Jag är Charlie, bara det är Darwin, inte Hughes
Observera. Detta inlägg handlar om kränkthet och risken att någon blir kränkt är överhängande. Jag är nämligen ganska road av den aktuella debatten och sättet att föra den.
Vi minns alla den fasansfulla terrorattacken mot Charlie Hebdos redaktion i Paris för inte så länge sedan. "Jag är Charlie" skanderades det och man demonstrerade med pennor i högsta hugg för tryckfriheten. Allt väl med detta. Saken är dock den att det i vårt samhälle finns en viss patent på vad som är rätt åsiktsfrihet och vad som är fel.
Precis som i 1930 talets Europa polariseras vårt samhälle i mer militanta och radikala grupperingar, som ibland tar mer eller mindre fundamentalistiska skepnader. Man är beredd att krossa grupper som vill begränsa folk att tycka som de vill och då inser man inte att man själv gör det samma. Man har bestämt sig för vad som är rätt och då är allt annat fel. Okej, detta kallas ideologi och är väl i sin primitivitet helt okej. Man har en grund att stå på och kan rättfärdiga sina egna tankar mot de doktriner som bygger upp den sanning man står för. För att ytterligare stärka sin egen tro, som man inte kallar tro utan kunskap, använder man de i sitt tycke felaktiga ideologiernas doktriner och motbevisar eller helt enkelt förlöjligar dessa samt rättfärdigar detta beteende med att de andra ju har gjort så mycket illa att det är dags att sanningens ljus slår ner deras förtryckande felaktigheter.
I mina egna ögon finns det två ideologier som är fel! Dessa är Nationalsocialism och Stalinistisk kommunism. Bägge är fel, punkt slut! Se finns det ju töntiga varianter som Satanism, extremfeminism, kreationism och allt möjligt. Med töntigt menar jag verklighetsfrämmande, trots att även de grupperna så klart har i sina ögon giltiga argument att ta till. Då det gäller Nazism och Stalinism diskuterar jag inte, där går min gräns. De övriga ser jag dock ligga inom gränsen för yttrandefriheten och behöver bemötas för att själv stå för just denna.
Detta är en klassisk bild som används för att förlöjliga vita män, som anses behärska världen. Om man ifrågasätter bilden, samt undrar om den är till för att skapa större eller mindre förståelse för den feministiska rörelsen möts man ofta med sarkastiska och ännu mer förlöjligande uttalanden om hur man bevisar hur kränkt man är genom att ifrågasätta behovet att kränka sådana som kränker. Själv tycker jag detta enbart är töntigt och skapar sprickor istället för enar människor i den gemensamma strävan mot jämlikhet mellan könen så många eftersträvar. Själv är jag feminist och försöker leva enligt tanken att vi alla är jämlika i syfte att uppnå jämställdhet.
Eftersom vi ska rikta vår kritik mot människor kommer här en bild på en av de åsiktspoliser som offentligt själv uttrycker sin frustration med att utsättas för åsiktspoliser. Det vill säga om man inte håller med om att religion är skadligt och att det finns ett behov att fundera vilket exempel man själv är för det man representerar, att det är alla andras fel om man blir missförstådd och så vidare. Jag håller i mycket med vad den här killen står för, men jag uppfattar honom som väldigt populistisk och därmed rätt svår att ta på allvar, tyvärr för han står vad jag förstår för mycket kloka saker. Han har gjort misstaget att gå in och bete sig på just det sätt som han anklagar sina meningsmotståndare att bete sig. Han motiverar det med att han står för det goda och rätta. Det gör han säkert, men precis som med radikalfeminismexemplet skapar det bara felaktiga resultat. De som gärna skulle lyssna och följa vänds istället emot, eller förblir likgiltiga för att de anser det vara töntigt.
Ska jag vara ärlig så måste jag säga att många av de invandrarkritiska insändarna som publicerats i lokala tidningar denna försommar har varit betydligt trovärdigare till sin retorik än de till synes aggressiva och raljerande som toleranssidan kontrat med. Detta är synd eftersom jag är för jämlikhet och solidaritet. Bara genom att vara arg och radikal vinner man ingenting. Det finns en orsak till att Sverigedemokraterna och för all del Sannfinländarna har så stort understöd. Det är nog inte töntarna med nazistkoppling, utan de väldigt jordnära argument partiens hjärnor (typ Åkesson, Soini etc) presterar. Förlöjligandets skede är över, man förlorar bara i dag med sådant!
Nu undrar de läsare som kommit så här långt, var är fotbollen i denna text?
Jaa, här:
Detta är Charles Hughes
Hughes är skaparen av långa bollar på Bengt-fotbollen. Han stod mer eller mindre ensam för doktrinerna om vad som är bra fotboll som undervisades i engelsk tränarutbildning under flere årtionden. I dag är Hughes läror hopplöst föråldrade och det är synd och skam att tycka att något alls han sade var bra. En fundamentalism mot Hughes läror har uppstått och om man, som jag, kan tycka att vissa delar faktiskt är okej, då behandlas man som en paria. Eftersom det är fel!!!
Kommentarer
Trackback
