Inte lätt att vara feminazi-Nya tag 2018
Så här på nyårsaftonsförmiddagen är det ett perfekt läge, speciellt som Sally verkar sova där ute i vagnen, att se tillbaka på alla jag har bråkat med under året. Riktigt alla kan jag varken nämna här, eller ens komma ihåg och säkert ens känna till, men några minns jag, som en symbol för året som gått liksom. Jag vill igen poängtera att jag inte vill bråka med någon alls, men ibland blir folk irriterade och arga på mig. Det tycker jag är otrevligt...
Detta år har jag varit lite obekväm som feminist i kretsar där man ser mig som tradig och onödig då jag inte förstår att "fotbollsspelare" med automatik betyder "manlig fotbollsspelare". Jag har inte heller förstått att det är orimligt att förvänta sig att damfotboll ska behandlas som herrfotboll på alla plan. Himlande ögon syns inte alltid så bra på sociala medier, men vad jag förstår ryggar folk ibland tillbaka då jag kommer med ultrafeministiska åsikter som att Åland United kanske kunde beaktas som ett av hemmalagen på WHA, eller att Annica Östermalm (född Sjölund) kanske var en bättre fotbollsspelare än hennes bror Daniel är. Jag tror inte att de som ryggar tillbaka egentligen tycker så illa om damfotboll. Den bara inte existerar. Det finns många som inte heller hållit med mig om att det var EM i somras. Men det var det! Minns ni Hollands skräll? Tyvärr tror jag att många mest minns Danmarks strejk och den därefter utbredda "klasskampsdebatten" då kvinnliga landslagsspelare krävt högre ersättningar för sitt jobb. Ingen direkt Suffragettvarning, men ganska allvarliga debatter som kan uppfattas som onödiga om man inte riktigt tar till sig vad damfotboll är och varför det inte är som herrfotboll.
Det har bråkats med supportrar angående hur ÅUs lag ska vara byggt. Detta eskalerade i direkta brev och anklagelser om att vi inte betalar tillräckligt till våra anställda. "Hur i hela friden kan vi tro att nån ska vilja jobba för de där villkoren" sades det. Det har visat sig att folk där ute faktiskt tror att ÅUs spelare och ledare får vanliga månadslöner. Nej det får de inte. Vi har inte de pengarna. Även tänkaren André Karring sade under året att vi ska sluta gnälla över att vi inte har pengar och jobba lite istället, så hittar vi nog sponsorer som kan ge oss det vi behöver. Tack för tipset André. Nästa år ska vi försöka med det!
Jag har bråkat med folk inom ÅUs organisation också. Jag menar... Om ett tiotal människor för mig beklagar sig över att en central person som ska finnas till hands inte svarar i telefon, eller på mail på flera månaders tid... Då tänkte jag att jag kanske kunde upplysa personen om detta. Det tolkades nog som bråkigt och ledde inte till att han blev lättare att kontakta. Samme person satt vid ett tillfälle och sade sig besvara ett brev han fått utan att tillsynes veta att han själv skickat brevet. Hur bråkar man med en sån?
Min kära 8A upplever nog att jag bråkar med dem ständigt. Här har jag dock inte bråkat, utan det var bara de som själva ville vara med på bilden som behövde komma. I skolan uppfattas jag nog som bråkig. Tur att rektorn gillar mig, egentligen. Lite som de rektorer jag hade som elev i olika skolor jag gått... Herreminje vad jag tillåtits göra och bara sedan pratat mig ur... Jag gjorde misstaget att fråga i ett offentligt rum om någon av mina kolleger tycker att jag är för bufflig. Svaren som kom var från sådana som inte är mina kolleger, men de visste att jag är skyldig bara genom att jag ställer frågan. Så då vet jag. Jag har bråkat.
Socialister anser ofta mig vara bråkig för att jag är så liberal. Invandrarkritiska tycker jag är bråkig för att jag även där är så liberal. Personer som håller stenhårt på att ålänningar bara måste kunna svenska men på samma gång blir förgrymmade över att det finns folk på helt finskspråkiga orter som anser att det samma ska gälla där, men på finska tycker att jag är bråkig bara för att jag kan se hur de menar, dock utan att tycka att de ska få ha det så, men att vi kanske inte ska skrika så mycket här... Jag är också militaristisk och nationalistisk, samt hopplöst konservativ. Och sen hejar jag inte på Sverige. Nej det gör jag inte... Inte i ett enda sammanhang faktiskt... Det har upprört folks känslor ibland.
Medvetet har jag inte bråkat med dessa, men nog med vissa av dessas agenter. Pille Raadik är ett specialfall. Henne måste man bråka med vid regelbundna tillfällen för att hon sen ska gå i takt en tid. Jag hoppas att ingen av dessa har uppfattat mig som bråkig, för i detta sammanhang har jag medvetet tagit en icke bråkig roll. Men jag kan ju ha misslyckats förstås, vilket nog är troligt.
Förutom då jag fick mig ordentligt, först då jag inte reagerade på MeToo kampanjen och sedan ännu mer då jag reagerade på ett sätt som jag själv trodde var bra och nu har fått mig lite igen för att jag åter har valt att inte reagera, har nog årets konflikt varit det där med flickfotbollen. Som en följd av några års arbete i enlighet med Åland Uniteds Vision 2015 och sedan 2020 tog jag en lite större roll under året då vi faktiskt började få igång en riktig flickfotbollsrörelse med hjälp av det idoga arbetet många damer (och herrar) gjort i samarbete med oss. Detta upprörde av någon orsak främst IFK Mariehamns ordförande och han fick en par småkillar med sig och efter blodigt lobbande samt skrikande, hotande och kastande av saker har Åland United nu egentligen ingen flickverksamhet, förutom ett F04 lag som finns för att småpojkarna tror att deras föreningar styr, vilket de gärna får göra. Vi har också en ungdomskommitté som hittills vad jag vet inte gjort någonting, eftersom den inte vet vad den ska göra. Huvudsaken blev att jag inte ska ha någonting alls med flickfotboll att göra... Eftersom jag är så bråkig... Om de herrar som jag här benämner "småkillar" blir illa berörda vill jag be er ta kontakt så kan vi göra något som vi inte gjorde en enda gång under hela hösten, då ärendet diskuterades i olika sammanhang. Sätta oss ner tillsammans, dricka kaffe och prata öga mot öga. Jag kanske lär mig av er och ni får åtminstone för första gången höra vad jag har att säga.
Vem bråkar nu inte inom familjen? Jag kommer på många sorgliga stunder från 2017. Jag kommer också på många härliga stunder. Vi är en mera då 2018 börjar än då 2017 sparkade igång för ett år sedan.
Min tes till er alla inför 2018 är: Du duger inte som du är, bara för att du finns! Ditt ansvar är att bli bättre på allt du gör hela tiden.
Så tänker jag försöka under 2018. Förlåt för allt hittills. Nya tag!
Häj!
Hunger slutar bara tillfälligt
Igen är vi i en dag då Fru Kickan kör fullt. Jag bara blundade lite i morse och då jag öppnade ögonen hade hela hallen plockats i bitar och julgranen förts ut. En oro över att ingen ännu hade dammsugit uttalades av just Fru Kickan och jag konstaterade att det mycket riktigt är lördag. Dagen innan Nyårsafton, som ju i sin tur kommer direkt efter dopet, som ju har varit begivelsen så här efter julen...
Jag måste erkänna att hela alltihopa kring Sallys dop lämnat mig med en god känsla. Dels god magkänsla i och med Röd Bettans smörgåstårtor, dels en god känsla över att känna mig som del i en släkt, så där som jag lite minns det från när jag var liten. Jag har alltid haft en i mitt eget tycka nära relation med mina kusiner (Jo även med dig Stig) och då jag ser att mina egna barn också har det med sina, från bägge häll, blir jag glad. Inte är det ju så att man hänger på nån för att man är kusin, men just faktum att man är det och den bakgrund jag känner att jag har, gör att jag aldrig skulle vara främmande för att kontakta en enda av dem ifall jag ville dem nåt, typ. Jag hoppas att mina barn också kommer att känna det samma då de är gamla. Sen var det ju roligt att träffa alla andra också... Inte minst mina egna föräldrar, som i och för sig brukar dyka upp till matcher i Helsingforsregionen.
I dag har jag börjat dammsuga, börjat laga mat, börjat byta blöja, börjat äta... Och till slut kontrakterade vi Becci.
Så här lyckligt ser det ut på bilden som Edit tog direkt efter undertecknandet. Vi ser dock inte de övriga i rummet, som förutom Edit var Fru Kickan, Gurkan, Pärla, Julia Andersson och hennes son. Roligt, jordnära och faktiskt en fin stund för min klubb!
Nu är det bara att fira nyår då... Eller, det firas som vanligt... En mittback och en målvakt måste hittas och de ska helst vara här om två veckor omklädda och klara att träna i Eckeröhallen. Vi pratade med Samuel och kom fram till att han kontaktar de där 5-6 personerna vi hade på lista medan jag själv åker till Alko. Teamwork kallas det visst...
I kväll skulle Emilia och Linda enligt uppgifter anlända för att umgås med Gurkan. Tydligen i vårt vardagsrum. Undrar om jag får vara med? Det är i alla fall nära datorn så om det behöver köpas en kvinna kan jag göra det medan jag umgås. Inga vägar är för krokiga här, ser ni...
Doppat och klart
Snabb resumé över vad som, har hänt och vad som kanske händer.
Sally är döpt. Bra präst, Lutheran, jo jag frågade! Bra Kantor, ville spela allvarlig musik, men prästen satte honom på Gud som haver med Blinka lilla stjärna där melodi. God servering, tack Röd Bettan. Ståndaktiga Gudföräldrar, bra jobbat, trots att en gudmor tvingades vaka över sitt eget sjuka barn, som de facto jag är Gudfar till, så jag kanske borde ha ställt upp, men ingen frågade... Bra feeling, tack alla! Bra kväll med hela närmaste släkten på min sida närvarande.
Mina och syrrans avkommor tillsammans med upphovet till mig och syrran...
Sent i säng. Tidigt upp. Printa papper i skolan och sedan bra sponsormöte. Hem igen och där kom alla tillbaka som hade varit i går, de som inte varit över natten. Ja, en har åkt till Sverige helt frivilligt, men i övrigt så...
Världen rullar på här på sidan om. En sponsor som har sagt sig ringa kanske har glömt, enligt sponsorns kontors... Ja kontorsnånting... Samuel kanske har hittat en försvarare till oss. Målvakten avtackades i går och vi hoppas hon ska tycka att vi kan borga för hennes framtid en par år. Detta ska vi veta mera om i dag, i morgon, eller allra senast i övermorgon. Praktiska problem med att uppfylla det som behövs och vad de som bestämmer att ska finnas tillgängligt vill göra tillgängligt.
Snart är det nyår. Vi vet fortfarande inte alls vad vi ska göra. Mitt förslag vore att dra ur alla stöpslar och sova tidigt... Det skulle nog funka om vi inte hade barn. Om 18 år så....
Jag är inte en som längtar så förfärligt. Men lite skönt skulle det nog vara med sådant här... Seriespel och en frisk Sofia till exempel.
Snart kommer min far och min mor tillbaka hit. Fru Kickan ska väl rimligen vakna också. Hon har ju lovat laga kyckling till middag... Vet ej ännu om jag ska jaga och avrätta den först, eller om vi har nåt infryst...
HÄRSKARTEKNIKER bland åländska partier. Tacka vet jag barndop och damfotboll.
Som jag vid ett tidigare tillfälle har skrivit här, inbjöd vi i Åland United samtliga åländska Lagtingspartier att ställa upp för ett gemensamt evenemang med rubriken "Jämställdhet". Som jag då skrev hade bara ett parti svarat och de svarade nej, dock på ett artigt och trevligt sätt. Vi hade bett partierna svara före Jul så vi sedan kunde planera och ordna för evenemanget i januari. Nu har julen gått och detta enda svar blev det enda livstecknet från dessa åländska lagtingspartier.
Att ignorera och därmed förminska är väl en så kallad härskarteknik inte sant? Så har man åtminstone berättat för mig före jag har hunnit börja med att ignorera och förminska, som man ibland varit övertygad om att jag gör om jag bara får en chans. Vi kan kanske utläsa några tolkningar av det hända, eller kanske det icke hända:
1. Kanske samtliga åländska partier är mot jämställdhet och därför inte vill synas i samband med ordet?
2. Kanske de åländska partierna nog gärna syns i samband med jämställdhet, men inte om något annat parti också är med?
3. Kanske de åländska partierna får massvis med inbjudningar och e-post och därför inte orkar/vill/hinner befatta sig med ett reklamjippo om jämställdhet som en åländsk specialförening för kvinnlig fotboll initierar?
4. Kanske de åländska partierna inte orkar bry sig om alla små jippon som de inbjuds till?
5. Kanske de åländska partierna inte vill att vi inbjuder dem till något alls, så de inte heller behöver beakta oss, utom då vi råkar vinna ett finländskt mästerskap eller nåt?
6. Kanske de åländska partierna (utom då Moderat samling som faktiskt svarade) behöver se över sina rutiner?
7. Något annat?
Här är 25 av dem vars partier antingen tackade nej, eller ignorerade en manifestation om jämställdhet...
Jag är duktig på att låta kränkt va? Detta år har varit lärorikt på den punkten. Ska sanningen fram är jag ganska road, men förstås lite besviken att vi inte är intressantare för de folkvalda. I mars börjar Damernas Liga och om ni hinner kan ni åka ut till Eckerö efter att ha sett IFKs herrars träningsmatch på WHAs konstgräs så hinner ni till avspark.
I kväll har jag varit på restaurang. Det var bra att Ted också var med, för han betalade. Vi hade en målvaktskandidat och hennes far på middag, efter träningen som jag även hann se en del av. Målvaktskandidatens frågor var goda och jag hoppas våra svar var tillfredställande. Då jag kom hem skrek Sally som om hon skulle föras till slakt. Det lär, enligt någon app på Fru Kickans telefon vara fråga om Utvecklingsfas 2, eller var det 3? Hon kommer inte att skrika så där då hon fyller 14... Eller vad vet jag. Edit har fortfarande feber, men hon hävdar i sten att hon ska sjunga både My Little Pony sången och Mors Lilla Sally i skogen gick på dopet. För jo. Denna torsdag, i morgon/ i dag, beroende på när ni läser, är det barndop i St Mårtens kyrka.
Hon här ska upptas i Herrens församling. Bilden är någon vecka gammal och man ser tydligt att hon ännu här är i Utvecklingsfas 2, eller var det 1?
Tjocka släkten från två, nästan tre håll faktiskt, anländer. Jag har köpt pyttipanna och Röd Bettan har bakat smörgåstårta. Som vanligt är jag spänd på hur prästen ska lösa det hela, jag menar, vad ska hon säga och hur reder hon ut det hon sagt sen? Dessutom är jag lite lycklig över att det finns så många som vill Sally väl. Hennes fyra storasyskon, hennes Mamma och en massa mostrar, kusiner, fastrar mor- och farföräldrar och gudföräldrar med barn och så vidare. De kommer för Sallys skull, och kanske lite för smörgåstårtornas. åtminstone inte för pyttipannans.
Sen hoppas jag att det blir happy ending med målvaktskandidaten och med de sponsorer som jag ska smöra under fredagen. Kanske vi kunde få en spelare till, förutom målvakten i helgen? Så är det bara mittbacken kvar i så fall....
För gammal?
Då julhelgen ebbar ut och den 27/12 äntligen infinner sig med alla de möjligheter en arbetsdag, men ändå en dag mitt i ett skoljullov ger i form av faktiskt öppna företag och människor på jobb, men personliga möjligheter att sova så länge som ungarna gör det, vad gör vi då? Jo, vi vaknar klockan 5.30. Inte var det på mitt initiativ heller, inte ens Sallys för hon sover tryggt med sin mor... Det var Edit, som haft feber en par dagar och för att inte i onödan smitta ner någon annan än mig sov vi tillsammans i Sallys rum. Fram till 5.30 då alltså... Jag inser att detta är vardag för många, men jag börjar bli lite gammal jag...
I övrigt är dagen inrutad så, att jag sköter febersjuka Edit, som nu fått kylpåsar ut frysen på fötterna och säger sig ha det bättre, och även Sally över dagen då Fru Kickan ska och rida... Sen då hon kommer hem ska jag direkt och printa papper, samt föra bollar och övrig utrustning till Samuel som torde finnas på WHA konstgräs för att kolla in en målvaktsaspirant som ska träna med herrar, i brist på damer... Målvaktsaspiranten med far ska sedan underhållas och informeras under kvällen av mig och Ted, ifall han kommer då han lär ha brutit foten eller nåt och så ser vi hur, samt när nattens strävanden kan börja.
Detta är inte Ted, men håll med om att det ser asigt ut.
I morgon är det dop då. Eftersom vi är protestanter tror vi inte på arvssynden, vilket jag på ett sätt tycker är synd, då det blir lite häftigare doptradition med lite vidskepelse inblandad. Den gode Luther tog bort allt spännande ju... Vet ej hur, men på något sätt ska förrättningen och bjudningen genomdrivas och sedan ska släkten umgås, hemma hos oss. Här blir det lite utmanande ifall Edit tänker vara sjuk, men värre saker har vi gjort och nånstans ska ju alla vara då de kommit hela vägen hit för att se en baby inte sant? Jag hoppas Ted och Samuel kan hantera målvaktsaspiranten under torsdagen så jag klarar mig med lite mailande. Sen vore det på tiden att få fram en mittbacksaspirant också... Säkert kommer det att ske precis vid dopakten.
Julens samtalsämnen, som så klart upprört känslor på sociala medier har bland annat gällt kommunpolitikers ersättningar. Jag tycker 60€/möte, eller vad det nu sades att Finströms kommunfullmäktige får per lurk är riktigt bra pengar, jämfört med till exempel motsvarande arbetsinsatser inom idrotts- och kultursektorn. Givetvis har detta påstående upprört kommunpolitiker in i hela själen. Kommunpolitiker ansvarar och arbetar så mycket mer än... Ja, vem? Jag vidhåller att det är bra att kommunpolitikerna får bättre betalt än sina bröder och systrar som har andra fritidsintressen, eftersom kommunerna behöver bra folk inom politiken. Jag har heller inget emot att kommunpolitiker skulle få mer betalt än de får i dag, förutsatt att vi höjer skatten då... Det är riktigt, som framhållits i diskussionen, att tränare och materialförvaltare har olika arbete och ansvarsområden. Tränare har ofta bättre betalt... Jo, även inom frivilligverksamma föreningar är det så... Vad det riktigt har med kommunpolitiker har jag svårt att förstå. Fantastiskt tycker jag att man får nåt alls! Hoppas det går att fortsätta med det!
För egen del undrar jag om fredag blir den mellandagen som jag kan besöka de sponsorer jag lovat besöka i mellandagarna... Mina föräldrar är förvisso här då... Tre dagar på nästa års sida är inte ännu schemalagda före skolstarten och äldsta döttrarnas avfärd. Börjar jag bli för gammal? Eller är det åldern som gör att jag kommer att ro i land dessa saker? Kaffe och ostsmörgås har jag hunnit med och Edit säger att frysprodukterna på fötterna funkar bra... Sally och Fru Kickan vilar sig i form, hoppas jag... Kanske de också hade en stökig natt. Vad vet nu jag om det?
Jag vet inte!!!
Det blir ju patetiskt att säga att jag inte vet, eftersom jag försöker lära ut i skolan att just det svaret oftast kan leda till något negativt för en själv. Det är bättre att säga något som man tror kan ha relevans, eller så att bara hålla käft. Nu säger jag dock själv att jag inte vet. Jag har ingen som helst aning vad min familj, både Fru Kickan, Edit, Sally och även inberäknat alla de äldre barnen skilt och ihop har för planer för nyår. Ingen som helst aning har jag faktiskt.
I dag är det tisdag. Eller Boxing Day, som man säger i den anglosaxiska världen eftersom denna dag var dagen som tjänstefolket fick sin betalning, ur en låda och kunde gå ut på stan på eftermiddagen... Julledigt liksom. Det är dessutom Stefanidagen i åminnelse av St Stefanos som stenades ihjäl... Svedupellarna kallar detta för Annandag Jul... Snart börjar världen leva omkring oss. Helt konkret kommer de fem sovande människorna omkring mig att vakna alla envar, men till slut alla... Fru Kickan och Edit, som firade Juldagen i feber sover sött. Sally sover hon med efter att ha skrikit ut sin dödsångest under morgonen med mig. Inte ens då jag försäkrade henne att hon inte ska dö odöpt och att dopet är i övermorgon lugnade hon sig. Hon har alltså tuppat av ute på terrassen. På basen av kläderna i vår hall har även de äldsta systrarna anlänt under natten och sover i sitt gamla rum, kan jag tänka. Bara våran egen Magical Mystery Man som fattas då, men han klarar sig säkert... Åtminstone kommer han att säga så då man frågar...
Trots febern orkade Edit i går göra lite av Lindas specialgjorda julpyssel. Sally är väldans lättroad som ni ser och jag försöker att inte vara i vägen.
Det var mycket som lovades hända i mellandagarna... En par sponsormöten skulle vi ha. En målvakt ska hit, kollas, pratas med, utfodras och förhoppningsvis kontrakteras, eller så ej, sen har vi dop också med därpå följande släktingström. Alla viktiga, ingen ovälkommen... Sen är det fredag och bara Famo och Fafa är kvar, men säkert också massvis med pappersjobb från det dom blivit och inte blivit gjort under denna enda mellandag som funkar som mellandag detta år 2017. Sen är det det där nyåret så som ingen riktigt har kommit ihåg... Därefter börjar spelare och saker dra ihop sig för säsongen 2018. Skolan kommer igång den 8e och sen är det liksom raka spåret mot midsommar. Få se om Åland United ska ha upp den där stången i år igen...
Om någon undrar vad tjänstefolket gjorde under sin lediga eftermiddag kan vi avslöja att de så klart gick på fotboll. Boxing Day innefattar alltid i England en full matchomgång. Här ser vi det berömda Boxing Day mötet mellan West Ham och Blackburn från 1963 som slutade 2-8 i en av de målrikaste omgångarna någonsin. Vad sägs om resultat som Fulham-Ipswich 10-1, Burnley-Manchester United och Liverpool-Stoke båda 6-1 eller Blackpool-Chelsea 1-5? Bara två lag i den högsta divisionen gjorde inte mål denna dag. Det var Everton (förlust 2-0 mot Leicester City) och Bolton, som fick på nöten borta mot Sheffield Wednesday med 3-0. Sammanlagt 66 mål gjordes på de 10 division 1 matcherna som spelades den dagen. Något att stå upp mot i dag!!!
Well well. Edit har vaknat. Inga papper har blivit skrivna. Trevlig Stefanidag alla!
Merry Christmas
Efter vår Skandinaviska förfest firar i dag stora delar av världen Jul. Därför får dagens hälsning gå på engelska, för just i de områdena där detta tungomål talas ännu ymnigare än på Åland är det Christmas Day i dag. Den riktiga dagen, som den romerska kejsaren bestämde att skulle vara Jesu födelsedag, eller dagen då Santa Claus, Father Christmas eller vad ni nu kallar honom har dykt in genom skorstenen medan man sov...
Vi firade julafton här hos oss och sedan en andra halvlek hos Klan Röd Bettan på andra sidan stan. Sally jobbade hårt och sover nu som en baby. Edit tog i med kraft hon också, liksom de övriga kusinerna under kvällen och nu ligger hon i soffan med 38,2 graders feber... Kanske det var kvällens, eller nattens PS 4 spel med Pappa som förstörde allt... Jag flaggar ju för att barnslighet gör att man kan ta saker på allvar, vilket är det samma som att se Gud i allt (bra formulerat va?). Därmed blev spelet Sims 4 högsta allvar då farsan tog i att styra upp Edits familjeskapelse där en stackars familj ligger i sin egen smuts på gatan. Vid midnatt hade de i alla fall ett hus och möbler, samt föräldrarna varsitt jobb. Dock har vi ingen barnvaktning åt blöjbarnet som får raseriutbrott och jag är osäker på om spisen funkar efter eldsvådan... Sådana där spel är förfärliga för en sådan som jag, då jag inte leker då jag leker. Edit verkade älska det i alla fall.
Trots fina julklappar, god mat och jultrevligt umgänge är detta ändå det allra bästa för mig med julen 2017! Riktigt blödig blir jag då jag ser detta och må det vara ett bevis för framtiden på att det hänt åtminstone en gång. Då det gäller familjejular är devisen "utgå från att det kan vara sista gången" alltid aktuell. Hoppas det blir fler gånger och olika partners och barnbarn ryms nog också med i framtida bilder. Fru Kickans telefon kommer nog att kunna fota sådant också. Trots att jag inte ska skriva om Rufus passar jag på att i denna juleufori berätta att jag vann honom i armbrytning. Det kanske också var sista gången. Nytt mästarmöte är bokat till den 24/12 2018.
I hemlighet hann jag faktiskt fixa lite Åland Unitedgrejer också. Mitt i allt fick vi en gästspelare som behövde färja och boende... Vikingline hade typiskt nog julstängt på julafton, kan man tänka sig. Jag fick till en liten telefon, sms, mailkedja som förhoppningsvis gjorde att spelaren kommer att finnas här i veckan och sedan även kunna testas samt träffa oss och bo, samt äta. Tack Samuel, Ted och Lillemor, trots att de två sistnämnda mest fungerade i sin frånvaro i går. God Jul på er! jag räknade helt kallt med att ni står pall och lovade allt möjligt som vi, eller jag då kanske, får se att blir till...
Dop ska det bli på torsdag. Vi kör klassikerna Trygga räkan samt Måne och sol... Enklast så, folk kan ju sjunga med då i alla fall...
Jullunchen var till de flestas förtjusning. Tacos för resten och risgrynsgröt för Edit.
Välsignad Juldag till världen! Målvakt och mittback skulle behöva spikas. Och de där sponsorerna med... Bara vi får Simsfamiljen i harmoni med Edit ska jag i hemlighet nog fixa lite sånt också... I natt kanske....
God Jul
De stora systrarna var här och den minsta systern skrattade. Julafton väntar. Tacos för resten, Edit vill ha risgrynsgröt! Sedan kvällen hos Röd Bettan och hela gänget! Påven vid midnatt! Målvakt kontaktad och pratad med. Viking Line stängd över jul. Pissigt! Katalonien förstörde Francos lag med hjälp av en argentinare närmast... Leicester City-Manchester United blir den sista matchen före julefriden infaller. Fyra paket att slå in ännu i natt. Vad är väl inte som Julen?
God Jul alla!
Snart är julen slut... Då Jäklar...
Vår sämsta tid är nu
Dagen före julafton, morgonen efter att ha välkomnat Linda och Emilia på flygfältet och kramat dem för första gången sedan i augusti, kollar jag lite omkring mig och ser att detta är det värsta tidevarvet någonsin. Åtminstone är det det enligt diverse tyckare, som låter sociala medier föra ut domedagsbudskap efter domedagsbudskap.
De stora allmänna frågorna vet vi. Aldrig har samhällets struktur gungat så som i dag. Mee too är större än arabiska våren... Okej, det är väl inte så dåligt kanske, förutom alla olika svallvågor, men vilka revolutioner har nu inte det? Ni minns den stora franska från 1700-talet. Hur många oskyldiga människoliv togs inte där bara för revolutionens skull? Men resultatet blev ju rätt hyfsat så här en par hundra år senare inte sant? Nordkoreanerna och Trumpen käftas och så länge de inte på riktigt skjuter de där raketerna på varandra kan vi kanske komma ihåg också denna tid som en "uppgörelsens epok" eller nåt annat. Vi vill ju minnas John F Kennedy som en bra president också, trots att det var han som skickade soldater till Vietnam och nästan höll på att starta tredje världskriget med sitt vågade spel mot Krustjev... Nåja, gamblingen lyckades och sen sköt nån honom och världen fick en älskad martyr... Så går det och så blir det.
Här i vårt Självstyre skakas grunderna av att Veikkaus lämnar landskapet efter årsskiftet. Den sämsta Landskapsregeringen någonsin får ändlösa skopor med skit. De samma som oftast klagar på "finnarna" för att de förtrycker oss, vill nu spela Veikkaus spel ändå och säger att våra åländska ministrar inte är värda ett ruttet lingon. Jag själv hör väl till klagokören då det gäller att ifrågasätta politiker, men i detta fall dem som med godtycke ställer och styr kring Södra Ålands Högstadiedistrikt och därmed min arbetsplats. Nej, jag tycker inte de agerar rätt. Jag skulle kunna säga att de är riktigt dåliga, men håller mig till att säga att de knappast riktigt vet vad de leker med... De själva tycker väl att de gör rätt, så vad ska jag nu där säga nåt?
IFK Mariehamns VD, eller vad han nu är får sig av supportrarna hela tiden. Mattsson sägs var den sämsta VDn man haft och det är ju rätt. Han är också den första och enda VDn IFK Mariehamn fotboll AB någonsin haft. Hur som helst är han skit, så säger man på sociala medier som en förklaring till varför allt är så dåligt i IFK... Spännande då jag tycker de har det ganska bra jag och att Mattsson är en riktig jävel på vad han gör...
Jag fick ju frågan om jag är ute efter uppmärksamhet då jag skriver min blogg... Njää det är nog mera så att detta är en hobby och sedan finns det några närstående som gärna vill att jag skriver så de inte behöver ringa så ofta... Jag kunde ju också faktiskt få mig, både för mina uttalanden, mitt lärarvärv och främst kanske för hur jag förstör Åland United. Tur att så få människor verkar bry sig om dessa saker, för jag har gått ganska fri, förutom då de som bakom min rygg talar med mina chefer, men ni finns ju alltid. Jag tror faktiskt också att jag är den sämsta versionen av mig själv som någonsin levat!
Efter Association football är detta det bästa spelet mänskligheten har skapat. Rugby Football.
Då kan jag som kontrast till allt det eländiga nämna att jag faktiskt fått lite fast i en kvinna... En målvakt har svarat på mina meddelanden och i dag ska vi ringas och höras ifall vi kunde börja träffas oftare...
De större systrarna sade sig vilja komma hit och träffa sin yngsta syster för första gången. "Förmiddag" nämndes som ankomsttid. Få se vad det betyder.
El Clasico sänds på YLE i dag klockan 14.00. Det var inte i går om ens någonsin som något sådant kommit ur public service kanaler... Riktigt hett som alltid och var det någon som sade att politik och fotboll inte hör ihop... Ja ja. Kolla på TV i dag och se hur det förhåller sig... Ishockeymatchen Tjeckoslovakien-Sovjetunionen från VM 1968 torde vara något som kan mäta sig (nästan) med det som utspelas några gånger per år i Spanien (och Katalonien)...
Om någon missat det såg det ut så här hos oss härom dagen.
Jag har som mål att tvinga fram lite julefrid. Målvakt och mittback behövs bara...
Sen faktiskt igen en hyllning till svenska barnprogram, Nästsista avsnittet av Julkalendern i morse var ju kanon. Allt misslyckades, tiden står stilla, världen går under och ondskan vinner. Ett avsnitt kvar. Jag tror att astmamedicinen kommer att avgöra världens fortlevnad på nåt sätt...
Och sen då en kommentar från programmet som Edit kollar på för tillfället. "Pappa är inte anträffbar just nu, för han sitter på toaletten och för en konversation med sin egen avföring." Barnprogrammen ÄR så mycket bättre än då jag själv var liten. Jo det är de!!!
Än är det mycket kvar, tycker jag
Jag fick min mustasch friserad av grannkärringen medan en annan grannkärring satt och nickade nöjt. Fru Kickan säger ingenting, men min skäggväxt har kommenterats mycket under den senaste tiden. Grannkärringarna gillar hur jag ser ut. Fru Kickan säger inte vad hon tänker och jag själv är bara glad om jag inte behöver raka mig... Ryktet säger att Sally sov dåligt i natt. Jag märkte inte mycket, eller jo, det gjorde jag men registrerade inte att det skulle ha varit sämre än vanligt. Jag måste ha varit rätt slut jag själv.
Edit fick betyg i går. Det fantastiska är att hon just nu är det enda av mina fem barn som får julbetyg. Allt var nog bra, förutom att hon "behöver öva på att komma in i tid från rasterna" samt att "vänta på sin taltur"... Undrar var hon får sådant ifrån?
Jag fick 2 och en halv timme frilöpning i dag, så jag hann in till Herr Landshövding med en present. Dessutom handlade jag alla de julklappar som ska utdelas från mig här på Åland, förutom de som ska utdelas från mig och Fru Kickan redan har skaffat. Jag fick ett ganska bra resultat till stånd tror jag. Mitt kroppsspråk är rätt övertydligt och hjälper till att spara tid ibland. "Jaha, du vill säkert ha ett presentkort" sade den kvinnliga försäljaren mycket riktigt på ett ställe dit jag gått in för att, ja skaffa ett presentkort. Försäljarens slutsats drogs dock utan att jag hade yttrat ett ord. Hon såg på min blick att jag inte hade en susning om vad de sålde sa hon, fick rätt och sålde faktiskt ett presentkort....
Dagens tema för Samuel och mig har varit människor som inte varar då man ringer och skriver. Ja, det är skönt att få någon som håller med. Det finns få så irriterande saker som människor som inte svarar på sms, mail eller telefonsamtal. Okej, en gång eller då och då kan ju hända oss alla, men att sätta det i system för att vara så där coolt lös och ledig som bara svarar då det passar en själv, det liknar ingenting. Lite som att försöka få nåt gjort i juli... Nu är det december och faktiskt inte julafton före om två dagar. Det finns för mig ingen orsak att inte svara då man försöker göra sitt jobb. Men som vi vet kan det finnas orsaker till allt, så att gapa här gör ingen gladare. Målvakt och mittback behöver vi ändå, samt lite hg spelare till...
Igen en gammal bild, men den påminner mig om vad jag en gång var och vad jag varit före det till och med...
Fru Kickan slog på stort och bestämde att vi skulle se en familjefilm. Redan att vi såg en hel film från början till slut var värt ett kryss i taket. Kvällens höjdpunkt blir på samma gång en slags höjdpunkt för hela hösten. Om två timmar ungefär ska Linda och Emilia stiga ur samma flygplan på Mariehamns flygfält. Edit säger att hon inte är nervös... Nej jag är inte heller nervös, men nog ivrig!!! Två stora barn hem på en gång och för första gången någonsin har jag alla fem barnen på åländsk/finländsk mark på samma gång! Det kommer inte att bli ofta, så det är värt att skriva om!
Tre saker önskar jag för i morgon:
1. Få alla barnen hit en liten liten stund så de får förenas med sin nya syster.
2. Få se El Clasico på YLE
3. Få kontakt och positiv respons av målvakten och mittbacken vi jagar.
Sen kan vi ha jul, någon timme! Då Påven talar, då tystnar Åland Uniteds kansli... En stund i alla fall!
Fuskat har vi också i dag. Fru Kickan sa att man visst kan laga och äta julskinka två dagar före julafton.. Ja, och så gjorde vi det...
Långt till jul, men ändå julfärdigt om en stund, kanske
Så var det över, det jag skrev om i går. Julfesten som åk 9 organiserade blev en ypperlig historia med torr humor, spontana sånger, män i damunderkläder, Pride parad, sadism, luriga tävlingar och en massa annat som eleverna fick att flyta på med både teknik och mänsklig kraft. Jag hoppas de är nöjda och glada. Jag och mina kolleger i julfestgruppen är sannerligen det!
En par tankeställare dock i och med moment i föräldratävlingen som jag deltog i och förlorade mot Kollegan M. För det första bröt Kollegan M som även är småbarnsmamma mot alla etiska regler då hon kastade barnen hon bytte blöja på i golvet. Jag utgick i alla fall från att dockorna skulle behandlas mänskligt. Då hon vann barnvagnsracet efter att jag hade snubblat i trappan påstod hon att hon inte hade tränat på 9 månader. Vad är nu det säger jag? Jag har inte tränat på 9 år jag!!! Frågesportsdelen gjorde mig till moralisk vinnare i alla fall, fast Kollegan M tog hem totalpoängen. Jag visste inte heller att vi tävlade med dam- och herrklass mixad... Men en fråga, vars svar hävdar att Tyskland är en ledande blöjproducent i Världen för att tyska babysar kissar hårdast... Var har de fått informationen och vilken relevans har deras källor? Jag bara undrar... Nåja, bra tävling säkert att titta på och alla verkade glada och nöjda. Mest Kollegan M som vann!
Så fanns ju min egen klass också. Halva deras högstadietid har nu gått och de har kommit in i ett läge då jag börjar tycka om dem så där på riktigt. Inte blir det sämre med de julklappar de ger heller:
En trumpinne och en flickuggla som heter Måd gav de mig. Vi tyckte det vore bäst om vi öppnade presenterna före betygsutdelningen så humöret skulle vara gott. Hjärtrud har nu fått en flickvän som han kan umgås med i klassrummet... Undrar vad det blir om de får till det på det sättet... Ni vet... Vi tog också en gruppbild med dem som ville vara med. Just i dag får denna bild ändå stå här, eftersom jag vill visa upp Måd i all hennes glans.
Terminen avslutades med sedvanligt personalkaffe, olika utdelningar och tal, dikter samt vansinnesbabbel. Nu har alla dragit sig till sina hålor för att städa, eller vad de nu gör.
Detta är årets julfestnior. Som jag förklarat är det helt omöjligt att förstå detta, eller dess betydelse om man inte är tajt med i processen och får se det inifrån. Som jag sa hoppas jag att de är stolta och kommer att minnas sin julfest i KHS som något positivt. De drabbades av godtycklig censur, men reste sig och gjorde något fint av alltihopa. Om inget annat blev klart så är årets niors julfestbudskap tydligt: "Alla får vara som de vill och alla är bra på sitt sätt!" Låter bra inte sant alla människor? Nåja... Nu finns det bara minnen och de finns hos dem som varit med... Sa jag att detta liknar fotboll? Jag tror det och för mig finns det många likhetstecken då det gäller stressnivå och emotioner.
På tal om stressnivå och emotioner kan jag meddela att det nog inte blir någge 3-4 spelare till i årets ÅU trupp. Det blir knappast heller nån sajning före jul som jag lovade. Ett dygn kan rasera väldigt många planer visar det sig. Nu behöver vi en målvakt, gärna en mittback och även gärna nån till... Var dessa ska bo, det hoppas jag nån löser. Är jag nån? Hoppas inte, men kanske man tycker så...
Edit har haft julkyrka och finns nu, tror jag, hos Klasskompis H. Jag tror att jag ska hämta henne därifrån, men vet inte säkert så klart för Fru Kickan och Röd Bettan ska handla. Kom på att det är tre dagar till Julafton och en vecka till Sallys dop. Sen är det väl Nyår inte sant och vips har ÅU styrelsemöte igen... Nu ska klassen städas. I år ses inga behån ligga här... Snällt gäng det här tydligen... Eller som Selma sade i sin roll som Lärare i Sexualkunskap. Min nya Behå, den är bra...Eller nåt sånt...
I morgon kommer Emilia och Linda också till Åland, mitt i Gladiatorerna... Julkalendern börjar bli jättespännande. Jag såg dessutom att någon hade skrivit en kränkt artikel om hur man ger en skev bild av vetenskapsmän genom att professorn i årets Julkalender porträtteras som gammal, senil och förvirrad. Bra säger jag! Hitta saker att bli kränkta över gott folk! Annars känner man inte igen er!!!
Om jag blir nervös av vad som skrivs?
Kom just in i mitt klassrum. Där står en moped... Jodå, det gör det... Ett fel jag har, troligen inbyggt i mig någonstans, är att jag inte tar lätt på någonting egentligen. Det finns ingenting som inte ska tas på allvar. Dessutom finns det heller ingenting man inte kan skoja om. Detta är en rätt enkel kombination, men ibland säkert svår ifall man inte har samma inställning.
Mopeden har förstås att göra med julfesten, som niorna stökat med i en vecka. Trots att det är en liten grej, som egentligen inte betyder något alls i det stora hela, är den som vi gör den i min skola en enorm grej för de elever som tar sig an det hela. Jag har så svårt att låta det vara en sak att avtrubbat strunta i. Precis som fotboll och det mesta man är mitt i blir det ett viktigt arbete både på det fysiska och emotionella planet. "Kommer det att bli bra tror du" frågar man mig. Svaret lyder att det kommer att bli precis så bra som du låter det bli. Själv är jag, fast jag är en liten del i ett arbetslag som har i uppgift att hjälpa till utan att synas, som vanligt fokuserad och till och med laddad med testosteron, som inför en fotbollsmatch. Jo,helt på riktigt. Om eleverna i morgon genomför sin show, bra eller dåligt, det kvittar, så att de själva är stolta. Då kommer jag att vara så där äckligt glad för deras skull. Sen glömmer de rätt fort och låter bli att städa och blir helt blasé, jag vet det. Men jag tror starkt på att de lär sig så mycket av att tvingas ta ansvar för dessa projekt. Det blir dessutom ännu mer som fotboll i och med att de helt enkelt får göra det bästa av det de har. Skador och avstängningar kan man inget åt då domaren visslar. Det samma gäller showen i morgon. Sen är allt över och ingen vet vad som hände. Som fotboll... Jag bara säger!
Edits julfest i går kväll var en trevlig tillställning. Flickan hade själv dagen till ära valt att klä sig i ett diadem med en julklapp på huvudet. Sen gjorde hon stort väsen på självaste scenen då någon hade sagt "Judarnas konung" på fel ställe och förstört allting... Undrar vem som förstörde, eller räddade hela julkrubban... Kan vara olika beroende på vem man frågar. Pärla var också med, hade sin första skoljulfest, dansade som snöflinga och sjöng med solglasögon.
Jenny D bekräftade alltså i går kväll att hon fortsätter med oss. Nu väntar vi bara på att våra kilometerlånga texter om försäkringar och säkerhetsklausuler ska läsas och godkännas av en agent med okänt genus. Vi tror det måste vara en karl, men inte vet man ju i dessa dagar. Går det väl kan vi ha en målvakt till i truppen. Tre nej fick vi i dag också och mina kaxiga texter om 3-4 spelare till kanske måste revideras...
Så här nyklippt och fräsch var jag hösten 2009. Vore trevligt att få ha närkontakt med pokalen i bakgrunden igen någon gång...
Betyg har ändrats och skrivits ut, kopierats och skrivits under 3 gånger minst i dag och klasser har bedrivit de mest absurda aktiviteter, såsom kurragömma, utelek och spurtsvar på frågor om antiken. Detta utomhus, i korridor eller i andra tillfälliga gömmor.
Herr Landshövding informerade att målkortslotteriet är klart. Jag har sett till att vinsterna publiceras och även kommer i en tidningsannons. Fru Kickan ringde och undrade vilken psalm jag önskar på Sallys dop, för prästen var hemma och hälsade på. Trygga räkan är ett tryggt val. En till fick jag att utse och eftersom jag tror att Kanoottilaulu med Sielun Veljet inte riktigt passar får jag väl finna på nåt annat. Psalmexperten i familjen, det är jag.
Eleverna verkar ha städat, så Träningsundervisningen kommer in i kväll och vi igen till morgonen. Mopeden lär ska lukta säger man. Jag känner ingenting, så jag undrar om det är mopeden. Linda kom till Europa i går. Flög över Atlanten och pratade sen med Edit då hon åt middag hos Emilia och Joel i Umeå. Tänk att Umeå känns så nära i hennes fall då det känns så långt borta i Emilias...
Jadå. En fråga fick jag i dag också. Om jag inte får ångest och blir orolig över allt jag skriver här i bloggen. Svar, ja och nej. Borde jag få ångest? Ska jag utgå från att detta är så seriös text att folk ska ta åt sig och använda den emot mig, jo det har hänt, men helt på riktigt alltså? Sanningen är, som jag skrev i början att: 1. Allt är allvar! 2. Allt kan man skoja om! Sen får min egen ångest ligga där emellan, eller hur det nu blir om man orkar fundera på sådant...
Ett akut problem är att vi börjar ha för lite Homegrown spelare i truppen, sett till hur vi planerade. Det kan komma att bli riktigt jobbigt med tiden. Det gäller då att antingen hitta finländskor fort, sådana som vi missat hittills eller så att låta IFK Mariehamn stå upp för att de vill vara vår samarbetsförening. Var det där sista sådant som jag borde bli nervös och få ångest för? Jag sade det till Bosse också, som ringde då han tyckte att jag inte hör av mig tillräckligt, eller vad han nu sa... Jo, jag ska maila alla i natt igen så ni ser vad som händer och inte händer.
Undrar om Rektorn skrivit under alla betyg nu. Fru Kickan påminner om att det faktiskt är onsdag. Det betyder att hon tränar volleyboll och jag ska vara hemma med Sally och Edit. Kommer kommer, så fort detta bygge kan lämnas. Riktigt snart... Sen i natt tar vi i igen! God Jul, men inte riktigt ännu va?!
Aj att lite allt möjligt på samma gång?
Sitter på jobbet och har en elev inlåst för att han helt enkelt behöver sitta i ett mörkt rum en stund. På samma gång rådgör jag med upprörda tonåringar som igen drabbas av liv, politik och toppstyrning. Jag vet precis vad jag skulle ha gjort om jag varit dem, men jag låter bli att berätta. De som kände mig i högstadiet och gymnasiet kan tänka sig vad jag kan tänkas ha dragit igång om jag känt mig överkörd... Nåja. En god kommunalarbetare är jag och gör det jobb jag blivit mig tilldelad, närmast för att vi inte fick sluta som det lite sades...
Detta har visat sig vara en laddad Panda...
Linda har flugit över Atlanten och förhoppningsvis snart flyttat sig upp till Umeå. Edit är frisk och kan vara med på sin julfest i kväll säger Fru Kickan, så dit ska jag ta henne vid halv sex tiden då... Roligt med en riktig lågstadiejulfest minsann.
Människohandeln går för fullt. Ett inofficiellt besked om en positiv nyhet som kommer att skickas till mig medan jag är på julfest fick jag från den franske agenten. Våra försäkringssystem kritiseras från Kanada, men Ted och Samuel har slitit som två, ja i mitt fall skulle man kalla mig ivrig Barbapapa, men i deras fall skitiga streck... De har förhoppningsvis fått till att ännu en sajning kan göras. Bara en jätteviktig bit och sedan några viktiga kvar. Så kom anmälningsinstruktionerna för cupen också... Undrar om jag hinner med middag förresten...
Det kommer att bli en riktigt effektiv natt. Inte sådan som du tänker på Camilla, utan effektiv på helt annat vis! Klasser kommer och går också... 8A tog mig så på orden då jag bett dem ha ytterkläder med att jag inte hittade dem alls. Det visade sig att de "varit i kärret och lekt", vad nu det kan betyda. Nu ska eleven släppas ut. Hoppas han är kvar!
Inget är mera Jul än nakna pojkkroppar...
Hälsningar från Kaosfabiken. Måndag före torsdagen i Högstadieskolan... Dagen bedrivs genom att lösa hur en moped kan fraktas genom skolan, samt förvaras och rullas fram och tillbaka utan att något går sönder. Den bedrivs också genom att improvisera lektioner på improviserade utrymmen. Lite lättare än i fredags är det eftersom Edit och Sally inte assisterar här i dag.
Som vanligt är denna vecka ett tillfälle för unga män att visa upp sig i kalsonger. Som vi diskuterade med kollegan K är det fantastiskt att det är roligt, medan det, ifall flickor gjorde det samma skulle orsaka ett hallå utan dess like. Min rekommendation till kalsongkillarna, eller deras kvinnliga coacher, var att de A, bär tomteluvor och B, lär sig dansa... Kollegan L har söndrat Elevrådets kassa apparat för att man ska få ut pengar från den. I det samma höll elev N i 8A en olöslig häng-gubbelek för klassen. Det olösliga byggde på att ordet han skulle få fram var både felformulerat och felstavat. Undra på att en gardin hade lossat då jag kom in för att kolla hur det gick...
Här ser vi hur rutin alltid vinner mot ung entusiasm. Ännu efter 19 år i branschen får vi tydligen beakta Magister Sviberg som en ung entusiast. Det räckte med 2 veckors sjukledighet innan vikarien, som är ingen mindre än Gamle Rektor Gerts helt har tagit över showen. Till och med skyltar tillägnade magister Sviberg själv har fått Gerts namn skrivet på sig... Tala om Sovjetunionen.
Då vi talar om Gamle Rektor Gerts gjorde han en fantastisk prestation i dag i den årliga innebandymatchen. På grund av hans skadehistoria är han strängt förbjuden att delta i dessa evenemang. Ändå, trots att han inte fick delta, lyckades han uppnå tre räddningar på sju skott då eleverna besegrades med 8-4. Gerts räddningsprocent, om han skulle ha spelat, skulle ha varit 43. Eller som Kollegan R sade... Vi hade faktiskt vunnit helt utan målvakt... Sant. Eleverna sköt 7 skott på målvakt och förlorade 8-4...
Dammatchen som föregick den matchen som Gerts inte fick delta i innehöll några klassiska element. Eleven Selma Viktorrson mejade ner läraren Linn, som blev så irriterad att hon hämnades genom att ramma eleven Alva Nordberg. Sånt gillade vi skarpt från sidan. Flickeleverna bjöd i övrigt på högklassigt spel och vann faktiskt med 5-2, genom bland annat tiki taka innebandy av systrarna Viktorsson. Roligt och underhållande för hela slanten.
I övrigt inget nytt, annat än allt hela tiden. Spelare skjuter på sin deadline, då "de har lite grejer på gång". En agent ifrågasätter hela FBFs standardkontrakt och vill att jag ska ändra på punkter som är förankrade ur Republiken Finlands lagsamling. Lite frågor och svar är lovade för att jag ska kunna publicera under dagen, när nu dagen är. Fru Kickan vill att jag kommer hem direkt så hon hinner på träning, och vi hade nån slags död höna till lunch.
Vi fortsätter! Jag är ombedd att inte SMSa under natten och vitsorden ska kollas skriks det...
Vem är för jämställdhet?
Trots att en bekant tyckte att det säkert kommer att bli ett helsickes kackel tänker jag nämna en kampanj jag försökt dra igång för Åland Uniteds räkning. I grund och botten är det ju fråga om sponsorering, men med tanken om samarbete och ömsesidig, samt allmän nytta som tema. Det är också en utveckling av det vi försökte i fjol och som då bara fick ett lagtingsparti att reagera. Detta lagtingsparti fick sedan ofantligt med uppmärksamhet då den åländska lokalpressen gjorde förstasides rubriker av att just det partiet stöder oss.
I år har vi erbjudit alla lagtingspartier att för en summa på 400€ var delta i ett event som vi i Åland United anordnar, med temat Jämställdhet. Sedan skulle bilder som visar att den åländska partipolitiken och damfotbollen alla bildar ett Åland United tas. Tidningar skulle få rapportera, logon finnas på rätta platser, bilder spridas och budskapet om att vi alla ser jämställdhet som en viktig gemensam angelägenhet skulle manifesteras och sedan kunna utvecklas till, va vet jag? Ökad jämställdhet kanske...
Nu ser det lite ut att gå som i fjol. Eller, vi ska inte ge upp ännu förstås. Jag har bett svar före jul och i dag, den tredje advent har ett lagtingsparti svarat att de inte tyvärr deltar i sådant här. De övriga har inte svarat alls. Ur vår synvinkel är det ju synd, för om alla hade deltagit skulle ekonomiskt sätt stödet från lagtingspartierna ha ökat med 367%. Dessutom hade säkert vår goodwill och saken vi vill representera även tjänat på det. jag är dessutom så naiv att jag tror att även lagtingspartierna skulle ha nytta av att synas tillsammans med oss och dessutom göra nytta genom att arbeta ihop med oss. Nu blir det som det blir. En vecka kvar till jul.
Den här bilden har väl inget direkt med texten ovan att göra, men den visar hur det ser ut just före de där löjliga fotbollsspelarna lägger sig ner och låtsas att de har ont.
Jag har kommit fram till att mynta ett nytt uttryck: "Agentvinter". Agentvinter är en term för tiden som uppstår då allt i princip är klart och positivt samarbete har bedrivits och agenten bara ska "titta igenom en par punkter tillsammans med spelare". Då blir det tyst som på en mörk byväg i september... Med min tur bryts 3-4 agentvintrar på samma gång i morgon, då det ska spelas innebandy, slutföras vitsord, improviseras lektioner i korridor, assisteras med niornas julfest och inte minst hinna hem direkt före Fru Kickan och Edit ska på volleybollträning. Jag lovar att nån journalist undrar om vi kunde "skicka ut nåt i tid för deadline"... Kanske, kanske inte. Beror lite på Sallys ämnesomsättning ser ni...
Om nu Edit ska på träning i morgon då... Hon har ännu feber och missar ett kalas i dag. Fru Kickan är i söndagsmode och jag känner att jag måste arbeta effektivt. Det vill säga sluta skriva trams nu och laga mig till skolan så de där vitsorden kommer in. Assisterande tränaren torde inte ha en agent, så det ska vi väl kunna driva vidare sen i dag i alla fall...
Snabb uppföljare
Eftersom det ännu är mörkt ute och jag inte vet vilken sekund Sally vaknar slänger jag iväg några bokstäver här, om inte annat för att skapa stress för mig själv, vilket ju är positivt då förändring inte är bra för en konservativt sinnad person, som jag kanske är ibland, fast jag nog mer känner mig liberal, på ett nationalistiskt sätt....
Med hänvisning till våra pålästa och kloka politiker i ledningen för Södra Ålands Högstadiedistrikt, som på ren svenska inte har en enda rätt häst i sin hage med tanke på hur de inte besluter utan förhalar, är det kanske riskabelt att berätta vad som funkar om det måste... I går vid 13-tiden kände jag en hand på mitt ryggslut och ner på mina skinkor. Hansen daskade mig på rumpan igen och igen. Jag gjorde en snabb utvärdering om hur reagera. Jag valde att hålla blicken framåt, samt säga "Det är sådant där man hamnar i tidningen för nuförtiden". Sedan svängde jag mig långsamt om... Och där stod Edit, Fru Kickan och Sally...
De två sista lektionerna undervisade jag i korridoren, eftersom niorna ju ockuperar mitt klassrum och på samma gång Åland Uniteds kansli, för julfeststök. Till min hjälp med 7Es och 8As edukation hade jag Edit och Sally. Edit ritade bilder, gick runt och kollade att alla gjorde vad de skulle och upplyste folk om att Sovjetunionen liksom är Ryssland. Sally satt i sin bilstol och väckte stor uppmärksamhet, speciellt under rasten då 10 tals barnvakter såg till henne då hon fanns på ett bord och jag kunde se till nior och kolla e post med mera.
Så här såg jag ut för några år sedan då jag bara hade fyra barn och en ligamedalj...
Vi överlevde skolan och kom hem, där vi även överlevde kvällen, fram till att Edit kostaterades ha feber... Natten fördrevs sedan med en het Edit, en gurglande Sally och mitt i allt även med fru Kickan som tröttnat på att sova i soffan, dit hon hamnat då sängen var full då hon kom hem. Ännu mer välfylld blev ju sängen sen under morgonnatten och då hon skulle visa hur man får Sally lugn utbröt stora stormen, som nu mynnat ut i att både babyn och hon sover som små barn, vilket ju Sally de facto är... Edit har ont i huvudet och är hungrig så jag steg upp med henne.
I dag borde jag börja med de där vitsorden som ska vara inne på måndag klockan 12. Jag är lite osäker, men runt 400 bedömningar som ska registreras borde jag göra. Dessutom trodde jag att målvakten vi ämnar kontraktera skulle ha hört av sig, men efter att en agent mitt i allt steg upp ur askan i går kväll har det hela bromsat. Konstig grej det där med Agenter. Inte går nåt smidigare med hjälp av dem i alla fall...Assisterande tränare tror jag vi har typ klar från och med i går kväll, men några detaljer, som bland annat Herr Landshövding ringde om i går kväll precis då Sally tappat tutten och spytt ner sin pyjamas ringde om finns kvar så inga nyheter kring detta på nån halv vecka tror jag kommer att komma.
En välsignad helg till er alla nu! Edit påminner mig om att jag måste köpa glass. Får väl se vad som händer när, eller borde vi säga om, det ljusnar...
Stänga ögon och hoppa
Tomas Ledin sjunger om att ta ett hopp i det blå. Jag stänger ögonen och hoppar ut i mörkret. Fredag, inget är i ordning, allt kommer att bli i ordning men vet inte hur! Hoppa, improvisera och sedan lev vidare. Sen samma sak igen! Detta är dagens ord!
Amen!
Mobil frustration
Det börjar bli midnatt och fredagen då mitt klassrum blir omklädningsrum och allt blir en enda stor improvisation för överlevnad börjar. Fru Kickan kommer att komma med Edit och Sally till skolan inför se så där min sista lektion, som i sin tur kommer att bedrivas någonstans, kanske i en korridor medan julfeststöket går på full låga och Hammarlandspolitikerna återremitterar för allt de bara hinner. Sedan ska jag ha en hel eftermiddag kväll och tidig natt med Sally och Edit. Ingenting förstås för en så rutinerad farsa som jag, men Sally är liksom inte riktigt van hon då hon inte levt så länge... Därmed har mycket mycket fått blivit gjort i dag. Dock inga vitsord satta. Merja, det blir till helgen det! De som mailar mig i morgon under eftermiddag och kväll. Får ni svar före lördag, ta det som ett plus! Okej!
Därmed misslyckades jag också med ett uppdrag jag fick. Jag ombads, efter att man märkte vart det barkade på sociala medier efter bland annat radions intervjuer om mobiltelefoners varande eller inte varande i skolor att skriva ett koncept på en insändare som vi, som har nån aning om vad som på riktigt händer, skulle ha som stabiliseringskanal av en debatt som når helt Trumpska höjder. Man polemiserar alltså om mobiltelefoner, eller ursäkta SMARTtelefoner ska få finnas i skolorna.
Till att börja med vill jag påminna om hur upprörda man var då boktryckarkonsten förstörde all utantillkunskap då för typ 600-700 år sedan. För 150 år sedan var det tågen som skulle förorsaka hysteri bland kvinnfolk och dåliga lungor hos studeranden. TV tittande skulle ge mig fyrkantiga ögon då jag var liten och herreminje då man förbjöd målvakten att plocka upp bakåtpassen i början av 1990 talet. Spelet skulle FÖRSTÖRAS! Skillnaden mot dagens diskussion är att alla dessa farhågor myntades av folk som antingen själv var involverade eller också hade någon koppling till det som man tyckte var förfärligt. I dag har folk som inte vistats i en skola på tiotals år valt att tycka saker om smarttelefoner i skolan utan att motivera med annat än att "det är dåligt". "Barnens koncentration lider" och "Annat var det på min tid".
Jag, som ju egentligen inte är en förespråkare för digitaliseringshysteri, inte äger en smartphone, fortfarande inte vet vad en app är och som envisas med att skriva med tusch och använda Overhead projektor (som är sönder... Ekis!!!!) har fått bli en slags fackelbärare för människans rätt att äga och ha med sig en smartphone i skolan. Jag tror nämligen inte att vi löser de problem som uppstår med smarta telefoner genom att förbjuda dem i skolan. Jo, lågstadierna så klart, men då barnen blir äldre och de vart de än går ser sådana manicker, då blir det inte bara svårt utan även orimligt att förbjuda dem. Varför skulle man ens göra det? Tänk om man fortfarande förbjudit böcker, tåg eller TV. Bakåtpassningsregeln kan till och med jag se nyttan av i dag så som den blev...
Det har under dagen visat sig att det finns en uppfattning om att elever allmänt delar porr, spelar spel, skriver illa om varandra på sociala medier och bara sitter och stirrar i sina telefoner dagarna i ända och mitt under lektioner i skolorna om vi inte totalförbjuder dem. Jag säger, varför måste barnen antas bete sig som dina föräldrar? Det är ju de som mest beter sig så... De flesta nymodigheter leder till hysteri och även till skepticism. Sedan växer något helt nytt fram ur det hela. Jag tror inte att jag har en aning om hur världen kommer att vara då Edit och Sally börjar bli vuxna till exempel. Jag är tämligen säker på att det ännu då behövs grundkunskaper i historia, matematik (huj huj) och språk. Det behövs helt säkert gamla goda katererundervisningsformer som i mitt tycke är kanon!!! Däremot har jag ingen aning om hur man då kommer att använda sig av tekniken. Människorna kommer att vara snäppet mer kvicktänkta. Inte alls mindre intelligenta än i dag, men lite annorlunda. Precis som vi är lite annorlunda de människor som levde på 1800-talet.
Och sen en sista gång. Det är inte så i dagens åländska, eller (jag vågar lova) finländska skolor, att eleverna sitter och stirrar i sina mobiler och inte tar minsta notis om vad läraren säger. I detta land är det lärarna som sätter gränser och bestämmer vad som händer under lektionerna. Så har detta land blivit ett av de bästa i hela världen! Låt lärarna bestämma vad som funkar och vad som inte funkar va?! Loppu!
Detta är förresten en bild som jag hittade från ett socialt media. Den är tagen med en mobiltelefon och inlagd på en intern sida för en klass där man informerar om vad som hänt och vad som är läxan för de elever som inte varit på lektion. Borde jag börja med Power Point tycker ni? Eller borde vi be eleverna att inte fotografera tavlan?
Annars har det flutit på. Två systrar Viktorsson kontrakterade. Sara Nordin var klar att komma ut. Assisterande tränare hoppas jag vi har funnit. En målvakt kanske vi nosat upp... I morgon blir det som sagt inte många barn gjorda då skolan är över. Jag har gjort dem redan så att säga...
Här är mitt eftermiddags, kvälls och nattsällskap för i morgon. Jo, Fru Kickan kommer nog hem, men vänta inte mycket vettigt från mig (då heller)... Sen blir det vitsords och kontrakteringshelg hörni! Snart Jul. Jiiihaaa!
Kom flickor så får ni godis ur farbrors bil...
Ni vet alla att ni inte ska ta emot godis som främmande farbröder erbjuder. De två unga kvinnorna, som på basen av en tidigare överenskommelse ansett mig vara skyldig dem godis, ansåg tydligen inte mig vara så främmande då, för de tog glatt emot det jag erbjöd ur min bil faktiskt... Sedan kramade de mig också. Jag poängterar skarpt att jag inte tog initiativet till varken det ena eller det andra, men godiset, som jag tydligen lovat, det köpte jag för 2,50 och får förhoppningsvis lite lugn, inte bara i själen utan även i öronen nu...
Luciamorgon var det i dag. Vi vet ju aldrig vem som ska vara Lucia i min skola före hon skrider in... Det visade sig vara våran Sofia i år. Med våran menar jag så klart 8As.
Här står hela 8As fraktion i Luciatåget uppradade. Duktiga flickor, men inga stjärngossar tyvärr. Exakt ett stycke stjärngosse hade skolan fått fram. En gammal rutinerad stjärngosse som jag själv tycker det är lite svagt, men i övrigt måste jag säga att ungdomen, i detta fall våra högstadieelever beter sig exemplariskt då man har samlingar och de ska visa varandra respekt och hänsyn. Tänk om vi varit ens hälften så civiliserade på 1980-talet... Blodsband lär ska förekomma i stjärngossegebitet på annat håll i dag, men det är ytterst oklart om jag får nämna eller ännu mer publicera bilder på det. Jag kan bara säga att jag är glad och stolt!
Glad och stolt var jag givetvis även i går kväll vid Dansgalan. Edit gjorde sin grej och fast det kändes konstigt med den första galan på 10 år utan Emilia var det skönt att se sitt barn göra väl ifrån sig. Jag hade skaffat fyra rosor, en från varje familjemedlem som finns på Åland och flickan var glad, god och entusiastisk ända hem, där vi fann att hennes telefon var borta. Vi fick åka tillbaka och hittade så klart ingenting i Alandica, varken backstage eller på scenen... Fru Kickan, som låg i sängen och jobbade med Sallys insomning fick köra Find my I phone då vi återvände hem vid 22 tiden och det visade sig att telefonen var hemma. Var då hemma? Jo, visade det sig. I skafferiet i ett kakpaket... Så klart. Och inte hade den ljudsignal på heller...
Så blev det ketchupeffekt. En bekräftelse om en riktigt god värvning har vi fått! Då spelaren och hennes agent ger klartecken publicerar vi det hela. Det blir inget i dag, men förhoppningsvis i morgon. Detta är en bra spelare och en sådan som vi sökt efter ur många vinklar och i flere år! Nu bara resten med då. Fransosen till exempel har vaknat och föreslår helt orimliga saker som vanligt... Få se om jag var tillräckligt otrevlig tillbaka så han förstår att vi menar allvar.
Snart är det sponsormöte med en av våra större samarbetspartners. jag undrar fortfarande vad jag ska säga om vårt ungdomsarbete som de säger sig vilja stöda...
Hemma lyser stjärnan över hungriga barn. Pappa mest fryser...
Vitsord ska det vara. Jag har utvecklat ett system att informera elever om dåliga nyheter genom att få dem att tro det värsta. Då blir de glada över att det som är en dålig nyhet egentligen är bättre än vad de trodde. Två stycken har hittills lett och skrattat då de fått veta om att de får sänkt i uppförande... Ta i trä! Mera bara...
Oj oj oj
Oj oj oj va snöigt det var i morse igen och ojsan va plaskigt det är just nu. Edit tog med sig en pulka som hon på riktigt tror att hon ska åka med i vattenpölarna. I kväll är det Dansgala och jag ska sitta där, som förr i tiden med bara en dotter som uppträder. 3 danser säger Edit. Okej, 3 danser då!!!
Oj oj oj vad jag hoppas få några napp med aktuella spelare just i dessa dagar. Vi kan komma att få ett hyfsat lag och jag hade faktiskt en dröm då jag såg ett par spela ihop på ett sätt jag i höst hoppas kunna säga att jag drömde om redan före jul, det vill säga nu. Sen finns det ju omständigheter som lite begränsar drömmandet också. Inte bara att Edit tynger sig in i sängen och jag balanserar på en arm halva natten, utan också våra ekonomiska begränsningar.
Oj oj oj va uppmärksamhet det fick då Yle, tillsammans med SVT och NRK räknade ut att en kvinnlig lön är 4% av en manlig inom fotboll. Jösses tänkte jag, då man presenterade en medellön på över 27000€/år för kvinnliga spelare. De måste tjäna bra i Sverige och Norge då... Jag räknade ut en snittlig månadslön för en Åland Unitedspelare på basen av vår spelarbudget och kom fram till 288 €/mån. Detta inklusive föreskrifter om minimilön för icke EU spelare som vi är lagstadgat skyldiga att betala. Detta är för övrigt en proffslön enligt FIFAs reglemente och innebär för klubben att betala höjda avgifter för i princip allt. Tack FIFA och god fortsättning för alla. Vi gör vårt bästa, men om trenden att stora klubbar börjar satsa på damer fortsätter, då är vi begravda inom 10 år. Ifall inte något stort händer på annat vis. Historien har en gång. Vi kommer att minnas hösten 2017 lite som man trodde att vi skulle minnas den arabiska våren, vilket år det nu var igen...
Ibland minns jag att det fanns ett spel också. Lite förhoppningar om att närma mig detta denna sommar har Samuel gett mig. Då är det troligen inte snö på Tele 5 Areena...
Oj oj oj... Brasilien-Finland 4-0, USA-Finland 10-1 och England-Finland 6-0... Resultat är resultat och säkert finns det mycket bakom dessa U20 landslagsresultat som man inte vet. Ändå... Det känns som att det där med fotboll för damer och nu även yngre flickor börjar bli ganska högklassigt där ute i världen.
Varmt hade Rossi och gänget i alla fall där i Florida...
Julfesthysteri börjar spridas bland åk 9. Vitsordskonferens och Luciahysteri bland andra. Jag försöker bara få den ena minuten att passa ihop med nästa timme då alla ligger sig själv närmast. Det är ändå rörande att se hur alla, både barn, ungdomar och vuxna tror att jag ska veta hur allt ska gå till. Sen då jag vet, då vill de inte att jag ska göra det. So ist das Leben...
Cold never bothered me anyway
I morse märkte jag en bugg med mitt senaste bilköp... I någon av bilarna måste mina fina bilborstar ha blivit. Detta var den första morgonen denna höst, eller vinter som det ju gått och blivit som hela bilen var så intäkt i snö att det behövdes borstas. Fina skrapor har jag... Parkeringsbrickor finns fler än behövligt.. Men ingen borste. Nåja. Jag stod sedan i snöfallet iklädd t skjorta och crocks (byxor hade jag också, hetsa inte upp er nu) och sopade min bil med altansopborsten. Det funkade och vi kom iväg med Edit. Allt väl, men en så liten detalj glömdes alltså bort i somras. Undrar var borsten är...
Jag missade dessutom Julkalendern även på kvällen i går. Det kändes dock värt. Manchester United-Manchester City var en så pass het drabbning att jag klarade mig med Edits förklarande och kan nu satsa på denna kväll istället.
Sally tyckte inte matchen var lika spännande. Hon har faktiskt visat största känslorna under Tottenhams matcher. Har vi en liten Spursare här? Kusin Eliel får en medlidare... Edit gillar Chelsea för att Drinkwater spelar där nuförtiden... Jag minns 1894 och Notts Countys FA Cupseger som i går jag... Eller segern i Anglo-Italienska Cupen år 1995.
Futsalen kom och gick den med förresten. Samuel hade tänkt fira sin första titel sa han, men det blev silver istället. Häftigt att läsa hur Jonsson i Ålandstidningen talade om hur IFKs damer slog det "namnkunnigare" Åland United. Om vi räknar vilkendera laget som hade fler spelare med ligarutin hamnar vi kanske nog lite åt andra hållet. Detta har dock ingen betydelse. Futsalserien var en trevlig begivenhet under hösten, Hoppas vi deltar nästa år igen. Då kanske vi lite mer slår fast trupperna för de olika lagen från början... Eller egentligen, vad har nu det för betydelse..
Elin här var i toppform och gjorde tre mål för IFK i går. Gamla goda Flisan satte ett och sedan gjorde "min gamla favoritelev" som huserar i IFKs damer, Anna två mål. För Åland United. Bägge syster Viktorsson, som ju är registrerade i ÅU spelade för IFK och.. Ja, blandningen var salig. Riktigt roligt att vi kan göra så här. Månne det ska gå att samarbeta på riktigt nu? Alltså ännu mer än tidigare.
Inte alltid lätt att förstå hur saker hänger ihop. Arga frågor om hur vi tror att vi ska sälja fler målkortslotter då vi skrotar flicklag så där bara inkommer. Ja, det är väl för Ungdomskommittén att svara kan jag tänka. På nåt sätt vore det bra om vi fick till allas kännedom att vi liksom inte har skrotat nåt flicklag. Åtminstone inte från Åland Uniteds sida... Om nån vill köpa målkortslotter menar jag.
En deadline har lagts till lunch i dag... Återstår att se när det äts lunch där beslutet fattas då... Edit har generalrepetition i dag och i morgon blir det årets höjdpunkt för henne: Dansuppvisning på Alandica. Här i skolan lämnas det in julfestmanus som innehåller mest tomma rader. Orsaken är att "Vi har inte kommit på vad vi ska säga än". Bra manus alltså....
Mest bara i vägen
Igen är det en sådan söndag. Innan jag hunnit dricka mitt kaffe och äta mina för dagen fem surskorpsbitar med ost har Fru Kickan diskat, dammsugit och i dag även tvättat golvet. Min tandborste, som den då utmattade jag inte fann i natt har hon också dragit fram, så snart ska det minsann borstas tänder. Jag missade så klart morgonens avsnitt av Julkalendern och har fullt sjå att hindra Edit att berätta vad som hände på slutet. Det måste jag ju få se ikväll!!! Om det, vilket Gud förbjuder, går så att jag missar det i kväll också, då får eller snarare måste hon ju berätta!
Då Fru Kickans energiskhet och positivitet så där sakta börjar gå över mot en mer "samhällskritisk dimension och nu menar jag samhälle på mikronivå ökar även min känsla av att mest vara i vägen. Jag gör faktiskt inte nån nytta alls vad det känns, så här på söndag förmiddag. Ruggigt... Det värsta är att jag inte heller kommer på vad jag kunde göra för att vara mindre i vägen. Fru Kickan måste få städa och pyssla på sitt sätt. Jag kan visa intresse och försöka hinna med nån punktinsats, men då blir jag ofta lite mer i vägen. Åtminstone tycker jag att det borde kännas så för Fru Kickan... Vad hon själv tänker vet jag inte för hon har alldeles för bråttom med att samla ihop sopor som jag ska föra ut... Där är något jag kan göra i alla fall. Det sker dock ibland så sent att hon själv för ut dem innan jag hinner fram...
I vägen inom Åland United är jag också känns det, i alla fall ofta... Här ser vi lyckliga män som alla uttalar sig och dessutom verkar för damfotboll på hög nivå. Löfström, Wiklöf och Olli Rehn känner ni säkert igen. Ni noterar Rehns halsduk. Vem tror ni han fått den av? Ni ser väl Herr landshövding längst till vänster... Alla dessa herrar är inflytelserika och dessutom väldigt hjälpsamma. Dock, om jag skulle gå med mina akuta problem direkt till dessa (Herr Landshövding lite undantagen nog, han brukar få ta hand om smutsvätt och sådant...) skulle jag nog uppfattas som en bråkstake som mest är i vägen. Jag menar... De ska fråga om vi får ihop ett bra lag och jag ska svara "Jo, det kommer att gå jättebra tack vare er hjälp!" Svarar jag nåt annat, som till exempel att det vanligaste jag hör från spelare med kontraktsförslag i dessa dagar är att de vill ha bättre betalt, lite "fördelar som vi säkert kan fixa", speciallösningar och framför allt längre betänketid för att de fått anbud från andra klubbar. Om jag svarade så, skulle de nog tycka att jag är i vägen och dessutom konstig. Det är ju mitt jobb att få ihop det där med de resurser dessa herrar på sina egna sätt, endel ekonomiskt andra mer andligt, skapar... Att säga att det dessa herrar gör inte räcker till är ju både osakligt och dessutom osant. Jag är Åland Uniteds Fru Kickan skulle jag säga... En och annan blir i vägen fast de inte har gjort ett enda fel alls...
Då dagen kommer så långt att jag faktiskt tänker börja göra nåt, då ska vi till butiken med Edit för att köpa femårspresent åt en grannflicka på gatan. Edit säger sig veta precis vad flickor i grannflickans ålder vill ha... "För hon har ju själv varit sådan..." Insiktsfullt av en åttaåring. Sen ska jag på Futsal också. Final minsann. Det ska bli spännande att se vilka lag Samuel och Ove tagit ut denna vecka.. De i gredelint, de är Åland United i alla fall och jag ska väl heja på dem då, typ... Kanske bäst, så ingen tror att jag är ute efter att rycka i andras ungar....
På tal om andras ungar kan jag inofficiellt säga att vi troligen möter AIK i Eckeröhallen denna vinter. Förhoppningsvis spelar då några spelare från denna bild i denna match. Dels för AIK då, men förhoppningsvis någon av dem även för Åland United.
Jösses va trött jag var i går kväll. Jag pilkade mig igenom Herkules och då Edit äntligen lagt sig satt jag och försökte överleva genom att följa med Derby della Italia, alltså Juventus-Inter. 0-0 torde det ha slutat och halv 1 hade Edit somnat, så jag, utan att hitta tandborsten kunde tuppa av.
Och nu satte Fru Kickan igång TVn. Där talar de om Mellanöstern och Nordkorea. Där vill jag inte heller vara i vägen!
Smaklöst
Rubriken kanske kan få folk att tro att detta ska handla om Julkalendern. Sveriges TVs Julkalender, som vi ser varje dag här hos oss har igen engagerat vuxna till den grad att man skulle tro att det handlade om Jerusalem eller nåt. Jag säger det här och nu. Julkalendern i år är bra! Precis som jag tycker den har varit varje år! 1000 år till Julafton och Selmas saga, som har varit de senaste årens alster har varit precis lika bra som de där gamla som alla talar om och som jag inte sett då jag inte är uppvuxen med Sveriges TV, Jakten på Tidskristallen är spännande och medryckande. Punkt slut! Likt oss människor är också alla Julkalendrar olika. Det behöver inte vara dåligt fast det är annorlunda än man själv hade gjort det. Det gäller förvisso allt här i världen, inte sant? Nu kan jag knappt vänta till i morgon för att se om de kan rädda livet på sig och inte krossas mot den främmande planetens yta genom att simultant spränga kärnladdningar från ryska ubåtar. DET är barnprogram i min smak! Bra Sverige... Upps, hörde ni det där?
En annan sak som kommer från Sverige som på riktigt är smaklöst är ett exempel på ovetande historieförvanskning...
En sådan här försäljningsprodukt kom fram i mitt Facebookflöde. Ett svenskt klädföretag hade skapat en "jubileumströja" och tror själva tydligen att det finns folk som vill bära en sådan här. Då jag skrev till dem och vänligt (jo, på riktigt var jag vänlig) förklarade för dem att de lite missuppfattat finländares inställning till händelserna 1918, att det nog inte finns någon som vill gå med en sådan här på sig, då svarade de med en "informerande text" om hur viktigt det var för demokratin att de röda inte segrade och en massa annat. Det stod helt klart att de som säljer dessa inte är finländska, eller särskilt bildade i historia, eller för den delen har känsla för målgrupp.
Sanningen är nog, att ingen och jag upprepar INGEN finländare har någon som helst känsla av stolthet över vad som hände här 1918 oavsett om man har sina sympatier på "den vita" eller "den röda" sidan. Jag vågar lova att varken nationalister, konservativa eller ens nynazister känner dragning till en sådan här tröja. Det vore nästan som att hylla FN för grundandet av Israel som i sin tur löste "Judefrågan"... Kanske det nu inte riktigt var så heller. Donald Trump är väl den enda med så dåliga kunskaper och så skral känsla för takt att han kunde ha en sådan... Kanske...
Annars är det lördag i december. Som vanligt har vi kontrakt ute och laget ofullbordat. Det har vi varje år den här tiden, så det är inget nytt. Det känns dock som om vi har en grund och en plan, och då menar jag varken Hammarvallen eller WHA, att stå på och följa. Samuel och jag ska äta lunch med gästspelarna Monni och Patricia. Bosse ska också med för han ska betala! Bra gäng vi har...
Edit ser Kalle Anka på TV, Fru Kickan broderar och Sally sover på terrassen. Resten är där de är och mår förhoppningsvis bra! Over and out. I morgon är det Futsal... Så sa nån att det skulle spelas lite toppmatcher i Premier League också... Få se hur det blir. Och sen är det ju Julkalendern snart igen....
Att skjuta serieeld är det lätta
"Vad gör det om du undervisar oss fel. Jag tror ändå inte på Gud!" "Är du utbildad? De där feministerna har undrat..." Detta är två av de troligen odödliga replikerna jag fått i mitt ansikte i dag av två kvinnor i 13 års åldern under en lektion i historia. Som jag konstaterade är det min yrkesroll att helt enkelt stilla tigande stå ut med att bli hånad i några år, tills jag sätter avgångsvitsordet... Sen kan jag tillägga att just denna typ av oskyldigt och till och med omedvetet hån är en drivkraft i sig som gör att jag faktiskt älskar även lärarjobbet...
Mörkt och fullständigt regnigt var det på Edits träning i går. För en gångs skull fick jag också lite jobba under tiden genom att som Sportchef träffa våra gästspelare som jobbade på i regnet. Edits lag fanns på andra planhalvan och Edit gjorde två mål, det får jag inte glömma att nämna om hon någon gång skulle läsa detta. I så fall ska jag också nämna att hon, som sista spelare roade sig med att stå i spagat och sedan hoppa upp för att hinna bryta anfallen med kamikazetacklingar. Pappas flicka kunde man tycka, förutom det där med spagat då...
Medan jag stod i regnet och talade med Ted, som också var där, samt hade hämtat en Jullimpa ur Kjelles bil (Tack Kjelle) ringde Victor från Nya Åland och undrade om Jenny Danielsson fortfarande är aktuell för oss. Vad skulle jag svara på det? Jo, det är hon ju... Som sagt är hennes agent inte bara fransk, han är långsam också... I övrigt kunde jag bekräfta att en hel del kontraktsförslag är ute längs världen. 7 stycken är just nu under behandling i 4 länder. Jag trodde att ett utslag skulle komma i går, men det enda som kom var en sms som bad om mera tid eftersom "hon fått ett nytt anbud" av nån.. Jaja... Till Lucia ska väl lite klarna kan man hoppas. Med min tur droppar allt in under kvällen den 12/12 då jag sitter på dansuppvisningen på Alandica. Sen kommer jag hem och har mailboxen fylld och allt har gått all världens väg för att jag inte svarat. Jag lovar! Dock kommer Edits danser att vara värda allt det ifall det blir så!
Det är lätt att skjuta iväg text, förslag och uttalanden. Jag har stora förhoppningar till exempel på Åland Uniteds nya marknadsföringsgrupp som ska få till stånd att vår publikmängd igen börjar öka. Det som gör att jag ser ännu mer positivt på den är att den inte, likt ungdomskommittén börjar med ett tomt bord och egentligen ingen aning om vad som gjorts förut och av vem. Marknadsföringsgruppen ska åtminstone veta lite av vad som gjorts hittills och kan sedan utveckla detta till något som till och med är bra!
Nu börjar skolbarnen lämna in en massa lappar till mig och kallar det "manus"... Julfest talar de om antar jag. I kväll är det en stor dag för Edit. Idolfinal! Hon förklarade dock i bilen i morse att hon inte alls är nervös i kväll, för Chris kan ju inte falla ur! Hon hejar på Chris Kläfford hon! Orsaken är nästan lika bra som elevernas uttalanden i början av texten. "Han är en riktigt skägglurk!" Pappas flicka sa vi väl redan...
En tanke går också till Kalifornien där min Linda hamnar närmare och närmare eldsvådorna. Hoppas de får bukt med alltihopa där... Oavsett vad Israels huvudstad heter...
Det bästa med det här landet är att alla är på jobb dagen efter festen!
En av de allra bästa kommentarerna gällande hyllandet av Finland som 100 årig självständig nation är nuvarande professorn, min tidigare lagkompis Tapio Lokkis facebookstatus från i morse. Han gör gällande att han inte tror det finns ett enda annat land där barnen är i skolan och alla snällt jobbar enligt sina scheman morgonen efter landets 100 årsjubileum. Han kan ha rätt faktiskt den gode Lokki, som faktiskt lite delade höger och vänsterbackspositionen med mig i HJKs juniorer under 1980-talets mitt... I dag är han alltså professor i akustikvetenskap. Vi som alltid hade roligt åt att han spelade... Vad var det han spelade nu igen? Klarinett?
Jag är själv väldigt av samma åsikt. Det som gör vårt land stort och fint är att vi faktiskt gör det vi ska! Så där på åländska, inga pallra alltså! Inte ett spår av nån eufori här på jobbet, men alla hade nog firat, det visste vi, så där tyst och utan åthävor.
Nu är klockan igen så pass att allt och inget ska göras på samma gång.
Hur gammal jag är och hur unga spelarna vi jobbar med är ser man på denna bild från 2009, då som ÅU vann sitt första mästerskap. Detta är Jutta Rantala, som då representerade Euran Pallo. I en par säsonger har hon nu varit en fruktad målgörare för TPS och i dagarna meddelades det att hon värvats till Honka... Funderar på hur mycket jag förändrats under den tiden... Eller TPS... De var inte ens med i ligasammanhang då. Edit föddes och min son gick på tvåan typ...
Värvningar ja... Mycket nu. Hoppas på ett förlösande möte direkt efter skolan i morgon. Hoppas även på ett förlösande meddelande i dag, som kan få mig att skriva pressmeddelande rentav. Kring Lucia hoppas jag få goda meddelanden från Italien och sedan har vi en till att verka fram... En som inte har kommit sedan vi började med henne 2011... Få vet ens vem hon är. Hoppas hon själv gör det. Ibland går det åtminstone rätt... Då man säger att man är helt förkrossad då man levererar dåliga budskap, då vinner man sympatier. Igen har en person som egentligen fått ett negativt budskap tröstat mig, istället för att bli arg, eller tycka synd om sig själv som vore det rimliga...
Om allt går som det ska kanske nån av dessa bor på Åland nästa år...
Edit har hem Klasskompis H och de ska på träning tillsammans. Jag ska skicka Julklappar till Sibbo och lösa ut paket med mera... Middagen blir troligen en kombinerad kvälls/nattmacka. Kanske, få se...Två gästspelare ska springa omkring på WHAs konstgräs också i samma svep som jag för Edit och Klasskompis H dit... Nytta, nöje och allt vad det heter i samma svep.
Till slut en tanke som vi funderat på. Det är ju inte okej för mig, som man att kalla någon för "Lilla Gumman". Det som funderades var om det är fel även om personen som kallas så definierar sig själv som en liten gumma. Det att jag kallas Lilla Gubben av företrädesvis tonårsflickor är i övrigt inte subjektivt kränkande för mig, förutom att jag inte definierar mig själv som en häst... Bara om nån undrar vad som diskuteras i lärarrum nuförtiden. Någon kanske känner igen ämnet från en nattlig facebookdiskussion. Jo, det var samma ämne som dök upp igen kan jag säga. Nu iväg!!!!!
Havuja Perkele och annat Finländskt
Jag tänker inte göra misstaget att skriva en 100-årskrönika, eller förklara min kärlek till mitt fosterland. Då jag numera mest producerar text för att producera text blir det sällan så mycket stake i det jag säger och därmed skulle det kännas dumt att publicera nåt jag sedan inte är nöjd med.
Jag firade Självständighetsfesten i skolan i går genom att klä ut mig till grundskolelärare. Något väldigt typiskt för min folksjäl. En grundskolelärare som faktiskt har betydelse, det är Finland för mig. Syster Malin, är du nöjd? Ska jag skriva mera om grundskolan? Säg till bara! I övrigt steg faktiskt Finnen i mig lite fram. Jag, som faktiskt är väldigt fosterländsk och har känslor för såväl den blåvita flaggan, nationalsången och olika andra saker förknippade med vår 98 år gamla republik, fann mig muttrande vid allt sådant här nojs, som egentligen är jättefint! Jag fnissade då man sade högtidliga saker. Jag vägrade äta tårta, för att det skulle vara "sånt där spektakel för folk som gör sig till" och satt allmänt och försökte göra allt så litet och obetydligt som möjligt... Jag betedde mig alltså precis som urtypen av Finne gör. Jag gjorde mig inte till på ett så demonstrativt sätt att det blev tillgjort... Det kanske var min största bedrift gällande 100-årsjubileumet.
Detta är dåvarande Marjo Matikainen, nuvarande Marjo Matikainen-Kallström vid skid VM i Oberstdorf 1987. Det väldigt finländska uttrycket "Havuja Perkele" myntades precis här, då den ofta glatt leende blonda skiddrottningen i direktsändning högt och ljudligt uttalade denna misstroende- och uppmanande anklagande och på samma gång väldigt desperata och farttillsättande fras. Hon fick granbarr under skidorna och drog vidare mot... Hon vann visst loppet eller? Marjo blev senare politiker, bland annat riksdagsledamot och europarlamentariker. Numera har hon lagt av också med det och leder ett företag som heter...Havu&Per Oy... Jo, på riktigt! Hyvä Suomi säger jag... I går frågade elever under vår Finland quiz i klassrummet dels vad backhoppning är för gren och vad man gör i längdskidåkning... Som Adolf Ehrnroth sade: "Finland är ett så bra land att det nog lönar sig att försvara det!" Jo... Det är dock ett mycket annorlunda land än det var då det senast försvarades med våld. Inte alls nödvändigtvis sämre heller fast nu jag säger det.
En av de goda sakerna med att bo i ett så pass litet land som vi gör är att ingen annan än vi själva noterar vår självständighetsdag med ledighet och sådant. Därmed kan man faktiskt jobba mot utlandet i dag. Sverige, Skottland, Spanien, Italien you name it. De är alla på jobb och blir inte alls störda över jobbsamtal eller brev. Mycket bra säger jag. Mycket bra! Sally sover ute hon också och Fru Kickan har rentav joggat... Kan bli helt okej i slutändan detta.
Vet ni vad det här är då? Jo, det är det Ryska kejsardömets fotbollslandslag. De hann spela 8 officiella matcher innan Bolsjevikerna gjorde slut på den sagan. Den första matchen för dessa var 1912 mot Finland(!), som ju var en del av dem, men inte i fotboll... Även i Olympiska Spel godkändes på den tiden separata landslag, inte som nuförtiden då Storbritannien måste förödmjuka sig för att få vara med, till exempel. Och ryssarna får ju inte vara med alls just nu... Vet ni hur matchen slutade då? Den där första? Jo, 2-1 till Finland!!!
Som jag just sade till Samuel: Ha en riktigt god arbetsdag denna helg! Glad helgdag till er som inte tänker jobba med. Finland ÄR ett bra land och jag tänker fortsätta försvara det! Här på det självstyrda Åland!
Magister Sviberg missade förresten Chelsea-Atletico Madrid i går, men som info blev matchen 1-1. I kväll ny omgång, med goda matcher även där...
Lite så där fifty sixty jo...
Rätt sliten både själsligt och kroppsligt somnade jag in i natt och även vaknade jag i morse. Det finns så många saker som jag varken greppar eller kan påverka som jag skulle vilja både greppa och påverka. Sen finns det en hel del som jag faktiskt påverkar, men inte kan få som jag vill att det ska vara. Så finns det mycket som känns bra också. Världen är stor och jag, min växande kroppshydda till trots är liten.
Vad jag väl vill säga är att showen måste fortsätta. Ingen bryr sig om något annat än just den.
Sen en uppmaning till alla. Vissa är rakryggade och modiga. De säger till åt mig om saker jag säger, gör eller skriver är stötande eller irriterande. Vet ni vad jag gör då? Jo, jag anpassar mig för att inte göra personen illa. Andra är fega och ryggradslösa små kräk. De viskar i klungor, eller går till någon annan och säger vad de stör sig på. Dessa hjälper inte upp någonting. Var snälla och kom till mig ifall saker jag gör, säger eller skriver inte faller er på läppen, eller annan lämplig kroppsdel. Både bloggen och facebook är försedda med kommentarsfunktioner. Vill man vara anonym kan man använda bloggen ifall man inte vill prata privat. Jag lovar att jag inte begriper mig ett dyft på att kolla ip nummer och sådant, så jag vet ej vem ni är. Sen finns ju förstås www.stormig.ax .
I dag har inga ÅU ärenden ännu kommit framåt. Jag satsar på eftermiddagen och så har jag även lagt en deadline så jag ska komma iväg, då jag ska hämta Edit från dansen. Här i skolan firar vi Finland 100-år. En massa om krig och bedrövelser sägs, men även goda prov på finländsk musik och finländskhet över huvudtaget ser och hör vi... Vårt Land sjöng vi i auditoriet, jenka dansades i korridoren, Juice Leskinen, Hassisen Kone och Matti Nykänen har presenterats. 8A undrade om jag, snälla (!), inte kunde stänga av Tuomari Nurmio och "Lasten mehuhetki". Det gjorde jag och berättade istället om då jag diskuterade gräsklippare med Linda Lampenius. Showen, mina damer och herrar! Jag säger igen... Showen!
I morgon vankas det Bal då... Detta är väl från i fjol om jag inte har helt fel? Som ni ser är Herr Landshövding också där... Då blir väl Ted inbjuden istället nästa år då, eller hur funkar det?!
Låt oss alla fortsätta med att vara goda och framför allt ärliga. Jag känner några ärliga människor. Dem gillar jag skarpt. Sen känner jag många oärliga människor. Endel av dem gillar jag också faktiskt... Bri undrar när hennes syster ska få gifta sig i sommar. Samuel och jag har rekommenderat ett datum. Familjen Campos kommer troligen att följa vår rekommendation. Det är väl lite coolt eller hur?
Sally har två månaders besiktning. Jag missade Julkalendern i går och Edit har fyllt i vad jag gick miste om. I dag får inte samma misstag ske. Chelsea- Atletico Madrid serverar Yle 2 och i morgon är det då Självständighetsdag... Lite lite måste jag säga att Rektor Granberg hamnade snett då han i sitt tal förklarade hur självständighetsförklaringen 1917 var ett resultat av Finlands folks strävan och vilja... Kanske lite jo, men inte nu riktigt. Sen är det en annan sak att nu 100 år senare har det blivit riktigt bra...
Vådan av att vara buffel
Jag sitter i ett nu ganska tyst vardagsrum och låter fingrarna spela. Meddelanden, små brev, lite allmän info och så en par tråkiga styrelsebeslut som skall delges dem det berör. Ett meddelande genererar minnen som gör gällande att nya brev ska skrivas. I något skede kommer klockan att vara så dags att jag besluter mig för att sätta stopp. Det är ofta då svaren börjar komma.
I dag kom jag hem från styrelsemötet precis då Sally och Fru Kickan skulle lägga sig. Fru Kickan gjorde en par löpningar och såg ut som om hon skulle försöka stanna uppe, men det visade sig vara kört... Edit var först lite ledsen för något som hänt i skolan, men blev sedan glad och då hon lade sig kunde jag äta kall länkkorv till middag och sedan köra på med de ovannämnda meddelandena.
Jag blir ofta numera påmind om att jag väl egentligen inte är så enkel att ha att göra med. Själv intalar jag mig att jag är simpel, easy going och bara liksom raka spåret. Ändå blir det mer och mer tydligt att jag inte uppfattas så av folk. Det är synd, för jag skulle vilja vara simpel, easy going och raka spåret... Att man vet var man har mig liksom. Kanske man gör det. I så fall är det allt fler som inte gillar var de har mig... Eller kanske man aldrig har gjort det, men ändå inte sagt det. Troligen har man inte brytt sig...
Det är bra att folk tar det man säger på allvar. Att jag sedan kan uppfatta att folk inte förstår vad jag menar och därför hamnar fel då de tar det på allvar är en annan sak. Jag har varit duktig på att hålla käft om feministfrågor en tid. Jag vill själv vara feminist, men då andra feminister ofta retar sig på mitt sätt att vara det... Jag vill vara liberal, men då både konservativa och socialister, samt övriga liberala ofta uppfattar mig mest antingen som för tolerant, eller så för högljudd, fast jag egentligen vill vara tyst och liksom smälta in.
Egentligen vill jag mest bara kramas, så som här på bilden. Eleven i fråga kramar dock inte mig, utan min roll som Jultomte.
Man säger att man ska vara den man är. Att lyckan kommer först då man inte försöker vara någon annan eller som andra vill. Jag tror inte detta riktigt stämmer. Jag är som jag är och gör faktiskt som jag ser rätt i de allra flesta situationer. Detta ger mig sällan sympatier eller nya vänner. De som är mina vänner är de som trots min äkthet kan se bakom kulissen och förstå att jag nog menar det som andra vill att jag ska mena, fast det inte låter så. De ser även att jag egentligen nog är precis som alla andra fast jag beter mig så äckligt personligt. Jag vill bara att alla ska få smälta in ser ni.
Det irriterar också folk att jag skriver. Just denna blogg är överraskande välläst. I dag fick jag igen höra att det jag skriver här representerar så mycket annat än bara mig själv. Jadå. Min familj exponeras här. Åland United analyseras genom detta. Även Södra Ålands Högstadiedistrikt och KHS får sig en öppnande glugg här och folk får en uppfattning av hur de tror att det är, eller hur de tror att jag är... Föräldrar till elever har åsikter, kanske inte här men ändå kring saker jag säger och gör. Mitt svar, som till exempel i dag levererades är att man får ha åsikter, men det jag säger, det är information, ingen diskussion. Att jag skriver publikt är svårt att greppa tror jag om man känner sig utsatt och utpekad av det som skrivs. För mig är det mera så att "Jag skriver, alltså finns jag".
Nu har det nog börjat komma svar. Kanske med god tur någon spelare till har börjat klarna. Hoppas ingen till blivit ledsen bara.
Jag minns ibland att jag faktiskt också varit fotbollstränare. Det var en lycklig del av mitt liv faktiskt. Lite som att vara lärare... Och Pappa... Men allt på en gång är tungt. Nu tror jag att en del båtar har gått då det gäller fotbollstränarskap. Jag har blivit en sådan som inte tas seriöst då jag är på planen. Det är mest mitt eget fel. Jag har gjort det så för mig. Många är säkert nöjda. Andra vet inte vad de ska vara för de vet inte att jag varit tränare... Själv vet jag inte heller så mycket, bara minns då jag ser bilder.
I morgon firar vi 100-årsjubileum i skolan. Inte skolans- utan Finlands. Finklädd sägs det... Pukurotsi blir det... Hoppas ingen blir ledsen över det. Magister Sviberg önskas lycka till med sitt projekt och på samma gång en God Jul och ett Gott Nytt år. Vi hörs då det vankas Champions League!
2 månader senare och Världen är sig lik, kanske
I dag fyller Sally 2 månader. Edit påminde mig om detta i morse och sade att vi då måste vara extra mycket med just Sally. För mig skiter detta sig blankt då jag har utvecklingssamtal och direkt därpå ska närvara vid ÅUs styrelsemöte. Hem kommer jag precis för att hinna hålla i babysen medan Fru Kickan duschar och sedan sover.
Ungefär så här ser det ut...
Kvar då finns, Julkalendern med Edit, om jag hinner och sedan kanske middag, ifall det finns och det troligen tilltagna kvällsjobbet som en rekyl på styrelsemötet.
Vi har ju fått lite öppning då det gäller spelare och nu hoppas jag bara att vi kan hålla ångan uppe och gott humör även efter mötet. Mycket beror ju på dagsformen och andra saker...
Här i skolan försöker jag mig på lite tankeverksamhet då jag bad eleverna fundera ut exempel på god terrorism, eller martyrer av betydelse. En av de eleverna som skulle jobba med uppgiften kom fram i korridoren och undrade lite... "Om jag förstod dig rätt skulle vi alltså göra en lista på goda nazister, var det inte så?" Nej, så var det inte... Jag överväger igen att bli taxichaufför.. Inte för att det är ett lättare jobb, men chansen att lyckas med entydiga uppgifter tror jag är större inom den branschen ändå...
En kollega är fortfarande besatt av min bakdel. Hon vill alltså fotografera den och ha den på bild på klassrumsväggen. I dag blev hon ännu mer konkret då hon spekulerade i om baken gör sig bäst med byxa eller utan. "Jaa, hur ser den ut alltså?" frågade hon, som om nu jag kunde beskriva sånt... Hon har inte ännu kommit för att titta, som jag inbjöd henne att göra nån lektion.
God fisk serverades det förresten i matsalen.
Må alla goda makter vara med nu så vi får ett bra styrelsemöte, efter utvecklingssamtalet, och sedan en riktigt produktiv natt. Det behövs minsann. Fru Kickan, hoppas du orkar med mig si så där 25-30 år ännu... Hej!
Advent är mörker, kyla och ett helskottas påhållande
Första advent jo. Fru Kickan har varit duktig och tagit fram en ljusstake. Edit ska få tända ljuset bara hon duschat. Men då hårtvätt ingår i duschpaketet får hon ständiga bakläxor och det liksom skjuts på och skjuts på.
Advent är annars en sjuklig tid då allt ska hända och på samma gång. Det finns en orsak att jag förlägger utvecklingssamtal i skolan till november, den enda månaden som jag riktigt kan påverka mina eftermiddagar och kvällar lite mer än under alla andra månader på året. Det finns också orsaker till att jag försöker få Silly Season att bli klar just under november. Sen finns det andra orsaker som gör att jag misslyckas totalt med detta varje år och då åsnan ridit in är det full nerförsbacke i ett gytter av precis allt! Inte för att jag säkert ser så värst stressad ut då jag sitter här hemma i morgonrock drickandes kaffe och skrivandes på den här datorn timme efter timme tillsynes totalt oberörd av allt bajsande, spyende och övrigt påhällande här runt mig. En typisk karl , som inte alls är närvarande ens då han är hemma! Allt är fråga om prioriteringar ser ni... Och ett påstående att ingen ersätter mig hemma, medan andra kan täcka upp på jobbet, det stämmer faktiskt inte riktigt... Nej det gör det inte.
Detta är egentligen det som pågår i mitt inre hela Advent, eller ja mest hela året om vi ska vara ärliga. Sen får man alltid välja en av grejerna att presentera för publiken. Det kan vara analys av julevangeliet, agerande som socialdemokratisk Jultomte, diskuterande på fem olika nivåer med fem olika barn i fem olika åldrar, frågande Sofia hur rehabiliteringen av skadan går, pratande i telefon med fotbollsmänniskor som ringer från Italien medan de försöker parkera en bil bakom en landslagsspelare medan de skriker på olika språk genom fönstret och inte minst, det allra senaste- att gå ut NU och trycka ner soppåsarna bättre i sopsorteraren! Betyg ska det vara och även julfest, varav jag ännu inte sett ett dyft. Till skolledningens stora fördel vill jag nämna att inget oroligt nojsande från det hållet har hörts i år. Är jag orolig? Så klart, helt bajsnödig är jag ju... Men det får varken synas eller sägas.
Jag kom också på, precis som varje år vid denna tid, att julklappar även behöver införskaffas samt gärna skickas till släkten nån dag före de ska vara framme, alltså typ nu. I morgon har Åland United styrelsemöte och som vanligt borde jag skriva en par uppsatser nu på förhand om några saker som dykt upp efter att föredragningslistan kom ut. Det har liksom hänt lite.
Ketchupeffekten har alltså uppnåtts i Silly Season. Mitt i allt har det kommit folk att jobba med. Var var ni alla i oktober/november?
Det här är Skottland-USA för några år sedan. Coolt va?
Snart vaknar Sally och hon skiter blankt i mina prioriteringar. Fru Kickan rör sig som om det ska bakas pepparkakor eller nåt. Dags att lägga på söndagskalsongerna. I kväll klockan 18 är det Futsal dessutom. Få se vem som ska spela i ÅUs dräkter...
Det firas och fröjdas
Tydligen överlevde jag gårdagen. Åtminstone visar min egen idévärld osökt och definitivt att jag finns. Det blev nästan crazy och 2016-likt på kvällen och följaktningsvis blev sedan natten och morgonen tydligt senhöst 2017 stuk. Nu sover Sally och Fru Kickan, Edit ser på TV till Familjen Rysberg slutar och jag står lite darrande och tittar skrämt åt alla håll samt ser ogjorda saker överallt. Hemgrejer, skolgrejer och Åland Unitedgrejer ser man hänga överallt. Tar man i en av dem drar man på samma gång fram minst två nya som man kunnat gömma någonstans.
En positiv sak med det kommande året är att vi inte kommer att falla ur cupen på våren. Cupen börjar först i augusti och om jag förstått det rätt klarar vi oss vidare till vintern 2019 genom att vinna en enda match. Därmed är våren 2019 igen öppen för oss att falla ut, likt det vi gör här på bilden mot PK-35 på Vikingavallen våren 2015.
Sen sägs det vara Lilla Jul också. En före detta elev önskade mig det i butiken i går kväll. Därmed förstod jag lite mera varför jag hade låtit mig påsittas som Jultomte hela dagen då... Att eleven dessutom påstod att KHS lärare är bättre än de i Ålands Lyceum är i sin tur mera intressant. Det var faktiskt första gången någonsin jag hörde någon säga så och nuförtiden är väl det där med källkritik något man får ta på största allvar. jag menar, varför bry sig om vad en elev som upplevt båda säger som sin subjektiva åsikt... Dumskallar finns det överallt, tydligen...
100-årsjubileumsbaler och festligheter hör man om hela tiden också. En rätt skarpsynt artikel framförde kontroversen med att Jokerit firar 100-årsjubileum för Finland genom att spela mot ryssar, som rimligen firar 100-årsjubileum för Bolsjevikrevolutionen... Jag vill bara säga att utan Bolsjevikrevolution hade vi nog inte haft ett finländskt hundraårsjubileum just i år... Kanske vi inte heller hade haft inbördeskrig, tysk kung eller så mycket annat... Vad vet jag nu om sånt? Jag är ju bara en historielärare... I Edits skola hade man bal i alla fall i går. De finklädda flickorna hade dansat vals med finklädda pojkar förstod jag på Edit. Därför var vårt sovrum här hemma fyllt av flickor som dansade just vals under stora delar av kvällen i går...
Även vår skola firar ju 100-årsjubileum. På tisdag ska vi ha festligt sägs det. Igen... Man skyr inga möjligheter att störa undervisningen ser vi. Nåja... Vi ska rada upp oss, skaka hand med Presidenten (Rektor Granberg säkert, vet ej om de förstärker med skoldirektör och Förbundsstyrelseordförande... Kanske eleverna från Hammarland och Eckerö skulle ha någon egen kommunpersonlighet att skaka hand med så det inte blir fel...) och sedan lyssna på finsk musik...
Jag är ju, som ni vet, ingen främling för finsk kultur, det finska språket eller något annat finskt. Jag ser mig själv som en del av den samma. Dock ser jag mig finländsk. Där är en liten skillnad. Finlandssvensk har jag alltid haft svårt att vara. De blåvita färgerna har alltid varit mig närmare än de rödgula. Jag vill kunna prata obehindrat på flera språk utan att fundera på vad som är rätt språk eller fel språk, jag vill också se både min barndoms hembygd som min nuvarande som delar av det jag känner är finländskt. Jo, Åland är en del av det för mig, som Hawaii är en del av det amerikanska, lite samma... Därför är det lite roligt, eller ska jag säga intressant att se hur olika personer tolkar "finskhet" och självständighetsdagen. Det är presidenter, krig och finsk musik... Onekligen finskt, inte sant Mannerheim på ren franska? Ibland undrar jag om det inte är lite så att vi känner oss fira och högakta något som vi tror är på ett sätt utan att riktigt veta vad det egentligen är vi firar... Ett favoritcitat från de många facebookflöden jag läst lyder: "Jag känner egentligen inte att jag vill fira det här landet alls som det är i dag, en jag högaktar alla dem som kämpade för 100-år sedan." Vem avses här som de kämpande? Bolsjevikerna? HJK? Skyddskårerna? AIF? Paavo Nurmi? Vem? Eller vet man bara inte riktigt alls vad man pratar om kanske...
För mig är finländskhet också så klart presidenter och alla de där grejerna. Det är också oändligt mycket mer! Den innefattar grundskola, Tuomari Nurmio, Arne Alligator, fotbollens Via Dolorosa, allmän misstro mot Mats Sundin, hela min stora familj, alla andra som vill vara en del av vårt land och... faktiskt också... de som är obstinata, oengagerade eller totalt ointresserade att vara en del av Finland. Just ni hör också hit. "Vart är ni på väg?", kan man fråga dem. "Till Enare och förgripa oss på vargar", svarar de... För övrigt ett av de mest finländska uttryck jag hört och som jag uppskattar högt... Alla som läst lite vet också vilken bok detta väldigt fritt och dåligt översatta citat kommer från.
En sak som dock för mig är definitiv sanning och som inte kan kompromissas är att man badar bastu naken! Allt annat är utländskt och i detta fall fel!!!
Sen en gammal bild, till exempel för er alla som funderar på att beställa en retrotröja. Chloe Jones spelade i denna bortavariant 2015. Hon ville komma tillbaka härom året, men vi lyckades sumpa det. Nu vil hon inte mera lämna Aston Villa. Hur vet jag det? Nå, jag har ju frågat ser ni...
Vad annat? Inte så värst mycket mer än då jag började skriva... Inget har ju blivit gjort här medan jag skrev ser ni... Fyra skottskor, en finska, en spanjorska, en makedonska, alldeles för många amerikanskor, lite afrikanskor och så vidare... Sen ringer Bosse från Saltvik och vill veta vad som händer. En par svenskor i Italien har också blivit heta på att ringa och skriva... Det låter bättre än det är kan jag säga...
Om nån undrar varför inget blir gjort...
...så kan jag nämna att denna dagen har varit en "fucking disaster" då det gäller organiserat arbete på denna arbetsplats.
Detta är 8As bidrag till julstämningsbildstävlingen. Jag, som agerar gris på bordet, lärde min klass realiteter och fair play. Vi gjorde vårt bästa, ja det gjorde vi! Vi kanske vinner, eller så inte. Vinner någon annan, då gratulerar vi dem. Men om inte vi vinner, då är det inte oss det är fel på, utan domaren! Helt klart och enkelt inte sant?
Dessutom hade arrangörerna av dagens jippo bedrivit stor verksamhet just kring min person. En målning föreställande mig fanns uppsatt och eleverna tävlade i att i stället för att sätta svansen på grisen, som de ju kunnat göra även med mig på bilden ovan, lägga kaffekoppen i min hand. Sen var jag jultomte också. Eleverna kom till mig, skrev önskelistor och fick pepparkaka. I år var de dessutom ivriga på att sitta i famnen och till och med kramas. Värst var en kvinnlig kollega som till och med var svår att bli av med och det som hon skrev på sin önskelista vill jag inte nämna här. Jag poängterar dock väldigt kraftigt, vilket jag även gjorde under hela dagen med högt ljud, att all beröring, alt kramande och allt famnsittande aldrig sker på mitt initiativ! Jag satt och lät mig exploateras helt enkelt. Och folket verkade älska det! En annan kvinnlig kollega till och med stal pepparkakor och sprang undan de förfärade vakterna...
Den här bilden är ju sedan chockerande. Jag menar vi har folk med ÅU, IFK och LIF anknytning på samma bild och i fredlig samverkan. Utan att moderföreningarnas representanter har gett sitt tillstånd. Sen finns det civilister som inte alls har med fotboll att göra med också... Skrämmande tendenser...
Så kom förstås meddelandet från Fru Kickan, "Kommer du hem i tid i dag?" Vad då "i tid?!" Jag kommer nog hem, det gör jag. Samtalet jag beställt till 15.00 har dock inte kommit in ännu och så sades det att jag ska till butiken också. Lite dödläge gällande kontraktsbuden råder för tillfället. I helgen ska det bli fart har man lovat. Hoppas det, för snart börjar det varva upp mot julfest... Och så var det nånslags Självständighetsdag också som kommer helt mitt i.
Nämnde jag att vi hade adventsandakt också? Åsnan förklarades förträffligt av Jomala församling, Jag och Anders Hallbäck bedrev ljudlig allsång då det vankades Hosianna och sedan blev det riktig feeling då hela auditoriet svängde loss med "Tänd ett ljus". Jag har tänt mitt från bägge ända jag. Och det har jag gjort för att jag vill att det ska vara så!
Hittills har vi sålt två tröjor då vi försökt sälja ÅU retrotröjor utanför auktionsformatet. En ny giv startar i dag. Köp ÅU tröjor hörni. Beställ dem på förhand så kan ni kvittera ut dem vid de kommande helgernas Futsal matcher för 30€ styck.... Om vi säljer slut på lagret kan jag tänka mig att fundera på att eventuellt producera nya supportertröjor...
Som avslutning passar det sig att citera 7Fs Gamla testamentcitat 2017: (Detta valde alltså eleverna i klassen till sitt favoritcitat ur GT)
"Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta, och vem finner behag i slemörtens saft"
Mat-Inger... Vi längtar efter dig!!! Kom snart tillbaka så barnen kan testa citatet på just dig! Kom Mat-Inger, kom!
