Kvällen som publikvärd
Jodå, jag var publikvärd i kväll på WHA. I en rosa väst stod jag och vaktade trappan ner till spelaringången. Ingen, absolut ingen, om den inte var värdig och hade ett rent sinne kunde passera... Och så förstås Mattsson som skulle ner och dela ut ett pris åt Sundis.
Jag gick till WHA. Fru Kickan hade fått vår köksvåg att funka och den traditionella diskussionen om min vikt satte mig igen igång att röra kroppen. Jag gör som alltid och ämnar helt på riktigt röra mig och äta måttligt, precis så länge jag kan det utan att försätta andra i svårigheter. Jag ämnar även fortsätta med det fast andra har svårigheter, men det kommer att ge mig svårigheter. I vilket fall som helst lovade Fru Kickan pussa mig då jag kapat 30 kilo från min nuvarande vikt. Lagom till Blobbens studentexamen alltså... Kanske värt att vänta på...
Väl på plats fick jag alltså en rosa väst och sattes att vakta trappan. Lennart ringde och sade att jag varit i närbild på TV i flera minuter. Tro det den som vill...
Jag fick ju faktiskt en väldigt välplacerad position och kunde titta på matchen nästan från en vanlig vinkel, Som vanligt var det publiken som gav det hela sin mest underhållande krydda. Jag ska inte citera PS Kemis spelare, tränare eller de två fansen, utan alla citat är från personer som nog bor på Åland:
"Laita toi rotsi oikein, näytät ihan juntilta!"- En mor till sin son faktiskt!
"Byt ut honom för helvitte"- Matchen hade spelats i två minuter
"Byt inga ut honom, byt in honom först"- Om samme spelare då 75 minuter hade spelats
"Ei tässä tiedä vaikka tilanne ihan kohta onkin päinvastainen"- En typ fyra årig flicka som de facto hejade på hemmalaget
"Dra den där S...s mössan över ögonen"- Styrbjörn Oskarsson då någon hade kritiserat domaren
En rätt underhållande kväll i grann utstyrsel
Nästan så här såg vi publikvärdar ut. Nästan...
Några små noteringar från matchen:
1. IFK Mariehamn spelade tajt som lag och stod för en helt okej insats i mina ögon. Joel Mattssons kanonskott var förstås konst och Vaikla var just så kantig som jag fått intrycket att han kan vara.
2. I mitt tycke planens bästa spelare var PS Kemis estniske mittfältare, nummer 26. På slutet gick hans lag lite sönder och han kunde inte mera stabilisera mittfältet som han hade gjort, men en lugn och sansad insats
3. Domaren var helt okej!
4. Massvis med Dunderdansare i halvtid. Roligt förstås, men jag kunde inte låta bli att tänka hur fint det vore om dessa spelat fotboll istället... Lite skojigt faktiskt att denna organisation, som bevisligen suger flickor ur idrotten och in i denna dansensemble så glatt ställer upp på herridrottsevenemang. Men det är väl just grejen med den dundrande dansen...
5. PS Kemis målvakt hade svarta strumpor, trots att laget spelade i helsvart. Båda bänkarna och fjärde domaren var likaså svartklädda, men västar användes enbart då man värmde upp. Inte ens det behövdes då Jani L och nån annan värmde i grönt. Är det bara i damernas liga man är så färg och prylfixerad? Jag tänkte fråga Oskis i halvtid men han hade flytt...
Nästa söndag är Åland United tillbaka på WHA. Det var fint att märka att de åländska medierna har god tid på sig att vänta på intervjuer på söndagkvällar. Dessutom har man ordinarie reportrar på plats. Ålandstidningen har till och med två reportrar där. Skönt att veta att vi inte behöver stressa för nån deadline nästa helg och att det finns mycket journalister där så allting blir täckt på ett bra sätt i media.
Sakteligen börjar även laget samlas efter landslagstjosan... Finland spelar ännu på tisdag, men i morgon ska Samuel sparka igång arbetsveckan. Jag hoppas kunna åka och se över flocken. En radioreklam har förberetts och nu hoppas jag att Marjukka fått in listor på deltagare i presentationen. Jag ska försöka fördela tid åt Anna Signeul och kommunicera så ledare och flickor får dricka och ätbart, som vi tydligen lovar dem... Jag tror att nästa match inte blir så mycket fotboll för mig... Ändå är det viktigt viktigt för Åland United och hela den åländska damfotbollen.
Jag vet inte om Fru Kickan tycker att det där ovannämnda är så viktigt, men det är det, i många dimensioner. Viktigare än man kunde tro faktiskt... Även i skolan ska tjuren tas vid hornen. Usch då... Mat-Inger ska även hon retirera för en tid. I morgon tackar hon för allt hittills genom att servera korv. Bra Mat-Inger. På så sätt är du ännu mer välkommen tillbaka.
Det spelas ju fotboll trots allt, eller vad då "trots allt"...
Jag hamnade lite in i min egen bubbla i går. Inte kan jag säga att allt är kristallklart ännu heller. Morgonkaffet, som jag lärt mig dimensionera enligt mina mått och min egen konsumtion blev helt snett i dag då Fru Kickan, mitt i allt, helt ur busken även hon skulle ha kaffe i dag, mitt i alltihopa. Sen stängde hon kokaren också och där fick jag en par droppar som inte helt hade kallnat... Fru Kickan tycker som vanligt inte att det är det minsta konstigt. Hon dricker kaffe då hon känner för det och stänger av precis vilken maskin hon vill när hon vill. Jag har väl inte så mycket att säga till det då jag har svurit på att älska henne i nöd och lust, eller vad det nu var jag lovade där i Mariehamns kyrka den där matchfria helgen i början av juni 2010...
Jag är som sagt inte helt på banan ännu gällande hur jag syr ihop skolan, men i morgon på morgonen har jag nog en plan som jag kommer att följa. Hela natten har jag drömt om, ja inte direkt om fotboll, men om folk i anslutning till den. I en av mina drömmar hade en av våra spelare skrivit ett brev där hon anklagade Åland United för att vara en "skit klubb" och räknade upp massvis med saker som borde åtgärdas, inklusive bland annat att det fläckiga badkaret i hennes lägenhet måste tvättas. Då jag vaknade slog mig tanken att ingen har svarat på min fråga ifall jag kunde räkna med pappaledighet även härifrån och sedan somnade jag om och samma dröm fortsatte, men då stod jag och städade ett badrum medan spelarna turvis kom in för att borsta tänderna. Förlåt Lillemor, jag vet att detta är helt utanför mitt område, men jag kan inte styra mina drömmar....
Då jag vaknade till den riktiga världen såg jag att jag fått en fråga om jag ska och titta på våra 02-03 flickor i dag... Det borde jag och det vill jag. Men det kommer jag inte att få till. Vi ska simma med Edit och sen ska jag till den där herrmatchen och iklä mig en fånig väst, igen för Edits skull... Edit själv tycker det låter jättefestligt att just jag ska gå omkring som en rastvakt på en match för farbröder... "Tänk om nån känner igen dig" säger hon... Ja, tänk om...
Jag hoppas ni noterade att Finland spelade en A-landskamp i går. Våra Pärlugglor (=damlandslaget) spelade borta mot Portugal och fick 1-1. Carolina Mendes gjorde portugisiskornas mål och Kaisa Collin Finlands. Mina försök att hitta Portugals startelva och eventuella byten har strandat i okunskap, datorns brandvägg och till slut lättja. Har någon tillgång till statisktiken får man gärna sända den. Finlands minuter vet jag. Bilden plockade jag från det portugisiska förbundets Facebooksida och på basen av den ser vi att Emmi Alanen och Linda Sällström var på planen... Ny match på tisdag, sen kommer de hem och vi kan fortsätta Damernas Liga. Anna Signeul kommer som bekant till WHA inkommande söndag och jag ska på nåt sätt ordna en träff mellan henne och åländska flicktränare, åländsk media och dessutom presentera alla åländska flickspelare för publiken i halvtid, samt ordna med nån slags saft och tilltugg till samtliga. Hoppas domarna kommer i tid denna gång, annars får jag svårt att riktigt få ihop allt...
Även WU19 landslaget spelade i går. Man piskade Bosnien-Herzegovina med 10-0. Emuli Tulkki och Roosa Tuominen satte var sin hattrick såg jag och nu får man satsa på att slå Serbien i den sista omgången nu på måndag. Finland försatte sig ju i en liten uppförsbacke då man spelade 1-1 mot självaste Israel i första matchen. Lycka till Markes flickor!
Det här är Estlands landslag. Denna bild är tydligen från början av augusti då Pille inte var med för att vi hade cupmatch mot FC Espoo. Jösses hon var arg. men då Estland inte begagnar sig av dessa UEFA tider som alla "vettiga" landslag gör, vad kan vi göra? Denna helg är Pille med och just i dag möter man...HJK. Jo, Estland-HJK i Tallinn. Det skulle ha varit Jordanien, men blev HJK. Undrar hur glad Pille är över det...
Om någon undrar, visst ser jag herrfotboll också. I går såg jag Liverpool slå huvet blodigt hemma mot Burnley och sedan senare Tottenham göra det samma mot Swansea...
Fru Kickan ska ut och plocka svamp igen. Hon har med påse, kniv och handduk, så förlossning är möjlig om det blir mitt i skogen. Granngumman på andra sidan gatan och Gurkan är med som doakör! De övriga barnen mår bra tror jag för inget annat har mig rapporterats!
Kan man lita på mig?
Detta är en ganska tung helg, eftersom den är helt ledig, förutom då i morgon kväll då jag tydligen ska riva biljetter på en Veikkausligamatch eller vad det nu blir. Även den aktiviteten går förvisso under ledighet eftersom det är en form av att vara Edits Pappa till förmån för en av hennes hobbyer. Det som gör att helgen blir tung är att den ger utrymme för reflektion. Det är vid sådana har stunder man brukar bli sjuk, då det finns tid att känna efter hur man mår. Jag är fullkomligt utmattad märkte jag. Efter gräsklippning och ärtsoppa kastade jag mig på sängen och stannade där i en timme. Vet inte om det blev bättre eller sämre om jag ska vara ärlig. Då menar jag inte folk omkring mig. Jag hoppas de har det bra. Fru Kickan ska plocka svamp med granngumman, Edit ser till min stora glädje på Herkules, Pärla hoppade in och gav henne en muffins innan hon hoppade ut igen. Jag har lite huvudvärk...
Jag vet inte hur jag ska klä mina insikter i ord, men det jag tror mig uppleva, nu då det blev tid att vara trött, är att det jag uppnått att vara självklart inte riktigt är det. Jag måste gå tillbaka och arbeta mig upp igen så att säga. Hur kom jag i en självklar position? Frågan är nu inte varför jag inte är det just nu, utan hur kommer jag tillbaka? Sen då jag är där igen, då glider jobbet på och saker man är osäker på löses av just den självklara ställningen jag är i utan att någon egentligen reflekterar över den.
Min roll inom Åland United och i fotbollen på olika nivåer har i enlighet med mina egna mål som jag satte för länge sedan varit att bli tagen för given. Därmed är det ingen skillnad om jag sätter mig fel vid fotograferingar, jag trodde vi skulle sitta så här och märkte för sent att vi ju inte skulle det, vi gubbar alltså. Men det var och är ingen fara. Alla vet vad de får och inte får gällande mig, så vi är rätt trygga. Just denna trygghet har lite rubbats för mig på senaste tiden. Jag är inte riktigt säker på vad som förväntas av just mig och dessutom är jag lite osäker på hur allt det andra ska vara också.
Det här är 9A, min förra klass. Precis som min nuvarande klass var detta en riktigt brokig och knölig samling udda personligheter som på något sätt skulle tas igenom högstadiet. I min egen begreppsvärld blev det en succé. Det fanns en inre harmoni som gjorde att i princip vem som helst kunde göra vad som helst och det passade ändå in i klassens helhet och elevernas skolgång, eller liv överhuvudtaget. Jag var mest en slags katalysator som vallade de små kalvarna lite och min ställning som central koordinator var obestridd, eftersom jag hade kommit i en självklar ställning. Barnen litade på mig! Hur i hela friden de nu gjorde så, men det gjorde de.
Även här har den eviga ordningen lite rubbats. Min ställning i skolan bygger, precis som i fotbollen på att man litar på mig. Man behöver inte förstå varför eller hur saker funkar, men om man litar på att jag reder ut det på nåt sätt och om man gör det jag ber en om bara för att jag ber, då funkar det. Jag kan inte förvänta mig att denna eviga ordning alltid bara ska finnas där. Jag måste förtjäna folks fortroende. Både i skolan och i fotbollsvärlden har traditioner och rykten hjälpt mig, då samma människor på sina egna sätt för ordet vidare och jag behöver bara jobba med de nya så att säga. Jag har fått till ett koncept som ofta funkat och mitt problem är väl att det har fått mig att slappna av. Just nu funkar inte mina invanda koncept som de brukat funka de senaste 10-15 åren. Jag måste alltså förnya mig och göra på lite andra sätt för att komma i den position jag behöver vara för att kunna ro alla dessa jobb i land.
Därför är jag trött och har huvudvärk. På måndag har jag dock en plan och börjar ta mig tillbaka. Om den inte funkar gör jag en annan plan och håller på tills jag har vunnit! Att vinna är inte att stå högst upp och bestämma allt. Att vinna är att befinna mig i ett läge att alla, de som är under mig, på samma nivå eller över mig litar på mig och tar det för givet att jag vet vad jag gör. Då kan vi sen göra både goda och dåliga saker utan att behöva analysera dem. Jag reder nog upp dem sen.
Man kallar väl detta för utmaningar. Sådana är bra sägs det. Det ska bli spännande att se hur jag fixar detta denna gång med ny baby och pappaledighet som även de får spela in gällande allt...
Nu ska jag slå mig ner med Edit och titta på Herkules! Väldigt bra Disneyfilm!!!!
Liberal eller naiv?
Min kollega, låt oss kalla honom "Nye Kollegan L", sade i dag att han tycker jag är väldigt liberal i mina tankegångar. Vi diskuterade folk i allmänhet och jag uttryckte mig som att väldigt många tänker på så olika sätt och att det blir lite körigt att få dessa sätt att bilda en fungerande helhet. Nye kollegan L ansåg alltså att jag var väldigt öppen i mitt sinne. Han tycker i långt som jag, men han går gärna hela vägen och säger att det finns så många i olika ledande ställningar som helt enkelt är stendumma! Ja, vad kan jag säga... Så tänker han! Visst gör jag det också, men jag håller mig lite för att säga det så där rakt ut...
Vi kan ta aktuella politiska frågor. De flesta kan lösas, eller åtminstone diskuteras mer relevant om personerna som tycker vet vad som gäller och vad de över huvudtaget kan tycka till om. Vi kan ta fenomenet flick- och damfotboll, ingen skillnad om det gäller hela landet, eller lokalt på Åland. Stor okunskap, men förvissning om motsatsen, råder som grund för de flesta uttalanden. Jag hoppas att ett pedagogiskt ingripande reder ut framtiden för Åland United och att det sedan räcker med att jag, eller personen som jobbar med det jag gör nu, regelbundet kontaktar och uppdaterar de lite mer upplysta människorna i våra ägarföreningar och även folk i övrigt. Min vän, mannen från FBF hade även i går upplyst klubbarna i Damernas Liga om självklarheter, som vad det verkar inte varit självklara. Är jag naiv, eller andra dumma? Eller är det jag som är för dum för att förstå var det svåra ligger i saker?
Jag vet inte varför, men det kändes som att en bild på Påven som uppvaktas av Bayern München passar bra in här... Påven själv är säkert nöjd, då tröjan som FC Bayern ger honom bär samma färger som hans eget favoritlag San Lorenzo från Argentina bär... Påven är i ett ständigt tillstånd av lidande för klubben har han sagt. Den mannen vet vad livet är, fast han inte har gjort fem barn som jag...
En lektion till i dag blir det. 7E visade sig vara i skogen, så jag hann med lite administration. Hade gärna skickat ut lite grejer till Damernas Liga rf också, men Minttu har tydligen inte blivit klar med papperen ännu. Förhoppningsvis hinner jag före fyratiden... 8A avslutar som vanligt veckan. I dag ska de ha förhör på saker och mojänger från 1800-talet. En mor har uttalat sig om förträffligheten i mitt upplägg gällande detta. Hon har rätt i att det inte är ett optimalt sätt för eleverna att lära sig om den tekniska utvecklingen under 1800-talet. Det hon däremot inte greppar är det spel jag för då det gäller att coacha fram helhetskunskaper hos eleverna... Kan det gå fel? Jadå... Kan det gå rätt? Jadå... Vet vi om det inom tre år? Knappast hon, knappast eleven själv, troligen jag... Visar det sig då vara dåligt, vad har vi förlorat? Absolut ingenting som inte går att ta igen och i mitt fall har vi vunnit ett sätt som inte funkar. Det enda sättet att utvärdera är ju att testa... Hur tror ni glödlampan kom till? Aj jo, det är ju en av de där grejerna från 1800-talet det...
Igen hoppas jag på en vanlig vit heterosexuell medelålders fredag, tillsammans med Edit och kanske Fru Kickan om hon inte sover och troligen inte Rufus, som väl är för upptagen för sådant. Fångarna på Fortet är något Edit absolut kräver och sedan skulle det komma en film som Kollegan K rekommenderar. Som ni märker gör jag mitt bästa för att använda småborgerliga möjligheter till småborgerlighet... Nästa vecka blir förberedelse för match och storhappening med Anna Signeul och flicklagspresentation... På söndag ska jag riva biljetter eller stå med nån löjlig väst och hålla åskådare borta från ingångarna på IFK Mariehamns hemmamatch. Detta ingår i projektet att vara pappa till en IFKare. Jag har ju sålt korv på motsvarande matcher förut. Det var också som pappa. Då till en simmare...
Pappaledighet har jag nu ansökt om med grunddatumen 3-18/10... Sker nåt före det korrigeras dessa har man lovat. På min fråga om någon i Åland United kan tänka sig att sköta mina uppgifter under den samma tiden har jag belönats med ett svar bestående av total och fullständigt bedövande tystnad...
Eftersom det tydligen är något serverfel över hela Skandinavien eller världen eller nåt ser ni inte bilden av ÅUs F04or som äter korv... Synd. Jag hoppas de flickorna kommer att ha ett bra och fungerande lag att spela i nästa år och att de framför allt kommer att få ingå i en långsiktig struktur som med tiden för dem mot åtminstone tre olika damlag här hemma på Åland....
Om att vara kränkt och förtryckt
Det är en skön konst att alltid vara motarbetad... Inte minst Dennis Jansson vet ju detta. Vi har denna närmaste tid fått vara med om hur Högsta domstolen helt så där bara förstör åländska lagar, som räddningscentralsreformen och den sänkta rösträttsåldern. Detta bara för att det är mot Grundlagen... Fru Kickan sade så bra: "Man skulle ju tycka att man först kollar vad som är lagligt och sen stiftar man lagar"... Det känns relevant faktiskt.
Få se nu med kommunreformen. Man skulle ju tycka att man även här kollat vad som funkar enligt lagen innan man slår på stort och berättar hur det ska bli. I övrigt har jag inte mycket mot dagens förslag faktiskt...
FC Åland är också kränkta enligt Ålandstidningen. "De blir överkörda av FBF" säger de i tidningen. Kaapo ska spela final i Regions Cup och matchen flyttas framåt med två veckor. Att en FBF arrangerad cup går före en seriematch arrangerad av ett distrikt står ju liksom nog i reglerna. Att FBF stöder distriktets rätt att lägga matchdatum är även det praxis, som brukar tillämpas om de båda lagen inte kan komma överens. Att FC Åland kan spela på söndagar är knappast något som tröstar KaaPo som ju spelar på lördagarna själv. Mitt i veckan vill ingen resa till Åland om man inte måste. Det samma hade gällt åt andra hållet med... Vad jag vet har Åbo distrikt ingen policy om att hela sista omgången ska spelas samtidigt, det gäller väl FBF serier om jag inte har helt fel. Dessutom spelas det en seriematch även efter den omtalade FC Åland-Kaapo den 7/10. Sista matchen är lagd till den 10/10 och vad det verkar spelas det matcher i den gruppen mer eller mindre hela veckan... FC Åland är inte överkörda, utan bara offer för olyckliga omständigheter som nog är helt enligt reglerna. Sen vet jag inte om man kunnat förbereda sig på det eller inte... Troligen hade man, men jag kan ej detaljerna så jag ska inte uttala mig.
Hon här kunde med rätta känna sig kränkt och felbehandlad även då man följer lagen...
Tyvärr tror jag att mycket av det vi kallar kränkthet och förtryck bottnar i okunskap. Linnéa uttryckte det så bra i somras, då en ny vinkling i transferreglerna för unga spelare gjorde att vi hamnade att sköta byråkratin kring systrarna Viktorsson med hjärtat i halsgropen: "Sådant där ska Åland Uniteds Sportchef veta!" Ja, jo... Reglerna i sig är puckade. Jag kan inte säga att jag fick så mycket stöd av andra involverade, men i sak har hon rätt. Att jag skulle skrika ut om hur fel alla behandlar mig skulle inte äga någon relevans. Jag borde ha vetat det som jag egentligen inte hade kunnat veta... Det är liksom mitt jobb!
Egentligen borde jag precis just vara på skypemöte med just FBF, men livet vill annat. Det bara inte går att få till det. Ted meddelade även just att han inte hinner han heller... Såja... Ingen representation från Åland United vid det mötet då alltså... Vad de än kommer till kan jag aldrig säga att vi inte har hörts. Eller jo, men det är nog helt vårt eget fel, inte någon annans...
Roligt var det i dag då en elev knackade på dörren och undrade om jag hade målartejp... Det hade jag inte. Hon ville låna så att hon skulle kunna få bort hår från byxorna... Direkt efter kom en annan elev som undrade om jag hade 50 Cent... Hon ville köpa en kokosboll...
Jag har även anhållit om Pappaledigt. Det visade sig att jag borde ha gjort det med 2 månaders varsel... Igen något som jag borde ha vetat... Men hur vet man på riktigt sådant?
RKJ 16
Då var det dagen då min son fyller 16 år. Eftersom den traditionella uppvaktningen skulle ske i hans mors hem och klockan 7 på morgonen var vi beredda på tidig väckning hemma hos oss. Edit hade satt sitt alarm på halv 7 trodde hon. Det visade sig vara halv 5 och då hennes alarm råkade vara placerat bredvid mig blev det jag som... Ja, ni vet...
Nåjo, vi kom till platsen och tillsammans med 2 skärmar, Linda på den ena och Emilia och Joel på den andra äntrade vi rummet och gratulerade 16 åringen, som inte alls var så pigg som han brukade på sina födelsedagsmorgnar då han fyllde färre år.
Här är en bild som han såg ut sommaren 2011 då granngumman vår fotograferade till ett bokomslag. Vad jag kan erfara kommer han att förbli min enfödde son, bland en massa flickor och jag hoppas han förstår hur speciell för mig han är, trots att han inte är imponerad av min förmåga att producera barn. Kvantiteten jo, men jag kunde lite tänka på hur jag gjorde då han kom till säger han... Jag vet å andra sidan inte om det är så lämpligt om jag tänker på just det... En bra man är han dock. Många faser har han gått igenom som vi alla. Nu har han börjat "komma ut ur sitt rum" som det brukar kallas. Inte så ofta eller så länge, men han har visat sig vara riktigt trevlig då man pratar med honom. Som sagt, jag hoppas att han förstår vad han betyder för mig. Jag vet att man inte alltid hinner berätta om allt som händer en till sin far. Men jag hoppas att han. likt mig själv, kommer att sätta värde på farsan helt i det tysta, utan att någon behöver höra så mycket om det. Inte farsan själv heller, han vet nog, hoppas jag... Lycka till Rufus och ha en trevlig kväll, som jag förstod att du hade på agendan!
I övrigt kan jag avslöja att Åland har 12 dam- och flicklag från Åland Uniteds A-lag ner till JIKs F 2011. I övrigt finns det 7 st blandgrupper där flickor spelar tillsammans med pojkar. En samordning mellan alla dessa grupper och flickor skulle kunna utföras och upprätthållas genom ett centralt organ. Mitt förslag vore alltså att organet kallades Åland United. För att så ska gå måste de 8 ägarföreningarna ge Åland United det mandatet och dessutom medverka till att samordningen kan koordineras och ske. Det bara är så! Punkt slut!
En monolog för 8A om meningen med allt och om vad jag menar med ordning har jag hunnit med. De flesta, tror jag, förstod någonting, någon enstaka förstod nog ingenting alls, men vad kan man vänta sig.
I går kväll kom jag dessutom på att jag ju borde vara pappaledig också. Det om nåt blir stökigt... Denna gång gäller två veckors perioden både skolan och Åland United och den infaller ganska snart väl... Hoppas det finns vikarier på alla fronter då. Programmet lär ju jag få stå för i vanlig ordning.
En klubb har nu väckt ett ärende som Damernas Liga rf beslöt om i våras. Klubben har totalt missat att vi beslutit i saken och därför kräver klubben att vi nu diskuterar det... Sen skyller man på FBF för att vara Kalle Anka.... Jag bara säger...
Messi mer eller mindre förstörde Juventus i går kväll. I dag får vi se om det skulle vara Tottenham på agendan, kanske... Hoppas Rufus får en god 16 års dag. Min spårade lite ut som jag tidigare har nämnt i vaga ordalag...
Titta vad jag hittade!
Av en händelse kom jag att öppna en fil, med den här texten, som fanns på IFK Mariehamns hemsida för 10 år sedan. Jag hade skrivit den under vintern 2007-2008. Bara om någon skulle misstro min övertygelse:
"IFK:s damlag år 2008 kommer att utgöra ”mittenlaget” i ett allåländskt samarbete. Högst upp har vi allas vårt Åland United, som kommer att jobba för att våra damspelare har ett elitmål att sikta på genom att försvara sin plats i högsta damserien - Damligan.
IFK Mariehamn är dock föreningen som gör grunden för detta möjlig. Här samlas flickspelare från hela Åland upp och utbildas, så de allra mest ambitiösa och talangfulla spelarna sedan skall vara redo för ÅU.
IFK Mariehamn är dock föreningen som gör grunden för detta möjlig. Här samlas flickspelare från hela Åland upp och utbildas, så de allra mest ambitiösa och talangfulla spelarna sedan skall vara redo för ÅU.
IFK:s damlag fungerar dels som ett representationslag inom föreningen. Dels har laget rollen av u-lag för Åland United. Inför säsongen 2007 gjordes det åländska damsamarbetet konkret och ett gemensamt åländskt damlag under ÅU bildades då IFKs damer slog sig ihop med dels föregående säsongs F 16-trupp och även med FC Åland som säsongen 2006 hade sopat rent i division 5.
Säsongen 2008 har vi alla åländska damer i tre lag av vilka två hör till IFK-koncernen: IFK Mariehamns damer spelar i Upplandsseriens damfyra och Östernäs spelar i femman. Division 4-laget tränar lite mer och division 5-laget lite mindre, men alla är vi samma familj.
IFK Mariehamns damer 2008 är fortsättningsvis ett ungt lag. Av de spelare som spelade i IFK säsongen 2007 har två tagit steget upp till Åland United. Få spelare har valt att sluta sin karriär, en par återfinns i lokala svenska klubbar på sina studieorter någon kommer att återfinnas i Östernäs division 5-trupp. Nya spelare har även tillkommit. Två fräscha juniorer har tagit steget upp från division 5 truppen och två come backande spelare har anslutit och tränar för fullt med laget.
IFK Mariehamns damer strävar i första hand till att utbilda och utveckla spelare genom bra och seriös träning. Dessutom strävar vi till goda resultat i seriespelet. Målsättningarna för säsongen 2008 är långt bundna till träning och utveckling. Lagets tävlingsmässiga mål bestämmer vi internt inför seriestart. Föreningens nya damstyrgrupp har uttalat ett önskemål om en placering lite bättre än i fjol. Med detta i ryggraden får vi alltså sikta in oss på att husera i övre halvan av Upplandsfyran.
Inom de närmaste åren är det nog tänkt att IFK:s damer skall återfinnas i en högre serie, både för våra unga spelares egen skull och för vår samarbetsförening Åland Uniteds bästa. Vi har dock ingen avsikt att forcera utvecklingen utan jobbar för att spelarna skall bli så vältränade och färdiga som spelare att de själva förtjänar avancemanget då det är dags.
Alla vänner av fotboll och IFK Mariehamn önskas välkomna på damlagets matcher. Ni kommer att få se ett aktivt och hårt arbetande lag, som förhoppningsvis kan knipa många segrar och försvara de grönvita färgerna med ära!
/Mikael Virta, tränare"
Före Sune hinner...
Då jag kom till klassrummet såg jag att ingen 7F fanns att finna. De är tydligen på ett övernattningsläger. Det betyder att jag kan passa på att föregå Sune och här förklara varför jag inte är med i skolans flicklag i fotboll, alltså inte som spelare utan i ledningen....
År 2005 hade vi ett framgångsrikt flicklag från KHS som tog sig ända till slutspel i SFSIs fotbollsmästerskap. På min födelsedag, den 4/10 2005 förlorade vi alla tre matcher i Dickursby och slutade således fjärde i Svenskfinland, vilket får betraktas hyfsat. Sedan dess har KHS inte deltagit i dessa tävlingar. I år, då vi igen har en hyfsad årgång (de förra var födda 1990-91 typ) har Pernilla och Sune inspirerats att ställa upp. Jag var vidtalad som ledare och skulle alltså ha haft tillfälle att få matchcoacha livslevande fotbollsspelare igen. Vi har hyfsade 02-04 födda flickor i vår skola, så hyfsade att jumpalärarna valt att enbart ta med nior för att ha någon gräns för hur det ska funka. Det i sin tur öppnar ju för årets åttor och sjuor i nästa år till exempel.
SFSI har bestämt sig för att flickornas fotbollsturnering ska spelas med 8v8, samt med boll nummer 4. Ingen offside självklart och troligen även på små mål. Inget illa med det, men det är inte 11v11 fotboll och det gör det hela till precis vad det är, skolidrott.
Nu hade Sune tänkt publicera på Facebook att han den där Virta som alltid gapar om flick- och damfotboll äntligen skulle ha fått chansen att leda skolans flicklag, men vägrar eftersom inte reglerna passar... Det vore i och för sig trevligt om han gjorde det, för lite konflikter är alltid roliga att få i min annars så lugna vardag. Sanningen är nog den att det inte riktigt är läge för mig att just nu resa till Helsingfors med dessa flickor. Vinner vi genererar det ju en ny resa, som i sin tur inte heller riktigt kommer så jätte passligt. Så att, jag skulle hjärtans gärna vara med. Nu är det lite så att jag behöver finnas nära här hemma ifall vattnet skulle gå eller nåt... Ser ni!
Kommer ni ihåg det här? Det var för fem år sedan och på samma gång sju år efter att KHS senast deltog i flickornas fotbollsturnering inom SFSI.
Eftersom ingen gissade i går kommer jag alltså inte att avslöja hur många dam- och flicklag det finns på Åland. Jag utgår från att det antingen är självklart eller så fullständigt ointressant. Just det senare alternativet kan komma att leda till högst långtgående konsekvenser och bilden här ovan kan i så fall få ännu mer historisk betydelse...
Fru Kickan ska föra Edit på dans i dag eftersom vi väl har möte här på jobbet. Jag gjorde en högst improviserad knoka utan att borsta hennes hår, vilket hon poängterade. Vi hoppas att håret går igenom den ryska kontrollen och hon tillåts öva balett.
Sen mot kvällen måste jag koordinera mitt smsande med Magister Sviberg angående Barcelona-Juventus som börjar kl 21,45 eftersom Bri och Sydney vill träffa mig klockan 20 för att diskutera mål och visioner med vår klubb... Undrar vad de kommer att säga till mig där...
Snortidigt i morgon är det sedan väckning, ty min son RKJ fyller 16 år då. Jag vet vad jag gjorde på min 16 års dag, men det håller jag faktiskt för mig själv och känner det inte som passande att informera min son det heller. De som minns KajHa-JPK de minns... Resten ej...
Vet ni?
Då måndagen glider fram, Edit är i skolan, Rufus förhoppningsvis det samma och Fru Kickan torde vara på väg mot besiktningstillfället för henne och Blobben passar det sig med en snabb publikfråga.
Vet ni A: Hur många rena flick- och damlag det finns på Åland inom de 9 aktiva fotbollsföreningarna? och B: Hur många blandlag med både pojkar och flickor involverade finns det?
Jag vet och jag avslöjar svaret om folk gissar/svarar. Vet ni varför jag vet sådant här? Jo, jag använder mig av det material vi fått fram inom Åland Uniteds Sportgrupps verksamhet. Vi har alltså kartlagt var det spelas flickfotboll och var flickor spelar fotboll så att vi ska kunna finnas till hands och hjälpa till då våra ägarföreningar kanske inte vet. Vi kan vara ett redskap för att sammanföra de naturligaste grupperna och att hjälpa enskilda spelare att hitta till rätt grupp. Förhoppningsvis kunde även grupperna i sig koordineras inom föreningarna, eller till och med mellan föreningarna så att största möjliga valfrihet och möjlighet till fotbollsspel för varje flicka på Åland skulle uppnås.
Det här är det gamla JIK/LIF för F02. I dag spelar dessa flickor i IFKs B-flickor eller i Åland Uniteds F02/03 lag. De allra flesta av dessa spelar faktiskt fotboll i dag ännu. Tänk att jag vet detta också....
Jag säger det nu och har sagt det förut. Åland är ett så litet ställe att det finns en reell möjlighet att en och samma flick/damkoordinator/tränare kunde känna alla flick- och damspelare i alla lag med förnamn. För några år sedan kunde jag det. Numera har jag lite fjärmats då jag mer jobbat mot Åland Uniteds A-lag. Via mitt civila jobb känner jag ändå endel ur just ÅUs och IFKs äldre flicklag och via Edit känner jag folk ur de yngre flicklagen för IFK och nu även de där flickorna ur pojklagen som vi kallar Åland United.
Vore det snälla nån (ÅFF, Åland Uniteds ägarföreningar vem som helst) en idé att verkligen satsa på en central koordinator/tränare för all flickfotboll? Jag tycker denna kunde vara placerad under Åland United, som ju naturligt når ut till alla föreningar. Om inte, gör det via ÅFF då... Men där har man väl lite sålt ut sig genom att föra ut verksamheten till klubbarna. Låt nu i alla fall någon göra det som har översikt över all flick- och damfotboll och kan specialisera sig på just den! På pojksidan kan 2 eller 3 stycken göra samma sak, uppdelade på åldrar eller "regioner" om man så vill. Ring/hör av er om ni vill höra hur jag tänker!
En gång i tiden var skolcuperna ett forum där man kunde ha agerat för att samla upp folk och informera. Nu har ju även detta gått i kras tack vare Mariehamnsskolornas bojkott av skolidrott. Det är synd. En dag då skolmästerskap i fotboll och innebandy spelas och sedan friluftsdag tillämpas för resten av eleverna vore igen en suverän idé att både uppmuntra till rörelse, som att finna samarbetsformer. Igen var det väl bara vi i KHS som begrep detta? Eller kanske GHS med då om jag inte ska vara orättvis...
Flygande Jakob ska Mat-Inger servera... Av erfarenhet vet jag att det är mycket godare än det låter.
0-1, 0-0, 1-0
Jag är tillbaka i businessen. Jag har coachat ett lag i matchsituation! Och herreminje, det var inte vilket lag som helst, utan Åland Uniteds F07-10. Flickor mellan 10 (typ) och 7 år från IF Fram, IFFK och LIF samt tre IFKare (Edit, Sigrid och Klasskompis H) drogs ihop och med hjälp av Cia som även dök upp kom de igång med bollövningar och uppvärmning och allt möjligt, medan endel knöt skor, sökte upp Pappa eller hade tappat sin jacka.
Matchplanen var lätt. 2-0-2 uppställning. I defensiven pressar den närmaste på boll medan resten springer allt de kan för att komma mellan boll och mål. Kommer de andra förbi pressen stannar en spelare uppe vid halva plan och de andra tre jobbar hårt framför eget mål för att vinna tillbaka bollen. Offensiven skulle vara antingen kontring via den ensamma spetsen med de övriga som backup, eller om vi kom åt att starta tex från målvakten genom bredd över opressade ytor och sedan rakt på mål... Det var helt kristallklart hur det skulle gå till tyckte jag. Det tyckte säkert flickorna också. Vissa bitar av allt det som nämndes förekom, dock sällan alla bitar och av alla spelare på samma gång.
Vår uppoffrande defensiv blev en gång söndersprungen av Sharone (tror jag) från IFK grön som gjorde matchens enda mål i den första drabbningen. Inte ens fyra frilägen för ÅU under de två sista minuterna kunde föra oss in i matchen. Signe skadade dessutom knät och vi fick jobba vidare utan henne. Till andra matchen, som gick mot IFK vit bytte vi in Edit som back och Ella fick gå i mål. Dramatiskt och lika händelsefattigt som Brasilien-Jugoslavien vid Herr VM 1974 blev det och 0-0 var så klart slutresultatet.
Sista matchen gick mot JIK och nu tyckte flickorna att det tamme tusan var dags att göra ett mål. Leiah, som var den som fattat idén om att ligga kvar på topp bäst, eftersom det var i princip det hon gjorde hela tiden fick driva in från vänster och göra vårt första och enda mål. Trots smällar som fick både Edit och Sigrid att turvis halta ut kunde vi gå en 1-0 viktoria till mötes. En kompakt helhet. Ebba undrade dock varför de inte hade en riktig tränare i dag... Jag är ledsen flickor. Jag gjorde mitt bästa och det var bra att ni var snälla. Nästa gång ska jag försöka se till att ni får en riktig tränare!
Den här bilden är från en motsvarande happening som utspelades i maj. Åland United F07-10 gör här sitt första mål någonsin. Fyra gånger denna sommar har de åländska flickorna i denna ålder mötts och spelat dessa matcher. Vid samtliga tillfällen har 40-50 spelare deltagit. Jag ber att rikta ett tack till ÅFF som hörde på de sina (oss) som ropade efter denna serieform för flickor. Nu är det upp till oss alla att förvalta detta, såväl i dessa årskullar som i alla andra. Kan vi göra det utan Åland United eller är det bättre om alla klubbar bara kör sina egna race? Den frågan ställer jag er alla och är tacksam för svar, eller följdfrågor!
Min son fyller år i veckan. Vi tog oss på lite shopping här på eftermiddagskvisten och jag kan avslöja att jag har införskaffat en present som är bokstavligen det han sagt sig önska sig!
I morgon är det ÅU styrelsemöte. Vi har några riktiga höjdarfrågor som jag hoppas styrelsen omfattar eller åtminstone tar tydlig ställning till. Sen ska Fru Kickan på besiktning också.. Hon nämnde om att hon kanske kommer att vara upprörd. Bra, då kanske Blobben kommer! Allt efter styrelsemötet under inkommande vecka skulle passa finfint! Kör på bara!!!
Åland Uniteds supportrar minns så klart Manya Makoski, eller Monz som hon ville kallas. Hon har gift sig här förra veckan. Detta är en detalj från bröllopsfotograferingen. Jag har sällan träffat en så mentalt ödmjuk, men extremt driven människa. Gud, fotboll och nu även sin man, som även han står för Gud och fotboll vad jag har förstått, är vad hon lever för...
Vi har två TVn igång och ingen av dem visar fotboll efter att jag förklarade för Edit att jag skojade då jag sade att hon måste titta på fotboll... Fortsätter det så här blir jag ju helt avtrubbad av icke fotboll... IFKs B flickor spelade 3-3 fick jag höra och ÅUs F04 har ej ännu rapporterat... F02-03 vann 4-1 i går, och till och med IFKs damer vann såg jag... I kväll kanske....
Lyrik och förmiddag i skönt strilregn
Eftersom jag lite undrar hur svårt det kan vara tänkte jag helt spontant skriva en dikt här och nu:
Dagen går i tunga fjät
Vad är ett tungt fjät och vad gör tyngden tung?
Är det ett livsverk eller bara en flyktig molekylförening?
Kan det vara båda eller så ej?
Vad är det med människan som gör en känsla till passion?
Vad är en passion som inte utgår ur människan?
Är det därför jag finns eller orsaken till att andra är som andra är?
Kan det vara båda eller så ej?
En massa frågor som blir frågor i och med att de kräver svar
Tänk om det är svaren som är frågorna
Hur vet man att ja, nej och därför inte är de frågor som svaren de kräver kan lösa?
Kan det vara både eller så ej?
Kraften blir till natt och svagheten till dag
Inom varje styrka finns det små svagheter
Inom varje svaghet finns små styrkor
Inom varje människa finns natt och dag
Inom varje natt och inom varje dag finns det känslor som kan bli passioner
Varje passion kan bli ett livsverk
Eller så inte
Såja. Fin dikt va? Så jättesvårt var det väl inte. Mest bara att stänga ögonen och hoppa... Sen har jag ingen aning om detta är god lyrik eller nästan lyrik. För mig är det till och med oklart hur något sådant kan bedömas... Kanske lite som med fotboll. Endel tycker om en viss slags fotboll och andra tycker om en annan slags fotboll. På detaljnivå kan det ibland vara svårt att skilja på god och dålig fotboll, precis som lyrik, men då man sett en stund och fått det i ett sammanhang går det nog för de flesta att bedöma helt relevant... Så är det ser ni!
I sin enkelhet avslutades kvällen i går med Fångarna på Fortet med Edit och ett välkommet samtal med Linda. Enligt Fru Kickan förde jag lite mer liv än vanligt i natt och sedan vaknade jag till min väckarklocka som förkunnade att det var dags att åka på träning. Ja, det var inte klockan som förkunnade det, men jag tolkade in budskapet helt enkelt baserat på mina egna referenser.
Träningen, som var den sista före Åland United går in i landslagsuppehåll företogs i strilregn och jag fick känna det jag egentligen ofta känner en förmiddag på en fotbollsplan med laget jag jobbar med. Det är ganska nära fullbordat lugn i själen. Jag gör inte mycket då jag är där, men jag ser leran, hör svordomarna och känner att jag är med, fast spelarna kanske inte riktigt uppfattar det samma. Bollar att sparka på finns också. En lycklig stund i livet, speciellt då man tar det helt ur sitt sammanhang.
Denna bild är från i våras. I dag var Maja inte med på träningen. I morgon ska hon spela med B-flickorna och hade nåt specialprogram förstod jag. Lois tränade men steg av för att inte förvärra den nästan färdigläkta ljumsken. Sen tackade hon mig för att vi ser om henne... Hoppsan. Olivia var beordrad vila efter en tung vecka med småskavanker, Sarah torde ha varit i simhallen då hon sprungit slut på sina vader. Sydney däremot var med och svor på svenska.. Inte på finska som de flesta, inklusive åländskorna gör då de vill säga till ordentligt.
I sin enkelhet var dagens träningspass väldigt bra, tyckte jag. Temat var 1v1 och så blev det också. Pille Raadik coachade allt och alla, inklusive sig själv. Marjukka var dyrt och heligt förbannad då Bri gång på gång knorrade in bollen precis vid stolpen och Lisa trivdes i regnet som hon sade påminde henne om de vackra sommardagarna i hennes hem, Skottland...
Hemma igen har jag bäddat om sängen och satt på en maskin tvätt. Jag har alltså satt i kläder, samt satt igång ett tvättprogram för de läsare som har samma slags humor som KHS lärarkollegium! Dessutom har jag serverat Edit kall korv till lunch och sett hur hon försvunnit till en kompis eskorterad av Fru Kickan som nu återkommit och lagt sig i den renbäddade sängen.
Så här ser Edit förresten ut på årets skolfoto. Hon säger att hon ville kolla hur hon skulle se ut om hon hade en lite konstig grimas på bilden... Alla har vi våra saker som vi går igång på, som jag visst försökte beskriva i dikten här ovan...
Susijengi mot Italien i kväll. Undrar om jag skulle slå på stort och premiärtitta på Premier League nu på eftermiddagen. Jag har skrivit de brev jag ombetts skriva, jag har förberett mig för att coacha ÅU småflickorna i morgon vid poolspelet, jo Edit ska spela för ÅU och det mesta verkar vara som det ska på de flesta ställen. Kan det vara så att jag har en ledig lördagseftermiddag nu alltså.... Jöstanes då...
Om att köra upp saker i rumpan typ...
"Ta ditt religiösa dravel och kör upp det i... Rumpan...." Eller det var kanske mer på latin, rectum.... I vilket fall som helst sade man så till mig, ansikte mot ansikte i dag på min arbetsplats, en åländsk Grundskola. Man kan ju undra hur det kan få förekomma sådant här nuförtiden. Ungarna blir ju värre och värre... Eller egentligen var det ingen elev som sade så, utan en kollega... En elev skulle aldrig täckas uttrycka sig så vågar jag lova. Kanske på 1980-talet, men aldrig i dag! I vilket fall som helst blev jag väldigt glad och uppsluppen efter detta och eftermiddagen har gått som en dans... Orsaken till anförtroendet blev då kollegan uttryckte sin sorg över att människorna är så onda. Jag gav henne förklaringen i och med att kvinnan åt av den förbjudna frukten. Den skall jag då, inte frukten utan förklaringen, köra in dit solen aldrig skiner... Va roligt vi har det på mitt jobb! Helt på riktigt!
Eftersom det är fredag hämtar Gurkan från eftis och jag hinner jobba, samt åka till träningen har jag tänkt... Förutom det vanliga har jag i dag lite funderat över framtiden med Åland United och den uppbyggnad vi har i dag. Det hela bygger ju på att våra ägare vill ha oss. Sen om vi inte kan finansiera flickfotbollen som vi gör i dag kan man säkert göra ändringar, det är ingen stor sak. Det är huvudfrågan som är den viktiga. Godkänner de åländska fotbollsföreningarna att Åland United är deras representationslag för damer? Om de gör det kan vad som helst egentligen hända där under. Gör det inte det, då krävs en fullständig omprioritering och hela konceptet Åland United behöver ses om.
På den här tiden (2009) tyckte man närmast att det var fantastiskt och jättefint att vi fanns och vann. Väldigt få visste då hur allt fungerade. I dag är hela Åland enligt fundamentet involverat i oss, men lika få verkar förstå hur det funkar och några av de som gör det verkar inte vilja se det som man såg då man gick med... A-laget har tre matcher kvar i år och det ska tamme tusan spelas Damernas Liga på Åland 2018. Sen får vi se i vilken skepnad Åland United existerar. Spännande. Och vet ni vem som avgör detta? Inte jag, inte ÅUs styrelse, utan faktiskt just dessa ägare som vi hoppas ska vilja gå med på att vi finns.
Japp. En kamp mot kopieringsmaskinen kvar då... Sen lämnar jag detta bygge för helgen. Två träningar med A-laget och sedan på söndag ser det ut som om jag coachar ÅUs F07-10 eftersom ingen annan visat intresse. Edit, Sigrid och kanske Klasskompis H ska spela för ÅU för att spel ska vara möjligt och drägligt...
I går kväll tyckte jag mig märka början på en renässans för min son. Han satte sig ner och pratade med mig i en hel timme. Emilia ville skypa på söndag och Linda meddelar att hon blivit Vicepresident... Undrar i vad....
Lite småbråttom igen
Torsdag eftermiddag innebär alltid liten småbrådska, trots att jag nu tynger in en text också. Det är traditionellt Edits fotbollsträningsdag och jag förutsätts avsluta jobbet, handla, hämta Edit och Pärla (självpåtaget eftersom det funkar bäst så), laga mat samt se till att Edit och Sigrid kommer till träningen. Där har man nu tagit bort sopisarna så det finns inget att luta mot då diverse människor kommer och ska prata medan träningen är i gång.
Just nu är det lite hektiskt med tanke på söndagen faktiskt. Säsongens sista poolspel för flickor ska spelas, denna gång ordnar IFK och vi ska släppas in på självaste konstgräsplanen på WHA. Projektet med Åland United F07-10 som började så bra och lovande har nu blivit ett måsteprojekt. Jag tror fortfarande att flickorna vill spela och att de flesta är positivt inställda. Första gången laget samlades var de 12 flickor. Nu har jag fått ihop 6 stycken till söndagen... Inte heller någon coach finns att få då A-laget blir lediga efter lördagsmorgonens träning, alla lokala A-lagsspelare ska spela för IFKs B-flickor och ÅU F04 har match och därmed är Bri upptagen. Tydligen spelar F02/03 också eftersom inte Pille heller tydligen kan coacha... Finns det någon där ute som känner för att komma och växla lite byten får man gärna anmäla sig. Visst kan jag om ingen annan gör det, men hela grejen vinner nog på om jag inte tar det. Jag är dessutom Pappa till Edit som spelar för IFK, så för hennes skull är det säkert också roligare om jag inte coachar motståndaren i just denna turnering... Nåja. Vi lär få låna lite från just IFK, eller JIK kanske... Det jag mest funderar är dock vart hälften av flickorna har hamnat under sommaren...
Här är de som dök upp till det första poolspelet i maj. Nu är det hälften kvar... Vet någon vad som har hänt, eller har det hänt fel saker från vår sida?
Jepp japp. Ligaprogrammet orkar fortfarande engagera folk. Det mest spännande är att alla är överens om att programmet är skit, men alla har också helt olika orsaker samt lösningsmodeller. Det är klart att idén om att inte spela liga under augustimånad var en liten miss, speciellt med tanke på att U19 landslaget inte kom med i EM som det varit tänkt. Å andra sidan blev det till en cupmånad och om man bara lite hade planerat, så som till exempel vi, fick man en fullvärdig månad med match nästan varje helg.
Klagorösterna vill ha fler matcher, samtidigt som de vill ha längre säsong, som dessutom inte får börja tidigare eller sluta senare på samma gång som matcherna måste gå i helgerna och även cupen skall ges betydelse. Man vill inte ha övre och nedre slutserie och defintivt inte matcher utan betydelse... Jag undrar vilka lag som just nu spelar "betydelselösa matcher" i våra slutserier för tillfället. JyPK har säkrat ligaplatsen, Pallokissat och Ilves ligger i praktiken utan räckhåll för medalj, GBK har fallit tyvärr... På vilket sätt hade dessa lag haft mer betydelsefulla matcher utan dessa slutserier? Hade det inte liksom varit precis samma sak? Jag bara undrar...
På tal om GBK vill jag förresten även denna väg tacka Ellen, Micko och gänget för 1-1 i går kväll... Tack ska ni ha. Nu är det upp till oss att fixa resten, bland annat genom att slå er på WHA om en par veckor...
En sak till som ju kan hända när som helst, men ändå knappast när det är planerat är ju detta... Alltså att Blobben föds. Först trodde jag att det var jag på bilden, men sen såg jag klänningen... Dessutom sade faktiskt Karring i går i radion att han tror att jag har magrat. Pigg tyckte han att jag var i alla fall...
Som sagt. Blobben kan komma när man minst väntar det... Jag har ingen som helst beredskap här i skolan, eller gällande ÅU arrangemang. Det blir att improvisera då det händer. Då Edit skulle födas ringde jag Vicerektor Jarmo och sedan Robban Coach... Få se vem som ska få första meddelandet denna gång... Det beror helt på när, hur och var det händer... Kanske det blir 8A, Rektor Granberg, Gurkan, Herr Landshövding, Anna Signeul... Vi vet inte och så är det... Morjens!
Är tiden ur led, eller vi bara inte i tid?
I dag, då jag har min enda icke schemalagda lektion på schemat har jag bland annat kollat igenom min ekonomi. Jag kunde konstatera att jag dels måste betala tillbaka lite pengar till Åland United, eftersom Magic Jim sponsorerade lunchen i söndags. Sen kunde jag se att Forden hittills har varit mycket billigare i drift än Landrovern var. Ytterligare kunde jag se att jag kommer att vara skuldfri år 2032 ifall jag inte tar nya lån. Därmed är Blobben 15 år, Linda 36 år och jag själv 62 då det händer... Den där tiden de talar om, då man har lånen betalda och barnen ute medan man ännu tjänar pengar på förvärvsarbete kommer alltså inte att inträffa för mig, ifall jag inte då jobbar tills jag är 70 eller nåt, vilket ju är möjligt med nuvarande utveckling... Det där att Farfar och Morfar, eller Pappa gubevars alltid har pengar att hjälpa till med vid behov... Jag kanske inte blir en sådan Pappa, morfar, eller farfar, förutsatt att jag inte får till nåt stort och liksom börjar tjäna pengar mitt i allt. I praktiken måste målet med mitt liv bli att inte dö före skulderna är betalda. Fair enough och då har jag många år kvar inte sant?
I går fördes jag tillbaka till min barndom. Åland United löpte på träningen och vissa löpte, spydde och löpte igen. Precis som då jag var liten. Nostalgi och rosenröda kinder gav det.... Jag minns hur vi fick gratis Hartsport på Kiki Ruohos gym i slutet av -80 talet om vi svimmade under träning. Jag fick två gånger utnyttja erbjudandet minns jag... Som jag konstaterade till Maiju var det som att se sin egen barndom i går då yrsel och illamående härskade under träningen. Sen kom vi båda fram till att jag kanske inte är riktigt rätt man att framhäva detta då man ser vad det blev av mig sen... Minnen fick jag dock och riktigt förstörda kroppar såg vi. Det är bra för resten av säsongen och för all del resten av flickornas karriärer också. Idrott är smärtbehandling och inte mycket mera!!!
De här idrottarna har nog alla både spytt och svimmat. Dessutom kan de spela fotboll bättre än alla andra kvinnor i hela världen. Sen finns där även Barack Obama mitt i bilden...
I skolan har spypåsarna varit framme, eftersom kräkning var ett av dagens teman. I dag har vi undervisat i balsamering och hur inälvor samt hjärnan avlägsnades i det gamla Egypten från de kroppar som i dag är mumier. Bara att tvätta påsarna igen så de hinner tillbaka till en lektion längre fram då vi pratar korsfästelse...
Ingen erotisk explosion i går kväll, men dock en 0-1 seger borta mot Kosovo. Rives gäng börjar sakta men säkert plana ut och ska förhoppningsvis snart rankas bland de 100 bästa i världen igen... Dessutom kan jag konstatera att folk omkring mig mitt i allt har blivit väldigt intresserade av basketboll. Spännande...
Så här firade Norge ett mål i VM för två år sedan. I år firade de inte så mycket alls och nu ska dessutom Ada Hegerberg bojkotta landslaget... Det där med selfie är ändå lite spännande. Det är naturligt att "den äldre generationen" ser det som något dumt och liksom underskattar det med en fnysning. Ändå finns det så mycket i hela den där digitala verkligheten som inte bara är det samma som att "ingen läser mera" eller att "Asterix och Tintin är okända" som i våra uttalanden är synonymer för dumhet, en jargong även jag lätt kan falla in i... Som vi kom fram till på ledningsgruppsmötet i morse var det garanterat massor som jag och min generations barn sysslade med som för de äldre föreföll ytligt och skadligt. Jag minns att min mor förfärade sig över hur mycket TV jag tittade på. Att jag läste mängder av Kalle Anka var inget man hade nåt emot hemma hos oss, vad jag vet, men jag vet att mina lärare förfärade sig över att folk bara såg på TV och läste serier... Nu är vi, de som gjorde så, förfärade över att barnen uppdaterar bilder och skriver på sociala medier och aldrig ser på TV eller läser serier...
Vet ni vad jag tänkte göra i kväll? Jag tänkte bada bastu!!! Ledig kväll typ liksom. Bara kontorsarbete!!!!!!!
I väntans tider
Inget är som väntans tider. Just nu väntar jag inte bara på att Blobben ska födas, vilket kan ta 1-2 månader om det vill sig, men också 1-2 dagar. Jag väntar även på att Fru Kickan kanske ska informera om jag ska hämta Edit eller inte. Meningen var att hon, Edit alltså skulle hämtas direkt nu och föras till dans. Ett meddelande kom dock om att dansen var inställd, tränaren sjuk troligen och att Fru Kickan skulle hämta. Jag skulle då åka till träningen och komma hem så att jag skulle kunna assistera vid en fotograferingssession i Kastelholm. Fru Kickan ska fotas nämligen. Nu fick jag då höra att jag inte behöver komma till fotograferingen i alla fall och att Gurkan hämtar Edit, tillsammans med Pärla och att jag därmed kan åka till träningen utan stress. Detta har nu utvecklats till att jag ska vänta och om jag får besked om att jag inte behöver hämta Edit så kan jag åka till träningen, annars ska jag hämta Edit och... ja hon får väl komma med då. Dessutom tror jag att Rufus kommer att komma och vilja ha middag, som jag i min tur inte riktigt vet vad är eller om det finns då jag väntar på information härom. Sanningen om tillvaron är att jag faktiskt inte vet vad som kommer att hända och vem som ska göra vad, men att jag om jag väntar lite nog kommer att lösa allt. Jag tror bilen behöver tankas också.
I går kväll var jag på föreläsning och möte med regiontränare Marko Johansson. Jag ides inte berätta att jag själv varit Västra Finlands regiontränare och ännu mindre att det är ungefär samma saker han sysslar med som jag gjorde då, fast vi hade samlingar i Raumo, Björneborg och på Åland förutom Åbo som han uteslutande kör sitt race ifrån. Jag fick också veta att ingen riktigt visste hur verksamheten är uppbyggd och ännu mindre skillnaden mellan distrikts- och regionverksamhet. Efter mötet tror jag att vi i alla fall vet vem vi kan fråga, ifall ingen vill fråga mig då, för jag tror jag vet... Det är lite annorlunda än på min tid och lite sämre för Åland. Dock är det fler heltidsanställda fotbollsproffs med än det var då och det är ju bra förstås...
En liten sak hände i mig i går i alla fall. Jag kände en längtan tillbaka in på planen. Det behöver nödvändigtvis inte vara ett A-lag... Ett flicklag eller utvecklingslag går lika bra. Måste bara hålla mitt jobb flytande så att klubben min finns kvar. Sen, då Blobben är 10 kanske det kan vara dags... Längtar redan!!!
Utveckling sker i väntningen. Fru Kickan meddelar nu att hon och Gurkan varit i kontakt och att Gurkan antingen hämtar eller så inte... Gurkan själv svarar inte då jag försöker anropa. Bilen kan jag säkert tanka ändå och det sägs finnas lasagne och mikropizza ifall Rufus kommer hem och ingen är där, vilket vi ju inte heller vet hur det blir med...
I kväll är det stor kväll för finländsk bollsport. Susijengi klockan 19.30 och Huuhkajat klockan 21.45.
Bröderna Markkanen bjuder oss igen på sin repertoar. Eero missar målchanser och Lauri dundrar in poäng...
Sen ska det vara egyptentävling i skolan i morgon också. De skrämda barnen i 7E märkte 15 minuter före dagen var slut att det var allvar och att de faktiskt måste vara färdiga om de vill hinna med bussen. Den sista som löpte i väg sade något om att "ha en trevlig kväll..." Undrar om det var till mig? Barnen blir allt mer och mer väluppfostrade tycker jag faktiskt.
Middag vore inte helt fel faktiskt efter den vegetariska lasagnen Mat-Inger bjöd på. I går hade jag henne faktiskt som gästföreläsare i klassen. Hon fick 10 minuter att prata om vad hon ville. Hon föreläste om matlistan. In Mat-Inger we trust, som jag ju brukar säga!!!
Lite olika men mest om domare
Skolundervisningen för denna måndag är över och bara resten kvar då. Edit valde att träna volleyboll och börjar kanske med scouting ett annat år, eller så inte. Fru Kickan ska ta henne till träningen säger hon. Det i sin tur gör att jag ska fixa lite här på jobbet, sedan köpa en innebandyklubba åt Rufus, som till min glädje ska fortsätta spela i vinter och sedan antingen åka via Hammarland eller mitt hem innan kvällens möte med Västra Finlands regiontränare tar vid på WHA. Eftersom jag själv har varit Västra Finlands regiontränare ska det bli extra spännande att se vad denne har tänkt sig att leverera. På min tid hade jag inga stora möten och då jag skulle besöka träningar trodde de att jag kom för att vara domare eller nåt... Vi har alltid kommit framåt, eller så bakåt. Kvällen får visa.
Här i skolan blev dagens behållning då 7F lärde sig att sätta saker i perspektiv. 3 år är inte så länge och sedan behöver de inte mera komma på mina lektioner förutsatt att de kan någonting alls. Dessutom har ingen ännu dött av svält på mina timmar, vilket vi också får se som positivt. En annan elev undrade mitt i allt vad min pappa heter. Då jag berättade att han minsann heter Uffe blev svaret. "Okej, coolt. Min heter Kent"... End of discussion... Jag säger det bara, Grundskolan!!!
Så var det det där med domare då. De livsviktiga, som ibland går över och blir skitviktiga... De flesta är nog riktigt okej dock då de blir avklädda så att säga... Jag vet inte vad de lär sig på kurserna, men som med det mesta kan jag tänka mig att det är lite som med lärarutbildningen. Att man intutas och invaggas i en suggestion att man är stor, stark och jätteviktig samt att man inte ska låta någon annan trampa på sig. Nej, det är klart att man inte ska, dock tror jag att man tjänar på att vara lite ödmjuk vilken profession man än utövar.
Numera har jag som tema att få varje domare att le, eller skratta före varje match de ska döma mitt lag. På så sätt kommer vi varandra lite närmare och då är det också svårt att hamna i en maktkamp. Sådan tycker jag är helt onödig nämligen... Det har förstås hänt att jag tagit i med lärarrösten, som till exempel före cupmatchen mot Honka här på WHA då domartrion infann sig en timme före avspark och inte 90 minuter som de ska. För mig var det en försening som ger ringeffekter på det mesta i organisatorisk väg som jag sysslar med. Då sade jag faktiskt till! Sen gillade jag inte heller då killen som dömde vår hemmamatch mot JyPK i våras inte kollade bollarna utan satte igång matchen med opumpade bollar, som jag förstås borde ha pumpat, men som vanligt hade litat på att domaren skulle säga till om så jag visste vilka bollar som behövde åtgärdas. Totalt kackalorum blev det och resultatet kom att bli en uppfattning om att "inte ens bollarna är pumpade i Åland United". Då var jag missnöjd. Oftast går det dock bra, speciellt om domarna gör det de ska och jag därmed också kan göra det jag ska...
En annan sak, som man ju inte "får" skoja om är reglerna om utrustning och annan rekvisita... Trots att man i Herrarnas Champions League och Damernas EM slutspel inför världens TV kameror värmer upp reservmålvakten med boll mitt under matchen får man inte göra det i Damernas Liga. Jag minns hur en domare, som även fast jag är kort och tjock nådde mig ungefär upp till brösthöjd väldigt strängt och förmanande uppmanade mig att fundera allvarligt över hur jag beter mig, då jag kastat bollen mot Tilda Henrikssons händer bakom bytesbänken just före hon skulle bytas in i Björneborg.
Sen har vi ju kläderna. Varje vecka föregås våra matcher av en polemik gällande vilka färger respektive lag spelar i. Oftast numera är ju vi lagledare, eller klubbgubbar som är i kontakt med domarna väldigt insatta i hur det andra lagets färger går och planerar därmed på förhand så dessa inte ska skära sig, eller helt enkelt kollar hur vi gjorde senast och kör på samma sätt. Det är dock mer regel än undantag att domaren uttrycker sina egna funderingar och diskussionen om Åland Uniteds målvakt kan ha svarta strumpor när laget spelar i blå strumpor är ett återkommande drama. Även diskussionen om GBK eller HJK måste köpa nya shorts före de möter oss, eller varandra med för den delen hör till höjdpunkterna under året. Sen då man framhåller att vi faktiskt har tänkt på dessa detaljer vill man från domarhåll ytterligare poängtera att de ju har ansvaret... Jag har aldrig i mitt liv varit så klädfixerad sen jag tog över den här uppgiften i Åland United. Jag hade en PRAO period i Azerbaidjan hösten 2008, men där gick det ganska smidigt faktiskt...
Sen en sak till, som jag faktiskt tog upp på domarmötet inför helgens GBK match. Som de säkert lärt sig att man av någon orsak måste säga, informerade domarna oss om att vi behövde ha västar på avbytarbänken. Jag kunde inte hålla mig, utan måste fråga varför. Speciellt då den assisterande domaren hela matchen springer framför vår bänk, med ryggen mot oss. Jag förstår idén om den andra domaren på motsatt sida behöver kunna urskilja färgerna för offsidevinkningar och annat. Men varför ska vi som sitter bakom linjedomaren också ha väst... Svaret blev "För att det ska vara lika för alla..." Jag försökte få oss alla att se det komiska i det hela och alla utom just domarna skrattade stort åt allt. Resultatet blev att alla utom Maiju och jag hade västar. Ingen sade till oss... Och då jag ville skratta tillsammans med den assisterande på vår sida vinkade hon avvärjande och sade "Det ska vara lika för alla och så här gör vi nu". Fine... Det var dock inte lika för alla och följde ingen som helst logik, men vi körde som hon sade, så klart...
Så kära domare. Jag gillar er. Precis som vi andra har ni inte alltid logiska förklaringar till vad ni gör och precis som oss andra kan ni bli arga. Men precis som vi alla kan vi förhoppningsvis skratta och sedan kanske komma fram till att de mest ologiska lösningarna inte är så jätte viktiga att följa inte sant?
De allra värsta domarna jag stött på under min karriär var Champions League domarna i Sarajevo. De irländska domarna hade ingen som helst humor eller självdistans och den bosniska fjärdedomaren kunde bara säga "You can not write" då jag undrade om vi fick byta... Yeah ok. Som ett stalltips för er, om ni någon gång hamnar i Champions League. Man får inte äta banan på avbytarbänken där! Det får man ABSOLUT inte göra. Dock vet jag inte varför, men så sa domaren i Sarajevo....
Hemma och börjar bli gammal
Då har färjan lagt till, bussen tömts och hem har jag kommit, precis som resten, utom Pille och Ann-Sofie som for på match till Hammarland. Först av allt en bekännelse. Jag hade fel! Det har visat sig att statistiken jag reklamerade i går kväll hade alldeles rätt! Det var Isabella som gjorde vårt första mål! Ändå satt jag där och såg att Jenny gjorde det... Utan att framhålla mig själv så rysligt kan vi väl ändå vara överens om att jag har ett ganska erfaret och vant öga för fotboll? Nu hade jag dock fel så det skramlar om det.. Ja ja... Åldern kommer sällan ensam. Det var mål till oss i alla fall och roligt att Isa fick göra det! Intressant ska det bli att se det hela på film... Annars gjorde vi fyra mål på någon form av retur i går. Inte illa det heller, om man är en vän av cynisk kampfotboll.
Här i mitten har vi målgöraren so hon såg ut i våras i Eckeröhallen. Sarah var också med i helgen. Hon gjorde ett riktigt piggt inhopp och var som vanligt högljuddast i bussen. Vikke, som tyvärr är skadad hade tilldelats lite reseledaruppgifter av Linnéa, som hon skötte med den äran, förutom då hon sov, som i hamnen i Åbo i morse. Allt väl och alla som skulle hem kom hem, vad jag vet...
En väldigt tråkig incident blev Magic Jim och jag varse om på färjan. Vi satt och åt lunch i Amorellas cafeteria (VL Buss valde att sponsorera den lunchen så jag klarade min matbudget med den äran, tack igen Magic Jim!). Som vanligt arrangerade Vikingline en familjetävling där på dansgolvet, jag vet för Edit vill alltid delta då vi har åkt... Många barn och vuxna strömmade till och ville delta. Det var fråga om någonslags ärtpåse som skulle balanseras på huvudet och föräldern skulle hoppa med den mellan benen och sådant där. Vid ett bord precis i vår närhet satt en liten flicka och hennes far. Pappan, som firade Vikingline resa genom att dricka öl insisterade på att de skulle gå med i tävlingen. Flickan ville inte. Det blev väldigt obehagligt då pappan började riva i flickan och hotade henne om att aldrig mera ta med henne någonstans och att hon skämmer ut honom. Alla barnen är ju med, sade han. Han har betalat dyra pengar för att de ska ha roligt och hon bara gråter, jo flickan grät vid detta lag... Till slut tvingade pappan upp henne på golvet där hon pliktskyldigast gjorde ett varv med ärtpåse på huvet, medan han sen visade sig vara sämst av alla föräldrar i att hoppa med påsen mellan benen. Flickan stod och hängde långt bakom alla andra som hejade och skrattade. Pappan log mot alla och var glad och nöjd. Flickan var tyst och tydligt ledsen och väldigt tillintetgjord.
Magic Jim och jag satt och tittade på detta. Vi båda kokade... Vi resonerade också om vad som vore värt att göra. Det naturliga hade varit att stiga upp och be pappan dra åt pipsvängen och försvara flickan. Vi kom också till att om vi skulle göra det kunde det resultera i ett scenario då pappan blir aggressiv mot oss och eventuellt skapar ett sådant tumult att flickan inte får någon rätsida alls. Det kunde också leda till att pappan skulle ta med sig flickan till hytten, som han hotat henne med redan tidigare eller något och beskylla henne för att ha skämt ut honom. Vilka andra följder för henne det kunde ge vill jag inte ens gå in på men de flög genom mitt huvud. Därmed valde Magic Jim och jag att bli tysta iakttagare, just sådana där som medverkar i att världens ondska kan fortgå.
Flickan frågade sin far om hon fick gå till lekrummet, vilket hon fick. Fadern till och med rusade över dansgolvet för att med aggressiva manér uppmana henne att gå in i lekrumet och inte bara stå där och se rädd ut. Hon ska ha roligt! Punkt slut! Precis då jag var på väg att på riktigt stiga upp och dra karln på käften kom en par kvinnor. Jag tror den ena var flickans storasyster och den andra flickans mor. Jag hörde mannen förklara för storasystern att alla andra barn hade haft roligt och att lilla flickan, Lillasyster då kanske hade vägrat och att han inte ville att hon skulle det... Båda kvinnorna försvann i riktning mot lekrummet och färjan närmade sig Mariehamn. Jag kände en skön känsla av att det fanns någon som kan trösta flickan och en rastlös känsla av att jag hade gjort fel. Nu då det fanns folk som kunde skydda flickan hade jag väl kunnat sätta mig på gubben med gott samvete. Sen var det också en känsla som jag inte vet hur ställa mig till. Jag var så ledsen att det varit en pappa som betedde sig så illa. Kunde det inte ha varit en mamma så vi skulle slippa allt strukturskit? Eftersom den sista känslan inte gör det det minsta bättre eller sämre för flickan, som ju är den som är i huvudroll, vill jag bli av med den så fort jag kan!
Jepp. Snart är det måndag!
I Österbotten en stund ännu
Eftersom jag precis fick till en liten wifiöppning, cirka 25 minuter innan bussen går, förutsatt att Magic Jim vaknar på bakbänken som han sade sig lite värma upp, och efter att ha testat på en "Spicy Göran" kring torget där jag tillbringade min sista natt som spelare i Division 1, precis som vi konstaterade med min gamla lagkamrat från den tiden Pete, som precis gick förbi här i hotellaulan, skriver jag en rapidsnabb betraktelse med tre poänger.
1. Vi vann i dag! Både Åland United och Finland. Det är värt att vara glad för oavsett hur det såg ut. Som Marjukka sa: " I am so happy that we vittu won..." Och som vi konstaterade, vi borde göra det oftare. Detta gäller både Åland United och Finland.
Det var Jenny Danielsson och inte Isabella Mattsson som gjorde 1-0 till oss... Isabella är nog värd ett mål hon med för alla sina försök och hennes i min smak väldigt komplexa och uppoffrande spel i dag. Nån har tryckt på fel knapp och statistiken haltar. Dessutom utjämnade JyPK på övertid mot ONS och ett väldigt tacksamt 1-1 blev resultatet i Uleåborg.2. Basketlandslaget kämpade och kom nästan fast Slovenien. Sen gick lillebror Markkanen (Storebror missade en klar 1v1 chans med Islands målvakt i Tammerfors i dag) och tappade bollen och Slovenien kunde sätta spiken i kistan med 3,1 sekunder kvar. Unge Markkanen jobbade för att få till en trepoängare men stukade foten... Bra kamp och korgboll är ett stort spel det också.
3. Dagens negativa insikt är hur illa jag tycker om då folk försöker informera andra om vad man ska tycka om olika saker. Folk tycker och känner väl som de vill. Detta gäller idrott, kärlek, politik och i allmänhet allt som kan förknippas med människor. Jag ska inte bestämma vad andra ska tycka och berätta för dem hur de ska tänka. Jag kan säga hur jag själv tycker och så ska alla få dra sina egna slutsatser.
Amen!
Nu till bussen. Hamburgarpaus i Björneborg vid 3 tiden typ... I morgon är vi hemma och före midnatt har jag även skrivit en sådan där liten matchrapport som bekräftar att Jenny gjorde första målet och att Isabella ändå spelade bra... Hoppas Magic Jim har vaknat. Han har även lovat sponsorera vår lunch på färjan i morgon, så vi går med liten vinst i alla fall, fast Kim Cederroos tycker att min negativitet förstör för hela föreningen.
På väg till Österbotten
I dag har jag stigit upp, fört Edit till skolan, tiggt en morgonmålsbanan av Mat-Inger, undervisat fyra lektioner, åkt via Statens Ämbetshus till hamnen och sedan åkt färja samt stigit på bussen som nu för mig till Österbotten. Hemma är jag på söndag eftermiddag. Rapporter säger att Fru Kickan inte har fött barn, utan att hon och Edit är hos bekanta (kors i taket) och att Rufus troligen är i Eckerö där han ska bada i en tunna. Inga rapporter alls förtäljer att lektionerna med 7E och 8A, som jag tvingades lämna i vikaries våld eftersom jag är tjänstledig utan lön för att kunna göra österbottenresan, har gått väl. Hade de inte gått det hade jag nog fått rapporter.
I övrigt kan vi konstatera att jag, som i Linnéas frånvaro har hand om maten under denna helgs matchresa, har fått bevittna klubbrekord. I och med att medeltalet för middagen på färjan blev 21€/person har vi ätit den i särklass dyraste måltiden under denna säsong. Det gör också att jag bara har 1/4 kvar av den matbudget jag betroddes med för hela resan. "Jag kan ju lägga ut lite egna pengar" tycker nån. Nja. För det första har jag inte riktigt några egna pengar att lägga ut för tillfället, eller ens i allmänhet och för det andra överskrider det klubbens uträknade matbudget, så jag får väl fundera på att diska eller nåt på hemvägen... Dessutom blir jag den enda ledaren efter matchen och hela natten i bussen, samt på färjan hem, då Maiju åker på kurs. Magic Jim som kör bussen får vara min tillflykt och min klippa...
Micko Käld ska vi möta i morgon. Förr i tiden coachade han Laura, numera coachar han Ellen.
Den här gången kan jag med rätt stor säkerhet säga att det är min sista bortamatch före Blobben kommer. Hoppas att den första efter hennes ankomst sker som Sportchef för ett ligalag. Det senare kan laget göra något för, det förstnämnda är i min styrelses, eller om de vill det våra ägares händer.
Jag ångrar ingenting. In i natten kör bussen. Jag är stolt, huvet uppe och fotboll är...komplext!
Hoppas få läge att se herrlandskampen i morgon under kvällen. Och även Susijengi...
Förresten skrivs detta med Maijus internet. Det kan vara att uppdateringar och eventuella bloggar uteblir i morgon eftersom vi nu åker i den av VL Buss bussar som inte har det braiga internetet. Ofta funkar det utmärkt, men inte just i denna buss... Men Magic Jim lovar att det är bättre nästa säsong. På honom kan vi lita!
Blev som det blev
Nåjo.
Stort antal läsare i går. Ämnet har alldeles tydligt engagerat trots att ingen stor "offentlig debatt" förs på varken Facebook eller här i själva bloggen. Jag får anta att de som inte säger något antingen håller med eller så inte, samt att många, tyvärr inte bryr sig.
Av dem som bryr sig har jag fått olika slags feedback. Endel betonar hur visionen jag presenterade inte uppfylls i verkligheten. Nej, det är det visioner är. Ett mål att uppfylla inom tid. Endel tycker att jag kör med skitsnack och själv inte står upp för de visioner jag presenterar. Några klagar på att inte känna till visionerna, vilket jag beklagar och faktiskt kan förstå, då inte intresset för dem varit så värst kioskvältande under åren som gått. Även en släng av misstänksamhet har funnits och funderingar över hur öppen man ska vara med denna typs information och funderingar. Här tar jag allt på mig själv och säger att jag tycker man ska vara så öppen det bara går gällande all information som är offentlig och som handlar om det man vill arbeta för. Ju fler som känner till det, desto fler som kan hjälpa... Desto fler som kan stjälpa också förstås, men jag tror ju inte på stjälpning, utan på olika sätt att flyta.
Sen är det en annan sak om jag är rätt person att driva detta. Det kan också vara bra att folk som orkar intressera sig funderar. Jag är inte tillsatt av Guds Nåde och vill man att jag byts ut, eller att det jag gör skrotas har man sin fulla rätt att tycka och även säga så. Jag är ett demokratins barn som även är berett att låta den tala. Förutom i mitt klassrum, eller under eventuella träningspass, ifall jag skulle hamna som tränare igen någon gång.
Edit var alltså på volleybollträning i måndags. I dag är det fotboll i regnet. Hon dansar ju som sagt på tisdagar och hoppas kunna börja även med scouting och friidrott, samt vill vara med på allt i skolan där man får uppträda. Må du alltid få vara så där fri och lycklig... Ye ye right...
Som sagt regnar det i dag. Jag gjorde en klassisk blunder och åt i fel matlag och fann 7F väntande utanför klassrumsdörren då jag återvände... Bara 10 minuter sen var jag, men sådana här misstag gör jag oftast bara sent under hösten. Nåja, det är ju september i morgon. Då ska vi till Kokkola....
