Åland United Vision 2020 som den är
Eftersom det visat sig att väldigt få läst eller sett denna och dessutom tyckt så mycket kring den text jag menade väldigt väl med här tidigare kommer Vision 2020 i sin helhet här. OBS! Det är en vision som är skriven 2015 på basen av den tidigare visionen och utvecklingen som den sett ut då. Endel har varit oroliga, andra öppet kritiska till mitt sätt att inte sköta mitt jobb bra osv. Detta är heller ingen lätt läsning, men så finns den här då till allmänt påseende så man inte behöver undra... Läs eller låt bli, men så här försöker jag jobba så mycket jag bara kan med alla de praktiska hinder verkligheten förser mig med. Allt gott till alla!
Åland United, Vision 2020
Säsongen 2020 är Åland United en förening vars representationslag befinner sig i den finländska Damligan och varje år allvarligt aspirerar på medaljplaceringar. Utöver detta strävar man också till att uppnå framgångar i Finska Cupen, samt övliga nationella tävlingar som kan komma att arrangeras. Därmed upprätthåller man en beredskap även för internationell fotboll som kan följa på eventuella titlar (UEFA Women´s Champions League och/eller andra tävlingar som UEFA kan tänkas arrangera). Dessa tillställningar kan föreningen sedan utnyttja såsom utbildningstillfällen för åländska tränare och yngre spelare i och med den praktiska närvaron av internationell elitfotboll som annars är väldigt avlägsen och diffus för såväl ledare, spelare som allmänheten.
Föreningens syfte är att bedriva elitverksamhet för damfotboll samt i samarbete med övriga fotbollsföreningar på Åland bedriva och utveckla flick- och damfotbollen på Åland. Åland United finns till för att erbjuda elitfotboll för damer på Åland. Klubben har som mål att dels erbjuda målsättningar för åländska ungdomar som vill satsa helhjärtat på fotboll, dels att tjäna som en utvecklingsplattform för spelare som har som mål att utvecklas mot den internationella toppen. Åland United och hela den åländska damfotbollen strävar även att vara ett attraktivt val för fotbollsspelare som rotar sig i det åländska samhället för att stanna!
1. Föreningens Sportgrupp
- Sportgruppen består av 3-4 medlemmar och arbetar med mandat av klubbens styrelse.
- Ordförande är föreningens Sportchef som är hel- eller deltidsanställd av styrelsen.
(Sportchefen är rapporteringsskyldig inför föreningens styrelse och högst ansvarig för alla sportgruppens ansvarsområden och kan även arbeta med andra områden inom föreningen, såsom sponsorförsäljning, kontakter med FBF organ/Ligaförening etc enligt styrelsens mandat. Sportchefen kan även bistå övriga klubb-/lagfunktionärer där det anses behövas. Sportchefen är en anställd tjänsteman som har i uppgift att hålla föreningen igång samt att utveckla den mot Vision 2020 och övriga mål.)
- Föreningens huvudtränare samt övriga ledare och representanter för IFK Dam och ungdomslagen får kontinuerlig rapportering och anlitas regelbundet för konsultation av sportgruppen.
Sportgruppen ansvarar för:
1. Spelarrekrytering och kontraktsförhandlingar (rekryteringen i nära samarbete med tränarstaben och kontrakten slutförs alltid av klubbens styrelse, eller speciellt utsedd representant för denna).
2. Koordinering och samplanering av verksamheten för och mellan A-lag, IFK Dam samt bredd- och flicklag.
3. Rekrytering och utbildning av tränare och ledare för A-lag, IFK Dam och ungdomslag.
- A-lagets ledare anställs av styrelsen, på rekommendation av Sportgruppen.
- IFK Dams, samt bredd- och flicklagens ledare/tränare anställs av moderföreningarna, men Sportgruppen kan bistå med rekommendationer och önskemål.
4. Praktisk assistans för anställd personal i punkt 3 enligt budget som fastställs av styrelsen på basen av förslag från Sportgruppen.
2. A- laget (Åland United)
2.1 Ansvarig tränare
- Heltidsanställd med minst 2 års kontrakt.
- Ansvarar tillsammans med Sportgruppen för konkret 1 års och 2 års planering i enlighet med föreningens linje.
- Konsulteras av Sportgruppen gällande spelar- och ledarrekrytering, samt har ett vägande ord i förverkligandet av denna.
- Ansvarar för A-lagets träning och matchning (den senare i enlighet med Sportgruppens och föreningens linje).
- I träningsansvaret ingår praktiskt samarbete gällande enskilda spelares individuella utveckling och personliga målsättningar. I praktiken samarbete med föreningens egna assisterande- målvakts- IFK Dam-, fysiktränare m.m. samt landslags- region- och distriktstränare.
- Ansvarar för sportsliga resultat i samklang med föreningens linje och målsättning.
2.2 Assisterande tränare
- 1-2 st
- Anställda av föreningen, gärna minst 2 års kontrakt (hel- eller deltid).
- Ansvarsområden överenskommes med Sportgruppen samt Ansvarig tränare och kan därmed anpassas individuellt efter kunnande, praktiska möjligheter (arbetsförhållande etc) och behov. Dessa framgår i anställningsavtalet.
2.3 Målvaktstränare
- Samma som för Assisterande tränare.
- Målvaktstränaren kan även ha funktion som assisterande tränare.
2.4 Fysisk tränare
- Anställd av föreningen.
- Ansvarar för spelarnas fysiska träning i samråd med ansvarig tränare eller person delegerad av denna.
- Ansvarar för rehabträning för skadade spelare.
2.5 Fysio-massör
- Anställd av föreningen.
- Ansvarar för praktisk fysioterapi såsom massage, tejpning m.m. vid träning och matcher.
- Kan med fördel vara samma person som 2.4 (alt 2.2 eller 2.3).
2.6 Lagledare
- Anställd av föreningen.
- Handhar praktiska arrangemang kring laget och personalen. (t.ex. planbokningar, reseledare på bortamatcher, lagledaruppgifter vid matcher osv).
- Samarbetar med Sportgruppen kring praktiska arrangemang (Sportchefen bistår och handhar lagledaruppgifter i enlighet med intern överenskommelse).
2.7 Materialförvaltare
- Har hand om inköp och skötsel av material, såsom kläder, bollar, koner, västar osv.
- Samarbetar med lagledare och sportchef kring praktiska göromål.
- Kan med fördel vara samma person som 2.6.
2.8 Spelartruppen
- Kontrakterad spelartrupp på ca 18 spelare-
- Ca 6-10 ålänningar, dvs spelare fostrade i åländska föreningar, av vilka 4-6 är unga spelare direkt ur utvecklingsstegen och 2-4 är s.k. ”återflyttare”.
- Truppen består av ca 8-12 spelare som värvats utifrån Åland.
- Varje kontrakterad spelare garanteras sjukvård och fysiobehandling enligt föreningens samarbetskontrakt.
2.8.1 Egna produkter
- Spelare som gått in i A-lagstruppen genom den åländska dam- och flickfotbollens utvecklingsstege. Målet är att varje år kontraktera åtminstone en spelare ur IFK Dam.
- Varje spelare garanteras vid behov ett boende (klubben upprättar samarbete med företag eller offentliga sektorn i utbyte mot t.ex. reklam eller tjänster) samt praktisk hjälp enligt behov av klubbens servicegrupp.
- Varje spelare garanteras sysselsättning vid sidan av fotbollen om hon så önskar (samarbete med lokala läroinrättningar för underlättande av externa och interna studier samt samarbete med företag eller offentliga sektorn i utbyte mot reklam eller tjänster för erbjudandet av arbetsplatser till flexibla tider enligt fotbollsspelares behov).
2.8.2 Återflyttare
- Spelare som tidigare spelat för Åland United som väljer att fortsätta sin karriär på Åland.
- Varje spelare garanteras ett boende (klubben upprättar samarbete med företag eller offentliga sektorn i utbyte mot t.ex. reklam eller tjänster) samt praktisk hjälp enligt behov av klubbens servicegrupp.
- Varje spelare garanteras sysselsättning vid sidan av fotbollen om hon så önskar (samarbete med lokala läroinrättningar för underlättande av externa och interna studier samt samarbete med företag eller offentliga sektorn i utbyte mot reklam eller tjänster för erbjudandet av arbetsplatser till flexibla tider enligt fotbollsspelares behov).
- Klubben är öppen för att hjälpa spelaren att etablera sig permanent på Åland och erbjuder hela fotbollsstegen samt eventuella ledaruppgifter efter spelarkarriärens slut som ett alternativ.
2.8.3 Spelare utifrån
- Klubben värvar spelare på samma nivå som den nationella eliten i Finland. I samråd mellan Sportgruppen och huvudtränarens 1- 2 års plan byggs laget upp med hjälp av 1+1 eller 2 års kontrakt (gärna längre om det går), så att inte mer än 2-3 värvningar per säsong behöver göras. Vartannat/vart tredje kontrakt på värvad spelare förnyas. Målet är att möjligast stor del av värvningarna stannar varaktigt på Åland och etablerar sig i det åländska samhället och blir betraktade som ”återflyttare”.
- Huvudsakligt upptagningsområde är Finland (Ligan och/eller landslagsaktuella spelare i olika åldrar) samt Sverige (samarbete med Allsvenska klubbar samt Elitettan/Division 1). Även passande spelare (enligt föreningens linje) från andra delar av världen förekommer.
- Varje spelare garanteras ett boende (klubben upprättar samarbete med företag eller offentliga sektorn i utbyte mot t.ex. reklam eller tjänster) samt praktisk hjälp enligt behov av klubbens servicegrupp.
- Varje spelare garanteras sysselsättning vid sidan av fotbollen om hon så önskar (samarbete med lokala läroinrättningar för underlättande av externa och interna studier samt samarbete med företag eller offentliga sektorn i utbyte mot reklam eller tjänster för erbjudandet av arbetsplatser till flexibla tider enligt fotbollsspelares behov).
- Varje spelare garanteras förmånliga resor till och från hemorten under kontraktstiden.
3. U-LAGET (IFK Mariehamn Dam)
- Laget har en spelartrupp på ca 20 spelare och spelar seriespel i Finland Div 1- 2, samt deltar i Finska Cupen.
- Träning och matchning för laget följer Åland Uniteds utvecklingsplan och strävar till att utveckla spelare mot A-laget, men också till att utveckla åländsk damfotboll som sådant till gagn för ÅFF (Öspel osv). Speciellt talangfulla och intresserade spelare plockas in i ÅUs ”Utvecklingsgrupp” och får ett personligt träningsupplägg enligt Åland Uniteds utvecklingsplan. Detta sker i samråd mellan Sportgruppen, A-lagets huvudtränare och IFK Dams huvudtränare, eller av dem delegerade personer.
- IFK Dam samarbetar på alla sätt det är möjligt med Åland Uniteds A-lag. Farmavtal och Samarbetsavtal för unga spelare uppgörs årligen enligt FBFs föreskrifter och samarbetet koordineras av Sportgruppen i samråd med A-lagets tränare och IFK Dams tränare eller av dem delegerade personer.
3.1 Tränare
- IFK Dams tränare anställs av IFK Mariehamn men följer i träning och matchning principerna om utveckling av spelare i samråd med ÅUs Sportgrupps linje
- IFK Dams tränare kan ingå i ÅUs tränarstab såsom en av de assisterande tränarna om det praktiskt är möjligt.
3.2 Ledare
- IFK Dams övriga personal (assisterande tränare, målvaktstränare, fystränare, lagledare, materialförvaltare etc.) engageras av ”moderföreningens” personal (IFK Mariehamn).
- Åland Uniteds sportgrupp bistår med praktisk hjälp och koordinering i de fall det anses behövas.
3.3 Spelare
- IFK Dam består av dels unga talanger som utbildas i ÅUs Utvecklingsgrupp. Dels består truppen av spelare som nått sin egen personliga topp i och med spel och träning på denna nivå, samt unga spelare som skolas in från flicklagen och breddlaget. Ytterligare kan spelare ur ÅU kategorin ”Återflyttare” förlänga sina spelarkarriärer i IFK Dam.
4. Bredd- och flicklag
- Bredd- och flicklagsverksamheten går under de lokala moderklubbarna som alla hör till Åland United.
- ÅUs Sportgrupp understöder medlemsföreningarna att grunda och driva flicklag i olika åldrar.
- Beroende på spelarmängder och åldersstruktur upprätthålls minst ett Breddlag för damer.
- Principen för Breddlaget är att dels vara ett hobbyalternativ för spelare över flicklagsålder, men verksamheten skall även bedrivas så att unga ivriga spelare skall kunna utvecklas mot IFK Dam och A-laget, enligt ÅUs utbildningsplan.
- Flicklagen bedrivs enligt moderklubbarnas principer, men enligt ÅUs utvecklingsplan så att de ivrigaste spelarna smidigt kan föras uppåt mot Bredd-, IFK Dam och A-lag under ÅUs Sportgrupps beskydd.
4.1 Flickansvarig
- Åland Uniteds styrelse har anställt en flickansvarig (Hel- eller deltid) som arbetar i samråd med FBFs, ÅFFs och medlemsföreningarnas utvecklingsprojekt för att samordna flickfotbollen på Åland.
- Åland Uniteds Flickansvariga fungerar i mån av möjlighet som FBFs Tutor för gräsrotsverksamheten, samt ÅFFs regiontränare för flickor över hela Åland.
- Alla flick- och breddlag, samt kombinationer av dessa kan fritt använda sig av namnet Åland United, samt konsultera Flickansvariga för praktisk assistans. Åland United upprätthåller en budget för flickverksamhet som dels täcker kostnader för tränare i flicklag som använder sig av namnet Åland United, dels löne- och ersättningskostnader för Flickansvariga och de projekt och den verksamhet han/hon driver.
- Flickansvariga rapporterar till Sportgruppen och kan med fördel ingå i den samma.
-Flickansvariga ansvarar för att varje flicka har ett lag att spela i som motsvarar hennes motivation och färdighet. Flickansvariga verkar också för att varje flicka utvecklas mot Åland Uniteds A-lag i den takt flickans motivation och färdighet medger, enligt Åland Uniteds, ägarföreningarnas, ÅFFs och FBFs linjer.
-Flickansvariga, i samråd med Sportgruppen uppdaterar Åland Uniteds spelarutvecklingslinje att motsvara och överskugga medlemsföreningarnas motsvarande, så en gemensam ÅU-linje gäller över hela den åländska flick- och damfotbollen.
Varför finns Åland United?
Tidigt i morse kunde jag konstatera att Edit inte ville stiga upp och duscha som hon kaxigt hade meddelat kvällen innan. Jag kunde även se att min i övrigt rådige son hade valt att köra med full belysning i hall och kök hela natten... Nå, dessa stängdes och jag tassade ut utan att väcka någon. Jag hade nämligen ett väldans tidigt möte här i mitt klassrum. Mötets tema var inget mindre än helhetsbilden för åländsk dam- och flickfotboll. Med andra ord, vad är Åland United och vad ska vi vara?
Eftersom jag har levt med, i och för Åland United under de senaste 9 åren och även före det levt för, i och med åländsk flick-och damfotboll inom IFK Mariehamn, Ålands Fotbollförbund och även inom FBFs landslags och regionverksamhet känner jag mig faktiskt väldigt kapabel att ta mig an denna fråga. Fellis hade en tid då han säkert var guru nummer 1 men jag hoppas att han förlåter mig om jag säger att jag är lite lite mer inne i det som gäller just nu, fast man på allt kan märka att Fellis håller sig ajour då han skriver något. All respekt till honom för det han gjort, men nu vill jag gå in på nutid och framtid. Vill Fellis är han välkommen med att höra till denna så fort han vill. Bara så jag kan få det sagt och tydliggjort.
2010 skrev jag, här på samma stol där jag nu sitter, i mitt klassrum en text som hette "Vision 2015". Detta efter ett möte med Ordförande Kjell Manselin just i detta klassrum en lika tidig morgon som dagens möte var. Texten mottogs och godkändes som ett styrdokument för Åland United och enligt den visionen har jag varit med och jobbat i olika roller och med olika kolleger sedan dess. Sommaren 2015 uppdaterades visionen och skrevs om, av mig och då på min hemmadator till nuvarande "Vision 2020".
Enligt visionerna finns Åland United för att varje åländsk flicka ska ha möjlighet att spela fotboll på högsta nationella nivå och kunna utvecklas upp på landslagsnivå utan att flytta från Åland. För att stöda upp detta ska Åland United upprätthålla ett tillräckligt bra A-lag så att medaljplaceringar alltid är realistiska inför varje säsong. Ibland kan det bli guld, ibland kan vi bli åttonde, det är fotboll, men ambitionen ska alltid finnas att spela elitfotboll.
Visionerna gör även klart att Åland United, som ägs av åtta fotbollsföreningar på Åland ska stöda dessa ägarföreningar på sådana sätt som dessa anser behövliga och vi ska också ha beredskap att själv upprätthålla lag ifall ägarföreningarna inte får till dessa i någon/några åldersklasser.
Åland United F02/03 var det första "rena" ÅU laget då spelare från HIK, LIF, IFFK och JIK (?) gick ihop och spelade under ÅU "flagg". I år har F04, som har spelare med bakgrund i JIK, IFFK och LIF gjort samma sak och man upplever sig som ÅU lag, vilket man ju är. Sen har vi ju småttingarna i F07-10 som vi samlar ihop för poolspel från blandlag i LIF, IFFK och IF Fram.
Ur Åland Uniteds perspektiv är alla flick- och till och med damlag på Åland ÅU lag. Vissa drivs direkt av en ägarförening (tex IFK Mariehamn F08-10 som Edit spelar i), vissa drivs av ÅU. Idén med de ÅU drivna lagen var att se till att alla flickor som vill spela fotboll ska ha ett lag att göra det i. IFK Mariehamn har lag i de flesta ålderklasser, men genom ÅU lagen har man undvikit att alla måste gå till IFK för att få spela och därmed kanske överstora trupper. Vi har utgått från att ägarklubbarna ser positivt på att vi ger möjlighet till flickorna att spela och därmed aktiverar "deras spelare". I och med detta har ägarklubbarna och de kommuner från vilka dessa är hemma betalat en liten avgift för varje spelare så att Åland United kunnat driva laget. För vår del är det ingen skillnad i vilken klubb en flicka spelar, bara hon spelar. Alla är våra flickor har vi resonerat, precis som våra visioner, som de facto ägarföreningarna också har kunnat få veta och inte protesterat heller.
Mötet jag hade i morse blev på inget sätt chockande. Det blev inte heller överraskande och jag skulle kategorisera det som bra. Vissa saker bekräftade det dock som får mig att ta upp att vi behöver se över grundfrågan, varför Åland United finns... Den är nämligen inte så självklar för åtminstone en del av våra ägarföreningar som den är för oss som skrivit och jobbat i enlighet med visionerna.
Två saker kom fram, som faktiskt är fundamentalt viktiga.
1. Alla ägarföreningar ser inte oss som sin egen klubb. Frågan om varför man ska bekosta flickor som inte spelar i den egna klubbens lag (Flicklagen i ÅU) är på tapeten. Klubbar går miste om kommunbidrag och andra poäng och bidrag om spelare registreras för Åland United. De är inte egna spelare mera. Så tycker man. Ägarföreningarna ser alltså inte att Åland United ger dem någonting alls genom att upprätthålla samlingslag av det slag vi nu gör.
2. Någon/några ägarföreningar ifrågasätter varför de ska vara med och bekosta ett elitlag, då deras egen verksamhet går ut på breddverksamhet. Man tycker att resurser och pengar kunde läggas på flickgrupper och ungdomstränare istället för att stöda ett lag i den finländska Damligan. Detta är en fundamental fråga som ägarföreningarna hittills har ställt sig bakom. Man har signalerat att man vill ha ett åländskt elitlag. Dagens möte förde fram funderingar om att det kanske inte är så självklart inom alla våra ägarföreningar att man tycker så.
2013 tyckte de flesta det var roligt då vi vann hela tiden. I dag är verkligheten väldigt olika på olika ställen inom ÅU paraplyet.
Vad skulle hända om Ägarföreningar, antingen en och en, eller så alla på en gång slopade dels tanken om att stöda ett elitlag, dels bekosta ungdomsspelares spel i Åland Uniteds flicklag?
Det första vore en fundamental förändring. Vi har utgått från att våra ägare vill att vi ska finnas, eftersom de godkänt våra visioner och själva formellt är delaktiga. Att säga att "vi måste veta vad vi vill" är sant och det har vi vetat, åtminstone efter 2010, nog före det också, inte sant Fellis? Ska vi hårddra det och jag kan uttrycka mig som en lärare har nog också ägarföreningarna vetat det om de orkat läsa igenom visionerna de liksom valt att svälja... Det är faktiskt Ni som ska veta vad ni vill med oss. Så att vi tillsammans blir det Vi vi har byggt fundamentet kring. Ska det inte vara ett Vi, då behöver vi bilda ett aktiebolag eller nåt.
Det andra, kring flicklagen. Inte bara ägarföreningarna förlorar på om man lägger ner. Det gäller då att skapa nya lag, eller helt enkelt låta flickorna sluta. För Åland Uniteds del skulle det betyda inkomstsänkningar i och med att vi faktiskt har sponsorer som stöder oss för att vi har flickverksamhet. Dessa pengar kommer igen genom de resurser på tränare och olika andra evenemang för flickor vi arrangerar. De kommer inte till ägarföreningarnas centralbudget, men de kommer till de flickor som spelar fotboll och förhoppningsvis börjar med det inom en snar framtid.
För mig är det ingen skillnad om flicklag spelar som Åland United lag, eller heter JIK, HIK, IFFK, vad som helst. Jag skulle hoppas att man ville se oss som en resurs värd att satsa på så vi tillsammans kan bli starkare. Nu verkar alla inte automatiskt dela detta synsätt och då kommer det att bli enormt intressant att se vad hösten för med sig. Fram till att annat är beslutat kommer jag att fortsätta precis som hittills enligt Åland Uniteds egna styrdokument, som omfattar även våra ägarföreningar.
Camilla sade i dag att hon tyckte att jag hade skrivit nåt bra i bloggen, men hon mindes inte vad. I dag tror jag inte hon läst allt, eller så har jag fel. Fru Kickan meddelar att hon inte ännu ska föda, så jag hinner ut till Hammarland och kolla träningen. På fredag bär det iväg till Kokkola...
Allt kanske är lätt eller ej
Inte det minsta förvånande blev det igen fråga om att manliga politiker förstör för kvinnliga arbetare. Det skreks högt och trots att ingen som helst man nämndes i en enda tidningsartikel, utan både chefen och ordföranden, som var arga på varandra var kvinnor var det fullt med kvinnor som skrek att män tar deras pengar typ. Jag vet att medelsnittsinkomsten för män överlag är högre än medelsnittsinkomsten för kvinnor. Det varken vill, kan eller ska jag säga emot. Jag tycker också att det är fel. Däremot kan jag inte köpa förenklingen om att just män alltid har bättre ekonomiska villkor än kvinnor bara för att de är män. Vissa yrken inbringar högre löneinkomster, andra mindre. Ofta kan även jag tycka att vissa är överbetalda, medan andra är underbetalda. För att råda bot på detta hade man till exempel i Lemland valt att göra en arbetsvärdering. Resultatet blev att de yrkesgrupper som man populistiskt brukar kalla "kvinnoyrken" hamnade på låga löner. Sen gjorde ju Lemland en harakirilösning och sänkte lönen för några av dessa och det är ju pissigt i sig. Av någon orsak blev det väldigt få (bara jag som jag märkt) som fokuserade på själva arbetsvärderingen och hur den månne var gjord. Det blev fullt skrik om hur männen FORTFARANDE 2017 motarbetar jämställdheten så till denna grad... Är det jag som är enfaldig, eller alla andra som är det?
Likadan total ignorans visas det på en åländsk diskussionssida då en stackars person med helt seriösa avsikter publicerade en artikel som behandlar Ålands speciella inställning till militära hot, med anledningen av att Finland har stoppat det ryska skolskeppet som hade tänkt göra i land i Mariehamn under den ryska militärövningen i Östersjön. Problemet var inte artikeln, eller ämnet, utan att artikeln var PÅ FINSKA. Maken till intolerans mot ålänningarnas särart ansågs det vara att nedlåta sig till att publicera en text på detta språk. Det ansågs provocerande och kränkande... Vad som stod i artikeln diskuterades dock knappt... Igen, är det bara jag som tycker att sådant beteende är otrevligt och dessutom rent ut sagt väldigt trångsynt?
I det samma som dessa tankar knackas ner händer det saker omkring mig. Rufus, som huserar hos oss tisdagar och torsdagar, åtminstone säger han att han kommer att göra det, har efter utförda studier begett sig för att byta tankar med sina vänner. Fru Kickan, som ligger i sängen kommunicerar med facebook och informerar att hon har köpt en cykel åt just Rufus för några tior, så han ska slippa gå... Jag hade tänkt avbryta skrivandet för att plocka med Rufus och hämta cykeln nu på direkten, men med hjälp av internet och mobiltelefoner visade det sig att den är på en plats ganska nära där Rufus själv befinner sig och precis just nu torde han vara på väg dit, gående för att köpa sig Wheels att trampa hit hem med ännu i kväll. Edit undrar om det finns spindlar i taket och jag säger nej...
På jobbet (skolan alltså) undrade man i dag vid matbordet om jag var bitter, då jag utljöt mig över alla kuratorer och psykologer och sköterskor med mera som alltid kommer för att ta elever ur klassen med frågan "Gör ni nåt viktigt på lektionen i dag?" Vadå "nåt viktigt?" Nej så klart inte. Våra scheman är till för att alla ska veta varifrån elever kan hämtas vid alla tillfällen ser ni. Och inte var jag bitter, bara lite lekfullt allvarlig, så där som det är roligt att vara då folk tror att man inte skojar... Att även nämna ordförande Dannes puckade uttalande för några år sedan om att man inte behöver skolböcker mera då alla ju har smartphones gjorde väl inte heller att min popularitet bland folk ur förbundskansliet som befolkade bordet ökade... I övrigt togs skolfoton och 8A ville ha med Hjärtrud på bilden.
Här kan vi snacka löneskillnader förresten. Det är ändå roligt att se hur mer och mer allmänt det blir att uppmärksamma stora spelare av bägge kön även tillsammans. Real Madrids CR7 och Barcas Lieke Martens har bägge tu utsetts till UEFAs årets spelare för förra säsongen.
Efter kollegiemötet där vi skulle spela nåt spel som bara gick lite långsammare med hjälp av ipads än om vi hade spelat samma spel med penna och papper och dessutom hade utvecklat det så att man tvingades utveckla frågor själv, tog jag mig till Hammarvallen. Maiju bedrev tregruppsträning och efteråt hade vi en djup diskussion om hur vi ska börja göra mål. Chanser skapar vi! I går natt såg jag ONS matchen och vi spelade faktiskt bra. Någon måste kunna trycka in den där bollen i nät bara. Så är det!
Jag kollade på mitt avtal som Sportchef också och märkte att vi nu har två dagar kvar av den månad som kontraktet säger att utvärdering för eventuell förlängning ska ske... Nu tror jag inte att någon annan än jag själv har vetat hur långt avtal jag har, men jag hoppas på riktigt att de som ska utvärdera på riktigt funderar på vad vi ska med en Sportchef till och hur en sådan ska fylla helheten. Vänta nu.. Jag låter mitt jobb bli offer för en arbetsvärdering, sådan som kvinnorna i Lemland fick sig på nöten av... Vad kan följa av denna?
Ungefär så här har mitt liv sett ut sedan Edit föddes. Dagligen faktiskt... Så här ser det kanske ut också då Blobbens liv börjar formas i vår familj... Och jag hoppas jag får dö så här, sedan då just Blobben själv har blivit Pappa eller Mamma eller nåt.... Jag märkte även att jag behöver vikarie för de två sista lektionerna på fredag så jag kan ta mig till Kokkola med laget. Hemma igen ungefär till måndagens lektioner. Hoppas Blobben inte kommer under helgen bara.... Inte riktigt läge...
Nu kom Rufus hem med den nyköpta cykeln, som visade sig vara den samma som han sålde då han var 11 år... Åland är bra fantastiskt ibland....
Att värdera utvärderingar
Jag tänker inte kasta mig huvudstupa in i detta i dag. Dock fick min strävan att vara neutral betraktare en liten boost då jag läste om att Lemlands kommun har genomfört en arbetsvärdering. Ni vet en sådan där som man krävde i samband med TEHY strejken för några år sedan och som lär ska vara på gång och som ska bevisa att "kvinnoyrken" är underbetalda. Lemlands kommun gjorde alltså en utvärdering och på basen av den sänks nu lönerna för något som i tidningen beskrivs som "kvinnoyrken". Skit utvärdering, eller fel resultat? Jag går inte närmare in på detta i dag, men deltar gärna i diskussion om någon har nåt bra att säga...
I går kväll försökte jag bedriva gruppchatt med Emilia från Umeå och Linda från San Diego... Först stängdes hela internet av och jag fick sparka igång det från garaget. Sen kom Linda i bild, från en bil där hon inte hörde något, medan Emilia försökte guida mig med sin kamera genom deras lägenhet. Blev en trevlig och rätt "vanlig" stund i all kaos. Sen kom Rufus också och liksom skulle packa sina grejer, som han inte hade... Nå, tisdagar och torsdagar sade han att han kommer att dyka upp hos oss denna höst. Riktigt bra. Då kan man få lära sig mer om honom och den undre världen på Åland, som han känner väl, verkar det som...
Fru Kickan skulle hämta Edit i dag och ta henne på volleybollträning sa hon... Alltid nåt nytt. Jag försöker fäkta av mig agenter, helbrägdagörare och virusbärare på samma gång som Lois kanske ska hämta bollar ur min bil från skolparkeringen. Laget mitt kom just hem nämligen. De har åkt och åkt och åkt. Snart är det helg igen och då åker vi och åker vi samt åker vi....
Matchen i går blev en tung stund även för mig som satt på pallen i vårt vardagsrum och följde med liveuppdatering och fick sms av Kjelle. Den där streamen de lovade varken hörde eller såg man något av fast det inte tydligen regnade. Utan att veta tror jag att detta, på bilden ovan, är sekvensen då Heini Toivonens skott går i mål. Marjukka har varit en av våra allra bästa spelare hela säsongen och trots att hon inte fångar bollen på denna bild av Timo Rousti ser man hur hon sträcker sig i sin adidasdräkt(!)
Det är en skör lina att gå på. Folk hetsar om kris och katastrof (mest Viktor i Nyan, men endel andra också). Jag kan ju inte gå omkring och säga att allt är bra och att folk överdriver. Ändå finns det inget konstruktivt i att gräva ner sig så där. Vissa tyckare har till och med framhållit att vi inte bryr oss tillräckligt... Aj att vi inte bryr oss? Tänk om det räckte med att bry sig. Nog för att det är en bra början, men den kullen har vi nog bestigit vågar jag lova...
Jag har inget minne av sådana här kramcirklar från mina egna spelardagar. Nu, i Åland United har det blivit vardag. Då jag var liten var det alltid i ishockey de samlades framför målvakten inför matchen, eller varje period egentligen... Jag minns att jag funderade på vad de pratade om i ringen. Numera vet jag ungefär vad som sägs i sådana här. Jag tänker dock inte berätta, för det som sägs i en kramring, det stannar i en kramring. Här ser vi på Timo Roustis bild ONS i förgrunden och där bakom är ringen som även jag hade stått i om jag bara varit i Uleåborg.
Förvåning uppstod i dag då jag berättade att Åland United inte flyger till de långa resemålen för bortamatcher. Man förstår inte varför. I det samma höjdes det ögonbryn då jag heller inte var med i Uleåborg. Då jag säger att det är fråga om ekonomi. Skulle jag ha varit med skulle ÅU ha blivit skyldig en dags lärarlön. Det är långt över vår budget, precis som att flyga. Såg lite road att man vill att vi ska boka middag på färjan åt eleverna då vi åker på teaterresa i november. Betyder det alltså att vi har råd att äta buffet då vi åker färja med skolan... Helt sanslöst säger jag som är van med smörgås på Salt and Spicy (10e våningen av Grace) och anser Franks vara lyx...
Sen spelar ju PK-35 mot Medyk Konin i dag också... Lycka till. Må det inte bli 0-7. Döda spöket från 2014!!! I övrigt ska jag väl se matchen från i går nu i natt... Filmades gjorde den väl ändå, kan man hoppas.
Att kissa rätt
Matchdag så fysiskt långt ifrån matchen. Kjelle håller mig ajour med när de är på tåget, på hotellet där dagen bedrivs och sådär. Känns som att jag vet vad som ungefär händer hela tiden då jag även har blivit underrättad om Maijus dagsplanering.
I går åt vi en riktig middag då fyra ur min familj faktiskt satt vid bordet, åt och pratade med varandra. Jösses va småborgerligt och riktigt det kändes. Mera sånt!
Min son drog sedan iväg på PR uppdrag som sedan tydligen blev förlängda eftersom han då jag redan hade somnat meddelade om övertid. Han väntas enligt den senaste bulletinen, för 10 minuter sedan, hem inom en par timmar. Stackarn som hamnar att jobba så hårt i så unga år...
För min del gällde, då jag nu var på Åland, att delta i Steves och Johannas 6 års bröllopsfest som jag till min stora glädje inbjudits till. Mitt i tävlingar i golf, frisbee och baseball diskuterades det om vilken av Steves vänner man anspelar på då "My mate who you sacked" kom på tal... Å andra sidan hade allt utom just dessa knivar som sedan vrids om på ett vänskapligt sätt varit väldigt ologiskt. Jag passade dessutom på att urinera offentligt. Då jag kom upp från källartoaletten som jag hade besökt fick jag varierande reaktioner. Mest imponerad var ett barn som jag tror heter Algot, som pekade finger och skrek "Jag såg dig när du kissade". En annan gäst tyckte att jag nästa gång jag går på toaletten kanske kunde stå rakt, med fronten framåt och bakdelen liksom mot fönstret som allt hade utspelats i, med belysning och allt, eftersom det ju var mörkt ute... "Snälla, stå inte snett då du kissar framför ett fönster" tyckte hon. I det samma lärde jag mig var fönstren hos Familjen Beeks sitter... Sen tyckte Erik Hemming att jag har en stor och fin rumpa... Det är så sällan det sägs ut, så det är lika bra att jag nämner det här då. Kan ta länge till nästa gång.
Hemma från festen, som jag avlägsnade mig från redan före midnatt, såg jag åttonde avsnittet av "The Young Pope" och lade mig sen på soffan för att vara där då min son återkommer från sina PR uppdrag. Där vaknade jag klockan 4 och läste meddelandena om övertid. Han tog väl min tystnad som medgivanden. Det hade jag också gjort tror jag, så inget klander över det... Edit sov i min säng med Fru Kickan, så jag grävde mig in bland kramisar, kuddar och fidget spinners i sängen under Edits säng, sov där, ibland avbruten av sms och drömmar om telefonsamtal gällande fotbollsmatchen i Uleåborg...
Då jag vaknade fixade jag frukost åt Edit och Fru Kickan, jo mig själv med. Nu meddelar Opa från Uleåborg att han först inte får tag på killen som kanske ska strama och nu då han fått tag på honom vet han inte om det kommer att lyckas... Oavsett har jag inte fått nån länkadress, så vi kanske inte kommer att få veta i alla fall. Jag förbereder mig för två timmar med live uppdatering på nätet och Kjelles sms...
Så att. Glad söndag då... Hoppas på ett gott slut. Sen ska jag skypa med Linda också...
Att vara med fast man inte är med
Dit for dom.... Laget for med Vikingline och jag stod och tittade på. Jo, jag var i hamnen och såg att de kom iväg. Det gjorde det lite lättare för mig och mitt sinne. För laget i sig tror jag inte att det påverkade något negativt i alla fall så vi behöver inte säga win win, utan kanske mera en no lose situation.
I morse var jag med på träningarna också och fick faktiskt lägga ut koner. Nästan som då jag var tränare kändes det. Jag gör allt för att känna mig delaktig. Jag är van vid att barnen inte är här och har strategier för att känna att jag är med dem fast de inte vet det, eller troligen ens bryr sig. Det samma gäller nu med laget. Det finns hopp om att kunna se matchen i morgon förresten. Jag ringde till Opa i Uleåborg. Han sade att de har en kille som försöker streama om det inte regnar. Adressen till streamen visste dock inte Opa, då han ju var i färd med att hämta de där jäva korvarna och nånslags sponsorpriser, som han sade. Han lovade mig dock en länk som skulle skickas så jag kan presentera en som en adress där man antingen ser matchen eller så ej... Fair enough.
Då jag ringde Opa svarade han utan att presentera sig med "Terve" och då samtalet avslutades sa han "Pärjäile"... Det är ett skönt litet broder/systerskap vi har inom sportchefs/lagledarkåren här i Damernas Liga. Jag talar med just den här mannen 3-4 gånger per år, men jag visste precis vad han menade med de där jävla korvarna och hur han troligen håller på och springer sig kollig dagen före hemmamatch. Ännu en glömd och mer eller, som de nog är, mindre förtryckt subgrupp i samhället...
Lisa är en annan som är med fast hon inte är med. Hon blev ju utvisad och är avstängd i morgon. Med på resan är hon dock så hon kan bekanta sig lite mer med laget hon ska spela i, bara hon får... I morgon klockan 17 är det avspark i Uleåborg och om det inte regnar och Opa har skickat länken kanske man kan sitta och titta då... Annars blir det som senast och FBFs liverapportering samt Kjelles sms håller åtminstone mig på kartan. Hoppas på det tidigare faktiskt. Både för min skull och för... Ja, alla som nu vill se det hela.
I dag har jag dessutom umgåtts med min son. Dra mig baklänges! Eller det var precis vad jag gjorde med honom då vi dammade mattor. Han meddelade att han aldrig kommer att ha mattor då han bor själv. Jag å min sida visste inte att vi ens hade mattor, så jag vet inte vem av oss som var klyftigare.
Edit vill göra radio. Till slut kom hon fram till att hon gör ett program själv och sedan får jag göra ett. Vi gjorde för någon vecka sedan ett eget avsnitt tillsammans och då pratade vi bland annat om "Meningen med livet" samt spelade Despacito...
I butiken i dag smög det omkring en massa människor vid ölhyllorna de nickade åt varandra och såg ut som om de hade en gemensam hemlighet. Jannik visade sig vare en av smygarna. Han tittade även på mig och undrade om vi också skulle ses i kväll. Tydligen engagerar Steves och Johannas fest många människor. Jag ska titta in i kväll jo. 2-3 timmar ska jag stanna eftersom jag behövs på annat håll. I fjol skulle jag också stanna en stund och kom hem vid 5 halv 6 på morgonen. I dag ska jag vara hemma före Rufus och i morgon är det matchdag. Dessutom har jag lovar skypa med Linda i helgen....
Kjelle som leder trupperna på Uleåborgsresan dök upp i hamnen med en Barcelonajacka. Den direkta tolkningen blev att Barca snabbt kunnat kompensera försäljningen av Neymar med en annan likvärdig spelare. Kjelle själv kommenterade inte det vidare, men talade om Franks på färjan, så han verkar ju ha fått någonslags kontrakt i alla fall...
Fru Kickan städar och poängterar hela tiden att hon egentligen inte ska det. Då jag undrade varför hon då gör det svarade hon bara att det är dammigt... Då jag undrade varför inte jag kan städa i så fall svarade hon inget, utan ökade takten och precis nu ses hon passera i korridoren med riktning toaletten med en trasa av något slag i näven. Fascinerande...
Sen såg jag i tidningen att en hel del av mina kolleger i skolan satsar på att fortbilda sig. Jag vet att de flesta just nu är på Silverskär och att jag också borde ha varit där, precis som jag borde vara på väg till Uleåborg. Sen stod det också att en matematiklärare ska till Grekland, en gymnastiklärare till Rhodos (visst?) att någon ska till Storbritannien och nån till Malta. Låter roligt minsann... Det jag bara funderar över är vart jag borde resa för att bli en bättre lärare... Och framför allt, hur bra ska den kursen jag går på vara för att den ska kompensera det jobb som blir ogjort då jag är borta... Eller det som måste göras före och efter närmare bestämt... Stonehenge? Det vore nåt... En lektion om Stonehenge kunde jag få till genom att åka dit, säkert...
För att säga som det är skulle jag helst bli schemalagd att kolla på mina kollegers undervisning i vårt eget hus. Där tror jag att jag skulle lära mig bäst, så här konkret i alla fall.... Men vi är ju olika allihop, så...
Vad vill du? Vad vill du göra?
Då fredagen kommit i läge att den sjätte och sista lektionen avslutats och jag konstaterar att 8A är lite som centerforwarden Nisse, ni minns från Lindeman sketcherna och mina kolleger dragit iväg till fortbildning på Silverskär tog jag i lite kontorsarbete, då Gurkan lovat hålla det hon lovat hålla, alltså att hämta även Edit varje fredag. När sedan Rufus meddelat mig att han "äter ute och kommer till natten" fann jag att det inte ens behövs köpas ny mat i dag. Många saker hänger inom och utom min annars rätt tilltagna kropp dock...
Jag har en tom, men fyllande ångest för att inte åka till Uleåborg med laget. Jag borde som sagt också vara på Silverskär med kollegerna. En av orsakerna till att jag blivit borta är att jag vill vara hemma då Rufus kommer, men nu får vi se om och när han tänker visa sig. Hemma vill jag vara närvarande, men jag kommer troligen att vara fast i att göra allt möjligt som jag inte hunnit med under dagen...
Inom laget verkar det vara ganska "bara som det brukar vara". Omkring kan jag uppfatta lite vågor som slår. Supportrar har blivit kritiska. Allmänna tyckare har börjat tycka något med oss inkluderade. En begynnande panikstämning kan kännas. Jag känner ingen panik, bara beslutsamhet, men också hjälplöshet. Inte för att jag inte åker med, utan för att just det jag gör inte i detta skede kan ge något som helst bidrag till vad som händer på planen.
Ser man på. Ett telefonsamtal och tre e-poster blev det här emellan och klockan börjar bli så att jag nog borde vara hemma, nej vänta nu ringde Edit och sa att de far till Maxinge... Jaha. Tråden hann jag definitivt tappa och borde kanske låta bli att publicera texten, men då jag inte orkar börja om heller.
Så här, då jag ju bedriver en högst privat blogg kan jag ju fråga sådant här, som jag ju inte kan i andra forum. Vilken spelare skulle du, läsare realistiskt vilja se i Åland United 2018? Hur mycket skulle du, eller ett företag du känner kunna tänka sig att lägga in för att den spelaren skulle kunna spela för oss? Något annat du tror att du skulle kunna göra för laget eller klubben i sig? Det här är överraskande relevanta frågor...
Bara vi rider ur den här höstens måsteverksamhet kommer fotbollen att finnas här, precis som om vi inte rider ut den så klart, men då är verkligheten en helt annan... Tror jag i alla fall.
Redan idén att sitta och skriva en sådan här text direkt efter skolan en fredag utan träning är lönlös. Telefon, e-post och allt annat är vad som gäller... Träning i morgon klockan 10. Hoppas Rufus hinner bada bastu med mig i helgen. Vi behöver diskutera Liftarens guide till Galaxen...
Sen var det ungdomslagspresentation och Anna Signeul den 24/9 och ett stort ungdomsmöte skulle behövas fås till också... Och så lite poolspel, med en massa annat. Skulle Fru Kickan inte vara i välsignat tillstånd och Rufus (kanske) i antågande skulle jag ansöka om att få sova redan före Fångarna på Fortet...
Dimma och vegetarianer
Dagen började med att telefonen ljöd och jag märkte mig ligga i Rufus säng. Fru Kickan och Edit hade ockuperat mitt ordinarie sovutrymme, men sovit hade jag någon timme i alla fall. Jag fick upp Edit och påklädda tog vi oss medelst bil till Strandnäs skola där Edit blev kvar. Jag körde ut hit till KHS och satte mig i klassrummet för att reda ut skol- och fotbollskorrespondens. Då ringde telefonen och mannen som pratade var väldigt artig och trevlig. han meddelade dock att Edit just hade meddelat honom att hennes gymnastikkasse nog hade blivit kvar i min bil. Nå, inte var det värre än att jag fick riskera att bli av med min parkeringsruta på vår hopplöst överbelastade parkering utanför skolan. Denna morgon hade jag till och med halkat ner på prioriterad ruta 3... En av de sämsta placeringarna jag haft de senaste 10 åren, typ... Min hälsning till Edit via den artige mannen var att väskan kommer att hänga på hennes knagg före klockan 9 och att hon är en riktigt DIMMA! Han lovade framföra bägge... Kan man tänka sig. Parkeringsrutan fanns kvar då jag återvände och jag hann dessutom i tid till min egen första lektion... En god början trots allt.
I dag har hon träning, dimman! Via sms, telefonsamtal och fb Messenger har det klarnat att jag ska ta Pärla med från eftis då jag hämtar Edit. Sedan ska jag hämta Sigrid då jag kör Edit till träningen, men inte Klasskompis H fast det var tänkt så vid ett tillfälle... Fru Kickan talade om att laga spaghetti med köttfärssås och det hoppas jag hon har fått till.
Det är dagen efter matchen och en par dagar före nästa. Denna gång (heller) kan jag inte följa med till Uleåborg. Elsa, som ju går här i skolan, undrade hur många spelare vi har som kan delta i matchen på söndag. Svaret blev 13+ henne själv om det går och sedan Maiju. Ojdå, sade Elsa... Ja, så är det kan jag konstatera. Men ONS kommer inte heller att ha fler än 11 spelare på planen så det ska väl gå vägen. På lördag morgon tränar laget i Jomala och sedan leder Kjelle truppen på den långa vägen mot Uleåborg och hem igen på måndag eftermiddag. Hej, sen följande helg bär det av igen, till Kokkola... Jag kom just på att jag kunde erbjuda någon en par vikarielektioner på fredag eftermiddag... Säg till om du är frivillig. Redan söndag eftermiddag är vi hemma då och så är halva nedre slutspelet slutspelat.
Mitt i allt har folk börjat tala om degradering... Så illa ska det nu inte bli... Nu då vi håller på att bli ett riktigt begrepp bland åländska flickor...
Sen har det förstås uttalats saker i dag i skolan igen. Min favorit för dagen inträffade tillsammans med en åk 7 då jag min vana trogen framställde maten som en gåva. Ingen Pizza Snobben skulle det bli, eftersom hunden hade rymt, sade jag. Pytt i panna var reservmåltiden informerade köket. Jag passade på att nämna för eleverna att åtminstone en gris har dött för en då man äter maten. Grisen har haft en mor och var antagligen nyfiken på livet, precis som de själva, fortsatte jag i riktning mot 12-13 åringarna. Jag uppmanade dem att tänka på grisen, samt dess föräldrar och barnen den grisen aldrig skulle ha, då de tuggar sig i den. Sen informerade jag om att min mening med hela denna monolog var att skapa illamående och dåligt samvete så barnen tar mindre mat och det på samma gång blir mer över åt mig själv. En dam satt längst framme och log stort. Då jag frågade om hon inte hade någon som helst empati för den stackars döda grisen blev leendet ännu större. Hon sa: "Vet du vad. Det där du säger, det berör mig inte alls. Jag är vegetarian..." End of story!
Inte ens fotboll orkar jag med mitt i all fotboll
Den här kvällen har jag faktiskt inte sett på herrarnas Champions League alls. Ända sedan jag kom hem från matchen har jag suttit i köket och dels ätit karelska piroger och ägg, dels talat i telefon och skrivit meddelanden angående kvällens händelser och de kommande händelserna i Uleåborg på söndag. Som jag sade till Maiju i dag före matchen började och jag sprang omkring och bar på äppelsaft och bollkassar: "Fundera noga innan du börjar med sådant här. Håll dig kvar som tränare!" Maijus svar var faktiskt bättre än min klischéaktiga fras. Hon sade, "Inte vet nu jag om det här är så vettigt det heller. Spelare skulle man vara." Och jo, hon har rätt! Spelare skulle man vara. Även nypensionerade tränargurun Timo Lounio sade till mig midsommarafton 1994. "Spela så länge du bara kan. Det är det roliga i den här branschen. Träna, det hinner du så många fucking (han sade faktiskt så mitt i all finskan) år." Och han har rätt. Maiju, som har den likheten med mig att vi båda spelat för Timo och Timo själv har så klart rätt! Att spela är roligt. Att träna är intressant och det jag gör numera, det är bara så nödvändigt liksom!
Det är även svårt att beskriva för någon som inte är inne i fotbollen hur matcher, som den i dag och alla andra förstås, påverkar och antingen göder eller så äter upp en inifrån. Vi hade stundtals helt hyfsade anfall i första halvlek. Gamla goda tidens inlägg slog vi in en par gånger och det verkade nästan farligt. I halvtid tyckte jag att coacherna sade helt rätt saker. Sen vet jag inte vad Jukka sagt i JyPKs omklädningsrum förstås, men de kom ut och var precis så buffliga och obekväma som bara de kan vara. Katastroftänkandet kom upp till ytan igen och både 1-1 och 1-2 blev det ju, så som hela DNAt för säsongen föreskriver.
I dag blev jag på riktigt irriterad på domaren, något jag faktiskt helt sant sällan blir. Jag skyller inte förlusten, eller ens Lisas utvisning på domar-Ville. Den första varningen var i och för sig en som man aldrig i hela världen hade gett i Skottland och därför blev Lisa lite fast i en kulturchock. Den andra varningen däremot var ju solklar och då blev det rött kort... Inget snack om den saken. Det jag irriterade mig på var Villes till synes totala brist på linje och spelöga. Det är väl klart att det uppstår skador och farliga efterslängar om man låter spelet gå så långt. Sedan då han visslade frisparkar då det äntligen tacklades ute på planen, något vi inte är bortskämda med i Damernas Liga. Då det gick för långt sade jag till högljutt. Det i sin tur fick assisterande domaren att helt i onödan fokusera sin energi på att tysta mig. Jag hade nog tystnat ändå, eftersom jag kan fotboll till en viss grad och dessutom har en stor respekt för spelet och dess aktörer. Igen en gång stod där en kille som knappt rakar sig och sade till mig att vara tyst, fast han själv just sett ett riktigt limbodomslut framför sina ögon. Då jag påtalade att han säkert själv spelat fotboll och därför måste veta hur fruktansvärt feldömd situationen i fråga var, fortsatte pojken bara att slå ifrån sig. Herreminje. Jag förstår att man kan göra fel och i så fall måste ju de som blir offer få säga till, för att sedan lugna sig och allt fortsätter. För dessa domaryngel verkade det vara viktigare att få göra precis som de vill utan någon logik utan att någon alls opponerar sig, än att spela det samspel mellan spelare, domare och tränare/funktionär som så kännetecknar dem som kan jobbet på riktigt. Kom till högstadiet och testa några år så kan du ha en chans att bli en helt okej domare, tror jag...
Sofia Södergårdh har här fångat situationen då Bri gjorde 1-0
Jag var efter matchen ganska slak. Spelarna var mest arga, trots att vissa insatser, som till exempel unga Elsas är värd att minnas med glädje. Tränarna var lågmälda och Herr Landshövding kunde i ilskorna inte ens fullfölja sitt telefonsamtal med mig. Det mest glädjande var att Lelles Mamma hade sålt två par retroshorts och tjänat in 20€ till klubben. Sen ringde någon från Mariehamns Pensionärsförening också och beställde en text. Bra tajming säger jag bara.
Hemma hittade jag både Edit och Fru Kickan i våran säng. Jag gick till köket, som jag sade, för att äta och kolla senaste nyheterna. Här sitter jag ännu, tre telefonsamtal och några chatter och e-poster senare. Jag är inte förtvivlad, bara mest trött och på ett konstigt sätt lugn... Jag vet att detta inte är undergången, ändå leker jag med tankar vad jag gör om det i alla fall är det... Ja,vad gör jag då? Går på jobb väl, där trivs jag. Sen skulle jag behöva återgå till tränargebitet. Finns det någon som skulle vilja ha mina tjänster ännu månne? ÅFF ville inte då jag sökte senast.
Då det var tal om Champions League så gjorde ju hon här i går det enda målet i grupp 4. Medyk Konin gick alltså på pumpen och missade en straff mot Shelbourne i 84e minuten efter en motståndarutvisning. Vem hade trott det säg? 0-0. De har samma tränarfarbror ännu som då de piskade ut oss med 7-0 2014 kunde jag konstatera. Den korpulente mustaschprydde mannen kunde bara och endast polska vill jag minnas, så några större filosofier utbytte vi aldrig då och knappast skulle vi nu heller. PK-35 slog Linfield med 1-0 och leder alltså gruppen. Sumpa nu inte detta ,säger jag och vill, ifall någon är förvånad, berätta att jag alltid hejar på de finländska lagen i alla internationella turneringar. Så gjorde folk i hela landet även med IFK Mariehamn då de spelade mot det där laget som sedan blev utslaget av laget som i går fick ge sig och vara utslaget av Celtic.
Minister Asumaa hade låtit meddela att Liverpool ledde med 3-1 i halvtid mot Hoffenheim. Jag vet ej hur det slutade och jag har alltså suttit här i köket medan onsdag kväll har blivit natten mot torsdag. Jag ska upp i morgon och köra Edit till skolan och sedan själv dra 6 stycken undervisningsgigs fram till att Edit tas hem, fås att äta och sedan körs till fotbollsträningen. På fredag ska jag få träffa Rufus har han lovat. I morgon ska jag även få se Emilias och Joels lägenhet på skype, eller vad det nu var. Linda har börjat blogga igen såg jag. Jag är så otroligt less på det som gör mig till mig. Fotboll... Eller inte är jag less på fotbollen, utan bara less på vad den just nu gör med mig. Precis som man kan vara less på livet ibland fast man inte är det egentligen...
Lärare och andra Gudar
I morse for hon, min nästäldsta. En sömnig Edit hade jag med mig och hann sedan få henne att borsta håret eftersom det tydligen var skolfotografering och även utrusta mig med en par rosa snoddar så jag skulle kunna lägga håret i knoka för att dansen ju även skulle börja i dag. Det kändes bra att vinka av paret, sentimentalt med bra. Till Joel sade jag bara att "Ha inte mig att komma dit!" Roligt att nån gång få vara en gammaldags Far. Joel är en tacksam mottagare för sådant.
I skolan fick jag sen vara med om en par citat. Eller uttalanden som jag bara måste citera. En 13 årig dam valde att inleda sina studier i mitt klassrum med att säga "Alltså du är ju lärare. Men man kan ha flere Gudar." Detta kan användas för eller mot henne under de tre åren hon studerar för mig. Underbart uttryck.
På tal om Gudar sade Magister Sviberg, då jag informerade honom om att Napoli spelar i kvällens Champions League kvalmatch på Yle "Jaha. Så Maradona är med då..." Tänk om folk visste hur fyndiga de är och hur mycket dessa uttalanden gör för min hälsa och mitt välbefinnande.
Maradona spelar nog inte i kväll. Det måste vi överlåta till andra gudar, eller till nån lärare kanske?
Edit berättade ivrigt att hon varit starkast i tvåan vid någonslags styrketester där man skulle hänga i räck. Sen hade hon tappat sina dansskor, eller i alla fall en av dem under sommaren. Hon löste det säkert för då jag kom hem från träningen sade hon att allt gått bra.
På träning var jag faktiskt. En riktig så kallad förberedelseträning inför match. Jag fick ta del av startelvan och kunde röra mig på planen så jag kände mig som om jag hade nåt med fotboll att göra eller nåt. Det ska bli spännande att se om vårt spel förändras med Lisa i laget. Jag har lite tankar och i morgon vet vi om jag hade rätt. Omklädningsrummen var igen låsta och mellanväggen mellan ÅUs avdelning och IFKs förråd, som på samma gång är genomfartsrum och ÅU ledningens omklädningsrum var stängd. I morgon får jag som vanligt hitta någon som öppnar allt samt kasta alla IFKs grejer som ligger längs golv och väggar in i duschkabinen.
I morgon ska det vara ledningsgruppsmöte, fem undervisningstimmar, elevrådsmöte och sedan hemmamatch, med allt det innebär. Jag är på riktigt uppspelt och förväntansfull inför matchen. Kan man tänka sig. I min ålder...
En sådan här bild kom in. Emilia och Joel i flyget på väg till Umeå... Dit for de alltså...
Jag är helt säker på att jag glömt nåt viktigt. Men jag tänkte i varje fall gå i bastu snart och sen messa Magister Sviberg och se matchen. Med tanke på tiden jag steg upp är det inte otänkbart att det onämnbara händer... Att jag somnar och pilkar mig genom andra halvlek.. Nåja det är ju tidig väckning i morgon också så det jämnar ut sig, eller så inte... I morgon är det matchdag! Och många lektioner att köra sig svettig på ... Nu är förresten Hjärtrud tillbaka i klassrummet om någon undrade...
De där stackars stackars huvudstadsregionklubbarna
Det här går helt mot min natur och allt jag vanligtvis vill stå för. Jag är född i Finland och har vuxit upp i Storhelsingfors och dess absoluta närhet. Jag om någon begriper att de fördomar som på olika håll i landet, inte minst här på Åland finns om huvudstadsbor oftast är just fördomar och att de allra flesta människorna där, precis som här är ödmjuka, liberalt sinnade människor med allmänintresse och förmåga att tänka i stort och smått. Det där gnällandet på finnar och HJK och allt möjligt som kan bubbla upp ibland tar jag oftast med en nypa salt, eller så försöker jag sakligt visa hur idiotiskt det är att ta till de enkla anklagelser man ibland kommer med. Nu vill jag dock avvika härifrån och, medveten om att de flesta, både spelare och ledare i huvudstadsklubbarna, vi kan ta Esbo och Vanda med och prata om HJK, Honka och PK-35 nog är vettiga och förstår saker, tänker jag säga till om lite påståenden och grejer som har förts till min kännedom. Ingen som inte står bakom åsikterna behöver ta åt sig, men om du står för dem, ta en liten smula luft och get real!
Detta är lite i samma tema som Paula Myllyojas teser här tidigare. Det framkommer hur synd det är om till exempel Honka, som tvingas åka till Åland vid två tillfällen och spela på söndagar, vilket gör att man är tillbaka i Helsingfors vid 10 tiden på måndag morgon och har jättebrått till jobbet och kanske även har missat inkomst från sitt arbete. Det har även visat sig att samma Honka har varit tvunget att spela klockan 18.30 mitt i veckan i Kuopio. De tvingas alltså resa mitt på dagen. Sedan tilläggs det i dessa spekulationer att Åland United är den enda klubben som har resurser att resa så här mitt i veckan eller spela bort på söndagar. Vi är ju proffs och därför har vi ju dessa möjligheter, samt så klart massvis med pengar också. Man vill att serien ska läggas så att man alltid spelar på lördagar och ifall men spelar i veckan ska huvudstadslagen alltid ha lokalmatch (eller högst två timmars resa) och Åland United ska spela borta. Det vore rättvisast. Nu vill jag framhålla att ingen av mina kolleger i Damernas Liga rf eller så värst många ledare har kommit med dylika idiotpåståenden, men jag har varseblivit diskussion där representanter för klubbar, det kan vara spelare, tränare eller någon annan inkopplad kan häva ur sig sådant här och troligen själv är övertygad om att det är sant och rätt det man säger...
Jaa hörni. Utan att bli detaljerat ifrågasättande konstaterar jag att Trumpismen har nått även vår damfotboll. Det där är dumt och okunnigt så det bara skakar om det! Jag vet att verkligheten inte är så lätt i Storhelsingfors, Tammerfors, Åbo eller någon annanstans heller. Frågan är nog dock varför i helsefyr just ÅU, ONS och GBK har lättast att resa och spela på obekväma tider? PK-35 grät redan i vintras om sin eventuella cupmatch just inför Champions League kvalet. Tänk om de hamnar till Åland sade de... Ja, tänk om... Tänk att vi var i Kuopio på en onsdag, Uleåborg på en torsdag och Karleby på en... onsdag visst? Billigt? Nä. Hotell? Nä. Inkomstbortfall? Jo... Dessa ska klubben sedan ersätta om möjligt. Men det går ju bra för vi är en proffsklubb inte sant? Hur i helskotta tror ni att vi blivit det då, ifall vi vore en sådan? Det är för att vi inser att vi inte kan diktera hur saker ska vara enbart ur vår egen synvinkel. Vi måste ge och ta, samt göra det bästa vi kan. Gnäll är gnäll. Gnäll utan fakta är onödigt gnäll. Gnäll med egen projicerad fake fakta är dessutom destruktivt! Tänk Honka om vi hade varit i övre slutserien, där vi vill vara nästa år igen... Oj oj. Tre resor hit kunde det ha blivit. Tre resor av samma slag som vi gör varannan vecka hela säsongen... Eller bara några av dem är så lindriga som dem till Esbo. Många tar två dygn och är både dyra och extremt påfrestande... Även för de några få som jobbar heltid med detta. Så mycket mer för oss alla som inte har den fördelen eftersom vår klubb inte har pengar nog till det!
Såja. Hoppas på en uppbyggande diskussion framledes. Lite sådan som vi har det då vi träffas med Damernas Liga representanterna, de flesta FBF tjänstemän och för all del här inom klubben.
Jag har sopat igen lite spår här i skolan. En renodlad hissakurs såg dagens ljus i dag. Skruvade makaroner inmundigades. En väldigt hispig tjänsteman har klarat av att byta plats för 8E och 8A i det nationella Konsttestarna-projektet. "Vi arrangerar detta för eleverna, inte för lärarna" var motiveringen att man inte kunnat byta. Min orsak att försöka byta datum var att vi var insatta med 8A ungefär då Blobben ska komma. Lova mig kära läsare att jag inte ska bli som någon av dem jag beskrivit i dagens text. Inte ens skruvmakaronerna.
Våra F04or vann alltså i går mot Roslagsbro med 3-2. De var iförda adidasdräkter (de som spelade Champions League 2010) eftersom macrondräkterna hade nåt fel.... No further comments.
Fru Kickan. Om du undrar varför jag skriver ännu, fast jag skulle hämta Edit beror det på att Gurkan ringde att hon skulle göra det. Då hann jag skriva detta nu och kan i kväll bara göra officiellt kontorsarbete. En införtext för onsdagsmatchen skulle behövas. Stackars JyPK som måste resa till Åland på en onsdag... Tur att det inte bara var Honka... Tänk hur galet det hade blivit då...
Framtiden är det enda vi har framför oss
Eftersom det finns tonvis av folk som varit med om det samma är det ingen idé att jag säger att ingen kan förstå. Det är klart att många gör det. Ändå är ju jag här med mina känslor helt själv. Min andra dotter har lämnat mitt hem. Hon är nog kvar på Åland ännu fram till tisdag och jag är ju van vid att hon inte är här, men i natt sov hon sin sista natt i sitt rum i mitt hus. Effektivt och blixtsnabbt som bara Fru Kickan med gravidhormoner är sattes grejer i lådor och sängar, TV, mattor och allt möjligt packades ihop. Mycket ska med upp till Umeå, men andra saker antingen sparas eller, med både Lindas och Emilias medgivande, ges bort eller säljas. Jag skulle nog vilja ha kvar något av det som varit och visst har jag ju det. Det finns saker, fotografier, minnen och allt möjligt. Fru Kickan ser inte vad det är jag vill ha och jag kan inte riktigt beskriva det. Jag vill ha något som är som mitt väldigt omtalade skrivbord här i vardagsrummet. Ogenomgånget och fullt med nya saker som ligger ovanpå alla de gamla som inte har städats bort, utan ligger där precis som de lämnades. På frågan om jag behövt grejerna under de senaste månaderna blir svaret nej. Däremot vet jag precis var de är då jag flyttar omkring annat bråte och det är precis det som är meningen med allt. Att ha saker som man inte behöver, men bara vill att ska finnas. Linda finns i San Diego och Emilia från och med tisdag i Umeå. Snart blir flickornas rum Blobbens rum och ingenting kommer att vara som det någon gång var. Här kommer det fina, som jag inte minst genom min profession omfattar. Ingenting blir någonsin som det varit förut. INGENTING. Så ska det vara och så går livet och världen framåt. Ibland bara önskar jag att Fru Kickan kunde låta en gammal sentimental farbror som jag numera börjar vara få lite tid att andas in förändringens ångor... På tisdag åker alltså de unga tu. Tidig väckning igen en gång och sedan till skolan och matchförberedande träning. Tjohej.
Vi ordnade ett poolspel i dag i Hammarland också. Edit var en av två IFK spelare som fick spela för Åland United. Här rycker hon iväg på högerkanten mot JIK framför Bris och Vikkes vakande ögon. Edit gjorde faktiskt första målet i denna match, som ÅU sedan vann 3-0. Förutom att nyckeln fastnade i bollförrådets lås utan att dörren gick att öppna, två flickor låste in sig på toaletten, sprinklern gick igång utan att någon visste hur man stängde av den och att jag hade exakt 1,30€ och därmed inte hade råd att köpa kaffe efter att ha köpt en kakbit åt Edit för 1€ gick det, som vanligt väldigt bra. Igen var det närmare 50 flickor med och många supportrar. Marjukka och Olivia, med lite hjälp av Isabella även coachade ÅU laget och en hop andra A-lagsspelare var där och hejade. Efter 2-2 mot IFK grön konstaterade hetlevrade fröken Mikkonen att allt var domarens fel. Matchen slöt 2-2 och hon ansåg sig ha blivit rånad på ett mål och dessutom en klar hörna. Även Raissa ropade "Hööörna" så det skallade från läktaren. Spelledaren leder och så här blev det. En god dag för både de spelande flickorna, spelledarna som klarade sig fint och även då ÅUs tränarduo.
En bra dag för ÅU annars också. F02/03 vann hemma med 5-0 och F04 med 3-2. IFKs B-flickor har tagit 6 poäng i helgens dubbelmatcher och det mesta borde väl vara som det ska med detta då. Sen skrev Miksu på för 2018 också. Hittills har den mesta responsen på det varit positiv, men nog lär det väl droppa in några hatbrev med tiden också. Jag hoppas att hon själv om ett år ska kunna känna att hon valde rätt!
Så här ska det ha sett ut i dag där i Storhelsingfors. Vi fick en bild på detta "om vi ville använda den". Nå, nu gör jag det.
I morgon är det då skolårets första måndag här i de åländska grundskoleväsendet. Min nya treåriga kurs som jag fick veta att jag måste prutta fram i fredags ska inledas. Dessutom säkert lite Kunta Kinte och... Ska vi ge oss på Indiana Jones? Vet ni vad... Jag har inte följt någon herrfotboll alls denna helg. Jag läser på de arga kommentarerna på Facebook att IFK Mariehamn har förlorat i Kuopio. Ingenting annat vet jag faktiskt. Bäst att läsa in det (också)... JyPKs lagledning svarar nu, efter att jag skickat matchbrevet för tre dagar sedan och redan fixat klart matchprogrammet att deras målvakt spelar i helblått. Precis som vi då, vilket jag ju skrev i det första brevet. Det där om att alla vuxna förstår innantilläsning och kan läsa av nyanser som vi säger i skolan och många av oss faktiskt verkar tro. Det är nog bara bulla det...
Ogudaktigt tjafs inför avskedsmiddag
Och så hände det igen. Nu ska ni inte förstå mig fel. Jag tycker det är hemskt det som hände i Åbo i går. Mina tankar går till de avlidnas anhöriga, till alla de skadade och i allmänhet till alltihop och alla. Nu säger de att det kan vara terrorismkopplingar till hela grejen och direkt kommer hela internets samlade Koranexperter till liv igen.
I dag har jag fått lära mig bland annat att Allahu Akbar betyder "Döda de otrogna" på gammal arabiska... Den måste vara så gammal att ingen har skrivit något om det, för åtminstone jag har inte hittat en enda källa på detta. Om någon av er har nåt, var snälla och skicka så jag blir upplyst. Vi har också lärt oss att alla muslimer anser att ljusa kvinnor är den lägsta formen av människor och att Islam som sådan är en terroristideologi. Sen pratas det om åsikter då det gäller vad muslimer står för och inte. Vart försvann fakta?!
Förutom offren och deras närmaste tycker jag faktiskt mest synd om människor med icke inhemskt utseende (typ människor som inte har grisfärgad hy etc). Sådant här slår ju mot just dem. Detta vet ju nog också de krafter som inspirerar de här dåraktiga ungdomarna som det på senaste tiden varit som kört bil på trottoarer och huggit kniv i folk på torg. De vill skapa en rasism även där det inte finns någon. De vill att vi ska bli sådana som de här snabbtänkta på nätet i dag är, som gör sina övertygelser till fakta och sedan rättfärdigar dem genom att grovgeneralisera.
Jag har så svårt att se Nadia Nadim som följare av en terroristideologi. Ännu mindre då jag vet att hennes far mördades av Talibaner. Hon är muslim, snart färdig läkare och nu senast EM silvermedaljör för Danmark. Är sådana som hon farliga?
Efter mitt förra inlägg inleddes en klassisk gnällkonsert om Damernas Ligas schema. Jag vet inte vad som hände, men då jag informerat med fakta slutade man säga något alls. Var faktat bra, så man förstår, eller blev det bara en ovanligt dum conversation killer?
Emilia anlände just. Hon ska sova i sin säng här på Bergshöjden för kanske sista gången i natt. Jag har handlat tacos och vi ska ha en avskedsmiddag inför flytten till Umeå som hon och Joel ska utföra på tisdag. Sängen lär hon nog sova i igen, men det blir i just Umeå. Trots att det är vemodigt att flickornas sängar ska ut ur Blobbens blivande rum känns det bra att kunna bidra med något. Rufus kommer ej till middagen. Jag ringde just och frågade när han tänkte meddela om han kommer eller ej och fick höra att han glömt bort mig... Då jag spekulerade i om det är bra eller dåligt att han inte tänker på mig alls, svarade han bara att han inte vet... Läge för filosofisk bastu nästa helg tror jag...
Emilia har med sig filmen Sufragettes, som hon vill se med mig. Jag ser fram emot en stund med min dotter då vi får prata om saker som både hon och jag är intresserade av. Må sådana stunder komma även framledes. I dag blir sista gången på det här viset, tror jag, kanske...
Någe annat? Lite förhandlingar förs både hitåt och ditåt. Kanske nåt rentav händer under helgen... Nu ska jag föra ut komposten och soporna så vi ser maten. I morgon poolspel i Hammarland klockan 11.30. Edit spelar troligen med ÅU...
En inte helt perfekt dag
Vilken jävla fredag! Först kom budet om att Pertti Alaja dött i morse. Inte vet jag om jag kan säga mig ha känt honom, fast han nog visste vem jag var och vi har pratat vid olika tillfällen. Inte vet jag heller om allt han gjorde var extremt bra, fast han var min barndoms landslagsmålvakt, eller en av dem, och senare en stor personlighet inom finländsk fotboll. Allt som allt var Pertti i alla fall en stor person och personlighet. Hans hjärta pumpade fotboll och passion av det goda slaget. Sedan i morse pumpar det inte mera och ingen av oss får veta vad han hade velat säga om strategin om att "skrota allt dåligt och bygga om hela fotbollen" som han hade funderat på under sina sista år. Cancern vann och Finland är en internationellt erkänd person mindre.
Detta torde vara det sista officiella tillfället då Pertti Alaja uppträdde offentligt. Efter det här sågs han i publiken vid några matcher. Han har aldrig varit någon idol för mig på det sättet, men sättet han levde sina sista månader, eller hur han hanterade dessa är något jag respekterar och vill tro och hoppas att jag själv skulle göra om jag, vilket jag så klart inte vill, vore i samma situation någon gång.
På jobbet inledde jag starkt med att introducera en treårig kurs som efteråt visade sig vara onödig. Eftersom två elever i klassen inte får delta i religionsundervisning, utan måste ha livsåskådning separat blir hela det koncept som jag och Magister Sviberg byggt upp i 15 års tid omöjligt att genomföra med just den gruppen. Nu måste jag skapa en treårig kurs som ska starta på måndag och dessutom måste jag informera gruppen att allt jag sade till dem i dag, samt materialet jag delade ut inte gäller. Tur att man inte är ny i gamet... Men det vore förstås att önska att få veta sådant här lite före efter att man börjat med fel koncept.
OHn var sönder och då Ekis reparerade den tog datorn slut. Filmen som skulle gå igång inför de 43 studerandena vid informationstillfället saknade ljud och kopieringsmaskinen spottade ut 100 tomma papper istället för de 50 dubbelsidiga ja hade försökt producera. Sen hade Rektor Granberg pratat i telefon med arrangören för den nationella Konsttestarna som på 2-3 månaders varsel totalvägrar byta plats mellan min 8A och Ekis 8E, eftersom "man inte kan boka om biljetter så här sent". Vad säger ni Viking Line... Är det omöjligt? Skitprat och amatörfasoner!
Fru Kickan ringde att hon fått lov att lite tjuvstarta sin Mammaledighet för att Blobben lever lite väl mycket rövare i magen och det vore ju bra om hon hölls där tills hon ska ut på riktigt liksom. Därmed fick jag hämta Edit från ett kalas som Fru Kickan hade kommit ihåg att hon skulle på så sent som i dag på förmiddagen. I ösregn körde jag till träningen som nästan var slut då jag kom fram. Jag fick vara domare i en tillslagstävling och stod 30 minuter i telefon med Marke, samt fick ett samtal till. Det kom av Gurkan som undrade vad meningen med livet är... Jo, sant!
På vägen hem hörde jag på bilradion om knivdåden i Åbo. Det hela är fruktansvärt så klart och det blir inte bättre av folk som direkt drar slutsatser som om detta vore något automatiskt. I allt elände kan jag inte låta bli att gilla faktum att folk på torget där dåden ägde rum började jaga gärningsmannen med käppar, samt att polisen sköt honom i benet 3 minuter efter att alarmet gått. Det tröstar så klart inte de anhöriga till de två döda, eller de som skadats, men det ger ett litet hopp om Finland.
Och inte blev något heller bättre då Paula Myllyoja uttalar sig. Precis som alla vill hon ha senare ligastart, tidigare slut på ligan och matcher bara i helgerna, med ett passligt sommarlov också. Hon säger också hur dåligt ordnat det är "av förbundet och ligan" så klart, det är alltid tacksamt att skylla på folk, att Honka varit tvunget att spela på Åland två gånger denna säsong på söndag kväll. Hon säger mycket riktigt att det inte spelats Veikkausliiga på Åland dessa helger och att detta alltså inte varit orsaken till att vi inte kunnat spela på lördag. Helt sant Paula. Första gången ni kom hit, i maj, hade det varit en ligaomgång samma torsdag (Kristi Himmelsfärd) och därmed är lördag inte en bra dag att spela, det vet Paula. Andra gången de kom hit var en cupmatch som bokades först då lottningen blev klar i mitten av juli. Då var WHA bokat på lördagen och bara söndagen fanns att ta. Paula hade säkert blivit ännu mer störd om de hade fått komma mitt i veckan, till exempel som Åland United gjort mot GBK, Pallokissat och ONS denna säsong och nu ONS igen på just denna ödesdigra söndag som gör att resenärerna missar både skola och förvärvsarbete dagen därpå. Det är världens enklaste sak att säga att "De borde tänka lite och göra det bättre". Att sen göra det bättre, eller att på riktigt förstå vad som ligger bakom vissa obekväma beslut, det är svårare. Så, Paula. Ta i bollarna du och jobba lite på ditt fotarbete så alla bollar inte hamnar över sidlinjen då du blir pressad!!!
Bilen går bra i alla fall, Edit är på ett nytt kalas, nya kontraktsförhandlingar inleds, Poolspel för småflickor på söndag och Emilia och kanske Rufus på middag i morgon. Positiva saker i en annars sorglig fredag.
Jag blev en rektorskramare
I dag stod mitt i allt Rektor Granberg vid min sida i klassrummet. Det var mellan en par lektioner och jag höll, likt alltid, på att e posta något. Jag undrade om han hade nåt ärende. Det sade han att han egentligen inte hade, så jag hörde mig själv undra om vi skulle kramas eller nåt. Det tyckte han att vi minsann kunde, alltså kramade jag rektorn och rektorn kramade mig... Sen gick han och jag fortsatte e posta. Detta var bara en sekvens ur vardagen i Kyrkby Högstadiskola...
Lite så här kan det ha sett ut ifall någon tittade in genom fönstret.
Annars kom skolan igång som sig bör. Mat-Inger statuerade exempel redan första dagen i matsalen, där Sandra beordrade min klass till fel bord och det gick snett innan en enda spaghetti hade rullats. Då jag jobbade med min klass i syfte att skapa självutvärdering samt målsättning blev svaret ofta att de är bra på att prata, men behöver bli bättre på att hålla käft... Kanske inte helt fel slutsatser om jag ska vara ärlig. Sen hörde jag en kollega förklara för skrämda barn som ska inleda sina schemalagda högstadiestudier i morgon i mitt klassrum att jag "ibland pratar lite högt och säger en massa saker, har uppochnervända kossor i klassrummet, men är jätte jätte snäll...egentligen." Få se om någon bryter ihop då. Det brukar kunna hända vid rookiernas första lektioner... Men hoppas inte, för det blir så stökigt.
Om inte jag hade haft Maiju i telefon i en timme, samt haft Spora på besök i klassrummet hade jag knappt kommit ihåg att jag är Sportchef i Åland United. Sen då e posten började rassla in och då Herr Landshövding ringde mindes jag igen. Jag tror att Fru Kickan och en massa andra tror att jag är på träningar mest hela tiden, men det är jag inte. Det är hela tiden något, men sällan det här.
Det är därför vi har tränare och då jag är på plats minns jag hur det var och vad allt är fråga om. I morgon ska jag ta mig till Hammarvallen för fredagsträningen, tänkte jag.
Sen köpte jag bilen då. Nu har jag en blå Ford. På vägen hem försökte jag få tag i Fru Kickan för att höra ifall jag kunde åka via motorfordonsbyrån och fixa klart papperen, eller om jag behövde hämta Edit, som ju haft sin första skoldag i tvåan. Ingen Fru Kickan fanns att nå på vare sig jobb- eller mobiltelefonen. Gurkan däremot svarade då jag fick tag på henne och Edit fanns i godan ro hemma hos henne och Pärla. Fru Kickan har många goda egenskaper, men hon har sannerligen inte svart bälte i kommunikation. Jag åkte från Edits skola, dit jag hunnit till motorfordonsbyrån och sedan hem.
Efter middagen var vi och fraktade hem Röda Bettan, som Röd Bettan ännu en gång tackas så innerligt för att ha lånat ut. Jag var även via Edits lags träningar för att få säkerhet i att det går att låna IFK spelare till Åland Uniteds flickor i helgens pooslpel om det behövs... Edit själv hostar till den grad att hon fick bli hemma. Bara nu ingen i IFK ledningen läser detta... Eller kanske det är bra om de gör det.
Just nu är det en ganska lugn stund då e posten verkar vara ur funktion. Sen hör jag precis att det varit terroristattack i Barcelona och så var det med den glädjen...
Mat-Inger kan man lita på!
Hemma och precis före hösttvagningen i bastun måste jag bara snabbt prisa Mat-Inger. Hon lovade och hon levererade. Lite besviken blev jag, men det var rätt, för allt hölls lagligt, i och med att det var en pilsner. En riktig sådan som min far brukade dricka då jag var liten och som vi brukade få förr i tiden på planeringsdagen då prioriteringarna var annorlunda. I dag serverades jättegod haloumi med en massa likaså jättegoda växter till. Tyvärr fanns inget dött djur i maten, så om jag inte hade sett till att komplettera på en servering i Mariehamn hade det blivit en väldans jobbig eftermiddag.
Mat-Inger. Den största av... Mattanter?
På vägen till årets centrala fortbildning stannade jag hos Jenny för att överräcka ett kuvert hon saknat. I samma nejd satt Bri och såg ut som om hon väntade på en bättre framtid, vilket hon även bekräftade. Hon väntade på viceordförande Ted, som nog var på väg sa han då jag ringde och frågade.
Eftermiddagen bekräftade även att det vi, vilket jag hoppas, alla i den åländska lärarkåren sysslar med något som kallas formativ bedömning och undervisning. Det blev riktigt tufft under andra halvlek och andetagen Sune drog var så lugna och tunga att även jag ibland lite tvingades vila ögonen. Metoder som en kollega beskrev som "sådana som jag själv eller någon jag känner har testat på allihop" presenterades. Inte dåliga grejer alls, men väldigt bekanta och liksom inget nytt alls under solen. Det viktigaste budskapet kom under första halvleken och eftersom jag vet att vi hade relevanta skolledare på plats och att dessa helt säkert läser detta på grund av bilden här ovan vill jag passa på att ta ställning till just detta!
Föreläserskan (man hade valt att fylla jämlikhetskraven genom att bara ha kvinnliga föreläsare i år) poängterade att vi 600 i åhörarskaran besitter flere tusentals år av erfarenhet. Vore det då, när det hela kom från en utomstående föreläsare och allt och därför måste vara bättre än om någon egen kraft säger det idé att: 1. Satsa på internseminarier nästa år? Vi kan helt säkert göra något relevant med våra egna åländska lärare. 2. Sätta internauskultering för lärare i sin egen skola i system såsom legitim fortbildning? Kvinnan sade ju att det är bra. Vi hade det på programmet i KHS förra året men eftersom jag var den ende som anmälde mig blev det lite svårt att genomföra, eller kanske alltför enkelt. Sätt system på det och lägg pengar och timmar i potten så ni får oss att genomföra det vetja!
Sedan ville Fru Kickan, som legat hemma sjuk med Edit som inte heller är en nyponros dagen före skolstart ha mat från Kotipizza. Dock svarade hon så klart inte då jag skulle fråga vad de ville ha och precis så jag beställt kom sms och telefonsamtal som gjorde att jag beställt fel till alla utom mig själv...
Det spelades 11v11 i Ytternäs på träningen. En samling mest bestående av IFKs B-flickor spelade mot Åland United då jag hastade dit och iväg igen.
Nu då jag skrivit repliker för Majas och Lisas radioreklam, ordnat mötestid och -plats med Spora, samt har lite logistik i huvudet hur organisera upp poolspelet och Edits träningar fast hon är hostig, få Forden från bilhandlaren och förstås inleda skolåret 2017-2018 vill jag som sagt skrubba av mig sommaren i vår bastu. Mat-Ingers pilsner gick just som matdryck... I övrigt hoppas jag att vi vinner nästa onsdag. Ryktesvägen kanske Linnéa har fått tillgång till våra nya målvaktsdräkter, men jag måste nog kolla innan jag mailar till JyPK och domarna ännu i kväll...
Bildbevis på att F04 laget fått sina macrongrejer nu passligt till skolstart lades upp på nätet i går, tillsammans med kommentarer som "Hallelujah".
Alla som startar skolan, inklusive rookies som Pärla önskas lycka till... På andra håll och i andra stadier har de ju hållit på hela veckan redan...
Chauvinist-Samuel
Då vet vi , igen, att ingen går fri. Det har ingen betydelse vad du tror på, hurudan du är, vad du jobbar för eller något annat. Vem som helst kan bli uthängd om man blir fast för att kränka någon, oavsett hur omedvetet det är!
Den åländska Korpserien avslutades förra veckan med välbesökta finaler. Nu har någon irriterat sig på att damseriens vinnare fick en silverfärgad pokal, medan vinnarna i Herrarnas division 1 belönades med en guldfärgad, lite större pokal. Insändarskribenten beskyller nu Verksamhetsledaren, som ju är våran Big Sam, för att skylla ifrån sig och trycka ner kvinnor. Vem hade trott det säg. Han som ser så snäll ut och verkar så jämställd och liberal i sina tankar samt i sitt jobb för flickfotboll, damfotboll inom Åland United och inte minst som Pappa till en liten dotter. Här ser man hur den unkna kvinnosynen tränger fram i de lugnaste vatten. Lite som hos mig själv, som massvis med gånger anklagats för att vara en Mansplainer och en förtryckare genom härskartekniker.
Här ser ni oss Patriarker som inte skyr några medel att framhäva vår manliga överhöghet!
Låt oss säga så här. Nu har jag ju inte varit involverad i Korpseriens arrangemang, men jag tror det är så här, Samuel får rätta mig om jag har fel. Det har under ett antal år delats ut pris i Korpserien. I år hade ingen tänkt på det, eller så hade man någonstans valt att spara pengar genom att inte dela ut medaljer, utan att ta till pokaler som fanns befintligen att dela ut. Dessa delades sedan ut och blev sådana som de blev. Nu då det påtalas som orättvisa kommer det att åtgärdas och nästa år delas två likadana pokaler ut för Herrarnas division 1 och Damernas serie (I damklassen finns det så mycket färre lag med att man inte har divisionsindelning).
Det är väl lite som i Sverige då man år 1990 kom fram till att "Året Fotbollstjej" skulle ersättas med "Diamantbollen", eftersom Herrarna sedan 1940-talet haft en "Guldboll". Egentligen blir det exemplet spännande. Att inte bara kalla det "Damernas- eller Herrarnas Guldboll", utan att faktiskt ge det en egen ädelsten visar ju inte på jämställdhet, utan på olikheter som kan värderas lika högt! Vad är mer värdefullt, guld eller diamanter? En kvinna kan inte vinna guld och en man kan inte vinna diamanter "Diamonds are a girl´s best friend"... Hur vi än gör blir det rätt eller fel! Kanske damernas korppokal egentligen kostat mer, fast den ser mindre ut? Om vi vill kan vi spekulera i evighet och konstatera att det troligen delas ut identiska pris för alla nästa år, utom för Herrarnas division 2 som ju bevisligen är sämre!
På tal om sådant gick Lewen FC från England förresten ut med att man som första klubb i världen betalar sina manliga och kvinnliga spelare samma lön. Tur för dem att herrarna knappast tjänar så värst mycket. Dock tankar att leka med. Om IFK Mariehamn till exempel, helt hypotetiskt, skulle ta över verksamheten för Åland Uniteds A-lag. Då skulle man hamna i ganska djupt farvatten. Eftersom man i alla officiella sammanhang poängterar att man behandlar pojkar och flickor jämbördigt, då skulle man faktiskt åka på att göra en jämbördig ekonomisk satsning på damernas ligalag. Därmed tjänar alltså IFK Mariehamn ekonomiskt på att Åland United är en egen förening, med 1/4 budget för A-laget jämfört med IFK Mariehamns A-lags. Förstår någon nu varför man borde tycka att ÅU är viktigt? Nu vill jag inte att vi ska kontra med att driften för herrlaget är dyrare. Varför är den det? Jo, för att man betalar mer åt spelarna och därmed har högre kostnader. Själva verksamheten är så långt det går den samma... Eller helt samma kan det ju inte bli före man har samma ekonomiska förutsättningar. Det har vi ju inte och därmed blir där små skillnader på alla nivåer. Är det Samuels fel? Nej, men han understöder systemet, precis som jag genom att verka inom det. Så kan man tycka!
Linda har landat i San Diego. Just nu ser jag fram emot helgen, som ju blev matchlös tyvärr, förutom Poolspelet för F07-10 på söndag. Då ska Emilia komma och äta avskedsmiddag, samt förhoppningsvis se film med mig. Fru Kickan och Edit mår som fågelskrämmor. Hoppas de piggnar i till i morgon. Mat-Inger flyr sitt ansvar. Ingen öl... Klockan tickar. Snart möte med 8ans kustodieringsgrupp.. Länge till eftermiddagens träning. Få se om jag alls kommer dit med tanke på hur de mår hemma hos mig.
Owen får se världen
Tidigt i morse ringde min väckningssignal och jag insåg att timman var slagen för Linda att flyga iväg. Jag fick upp Edit och vi begav oss till flygfältet dit alla utom Rufus som väl sov sig i form eller nåt, hade kommit. Edit försåg Linda med ugglan Owen som nu kommer iväg på stora äventyr. Edit sade sig önska sig ett pass. Jag behöver faktiskt själv ett nytt i höst så kanske man skulle slå till...
En sådan här bild har kommit in under dagen. Owen har flugit flygplan. Troligen är han nu på ett annat plan och vid fem tiden på morgonen Östeuropeisk tid ska han och Linda landa i San Diego.
Vi hann hem och precis somna innan fru Kickans väckningssignal slog igång. För min del betydde det faktiskt avfärd till skolan. Man har försett oss med mera fortbildningstimmar, alltså obligatoriska timmar som måste utföras schemalagt och rapporteras till Högsta Sovjet. Man hade ju trott att detta skulle innebära att vi skulle ha getts mera tid än vanligt att faktiskt förbereda klasserna och skolstarten under schemalagd arbetstid. Istället passade vi på i äkta skolmanér att diskutera hantering av energidrycker bland elever, mopedkörningspolicyn, var elever ska parkera då man tyngt vår parkering full med baracker så att inte ens personalen ryms, samt så klart hur kustodieringen av matraster ska gå till och om G och X ska klassificeras som kvarsittningsprickar eller inte. Bara i skolor mina damer och herrar. Bara i skolor! Och i morgon ska då alltså svenskar lära oss om bedömning.... Till all lycka hinner vi vara på jobbet först hela förmiddagen. Hoppas på lite uppryckning av Mat-Inger. I somras lovade hon så kaxigt öl första dagen. I dag fanns det inte ens vichy som det brukat finnas, trots att den döda fisken nog var god. I morgon Mat-Inger. I morgon kommer ölen va?!
Då jag kom loss från skolan bar det till Håwe Bil där jag skrev under ett papper som nu, då vi har betalt, har gjort mig till Ford-ägare. På torsdagen får jag mojängen så fram till dess färdas jag i Röda Bettan.
Hammarvallen blev nästa anhalt. Maiju berättade stolt att man skulle köra nummerboll och visade till i min tur min stolthet att hon kom ihåg att spelformen förbjudits av spelarna under säsongen 2009. Där ser man. Nu är den tillbaka och mina trauman börjar komma till ytan. Träningen genomfördes och efteråt hittade ingen pinnen till konerna. Kjelle var så klart den som utpekades, men visst visade det sig vara Maiju som hade lagt den någonstans. Eftersom Fru Kickan skickat mig en sms med texten "Jag mår lite dåligt och har riktigt ont i halsen. Kan du köpa vita bönor i tomatsås? Heinz." blev det bara snabbt att kolla att Lisa och Miksu hade det de behövde och sedan köra iväg via S-Market hem.
Ni minns väl att Maiju hörde till tränarteamet med Steve, mig och Kari Niskala säsongen 2012? I dag då kritiken står högt i tak på många håll är det bra att minnas vad vi är som klubb och vad vi varit. Tron kan flytta berg som ni vet. Jag har en oerhört stark tro på att det som planerats och arbetats fram ska kunna fortsätta mot oanade höjder. Det värsta med denna bild är att den är copyright och egentligen inte borde visas... Sorry.
Fru Kickan är avslagen. Edit är ännu mer avslagen. Man tittar på Police Academy 2 och smågrälar om var ballonggiraffen ska vara. Jag har saker att säga, men håller på det i dag då det inte känns som rätt tid. Skolan fixar vi färdig att sparka av i morgon. B-flickorna är sjuka igen stackrarna så det verkar som om Maiju planerar matchträning tillsammans med IFKs damer i morgon. Det vore något att se om det bara blir så...
Det här var just ett exempel på en sådan där text jag anklagade Nya Ålands ledarskribent för härom dagen. En text som är skriven bara för att skriva nåt.
Upp på våran gård, där stod en nyer Ford...
Om allt går som det är tänkt är jag en Ford-ägare om några timmar, eller i alla fall inom ett dygn. Fru Kickan har ju jobbat stenhårt med försäljningen av min Landrover och nu har denna dagen gått till att hon jobbat ännu stenhårdare för att bestämma vilken bil jag ska köpa, samt till att ordna finansiering och bra pris. Tack, Fru Kickan. Du skötte det nästan som om jag själv hade gjort det. Forden stod här hos oss enda tills jag lyckades förklara för Fru Kickan att vi behöver köra den tillbaka till bilhandlaren så att jag kan ta mig på jobb med Röda Bettan och sedan köpa bilen från just handlaren, eftersom den ju bara var på prov, men lite glömdes i all hast. I morgon köps Forden i alla fall och jag räknar få tillgång till den på riktigt på torsdag. Fram till dess gäller Röda Bettan, som tyvärr inte förde oss vidare i cupen.
Också annars har detta varit lite Nalle Puhaktigt "Sommarens sista dag"... Inte vädermässigt, här har det löpts och rullskrinnats längs gatan och i buskar med klänning, inte jag utan gatans flickor. Rufus har börjat Lusse och det jag fått veta, förutom att jag inte får ringa just då jag ringer och att han faktiskt är upptagen är att han går på 1F och att jag känner några av hans klasskompisar. Emilia och Linda har skaffat sin systertatuering och om bara några timmar far Linda iväg mot sitt Kalifornien. Hon har lovat komma till Jul och det gör det hela lite lättare än det brukar, tycker jag... Edit har bestämt att hennes uggla Owen ska få följa med, så Owen och en påse Hedelmä-aakkoset, som är mitt bidrag väntar här på att få tas till flygfältet vid halv 6 tiden tisdag morgon och sedan att färdas ända till San Diego.
Sen ska jag, förutom att köpa bil, även till skolan... Planeringsdag kallas det och för att de politiskt tillsatta beslutsfattarna och de politiskt tillsatta tjänstemännen ska bli lyckliga har vi faktiskt fulla dagar på schemat detta år. Vi kommer säkert att jobba bättre just därför. Nya Åland har läst min blogg och kommit fram till att Miksu från Helsingfors gästar oss i Åland United, samt att Lisa kommit, eller det hoppas jag att de visste ändå. Hoppas hinna ut till Hammarvallen i morgon och se dem sparka boll.
Kvällens styrelsemöte blev nästan bra. Mycket att göra, men så ska det väl vara. Allt är dock inte guld och gröna skogar, ifall någon nu hade trott det med tanke på läget i ligan och utträdet ur cupen. En supporter har meddelat mig per e-post att han bojkottar ÅU på WHA från och med nu och en annan har smsat långa historier om hur felaktiga våra kontrakteringar inför nästa år är. Jag antar att detta bara är bra och att vi börjar tas på allvar... Det är alltså detta jag velat hela tiden... Idiot!!!!
"Drömmar är för färskingar"
"Drömmar är för färskingar" sa Filoktetes till Herkules i Disneyfilmen om den senare. Drömmar är bara naiva säger jag efter kvartsfinalen på WHA. Det blir mycket citat nu. Min gamle tränare Kale Rantanen valde under Mallorcaturneringen 1986 att hålla ett lagmöte ackompanjerad av gitarr... "We are out, but we are not down", sa han säkert 15 gånger under mötet. ÅU is out, but ÅU will hopefully not go down, säger jag i dag, 2017.
Den uppgivna Filoktetes, som sedan på slutet blir rörd då Herkules kallas "Filles Kille" är kanske ganska nära mig som filmpersonlighet. Jag hatar det, jag vet hur jobbigt det är, men att ge upp, det finns inte på kartan, egentligen...
På morgonen börjar Rufus gymnasiet, Linda har sin sista hela dag i Skandinavien före jul och Emilia förbereder sitt egna äventyr. Edit tror sig hålla på att bli sjuk, Fru Kickan och jag ska köpa bil och Usain Bolt har avtackats i London. Vad mera? Pressen var sällsynt ointresserad av Lisa Swanson på WHA och har ingen aning om att vi har en provspelare på plats i tre dagar. Skulle det ha hänt IFK Mariehamn? Knappast, men de ligger ju mitt i tabellen och har fallit ur cupen... Väntas nu, precis som vi då....
Drömmen blev bara till skit igen, likt Camilla Richardssons hinderlopp. En orsak att finnas kvar då... Snart ska jag på civiljobb....
