Det är inte roligt mera
Den här tiden på våren brukar vi ha kommit förbi den klassiska hissalärarfällan, andra världskriget, och istället satsa på att klämma in så mycket av de 70 år som faktiskt förflutit sedan freden skrevs i Paris. På olika sätt får man, precis som med allt annat i grundskolan förenkla och överskåda. Jag har till exempel lite "Kalla kriget material" som jag brukar visa för de varje år mer förbryllade tonåringarna. Inte minst en gammal hederlig oh som för det första är på finska och för det andra beskriver en karikatyr över Ronald Reagans världsbild brukar förorsaka några höjda mungipor och fniss. De flesta har inte tagit på allvar att man faktiskt tänkte så där svart-vitt under 1980-talet. Att sedan berätta att det var värre under 1950, -60 och -70 talen brukar sedan mest leda till ruskande huvud och himlande ögon.
Ännu i fjol kände jag att reaktionen hos niondeklassisterna på det ovan beskrivna materialet var ganska snarlikt. Men i år... Någon småler, de flesta bara tittar sorgset. De känner nämligen igen allting. Sovjetunionen finns inte. Järnridån som den var då finns inte. Det finns inga skäggiga östtyska kulstöterskor. Men det finns vi och de. Det finns en retorik som gör begreppet "trycka på knappen" aktuellt igen, precis som under min skoltid. Undervisningen av kalla kriget blir mera som att undervisa samhällslära.
De här bilderna, i levande version visades för en stund sedan i den fridsamma morgonsoffan på en svensk TV kanal. Därefter visades Trumps assisterande Mike Pence som i äkta Harry Truman stil berättade att tålamodet är slut och Korea ska bli kärnvapenfritt! På alla dessa år har vi alltså kommit tillbaka till 38e breddgraden. Tack så jättemycket allihopa!!!
Sen har vi de där presudoterroristattackerna. Numera kan man spränga bomber eller stjäla bilar var som helst, lägga en Koran i närheten och direkt få sitt vansinnesdåd att befordras till terroristattack. De riktiga terroristerna tackar och myser. Bäst är ändå Dortmundmannen som betedde sig så töntigt och hade så töntiga motiv att man med facit i hand, ingen död, men en buss och Marc Bartra skadad, faktiskt kan le och håna honom. Tala om pucko!!!
Mitt i allt detta är det lördag. Edit ligger i soffan och läser citat om hur pappor berättar för mammor om varför de gjort saker då de varit fulla... Jag tror någon bekant måste ha gett den boken till någon här i huset till julklapp eller nåt. Nu skrattar hon dessutom. På kalas ska hon och håret har klippts av Fru Kickan som även vill att jag rakar mig och dessutom byter lampa på toaletten. Allt på samma gång liksom... Jag sitter faktiskt och skriver. Emilia ligger och lyssnar. Undrar vad hon tänker på. Rufus drömmer något hoppas jag...
Sen är det ju match i kväll också. GBK önskas en trevlig båttur i blåsten. Kjelle menade att han tänker skotta snö på WHA om det snöar under dagen. Det tänker jag inte göra. Jag tänker komma dit och delegera allt som alla vill att jag ska veta eller göra.
I går gick det bra att träna på den välskötta gräsmattan. I dag ska där spelas ligafotboll. Jag har bett om 400 laguppställningsblad.
Jag såg våra nya matchdräkter i går. I dag ser jag laget spela i de gamla. Annica har mjölkat fram 6 st bollkajsor. Tack för det! Chipspåsar lär ska finnas i omklädningsrummet. Korven lär ska vara hämtad. Lite listor och bollpumpning, samt en koll om Ted lyckades fixa Sporas framdäck blir delar av dagens program. Ännu vid ett tiden i natt diskuterades däcket och skruvarnas fastsättning ymnigt på nätet. Jag kom på mig själv med att lova åka dit i dag och förstöra allt som behöver förstöras om det behövs. Hoppas det ej blir aktuellt.... Bollar, koner och västar till GBK har Craig lovat sortera. Inte illa det här att vara spindel...
Kommentarer
Trackback
