enligtvirta

Något hände i går och natten, då den skulle försöka tränga på blev en existentiell upplevense för mig. Tankarna om att få börja om som 12 åring följde mig till sängen, då jag helt kallt beslutat att dagens jobb var klart och att jag visste att Newcastle United kom att vinna 1-0 mot Manchester United och TVn följaktligen kunde stängas av. Jag lade mig bredvid Fru Kickan och hörde Sally knösa lite längre bort. Edit sov under sitt täcke i sitt rum, jag hade just släckt hennes lampa. Hon hade precis läst vidare i "Godnattsagor för rebelltjejer" eller vad nu boken heter. Min son hade meddelat att han hade sitt på grej och de två äldsta flickorna kör på med sina liv på var sin ort. Där låg jag.

 

Medveten om att damernas slopestylefinal, en gren jag bryr mig om exakt vart fjärde år, skulle gå om några timmar och att jag lovat Sara i laget att hämta upp henne då hon ska till skolan och jobba, tänkte jag att den där medvetslösheten skulle infinna sig. Men nej. Jag såg framför mig hur jag somnar där och vaknar upp i Sibbo som 12 åring och gör mig beredd att gå till Söderkulla skola år 1983 på vintern. Jag tänkte mig detta som i en av de där filmerna man ser hur man transporteras in i en annan kropp. Min tanke blev. Om jag råkar ut för det, hoppas att jag inte har några minnen av detta liv med mig då... Eller, visst skulle jag ha nytta av dem. Jag skulle kunna bli en riktigt hyfsad fotbollsspelare, för att inte tala om vilket skolgeni jag skulle bli. Kanske jag skulle kunna fixa flickvänner på ett sätt jag aldrig gjorde då. Jag tror jag vet hur man skulle göra, typ... Men sen då?

 

Eftersom det liv jag har är det liv jag har... Skulle jag i en repris försöka göra allt lite bättre än jag gjorde det i min första omgång? Hur skulle det påverka vad som händer sedan? Hur skulle det vara att bli en så mycket bättre spelare och student än jag var? Hur skulle det påverka de vänskapsrelationer jag hade? Skulle jag jobba för att få till mina första tre barn? (Här blev det redan så hemskt att jag bara försökte somna nån gång...) Skulle det ens vara relevant för mig att flytta till Åland? Skulle jag i så fall ens ha något med Fru Kickan att göra, för att inte tala om Edit och Sally... Här märkte jag att jag faktiskt hade sovit, för jag hade magvärk och vände sida, samt såg att klockan var halv 4 (snart slopestylefinal hann jag tänka).

 

Det är så mycket som finns för att jag har gjort de val jag gjort. Endel av dem är medvetna och baserade på den begränsade kunskap jag hade då jag gjorde dem. Endel är bara konsekvenser av situationer som uppstått. Hur vore det att se damfotboll på 1980-talet och veta hur det blir på 2010-talet? Hur vore det att veta att det liv jag har nu inte skulle gå att få till om jag väljer på annat sätt i vissa speciella situationer, tex åker till Malta och spela proffsfotboll för nåt skitlag som jag i detta liv tackade nej till. Eller om jag skulle ha svarat vettigt i telefonen då hon där ena ringde och ville träffas... Redan de sakerna hade kunna förändra allt från vad det är i dag... Så grät Sally och i det samma ringde larmet... Morgon redan... Edit ska ur sängen, flaskor diskas och Enni Rukajärvi har vunnit brons...