enligtvirta

Visst är jag rutinerad. Rutin är dock ett annat ord för ålder och jag är faktiskt, om jag nu inte ska jämföras med männen i familjen Iglesias, eller salig Hugh Hefner (hade han barn förresten?) en av de lite äldre småbarnspapporna jag känner... Jag har gått igenom vaknätter, magknip, spyor, blöjbyten, hängiga storasyskon etc  många gånger förut. Men jag har aldrig gjort det i en ålder av 47 år. Nej, det är väl inte gammalt, men det är en skillnad mot 27, det får ni hålla med om! En positiv utveckling har vi dock hos Fru Kickan som enligt förhållandena mår svinbra och använder sin egen rutin på ett positivt sätt.

 

Lite bortskämd har jag hunnit bli under dessa år och det där att stanna uppe då andra sover och få se en film ostört till exempel har varit något av en självklarhet de senaste åren. Nu får jag igen vänja mig vid att precis när som helst, precis vilken tid på dygnet som helst kan något hända. Är det inte Sally, så kan det vara Rufus... Mot all förhandsinfo är en damcykel parkerad utanför vårt hus och min son sover i sitt rum... Hoppas han vet att Edit har kalas för mostrar och mormödrar etc i dag och att han ska vara med. Även Edit själv använde natten till att komma till vår säng och informera mig om att hon inte alls är trött, utan hon ligger så gärna och hör efter om Sally gråter eller inte... Jo tack för hjälpen Edit! Hade jag varit uppe hade säkert Linda försökt skypa en så där 2-3 tiden också. Emilia fick till det redan på kvällen.

 

Sen har även Pille varit i kontakt under natten. Spelarbussen stannade på FEL STÄLLE meddelade hon vid fyratiden. Det lär inte ha blivit en hamburgare i natt... Nästa gång så. Jag är säkert med då!!!

Såja. Sally är hemma! Jag har fått reda på var alla trasor, lakan, kläder, tuttar och allt möjligt är då det varit militant förberett en längre tid. Fru Kickan inledde med att slänga sig och jag behöver bara veta var allt är ifall det skulle bli bråttom. Sen är jag nog tillräckligt rutinerad för att improvisera...

 

Då detta egentligen är ett barnvänligt forum är det kanske inte helt passande att skriva om sin frus bröst, men det finns ett citat i Gamla Testamentet som jag osökt kommer att tänka på då dessa figurerar i min närhet: " Dina bröst är som en gasells tvillingkalvar, som betar bland liljorna." (Höga Visan 4:5, enligt nån ny översättning). No further comments!

 

Ett annat tillskott är då även Gurkan och Pärla som igen intar vårt boende mycket likt som de brukade innan jag gjorde min fru havande. Roligt roligt. Rufus hann tyvärr inte komma i dag då han höll på med något mycket viktigt, men han torde komma i morgon så han kan sjunga upp Edit på hennes 8 års dag på måndag.

Egentligen hade jag tänkt skriva något då jag kom hem från BB i dag. Gurkan kom dock över med Pärla och allt blev nästan som förr i tiden, då medan Obama var president i USA, ni minns? Det blev inget skrivet och här emellan utspelades Idol och Kroatien-Finland!

 

Sally växer och mår till synes väldigt bra! Fru Kickan mår bättre än jag vågat hoppas. Det mesta är faktiskt riktigt på sin plats! Utan Sally hade jag just nu varit på Vikingline på väg mot Jyväskylä av alla platser på Jorden. Det mesta är konstigt, men ändå precis som det ska vara just nu!

Jösses. Jag som trodde att det var nyhetsexplosion då jag bad Axel Jonsson snyta sig, då Gerts Friman pensionerades eller då jag skrivit om vad Åland Uniteds ägarföreningar borde tänka på. Jag har trott att det räcker med att med en bild eller något antyda att jag kommer att säga något om IFK Mariehamns herrar för att folk ska läsa, eller åtminstone klicka på länken. Nu har alla tiders rekord slagits. Orsaken till detta är Sally Virta. Eller är det hon? Kan det vara samlingen av förväntan och katharsis som hennes födsel utgjutit hos sina syskon, släktingar och närstående, eller måhända mitt envetna nojsande om omständigheterna? Kan det var så enkelt som att bebisar säljer?

 

Hur som helst är Sally nu över ett dygn gammal. Då avsparken går i Kroatien i morgon är hon två dygn och då avsparken går i Jyväskylä är hon tre dygn. Det kommer att finnas liv, fotboll och händelser under varje dygn hon lever, i många många år! I dag fick hon träffa en barnläkare, eller vad det nu var, svensk var karln definitivt. Han kollade på den nyinköpta bollen som fanns med i Sallys säng och konstaterade att "det är en fotbolsspelare det här..." Vidare utbrast han vid åsynen av Sallys rosa sparkbyxor att hon inte är klädd i AIK färger. Jag kände mig tvungen att informera, lite lakoniskt att vi inte brukar klä oss i sådana färger här. Då doktorn undrade vad som gällde här då fick jag informera att i Sallys fall är det Åland United. Då sa doktorn. "Åland United? De behöver förstärkningar de! Så usla som de varit i år! De har en hyfsad målvakt och därför hålls de i serien! Riktigt illa har det varit!" Jag undrar om han visste vem jag är... Det vore roligt både om han inte gjorde det och om han gjorde det. Sally skrek i alla fall riktigt argt åt hans kvinnliga student, eller vad hon nu var, som rev och slet i hennes ben.

Efter en ganska kompakt dag, med en ganska kompakt dag före det, som maskeras som "pappaledighetsdagar" sitter jag nu i vardagsrummet med en sovande Edit i min säng och en kanske snart sovande Rufus i hans säng. Fru Kickan messar från sjukhuset att våran nyfödda Sally, som Blobben numera ska lystra till,, faktiskt väger mer än då jag övervakade vägnigen tidigare i dag. Det blev alltså fel direkt. Hur som haver. Jag har nu fem barn! Två av dem är myndiga och ett av dem hade dessutom sin pojkvän med på ett födelsedagskort där de önskade Pappa en glad födelsedag. Vore jag Al Bundy skulle jag rygga tillbaka och räkna pengar. Eftersom jag inte är Al Bundy känner jag mest kärlek!

Det vet jag med säkerhet, att jag idag är sista dagen på jobb före Blobben kommer. Jag vet också att det tog en helskottas tid att få ihop programmet för Vikarie Robin i går, men 69 lektioner finns nu på papper. Även utvecklingssamtalsplanering och en hyttfördelningslista för klassresan i november blev nästan klara. Överlåtelserna för Ted och Samuel går som smort. Jag har ingenting att vara rädd för där. Det är bara att vandra genom tunneln mot... Ljuset hoppas jag!

Såja. Matchen klar. 1-1 hemma och de tiderna då vi piskade ONS med 8-0 utan att desto mera fundera över det är förbi. Det är i och för sig bra. Jag ställdes framför YLEs kameror i går faktiskt och där ville de att jag skulle kommentera hur allt har blivit så mycket sämre sedan vi vann och tog medaljer om vartannat. Precis så kan, vill och ska man så klart se det ur vulgärjournalistisk vinkel. YLE är sannerligen inte ensam om att tycka så, för det är vad de tycker utan att säga det rakt ut. Jag pratade på om ökad konkurrens, höjda priser och problem med kontinuitet, som jag hoppas vi kan strypa nu. Jag pratade om en fotbollsklubb som i princip fyller 12 år och därmed först nu börjar komma in i puberteten. De kommande fem åren får sedan visa vilken vuxen klubb vi har. Jag hoppas att vi kan hålla den goda kärnan och utveckla de bitarna som i dag falerar. Då ser vi sedan hurudan Åland United kommer att vara som fullvuxen. Jag hoppas få vara med då.

För ett antal år sedan bad jag en grupp elever under någon blandgruppslektion att skriva något om rasism, rasister... Minns inte riktigt hur det var formulerat. Vissa meningar ur elevernas texter minns jag dock. "Jag hatar alla S...ns rasister!" "Man borde rada upp dem mot en vägg och skjuta dem en efter en så den sista skulle få ha sett vad som hänt med de andra innan det är hans tur." "De sku steriliseras allihop och få pungarna krossade med hammare." Det jag minns är att jag lite ändrade det tilltänkta programmet i kursavsnittet efter att ha läst texterna...

 

I dag har vi tre händelser, förutom då all fotboll som jag låter vara tilldragelser för sig själv. Det är dels Jom Kippur. Den judiska Försoningsdagen. En speciell Sabbat som infaller en gång i året då troende judar fastar ett dygn, tänker igenom sina liv och ber folk de behandlat illa om ursäkt. Allt i tilltänkt lugn och harmoni... Lite som då vi önskar även folk vi vanligen inte pratar med så mycket god jul med rosiga kinder då vi ser dem i butiken lite innan jul... Ni är med?

 

Det är också en dag då Nordiska motståndsrörelsen, ett gäng Pallervantar på åländska, ska demonstrera med diverse fornnordiska symboler och kräva... Ja, vad de nu kräver annat än att få marschera och visa upp sina tvättade och putsade kostymer och frisyrer... En dålig replika av det redan inte helt vettigt utformade NSDAP, Hitlerjugend och vad de nu allt hette på den tiden allt sket sig nere i Tyskland och stora delar av övriga Europa.

Perfekt, precis medan jag förklarade hur Julius Caesars dödsmask kom till, blev det brandövning. Kollegan D var skogstokig för det hände mitt i hennes prov. Kollegan M var minst lika skogstokig för att en elev vägrade ställa sig i ett led som kollegan ifråga tydligen hade beordrat. Alla klarade sig dock och skulle ha gjort det även ifall av äkta brand. Det är huvudsaken tycker nu jag. Men det är klart att det irriterar då det inte går som man planerat.

 

Gårdagen gick nog mycket i arbetets tecken. Edit var krasslig så det blev ingen träning för henne och jag fick läge att rasta Fru Kickan. Många år sedan vi varit på promenad  tillsammans faktiskt. Hon brukar ha så bråttom, men nu då hennes mage är större än min var det jag som fick vänta på henne. Nåja, det lär gå över har jag förstått, i hennes fall...

 

Ägarföreningarna pratar som de har förstånd till har jag förstått. Ted fick det ganska tydligt och enkelt preciserat i går då han sa att han tror att det de vill är att "Vi ska hålla käften och jag ska lugna ner mig..." Kanske det då... Hoppas det genererar möjligheter att svara dem som frågar mig om framtida planer för ÅUs lag och de andra flickorna som huserar i olika av ägarföreningarnas pojklag annat än att, "vi avvaktar ägarföreningarnas beslut och återkommer till ärendet i slutet av oktober typ".

 

Ted ska "vikariera" mig i Åland United från och med senast nästa vecka. Det känns tryggt och bra. Han och Samuel verkar ha tagit grepp om de viktigaste bitarna, förutom då den där ungdomsbiten som vi inte rår på just nu och jag kan sova tryggt och faktiskt släppa det hela när Blobben kommer.... Hoppas jag att jag förmår mig göra....

 

Ted i går kväll och Minttu i dag har gett en god bild av diskussionerna mellan ligaklubbarna och FBFs landslagsavdelning då det gäller det framtida upplägget för Damernas Liga. Det symptomatiska är att FBF är tydliga och klubbarna otydliga. Det allmänna intrycket är i alla fall att en klar interaktion, som i mitt tycke är betydligt större än under tidigare år har etablerats. Vi pratar om riktiga och viktiga saker, lyssnar till varandra och faktiskt påverkar skeendena. Sen är det bara att vänta på nästa schema och att läsa kommentarer om Kalle Anka förbund och total brist på planering och vad det nu kommer att skrikas igen oavsett hur det ser ut...

 

Så har vi skolan också och min vikarie Robin. Jag är osäker om det var han som knackade på klassrumsdörren i går, eller om det var nån annan. Det såg ut som en ishockeyspelare i alla fall. Även honom önskar jag all lycka för de kommande veckorna. En ung sjundeklassist uttryckte sig så här då jag undrade om hon kommer att bli ett problem: "Jag kan faktiskt inte garantera något..." Ärligt, smidigt och genialiskt. Lycka till Robin.

Just nu är varje stund rätt oviss. Eller inte stunden i sig, men den stund som ska följa på stunden. Jag har 6 lektioner per dag i skolan och varje gång en lektion avslutas måste jag ha en plan om hur den nästa med samma grupp ska bedrivas ifall jag A är på plats, eller B inte är på plats. Först då Blobben kommit, eller senast måndag kväll den 2 oktober kan jag skriva och göra ett heltäckande vikarieprogram på lite mer än två veckor, det vill säga närmare 60 lektioner (visst?). Jag är inte hispig och eleverna är definitivt inte det, men jag måste kunna explodera och leverera då det händer. Vad som sker ifall Blobben tänker födas precis den måndagen, så jag inte kan fixa ihop programmet vet jag inte, men sen får vi se om det stämmer att man inte är oersättlig.

 

Att jag definitivt är ersättlig bevisas av hur diskussionen om flickfotboll på Åland förs. Som de mest noggranna minns hade alltså Åland Uniteds ägarföreningar ett möte i måndags om sin syn på klubben och vad de vill med den. Till det mötet var endast representanter för ägarföreningarna inkallade, alltså ingen från självaste ÅU i den egenskapen. Vad det mötet kom fram till är sedan egentligen hemligt. Jag har fått ta del av en muntlig och skriftlig konklusion av Herr Landshövding, som hade fått denna delgiven muntligen och vad jag förstår även med ett skriftligt protokoll av sammankallaren Mikael Granskog från IFK Mariehamn.

 

På basen av Herr Landshövdings redogörelse har jag nu kallat ihop ett nytt möte, för dessa ägarföreningars utsedda flick- och damrepresentanter som får lov att bli direkt efter min pappaledighet. Det visade sig dock vara så att ägarföreningarna först vill träffa Åland Uniteds styrelse och då alltså inte mig. Jag kommer att vara på styrelsemötet, men gå ut då ägarföreningarna kommer för att diskutera om saker som egentligen bara jag vet så mycket om.

 

Eftersom det så klart ställs frågor och dras slutsatser på basen av saker som sägs, skrivs och görs, men ingen som helst öppenhet gentemot dem som berörs, alltså lagen och flickorna själva finns, blir det så klart massvis med dragna slutsatser, upprörda känslor och spekuleringar samt skuldbelägganden. De enda som väl går lugna är just föreningsrepresentanterna som hävdar att de tänker på flickspelarnas bästa, eller vad de nu säger... Jag vet ju inte jag, för jag ska inte delta i diskussionerna.

 

Alla flicklagstränare och ledare som eventuellt läser detta. Marjukka kommer nog att skicka ut ett meddelande endera dagen, men det där tränarmötet vi lovat hålla, där vi skulle diskutera om vilka lag och möjligheter vi har att hitta goda möjligheter för alla åländska flickor att få spela fotboll i optimala förhållanden, det kommer inte att bli av inom en överskådlig framtid. Så mycket har man anförtrott mig, att man troligen inte vill att jag tar kontakt direkt med tränare, utan nu vill ägarföreningarna ta ansvar på föreningsnivå... De tror kanske att jag ska göra något illa... Vad vet jag?

Denna dag har varit en så kallad friluftsdag. För mig blev den mycket av en deja vu då jag igen var en del av Gary Williams coachingstaff. Över 40 skolelever fick ta del av Garys program på Vikingavallens gräsplan under nästan 6 timmar. Jag ålades att köra en av punkterna, possession games och kan erkänna att det inte kändes vare sig rostigt eller ens motvilligt. Hela dagen blev lyckad och en skadad fot, en öppen läpp samt Magister Svibergs visdomar och Sunes ihärdiga försök att få visslan att låta tillräckligt högt blev dagens skörd. Väl så!

Tisdag och nyheter avlöser varandra. Ingen Blobb ännu vad jag vet och jag skulle nog veta ifall det hade kommit nån.

 

I fyra dagar har jag vetat att Maiju inte förlänger avtalet med oss. Nu går vi vidare, eller först till slut och sedan vidare. Klubben finns kvar och spelet, samt människorna. Detta är ingen kris, utan evolution. Jag sitter i mitten och dirigerar åt olika håll. Ibland fel, ibland rätt. Ibland tror jag att jag dirigerat rätt, men då finns det många som tycker det är fel.

 

Om ägarmötet i går kväll som skulle bestämma framtiden för Åland United vet jag i princip ingenting. Ägarföreningarna har beslutat något, men vill inte att vi som jobbar med det ska veta något före protokollet är underskrivet... Statshemligheter kan jag tänka mig.

Jösses vad det blev fyrverkeri i går. 8-0, som på "gamla goda tiden". Anna Signeul har ett jättebra facit på sina ÅU matcher. Två har hon sett och bägge har vi vunnit med just 8-0. Kom ofta och titta Anna!

 

Även självaste Fru Kickan, samt Pärla och Gurkan hade tagit sig till läktaren. Edit var med så klart, hon skulle ju "uppträda i halvtid".

I skolan har jag lärt klasserna att de dagar som "Rektorns specialare" alltså två oberoende lektioner med samma klass under samma dag schemaläggs kallas supermåndag- tisdag, eller vad det nu är för dag. Nu före jul är det faktiskt bara 7E som har fått en superonsdag! I dag är det dock Supersöndag. Egentligen tror jag att det inte är så många som riktigt kan tänka sig in i problematiken och jag kommer inte heller till fullo att kunna beskriva hur denna söndag legat över mig den senaste månaden...

 

Helt kallt och krasst är det en fotbollsmatch, mot Gamlakarleby Bollklubb som med ett segerresultat för oss gör oss klara för Damernas Liga 2018. Ett minimikrav, men ack så viktigt om vi ska kunna vara ett representationslag för alla våra ägarföreningar enligt de planer som blivit tagna för givna av supportrar och sponsorer på senaste tid. "Bara att vinna" alltså... För fjärde gången i år... Men det ska nog gå!

Det var värst va folk läser då man skriver om politik. Jag läste igenom texten om Britt och hybridgräset igen och kan bekräfta att just så där tycker jag faktiskt. Mat-Inger hade också läst såg vi. Snart ska vi ta en bild då vi äter med mössor på huvudet och skicka till henne. Bara hon inte blir ledsen, för det är ju inte meningen...

 

I natt då jag satt och smed planer, samt väntade hem Rufus tyckte Linda det skulle passa bra med lite skype. Jag flyttade mig till köket och vi pratade på en stund, eller i många repriser då det lite slog av och på... Jag har dock inget starkt minne att ha avslutat samtalet. Däremot vet jag att jag vaknade sittande vid köksbordet klockan 4.30. Linda, om jag somnade medan vi pratade ber jag jättemycket om ursäkt... Jag måste liksom ha varit rätt trött...

 

Dagen har sedan gått åt till diverse grejer som dels siktar in sig på att jag ska kunna vara ledig då Blobben kommer, dels att Åland United ska kunna fungera i framtiden. På träningen i dag utsåg Maiju mig till målvakt, då Ann-Sofie spelade match med B-flickorna. Jag var keeper för "gamla laget", alltså de äldre spelarna som alltid dagen innan match spelar 4v4 mot de yngre. Efter tre omgångar ledde mitt lag med 4-3. Pille, som då hade gjort sina egna matcher klart aspirerade på att ta över som målvakt. Eftersom det faktiskt kan hända att hon hamnar att spela, ifall både Marjukka och Ann-Sofie skulle få mul- och klövsjukan eller nåt kunde ett målvaktsbyte motiveras... De gamla fullständigt krossades i de två sista omgångarna. 4-8 tror jag det blev... Där ser man vad ett enda spelarbyte betyder... Pille hävdade högljutt att det märktes att hon inte var på planen och skötte försvarsspelet. Jag säger ingenting, bara pekar på fakta. Vi ledde då jag blev utbytt!!!

 

Kjelle visade dessutom öppet sin besvikelse då han inte fanns med i varken startelvan eller ens som avbytare i morgondagens match. Han poängterade faktiskt helt riktigt att han inte fått spela en enda A-lagsmatch på hela säsongen. Maiju skrev sedan ner honom som avbytare och gav ett halvt löfte om att vi ska se om det skulle finnas utrymme på slutet i morgon. Det vore nåt det Kjelle. Själv har jag aldrig heller spelat i Damernas Liga, så det vore en debut att minnas, för alla!

Hjälp va de drar iväg då man bara läser halva meningar innan man tycker saker. Här kunde vuxna lära sig av ungdomar. Hantera internet vettigt innan ni öser ut er dynga utan kontenta. Nordiska rådets President Britt Lundberg, som alltså är Ålands representant men sitter på Finlands mandat gjorde i går, eller var det nån dag sedan, ett taktiskt drag som president/ordförande och röstade emot det förslag hon själv varit med och utarbetat. Förslaget innebar att finska och isländska skulle uppgraderas till officiella arbetsspråk inom Nordiska rådet. Detta låter ju rimligt tycker jag. Om danska duger ska väl isländska och finska också kunna duga.

 

Nu visade det sig att förslaget inte väckte så stor succé bland Sveriges, Norges och Danmarks delegater, eller vad vi nu ska kalla dem. Istället jobbade man fram ett kompromissförslag som ska göra isländskans och finskans ställning starkare än i dag. Ordförande/president Britt såg att det Finländsk-Isländska förslaget inte hade stora chanser att gå igenom vid nästa Plenum, eller vad det nu kan kallas, i Helsingfors i november och röstade alltså emot att det förslaget skulle ställas mot att hålla allt som det är nu.

 

Därmed, mina damer och herrar, kommer det vid Helsingforsmötet att finnas två möjligheter. 1. Islands-Finlands förslag går igenom och de bägge språken blir officiella arbetsspråk. Britt har sagt att hon då kommer att rösta för förslaget. Eller 2: Kompromissen som gör isländskan och finskan starkare kommer att röstas fram. Britt har alltså med sitt agerande sett till att isländskan och finskan oavsett får en starkare ställning inom Nordiska rådet än i dag.

 

Resultatet blev att det i fastländska och åländska medier skrivs med svarta bokstäver om att Britt Lundberg röstade ner finskan. Språkdebatter och bägge sidors förlöjligande av det andra språket (Ålänningar och de okunnigaste finlandssvenskarna förlöjligar finskan medan en stor massa finskspråkiga förlöjligar svenskan). Det var ju nu inte alls det det handlade om... Snälla media, snälla allmänhet, hold your horses, som vi säger på svenska....

Det är minst sagt mycket på gång. Mycket i skolan, mycket hemma och massvis kring damfotbollen... I somras hyllade jag Mark Sampson och England under EM som ni minns... I går fick han sparken, dagen efter att ha vunnit en VM kvalmatch med 6-0... Orsaken är inte de rasismanklagelser som florerat i pressen under månaderna efter EM, utan opassligt beteende i samband med hans klubbtränarkarriär i Bristol Academy. Han har, som man uttrycker det "ätit av lasten"... Voj voj. Jag kan inte säga annat än att damidrott är en oerhört känslig arena och de som kastar sig in där måste verkligen hålla tungan i rätt mun samt alltid tänka på hur man agerar. Jag säger inte att Sampson är orättvist behandlad. Inte alls! Han betedde sig olämpligt, både i klubblaget och nu senare tydligen också i landslaget. Trots att England under honom gått framåt till en stormakt inom damfotbollen är det dags att gå. Inte den förste och tyvärr troligen inte den siste som inte anpassar sig till verkligheten inom damfotboll. Tur att jag själv verkar hålla mig på rätt sida om grinden... Rasism ska man förhoppningsvis inte beskylla mig för och mitt opassande beteende passar jag på med hemma, eller ute i skogen om jag nu går dit nån gång... Att arbeta inom damfotboll har stora likheter med att arbeta inom skolan kan jag märka...

Denna dag, onsdag eller "Superonsdag" som 7E uttrycker det är den enda dagen i veckan som jag inte är schemalagd med undervisning från 9-15. Min enda så kallade håltimme infaller i dag, just klockan 14.05. Ett utmärkt tillfälle att få jobb gjort och kanske att hinna iväg och göra ärenden utanför skolan inför ett eventuellt besök vid träningen. I dag blev det emellertid kvarsittning. Just det, kvarsittning. Någon elev har busat till den grad att hon är dömd till att sitta med en lärare efter skolan. Jag fick vid lite över 13-tiden veta att den läraren i dag är jag. Jag tackar och är förstås väldigt positiv till uppdraget, samt till eleven bara hon kommer...

 

Ett annat sätt att fördriva tid då det ju inte finns annat än just sådan, är att bli insatt som vikarie. Eftersom en av våra 7or finns i skogen fann jag mig själv på en lista över interna vikarier och därmed satts jag in att undervisa 8C i sexualkunskap... Jag betonade förstås min olämplighet i och med min cv med snart 5 egenproducerade barn. Ingen vill dock lyssna med det örat och det var bara att bokstavligen krypa till katedern... Jag vet inte vad det är med dagens ungdomar, men de verkar vara så pryda och försiktiga... Till all lycka tog lektionen slut innan jag så att säga kom till saken... Vet ej om de riktigt förstod vad jag menade med den tyste skäggige skidlöparen och Head and Shoulders reklamer som jag hörde mig prata om...

Det är populärt att skriva om hur man mår. Det är även populärt att tala om hur man satsar på sin livskvalitet, äter nyttigt och motionerar för att det ska få en att må så jättemycket bättre. Jag vet så klart att allt det där stämmer. För mig själv innebar inledningen av den nygamla motionsivern som vanligt till total utpumpning. Det är begynnande höst, snart blir jag Pappa för femte gången, tre ligamatcher kvar, Rufus ska ha mat så jag lagar köttbullar bara jag fått Edit till dansen. Sen kan de som råkar vara hemma äta av dessa och så är det snart natt igen. Jag tänkte åka via träningen i Hammarland också...

 

Ny iver uppstod då jag meddelade att ingen representant har anmält sig till arbetsgruppen för utformandet av den framtida Damernas Liga. Då jag skrivit en plan B anmälde sig genast två stycken. Konstigt att det inte är som jag trott, att världen ska funka bättre än skolan. Nu är det så att skolmetoder i allra högsta grad funkar bland vuxna i den riktiga världen... Tydligen. PK-35 verkar ta bägge mandaten och väl så, eftersom ingen annan ville.

 

JIK blir då den enda klubben som uteblir från nästa söndags flicklagsförevisning i halvtid. Nåja. Jag räknade till 81 anmälda flickor före lunch. Då vet vi att en par IFK grupper och IFFKs representanter inte ännu har anmält sig. Skulle JIK ha kommit med skulle vi redan vara 100 alltså. Då är till exempel endast 1/3 av Edits lag anmälda. Det jag hoppas att man kan få se är att det finns en hel del flickor som spelar och att vi i ÅU kan komma i kontakt med dem alla, ifall det kunde vara en fördel för nån menar jag.

 

Måndag och klockan 15. Det är då det händer. Mitt i allt öppnas kranen och in rinner massvis med meddelanden om världens gång. Nu vet jag bland annat att Nye kollegan L anser att elevrådsmötet funkade fint. Det tror jag, eftersom de oftast gör det. Precis som han sade är det ofta lättare att bedriva möten med ungdomar än med vuxna, till exempel föräldraföreningen. Jag håller med och tror han vet vad han talar om. Jag vet att vi tydligen ska fördela hytter på färjan i november tillsammans med Godby Högstadieskola... Detta kom av ett företag som inte kunde boka om vår resa i augusti, eftersom allt var klart... Herreje vilka amatörer...

 

Jag vet att Marjukka har sammanställt de lag som ska finnas på plats på söndagens flicklagspresentation. Alla är med, förutom JIK som säger att det är för sent. IFFK har ej anmält, men jag tror nog nån kommer... Fem människor förutom 2 mediers journalister vill träffa Anna Signeul. Det känns som om det ska gå att få att funka det här, bara JIK reser sig ur diket och IFKs allra yngsta också kommer och så då IFFK...

 

Ytterligare vet jag att ingen ligaklubb har anmält en enda representant till arbetsgruppen som ska jobba fram eventuella ändringar i det framtida upplägget för Damernas Liga. Vid midnatt ska kandidaterna (vi har två stycken mandat i gruppen bara vi utser nån) vara inlämnade. Svårt med noll då. Jag kan inte göra detta själv nu, tyvärr. Med cupen fick vi visst framgång har jag fått höra....