Kan man lita på mig?

Detta är en ganska tung helg, eftersom den är helt ledig, förutom då i morgon kväll då jag tydligen ska riva biljetter på en Veikkausligamatch eller vad det nu blir. Även den aktiviteten går förvisso under ledighet eftersom det är en form av att vara Edits Pappa till förmån för en av hennes hobbyer. Det som gör att helgen blir tung är att den ger utrymme för reflektion. Det är vid sådana har stunder man brukar bli sjuk, då det finns tid att känna efter hur man mår. Jag är fullkomligt utmattad märkte jag. Efter gräsklippning och ärtsoppa kastade jag mig på sängen och stannade där i en timme. Vet inte om det blev bättre eller sämre om jag ska vara ärlig. Då menar jag inte folk omkring mig. Jag hoppas de har det bra. Fru Kickan ska plocka svamp med granngumman, Edit ser till min stora glädje på Herkules, Pärla hoppade in och gav henne en muffins innan hon hoppade ut igen. Jag har lite huvudvärk...
 
Jag vet inte hur jag ska klä mina insikter i ord, men det jag tror mig uppleva, nu då det blev tid att vara trött, är att det jag uppnått att vara självklart inte riktigt är det. Jag måste gå tillbaka och arbeta mig upp igen så att säga. Hur kom jag i en självklar position? Frågan är nu inte varför jag inte är det just nu, utan hur kommer jag tillbaka? Sen då jag är där igen, då glider jobbet på och saker man är osäker på löses av just den självklara ställningen jag är i utan att någon egentligen reflekterar över den.
Min roll inom Åland United och i fotbollen på olika nivåer har i enlighet med mina egna mål som jag satte för länge sedan varit att bli tagen för given. Därmed är det ingen skillnad om jag sätter mig fel vid fotograferingar, jag trodde vi skulle sitta så här och märkte för sent att vi ju inte skulle det, vi gubbar alltså. Men det var och är ingen fara. Alla vet vad de får och inte får gällande mig, så vi är rätt trygga. Just denna trygghet har lite rubbats för mig på senaste tiden. Jag är inte riktigt säker på vad som förväntas av just mig och dessutom är jag lite osäker på hur allt det andra ska vara också.
 
 
Det här är 9A, min förra klass. Precis som min nuvarande klass var detta en riktigt brokig och knölig samling udda personligheter som på något sätt skulle tas igenom högstadiet. I min egen begreppsvärld  blev det en succé. Det fanns en inre harmoni som gjorde att i princip vem som helst kunde göra vad som helst och det passade ändå in i klassens helhet och elevernas skolgång, eller liv överhuvudtaget. Jag var mest en slags katalysator som vallade de små kalvarna lite och min ställning som central koordinator var obestridd, eftersom jag hade kommit i en självklar ställning. Barnen litade på mig! Hur i hela friden de nu gjorde så, men det gjorde de.
 
 
Även här har den eviga ordningen lite rubbats. Min ställning i skolan bygger, precis som i fotbollen på att man litar på mig. Man behöver inte förstå varför eller hur saker funkar, men om man litar på att jag reder ut det på nåt sätt och om man gör det jag ber en om bara för att jag ber, då funkar det. Jag kan inte förvänta mig att denna eviga ordning alltid bara ska finnas där. Jag måste förtjäna folks fortroende. Både i skolan och i fotbollsvärlden har traditioner och rykten hjälpt mig, då samma människor på sina egna sätt för ordet vidare och jag behöver bara jobba med de nya så att säga. Jag har fått till ett koncept som ofta funkat och mitt problem är väl att det har fått mig att slappna av. Just nu funkar inte mina invanda koncept som de brukat funka de senaste 10-15 åren. Jag måste alltså förnya mig och göra på lite andra sätt för att komma i den position jag behöver vara för att kunna ro alla dessa jobb i land.
 
Därför är jag trött och har huvudvärk. På måndag har jag dock en plan och börjar ta mig tillbaka. Om den inte funkar gör jag en annan plan och håller på tills jag har vunnit! Att vinna är inte att stå högst upp och bestämma allt. Att vinna är att befinna mig i ett läge att alla, de som är under mig, på samma nivå eller över mig litar på mig och tar det för givet att jag vet vad jag gör. Då kan vi sen göra både goda och dåliga saker utan att behöva analysera dem. Jag reder nog upp dem sen.
 
Man kallar väl detta för utmaningar. Sådana är bra sägs det. Det ska bli spännande att se hur jag fixar detta denna gång med ny baby och pappaledighet som även de får spela in gällande allt...
 
Nu ska jag slå mig ner med Edit och titta på Herkules! Väldigt bra Disneyfilm!!!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0