Spridda skurar. Inte minst gällande allt möjligt
Det råder fredagsaktivitet på Bergshöjden. Hela matbordet är fyllt av små små saker som antagligen kommer att kopplas ihop till större helheter av olika slag. Gurkan sitter mitt bland alla grejer. Fru Kickan finns också där någonstans. Hon petar med något som sägs ska vara till något som jag inte får säga. Edit och Pärla tävlar i vem som högst kan berätta för den andra om vad den andra borde göra för att chips och popcorn, samt trip ska kunna inmundigas på ett sätt som inte ger den ena de minsta fördelar gentemot den andra. Rufus informerar att han inte gör så mycket. Undrar om det är bra eller dåligt.
Gurkan undrar nu om jag kan vara nöjd med någonting här i livet och sen går hon över mot att fråga om Landrovern går bra. Svar jo och ja. Jag har någonting att vara nöjd med, till exempel att jag kan sova på färjor, det ska jag banne mig göra i natt kan jag berätta. Landrovern i sin tur kanske har fått en ny nyckel i dag. Jag lämnade nyckeln i strömlåset då jag kom till skolan och sedan var Landroverns förra ägare och hämtade den, samt återbördade den under dagen till samma plats. Åtminstone tror jag att så skedde, inget annat har mig förtäljts. Väldigt mycket Åland över denna story kan jag tycka mig märka.
Detta har varit en riktig hästvecka av massor mad olika anledningar. En del av kontentan jag blivit allt mer övertygad om under denna tid är att föräldrar ska hålla sig så mycket i kulisserna det bara går då deras barns angelegenheter behandlas av proffs såsom läkare, lärare, tränare och så vidare. Låt dem som vet vad de gör sköta jobbet och håll dig själv till att stötta ditt barn och hjälpa till på det sätt du instrueras till. Ju mer föräldrar blandar sig i saker de inte begriper, desto mer arbetsdrygt och rörigt blir det, både för proffsen och barnen man tror sig göra nytta för. Jo! Så är det. Jag kan utveckla enskilt eller publikt om någon tycker nåt!
Det här är en populär förenkling av skolans värld. Det som stör mig med bilden är lärarens skrämda uppsyn på färgbilden. Saken är nog den, att det är läraren som bestämmer i skolan och är folk arga, ta det då med rätt instans, på rätt sätt, utan att försöka köra över läraren. Det samma gäller så klart läkare, poliser, tränare och så vidare. Lärare, stå på er! Låt ingen trampa på er!!!
Fru Kickan har för övrigt rosa hår, som vilken 14 åring som helst. Hon ska på fest i morgon påstår hon. Hon ber dessutom berätta att hon ska hämtas till festen av en kollega som så att säga jobbar på ny kula, eller klot kanske man kan kalla det, Heja heja. Min önskan är att Edit och hennes lagkamrater kommer att få en god turnering i morgon. Tre matcher ska det tudelade flicklaget spela mot mixgender motstånd på WHAs konstgräs.
Resan går i natt alltså till Kuopio. Eller egentligen går den till Helsingfors och därifrån till Kuopio. Sedan alltså den traditionella nattbussen till Åbo och hemma är vi igen på söndag klockan 14.10. Hem, dumpa väskan och sedan iväg för att hämta upp Rufus för bowling mellan klockan 16 och 18. Sedan är det väl kväll och en ny måndag morgon gryr. "Russian life was very sad, and such was life in Leningrad". Tur att jag inte är rysse då och att Leningrad inte heller existerar mera. Livet är kanske inte fullt så ledsamt ändå. Men mycket bussåkande blir det. Har jag sagt det förut månne?
I Kuopio har man ju varit förr. Här spelar Pille Ligapremiär i - 6 grader år 2013. Jag var nog också med då, redan ärrad och rutinerad på den tiden...
Jag har medan jag skrivit denna lilla text missat 3 cirkusuppträdanden och massvis med popcorn. Därmed hör jag hela tiden Maria Montazami mala på i en TV nära mig. Jösses, hoppas på en god match i morgon kväll, samt allt gott åt alla de till vilka jag har behag. Snart måndag igen då!
Se förresten till att inte lämna dörren öppen för sådana som behöver. då kommer Lemlands fritidssektor och skriver långa dikter och sagor på e-post. Oavsett har någon tagit ÅUs koner och västar. Dessa kommer knappast tillbaka hur många sagor man än skriver på kommunkansliet.
Kommentarer
Trackback
