta är det folk som jag vet att pratar med många andra... De måste tro att jag är ensam, tänker jag. Kan det vara så? Jag vet att jag hör av mig till folk så de inte ska tro att jag glömt dem... Är det detta som kallas... Ja, vad kallas det?

 

I vilket fall som helst var det en lång dag i dag, igen. ÅU styrelsemötet avklardes utan nämnvärda fadäser och jag fick in min kvällsmarschering. Edit är fortfarande kär i Bror och har fått en lapp av honom där det står "Möt mig i lekrumet"... Hoppas lappen är från Bror då...

 

Lite trött måste jag medge att jag är. Egentligen borde jag ju vara på gång, inför morgonens stora show, då jag förväntas undervisa om grekiska filosofer (inte fisolofer numera) för 7B. Sen väntar supertisdag med 8F (Katolska kyrkan) och 9A (Tredje rikets Tyskland), samt spridda skurar med 7C (Grekiska Gudar och sånt...)... Minibuss  och eventuellt en par cyklar ska finnas och köras ut till Långnäs, videokanon ska skaffas. Fotboll är en rolig hobby heter det. Vore roligt med lite fotboll då och då faktiskt också. Nu märker jag att jag släpper mig gnällig, så det blir att sluta medan det är vackert väder.

 

Stekt kolja bjuder Mat-Inger på i morgon.. Jag undrar vad den hette medan den levde...