Perspektiv med eller utan helhet

Världen är så fullständigt komplex, utan att vara fullkomlig. Överallt finns det människor som lever i just sin egen verklighet. Så klart är just den verkligheten den relevanta för just den människan. Det fantastiska är att vi faktiskt lever och går vidare då jorden kryllar av så här olika verklighetsuppfattningar. Och för att sen problematisera allt, vad är verklighet?
 
Våran egen svenska ålandsrasist (han vill kalla sig rasist) Lampinen skriver i tidningen och kallar ickerasister för en "nyreligiös grupp", vilket så klart kommer att få Mr Ickerasist/socialist/politiskt korrekt på ett fullständigt icke korrekt vis Igge Holmberg att spruta eld. Väntar med spänning på fortsättningen. Underhållning på riktigt hög nivå i den åländska lokalpressen.
 
På samma sätt är det med allt. Under bröllopet i helgen träffade jag en dam som var övertygad om att hennes dotters högstadietid, för många år sedan, i min skola hade begränsats av klassföreståndaren, han där Friman. Det hjälpte inte att flickan, numera kvinnan, själv förklarade att Friman var rektor och därmed inte klassföreståndare och alltså var helt oskyldig till det modern anklagade honom för... Nej, det var som hon sade! Och så är det ju förstås för henne.
 
Här i huset blir det dramatik på hög nivå om Edit tappat Puppe och Snuppe, samt stor glädje som i dag då Bamse kommit med posten. Fru Kickan blir själaglad om det finns sopor att rada upp och om någon sedan fört ut dem då hon sagt till. Dotter Linda har stora hjärtekval av att lämna USA, Craig har tappat sitt bankkort och jag sitter här som mottagare av all denna information och ska forma min egen verklighet utifrån denna, samt blanda den med kognitiv uppfattning om hur jag tror världen är. Till exempel, hur ska vi försvara mot Ilves? Jag vet hur jag vill att vi gör, men utan bekräftelse från högre ort kan jag inte träna det med laget. Dagen är lång och vi ser vart vi hamnar.
 
Inte minst fotboll är ju väldigt olika för olika människor beroende på varifrån man kommer och hur man är van att se verkligheten. I Brasilien är detta fotboll för flickor som den är:
Roligt att de får hålla på, om ingen bara ser förstås
 
För andra människor är fotboll det här:
Utan tifo ingen fotboll. Klubben finns till för sina fans!
 
Vi får alltså inse att "dumma frågor" vi får av olika slag, som varför vi bara har 16 spelare i truppen, eller varför jag inte tar familjen med till Kanarieöarna på vintern osv, de bottnar i begränsad kunskap. Alla ser sin egen verklighet och den som kan se världen ur flere perspektiv, den är...Trött!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0