Värdelös förälder men kanske en bra arbetstagare
Min dag började ungefär då den förra slutade höll ag på att säga, men det är ju fel. Efter att min beundran för Gareth Bales uppoffrande arbete, som ju inte i går gav annat än stilpoäng hann jag faktiskt sova i flere timmar och flere gånger, då jag fått för vana att börja vakna i etapper med början klockan 5, innan det blev att riva Edit ur sängen för att åka till Landshövdingens kontor. Väl där med en sömnig Edit fick jag tre underskrivna kontrakt att få ytterligare underskrivna och sedan skickade rätt. Följande etapp bar till Polisen där Emilia skulle ansöka om nytt pass men inte fick för att hennes bägge vårdnadshavare inte skrivit under. En månad till är stackarn minderårig. Nåväl, via Edits rum för att låna vingar (!) till nån fest och sedan till kyrkan där hon jobbar, för att märka att vi var för tidiga och således körde vi hem till dem istället så hon kunde dumpa väskan och gå på jobb istället.
Hemma igen fick Edit se Sommarlov och frågade faktiskt också efter morgonmål. Ser man där... Jag fortsatte mina försök att skicka laguppställningsbladen för lördagens match till Ordförande, men precis som natten innan då jag hållit på en tid efter semifinalens slut ville det inte gå att bifoga bilaga. Precis då jag löst det, men inte hunnit skicka kom Julia för att skriva kontraktet. Där i mitt kök skrev hon på och vi diskuterade lite detaljer kring dels hennes spelande, dels hennes jobb i IFFK och hur detta anknyter till organisationen Åland United. Precis då ringde Ordförande och meddelade att han nu åkt hem och inte kommer att kunna printa ut de 400 programbladen jag då inte kommit att skicka före han åkte. Min vana trogen sade jag "jag fixar". I det samma kom jag på att jag utsett mig till koordinator för att spelaren vars hus brann upp skulle få en ny lägenhet och sms hade det kommit minsann. Det finns många att tacka. Harry, Gerd, Erica, Peter, säkert Bosse också, han brukar på något sätt höra till dem man behöver tacka. Den här gången går dock guldmedaljen till Lillemor, som trots mina sena vidarebefordringar lyckades få till att vår spelare nu har en ny lägenhet och vad jag förstod blev det inte ens dyrare än det hade varit förut. Tack Lillemor. Spelaren menade att hon känner sig älskad och respekterad, vilket ju är bästa betyg till hela frivilliga hjälpkåren!
Nu behövde Julias kontrakt scannas och skickas dels till Linnéa, dels till FBF tillsammans med hennes passbild så de kan ansöka om internationell transfer och Linnéa sedan senare ombesörja licensiering och registrering. Aj jo, försäkringen hade vi ombesörjt i Kristians frånvaro så med Linnéas styrning kom Julia åt att få den fixad, hoppas vi alla... Någon scanner är ju inte så lätt att finna då. I min skola är den som sagt på sommarlov, eller systemet kring den och Landshövdingen hade alltså åkt, hänvisande till sin fru, som vi män alltid gör då vi inte vill diskutera. Den enklaste lösningen blev då MIN fru. Fru Kickan var snäll och scannade in kontraktet och skickade det till min e postadress. Just då, där på Fru Kickans jobb stod Edit och sade att hon nog är rätt hungrig. Det hade typ varit lunchdags för en stund sedan.
Det här hade väl varit nåt att bita i. För oss är det hårt tuggmotstånd på lördag
Eftersom jag "verkade så stressad" erbjöd sig Fru Kickan att bjuda Edit på lunch i stan i samband med att hon själv äter lunch. Sedan skulle Edit skickas hem med Gurkan, som slutade jobba tidigt denna eftermiddag, berättades det. Jag körde hem, skickade behövlig e post, skrev artiklarna jag beordrats ansvara för och kom att få ringa lite fler samtal än det var tänkt. Jag har bland annat lärt mig att Brommapojkarnas Damansvarige inte svarar i telefon, att Nice Futis verksamhetsledare har gift sig och är i Paris, samt att deras lagledare också är vice ordförande, men säger sig "inte veta nånting".
Sakteligen tyckte jag att det vore på sin plats att kolla upp Edits position i världen. Den visade sig vara i Gurkans bil på andra sidan stan. Då tog jag mig för att åka till skolan för att se om något av programbladskopieringen kunde göras där. 1 och en halv timme kämpade jag med sladdar, maskiner och element, samt umgicks med städpersonalen som faktiskt jobbar där ännu. Duktiga är de, vilket jag även sade till dem. Inget printande blev det och till min räddning kom nu Yngve på Mariehamns Tryckeri som tyckte att en så där några hundra kopior kan han väl ta. Nu vet jag ju inte om det kostar eller ej, men Yngve är i varje fall en god man. Även Linnéa försökte jag ringa massvis med gånger, men hennes svar har via sms meddelat att Julia kommer att ha nummer 23 och nästa spelare vi värvar måste bära Sue Ellens tröja.... Det var i och för sig inte den informationen jag hade tänkt be henne om, men jag är självfallet även tacksam för detta.
Sen tyckte ju Fru Kickan att jag kunde handla också, nu då hon ska få semester och vi ska ha gäster. Hon hade skickat en shoppinglista med sms, som jag tyvärr raderade då jag läste om Lillemors hushyror och Anders bekräftelser om att han ordnat läkarträff med en spelare jag lite bett honom se till. Därmed fick Fru Kickan skicka en ny lista och... Ja, det stod inget om Mellanöl på den så jag lite improviserade kan jag erkänna. Var Edit var då har jag ingen aning om. Jag är en värdelös förälder... Linda torde vara på jobb, precis som Emilia och Rufus mest lägger ut frågesporter på Facebook... Jag, jag bara finns på fel ställe hela tiden.
Ibland springer alla inte åt samma håll...
Hemma med diverse plastkassar var vår kök fyllt med folk. Grannens barn, 2 dem, våra gäster Patti och hennes son Benu, som presenterade sig som Muskelimax och så Edit och Fru Kickan. Nu, då jag sitter här och skriver för att vara ännu mer oduglig hör jag att även Pärla och Gurkan har anlänt. Träningen i Bengtsböle är snart slut, så dit blir det ingen idé att åka och att gå på Europa League fotboll på WHA blir ej heller eftersom jag helt enkelt inte har råd.
I kväll väntar jag mig en lång och mördande tillställning då Tyskland vinner efter förlängning eller straffar. Precis som i går har jag mer än gärna fel! Med tanke på att den där lunchen uteblev för mig finns det även en liten känsla av att ett dött djur av något slag vore mums att gnaga på...
Kommentarer
Trackback
