Om jag blir nervös av vad som skrivs?

Kom just in i mitt klassrum. Där står en moped... Jodå, det gör det... Ett fel jag har, troligen inbyggt i mig någonstans, är att jag inte tar lätt på någonting egentligen. Det finns ingenting som inte ska tas på allvar. Dessutom finns det heller ingenting man inte kan skoja om. Detta är en rätt enkel kombination, men ibland säkert svår ifall man inte har samma inställning.
 
Mopeden har förstås att göra med julfesten, som niorna stökat med i en vecka. Trots att det är en liten grej, som egentligen inte betyder något alls i det stora hela, är den som vi gör den i min skola en enorm grej för de elever som tar sig an det hela. Jag har så svårt att låta det vara en sak att avtrubbat strunta i. Precis som fotboll och det mesta man är mitt i blir det ett viktigt arbete både på det fysiska och emotionella planet. "Kommer det att bli bra tror du" frågar man mig. Svaret lyder att det kommer att bli precis så bra som du låter det bli. Själv är jag, fast jag är en liten del i ett arbetslag som har i uppgift att hjälpa till utan att synas, som vanligt fokuserad och till och med laddad med testosteron, som inför en fotbollsmatch. Jo,helt på riktigt. Om eleverna i morgon genomför sin show, bra eller dåligt, det kvittar, så att de själva är stolta. Då kommer jag att vara så där äckligt glad för deras skull. Sen glömmer de rätt fort och låter bli att städa och blir helt blasé, jag vet det. Men jag tror starkt på att de lär sig så mycket av att tvingas ta ansvar för dessa projekt. Det blir dessutom ännu mer som fotboll i och med att de helt enkelt får göra det bästa av det de har. Skador och avstängningar kan man inget åt då domaren visslar. Det samma gäller showen i morgon. Sen är allt över och ingen vet vad som hände. Som fotboll... Jag bara säger!
 
Edits julfest i går kväll var en trevlig tillställning. Flickan hade själv dagen till ära valt att klä sig i ett diadem med en julklapp på huvudet. Sen gjorde hon stort väsen på självaste scenen då någon hade sagt "Judarnas konung" på fel ställe och förstört allting... Undrar vem som förstörde, eller räddade hela julkrubban... Kan vara olika beroende på vem man frågar. Pärla var också med, hade sin första skoljulfest, dansade som snöflinga och sjöng med solglasögon.
 
Jenny D bekräftade alltså i går kväll att hon fortsätter med oss. Nu väntar vi bara på att våra kilometerlånga texter om försäkringar och säkerhetsklausuler ska läsas och godkännas av en agent med okänt genus. Vi tror det måste vara en karl, men inte vet man ju i dessa dagar. Går det väl kan vi ha en målvakt till i truppen. Tre nej fick vi i dag också och mina kaxiga texter om 3-4 spelare till kanske måste revideras...
Så här nyklippt och fräsch var jag hösten 2009. Vore trevligt att få ha närkontakt med pokalen i bakgrunden igen någon gång...
 
 
Betyg har ändrats och skrivits ut, kopierats och skrivits under 3 gånger minst i dag och klasser har bedrivit de mest absurda aktiviteter, såsom kurragömma, utelek och spurtsvar på frågor om antiken. Detta utomhus, i korridor eller i andra tillfälliga gömmor.
 
Herr Landshövding informerade att målkortslotteriet är klart. Jag har sett till att vinsterna publiceras och även kommer i en tidningsannons. Fru Kickan ringde och undrade vilken psalm jag önskar på Sallys dop, för prästen var hemma och hälsade på. Trygga räkan är ett tryggt val. En till fick jag att utse och eftersom jag tror att Kanoottilaulu med Sielun Veljet inte riktigt passar får jag väl finna på nåt annat. Psalmexperten i familjen, det är jag.
 
Eleverna verkar ha städat, så Träningsundervisningen kommer in i kväll och vi igen till morgonen. Mopeden lär ska lukta säger man. Jag känner ingenting, så jag undrar om det är mopeden. Linda kom till Europa i går. Flög över Atlanten och pratade sen med Edit då hon åt middag hos Emilia och Joel i Umeå. Tänk att Umeå känns så nära i hennes fall då det känns så långt borta i Emilias...
 
Jadå. En fråga fick jag i dag också. Om jag inte får ångest och blir orolig över allt jag skriver här i bloggen. Svar, ja och nej. Borde jag få ångest? Ska jag utgå från att detta är så seriös text att folk ska ta åt sig och använda den emot mig, jo det har hänt, men helt på riktigt alltså? Sanningen är, som jag skrev i början att: 1. Allt är allvar! 2. Allt kan man skoja om! Sen får min egen ångest ligga där emellan, eller hur det nu blir om man orkar fundera på sådant...
 
Ett akut problem är att vi börjar ha för lite Homegrown spelare i truppen, sett till hur vi planerade. Det kan komma att bli riktigt jobbigt med tiden. Det gäller då att antingen hitta finländskor fort, sådana som vi missat hittills eller så att låta IFK Mariehamn stå upp för att de vill vara vår samarbetsförening. Var det där sista sådant som jag borde bli nervös och få ångest för? Jag sade det till Bosse också, som ringde då han tyckte att jag inte hör av mig tillräckligt, eller vad han nu sa... Jo, jag ska maila alla i natt igen så ni ser vad som händer och inte händer.
 
Undrar om Rektorn skrivit under alla betyg nu. Fru Kickan påminner om att det faktiskt är onsdag. Det betyder att hon tränar volleyboll och jag ska vara hemma med Sally och Edit. Kommer kommer, så fort detta bygge kan lämnas. Riktigt snart... Sen i natt tar vi i igen! God Jul, men inte riktigt ännu va?!

Kommentarer
Postat av: Mat-Inger

God Jul och Gott Nytt År till Dig.
Vi ses den 8 januari.

Svar: God Jul själv och Gott nytt år med... Det blir inga mössor och telefoner i matsalen sen efter nyår då har jag förstått....
enligtvirta.blogg.se

2017-12-20 @ 16:27:39

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0