voffo voffo
Dagen började just efter gårdagens slut med ett tidigt dopp i bassängen. Till min glädje kunde jag konstatera att temperaturen gått upp med en grad sedan i tisdags. Nu drog jag mig fram i en kilometer innan det blev okej att gå i bastun. Just bastun är kultplatsen under de tidiga morgnarna. Jag och gubbarna sitter där nakna och låter åsikter flöda. Jag kanske själv är en gubbe vid detta lag, men dessa är nog gubbigare och riktiga förebilder för mig i min transformation mot riktig gubbighet. Det har varit "Trumpen" som hittar på allt S...ns som diskuterats tidigare. I dag förhördes jag ordentligt om Åland United och om hur Herr Landshövding är som ordförande. Jag stod stenhårt fast vid att han är vår bästa värvning, fast han gick in som, nummer 28 då det begav sig. Han har ringt och mailat mig hela dagen dessutom för att riktigt befästa sin ställning. Dessutom kan jag säga, så att man inte behöver ifrågasätta det under de tidiga bastusessionerna, eller någonstans över huvudtaget: Vårt lag tas ut inför varje match av lagets tränare. Hon är anställd för att vi har förtroende för hennes kunnande och därmed finns det ingen, varken Herr landshövding, Hon från Landskapsregeringen eller jag själv, som bestämmer vem som spelar i mål eller om utlänningar går före finnar, samt om ålänningar är bättre än andra. Vi har våra riktlinjer och dessa följer tränarstaben enligt bästa förmåga. Jag är dock egentligen glad att folk bryr sig tillräckligt för att komma och påstå, samt fråga. Kanske lite tjusningen med det här lilla Åland jag bor på.
Lite så här är folk ibland upplever jag. Det är dock roten till all utveckling, som jag försökt säga till barnen i skolan. Skulle människan inte innerst inne vara en rumpnisse hade vi aldrig lärt oss så mycket som vi kan i dag. "Voffo de då?" är tre ord som ger oanade resultat bara de ställs. Grattis människan. Jag har tillbringat en del av dagen med sådana här helt bokstavligen. Edit är ju sjuk och efter att oroliga människor undrat huruvida vi ska fördjupa oss i Bröderna Lejonhjärta, Barnen i Bullerbyn eller någon annan lärorik Astrid Lindgren saga har lugnats, hoppas jag, genom vetskapen att vi studerat Ronja Rövardotter.
I övrigt har vi ätit mikropizza, mailat FBF och IFK, samt varandra (inte Edit och jag dock) och legat i soffan (Edit). Emilia väntas snart för inmundigande av middag och Fru Kickans dagsform avgör huruvida hon ska träna eller ej. Egentligen kunde det i sin tur styra huruvida jag kan åka till träningen eller ej också, men nu går vi lite på överkurs.
Hur mår Edit då? Hon säger "Bättre" då jag frågade. Hoppas det betyder att hon kan gå till skolan i morgon.
Sen en viktig sak! Röd Bettan fyller år i dag! Mitt budskap till henne är... Väntas nu... Grattis Röd Bettan! Såja... Viktigt att veta hur man ska lägga orden.
I går utnämnde Craig mig till "Father of the year". Jag tror han var ironisk. Allt mera så känner jag det själv också. Behöver ta tag i nåt nu, fort.
Jag fick höra att Edit visat målvaktstalanger i turneringen förra helgen. Oavsett. Det är ett hårt och smutsigt jobb.
Jag undrar om inte höjdpunkten hittills i dag varit att prata med Linda. I och med att jag stannade hemma med Edit kunde både hon och jag kommunicera med Linda där i Kalifornien under en tid som faktiskt kan anses normal för henne. Två timmar höll vi på. Det avbröts bara två gånger av att vårt internet lade ner. Som jag sagt. Det blev bara lite sämre då vi gick över till fiber, så... Det kunde vara värre!
Kommentarer
Trackback
