Aj att håret ska vara fast...
Då jag kom hem i natt hittade jag huset som jag väntade mig, låst och mörkt. Fru Kickan sov i vår säng och Edit hade erbjudits en övernattning hos Gurkan och Pärla. Emilia och Rufus befann sig i sin tur även de annorstädes. Därmed kunde jag faktiskt läsa tidningen och sedan somna in med rätt gott samvete om man nu tror mig.
Sedan blev det hetsigare i dag. Eftersom ingen väckte mig, eller Fru Kickan heller för den delen, märkte jag att det inte var så länge som jag trott tills Edits lag skulle samlas i Baltichallen. Det blev till och med lite brått att skriva matchrapporten från Uppsalamatchen och därmed kan där finnas lite ymnigare mängd stavfel än vanligt. Just saying... Edit kom hem efter att ha ätit en halv youghurt till frukost, åtminstone vad hon sade och sen var det raka spåret till turneringen.
På plats i Baltichallen delade tränare Christian in flickorna i vita- och gröna lagen som då hade olika program under eftermiddagen. Edit spelade i gröna laget och ställdes mot ett pojklag från LIF i första matchen. Någon nämnde att lagen hade mötts tidigare, ute på WHAs konstgräs i höstas och att LIF då piskat upp flickorna med 6-0 eller nåt. Därav kom IFK flickornas 2-0 seger i dag att ställas i ett riktigt positivt ljus. Sharone och Liv tror jag målskyttarna var. Därutöver storspelade Elvira i mål och Edit rensade allt som gick att rensa i försvaret. En glidtackling där det smällde riktigt ordentligt fick hon in till höger om eget mål och sedan en riktig kapning då hon missade bollen, men träffade gubben så han damp i backen med ett brak ute på mittplan lite senare. Även i övrigt kom flere människor, som tydligen sett mig spela i tidernas begynnelse och sade uppmuntrande saker som "Såg du rensningssparkarna?" "Pappas flicka" och "det flyger långt och högt med båda fötterna där" med mera... Sanningen var att Edit faktiskt agerade väldigt likt Bertie Vogts under dennes glansdagar.
En supporter var dock inte nöjd då Edit spelade med utslaget hår. Håret ska sitta fast i tofs eller fläta, så är det bara... Ja, jo.. Det kan ju ligga något i det. För att lite försvara mig svarade jag damen med två ord: Gabriel Batistuta:
Osäker på om hon jag sade det till fick det, men så här såg han ut i alla fall i sina glans dagar...
Turneringen blev lång och succén i den första matchen höll inte i sig riktigt hela vägen. Mot JIKs pojkar jobbade man bra och förlorade knappt, med 1-0. Sedan höll man IFFKs pojkar ordentligt på halster och släppte in tre olyckliga mål mot slutet. I sista matchen, mot ett pojklag från IFK Mariehamn var energin inte mera på topp och hela 5-1 blev slutsiffrorna trots att flickorna nog höll spelet uppe väldigt väl. Även det vita laget gjorde bra ifrån sig, trots tre förluster. Mål gjorde flickorna i dag, de börjar visa förståelse för anfalls- och försvarsriktning och även passningar ser man då och då. Nu hoppas jag de ska tycka det är roligt att träna en månad, då de vet att det sen vankas matcher igen...
Klasskompis Hs far som var på plats, eftersom Klasskompis H spelar i samma lag som Edit, levde sig väldigt kraftigt in i matcherna. Han frågade mig vid ett tillfälle hur jag orkar med sådant här varje dag. Mitt svar blev att jag inte känner till något annat och att jag tycker det är jätteintressant. Klasskompis Hs far begrundade svaret och återkom med "Jo... Men du måste alltså tycka det är väldigt VÄLDIGT jätteintressant då alltså..." Vad kan jag säga åt det? Karln har rätt.
Eftersom just Klasskompis H hade bjudit Edit och några andra flickor hem till sig på "tjejkväll" just i dag och det hela skulle börja ungefär en timme efter att turneringen var slut blev det en aning bråttom. Fru Kickan som varit med och tittat på de flesta matcherna körde hem Edit och jag åkte till Adlon för att hämta pizza. På Adlon såg jag dels Burnleys 1-1 mål på frispark, Victor Michelsson, Cynthia Uwak som suckade och stönade över de missade målchanserna i TV rutan och så IFFKs tränares familj som kom direkt från turneringen...
Just nu är Edit på tjejkväll. Fru Kickan har visat goda intensioner och städat halva huset. Nu står dammsugaren mitt i vardagsrummet. Själv skulle hon slänga sig lite före hon går i bastu. Jag tror inte hon kommer att gå i bastu. Då Edit kommer hem ska hon ännu göra lite skolarbete. Det ska jag med och även ÅU arbete...
I dag är dessutom ingen vanlig dag. I dag fyller Pille Raadik 30 år! Det måste betyda att hon var 23 då jag körde henne till Eckeröhallen för första gången och hennes mun gick i ett och jag inte förstod ens hälften av vad hon ville säga. Knappast hon heller! Gratulerar Pille!!!
Kommentarer
Trackback
