God mårgån

Det känns som en evighet sedan sportlovet började och Edit i misstag fick en telefon. Det är en längre historia, men det slutade i alla fall med att flickan nu har en I phone... Därmed fick jag för en par dagar sedan det i mitt tycke sötaste sms någonsin. "God Mårgån" stod det i telefonen då jag steg upp ... I går hade det redan gått till "God morgon", men minnet lever.
 
I dag har jag hunnit med lite arbete redan före barnen vaknade. Till en lokal livsmedelsproducent har jag varit och undertecknat ett samarbetskontrakt, för Åland United kan jag tillägga så ingen missförstår, och så har jag besökt Landshövdingens kontor och hört upplästa texter på finska. Hemma igen ser jag att kvinnorna, för att fortsätta gårdagens generalisering, tar ut tvätt ur tvättmaskinen och lämnar en hög annan tvätt bredvid den samma, för att liksom fyllas av männen. Till saken hör att kvinnorna i det samma tar alla aktiva handdukar från sina knaggar och lägger dem i högen som ska i tvättmaskinen. Därmed finns det ingen handduk att torka sig med om man inte märkt detta före man till exempel duschar. Nåväl. Män klarar sådant här med planering och jämnmod.
 
Rufus har lovat förära vårt hushåll med sin närvaro. Det går till torsdag eftermiddag innan han anländer för att "vara här hela sportlovet" som det var sagt. En tuff båtfärd lär det ha varit i går kväll och mopeden hans är nog intäckt i snö nu, så det finns många variabler att kalibrera innan det blir natt och ro här... Inte för att natt automatiskt betyder ro heller, för den delen.
Skid VM behöver ha sina antihjältar. Vem minns inte Eddie the Eagle? Eller Arturo Kinch, som faktiskt förgyllde även stora mästerskap i skrinning och alpin skidning... I år verkar mannen heta Adrian Solano. Han skidade på snö första gången i en VM start... Eller, jag måste ha förstått fel. Utslagen i kvalet blev han i alla fall och är lycklig, så här på VMs första dag. På bilden är ändå Eddie Edwards för de förtappade själar som inte vet det...
 
 
I går genomfördes presskonferensen på ÅCA i snöstorm. Huvudsponsor Wiklöf lyckades sparka in en boll i snön och då Florin hämtade den och ville filma mig göra tricks, ledde mitt trick till en kanontåfis rakt i Florins knäskål... Det lär finnas att se på Instagram ryktas det... Min Nokia ser man inte sådant med, så jag kan inte kolla.
 
I övrigt verkade gårdagens väder vara väldigt spännande för våra utländska flickor, samt Ann-Sofie och Kaisa som väl inte är så utländska. Snöbollskrig utfördes helt ogenerat framför Landshövdingen, lokapressen och Herr Wiklöf. Jag tror dessutom att jag såg en snögubbe som de mest ihärdiga (engelskorna) hade byggt utanför mejeriet då jag åkte. Senare såg laget mycket mer sammanbitet ut då de sprang "digitalare" i de upplogade spår Maiju hade bett Vikingahallens personal fixa nere mitt i konstgräsets snötäcke...
På tal om att springa i snö så verkar det var på modet igen att satsa på karriär utanför hemlandet här på damsidan. Senaste nyheten gäller Tia Hälinen som tydligen ska spela i Spanien nu i vinter. I det landet har vi ju redan Jenny Danielsson. I övrigt har flyttarna duggat tätt. Tulkki, Parikka, Hietanen... Bara tre som jag mindes fort. Salmi, Engman, Kemppi, Heroum, Hyyrynen, Kukkonen och en massa andra, Korpela ska vi kanske nämna i en egen kategori, får allt mer sällskap av landskvinnor.
 
 
Jag vet inte helt vad jag ska tycka om detta. För det första är det väl ett tecken på att damfotbollen går framåt i hela Europa. Någon form av höjd status gällande träningsförhållanden och säkert även ersättningar är en allmän trend även i de gamla kulturländerna numera. Att detta utarmar vår egen liga är klart. Dock har vi faktiskt sett några returflyttare på senare tid. Meriluoto kom i fjol. Saari och även unga Ketoja i år...
 
Jag har ingenting med saken att göra och jag vet ingenting. Detta säger jag bara så inte ryktescirkusen kommer igång. Jag bara gissar, helt ärligt. Men jag tror inte att Ria Öling och Julia Tunturi spelar i TPS hela denna säsong. Och det är nog inte till något annat lag i Damernas Liga man tänkte sig gå. Det goda i kråksången är att USA verkar vara ur modet igen, åtminstone för en liten tid. Jag är inte övertygad om att det är en så bra lösning för andra än någon enstaka som kommer till "rätt universitet". Därmed ingen nämnd och känner man sig inte träffad menade jag nog någon annan...
 
Allt som allt. Åland United lever i en tuff konkurrens. Det vi har att komma med är en allt stabilare organisation och ett flexibelt och individualiserat upplägg som kan göra en spelare bättre om hon ger sig hän 2-3 år i vårt våld. Frågan är hur mycket bättre vi är på detta än de andra i Damernas Liga. Faktum är att dagens inhemska spelare söker sig dit där deras chanser att komma utomlands är störst. För några år sedan var vi dörren dit. Nu finns det flera sådana. Vi vill ändå vara den dörren som ger inträde till flest utgångar... Och så klart vill vi även att folk stannar här i evigheternas evighet.
 
I övrigt har jag märkt att man helt på allvar igen pratar om aborträtt och homoäktenskap... Puh, sa Nasse...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0