Att sättas på pottan!
Trots att jag vill poängtera att jag mår bra och inte alls är trött eller svag, yrsel inte ens att tala om, gick förmiddagens lektioner inte helt enligt planerna. Eller, visst gick de väl det, men en par inslag var rätt impulsiva.
Första lektionen var det meddelat att skulle vara klassföreståndartimme och då 9A befinner sig på studiebesök i ett kärnkraftverk eller vad det nu är, vem kommer på en sån idé? körde jag kontorsarbete och fick sedan se en stor flock elever anlända för att "checka ut" från lektionen de tydligen haft i alla fall. Min strategi att göra mig själv osynlig och praktiskt onödig har tydligen fungerat utmärkt. Undrar om någon märkte att jag inte visste om att de hade jobbat enligt "min plan"....
Sedan kom 8D och då jag krävde att de skulle nämna namnen på de fem frikyrkor de hade jobbat med fick jag inget svar. Alla satt tysta och stirrade framåt. Jag försökte höja rösten och pekade ut en kvinna i andra raden. "Nämn ett namn på en frikyrka" gormade jag. Flickan svarade att hon inte ville... Jag skrek till nästa person, en yngling. "nej nej nej nej", svarade han. "Jag vill inte heller säga" meddelade en annars väldigt talför ung dam. Nu var jag lite förvirrad. "Är det alltså på det viset att ni som klass har gått in för att bojkotta nämnandet av frikyrkors namn?" fick jag ur mig. Några elever skakade på huvudet. Några nickade. Alla såg förbryllade och pinsamt berörda ut... "Är det här nån vadslagning?" försökte jag igen! "Vem vill gå på nian nästa år?" bullrade jag vidare... Sedan, efter en stunds grymtande och skruvande i stolarna tog en kvinna i främre raden ansvar och meddelade att hon egentligen inte vill förstöra för mig nu i min lilla värld, men klassen hon går i har faktiskt inte ännu gjort uppgiften jag nu har börjat förhöra... Aahaa... Så de fick mig på pottan då ungdjävlarna. Men egentligen var det ju fantastiskt roligt. Nu kan de åtminstone fem frikyrkor allihopa!
På pottan var det...
Edit fick alltså diplom och en ros på dagis i går kväll. En riktigt solig och rolig tillställning blev det och en av de allra roligaste var Rufus som stannade hela tiden och hade roligt åt de barn som verkade minst fokuserade och mest borttappade. Konstaterade att vi har väldigt långt samma humor han och jag.
I dag ska jag åter ha fysisk kontakt med laget. Vi förbereder alltså El Clasico på bortaplan och e-posten går het gällande vilka färger vi ska spela i. Inga av dem vi har duger för domaren och nu har e-posttråden utökats till att innehålla 10 personer som dessutom diskuterar enskilt med varandra. Sen slutar det säkert, som varje år med att vi spelar i blått-rött-rött.
Vädret är vackert. Lite aktivering av webbsajten borde jag hinna med, samt att bokföra hur de åländska skolorna önskar ta emot vårt budskap om sommarlägret. Ivrigast är de i skärgården och dit kan jag inte skicka nån eftersom de behöver vara på träningen varje kväll.
Sofia gjorde mål förra helgen. "Nu börjar det!" sa hon till mig efter matchen med ett överlyckligt leende. Ja, det vill jag säga. Gör du mål denna helg också, då har faktiskt något stort kunnat börja. Både för den ena och den andra...
Kommentarer
Trackback
