enligtvirta

Så här fångade Johan Orre mina olika roller på bild i våras

 

Detta för oss osökt in på själva idén med undervisning, eller coaching som vi brukar kalla det inom idrotten. Själv ser jag ingen större skillnad mellan de tu. Den väldigt respekterade baskettränaren och fisolof.. förlåt, filosofen Henrik Dettmann har uttryckt det hela så här: ""Det svåraste för en tränare är att släppa kontrollen, för alla tränare är kontrollfreaks. Man vågar göra det bara om man har en klar vision om vad man vill få gjort. Annars blir allt slumpmässigt."

Jo, Dettmann har rätt. Den lärare eller tränare som vet vad han/hon är ute efter kan ta ett steg bakåt, låta livet passera och sedan styra det rätt med egna metoder och egen tidtabell. Frågan är hur vi styr det rätt. Okej, då återkommer vi till Dettmanns tankar om vision. Man måste veta vad man vill att eleverna/spelarna ska kunna för att kunna utvärdera vilka detaljer man behöver förmedla och genom att känna individerna och gruppen kan man ta till rätt metod. Låter enkelt va?

 

Det lär ha sagts på en tränarutbildning någonstans att alla barn lär sig äta, bara men ser till att de får mat. Jag håller med så långt att det är omöjligt att lära sig äta om man inte har något att äta, det slutar ju med att man dör. Hur de sen äter, det blir ju lite olika det. Vill vi att barnen ska kunna äta på restaurang, eller till och med på någon slags bjudning vid tillfälle är det inte fel att introducera någon slags bordsskick även. Genom att visa hur man håller gaffel och kniv, samt hur man dricker mjölk utan att den rinner längs hela ansiktet ger vi barnen möjligheter att träna, så de klarar sig i situationer som sedan kräver sådant av dem.

 

Det samma gäller i högsta grad även skolundervisning och coaching. Inte kan vi tro att eleverna lär sig Platons tankar om man inte berättar för dem vem Platon var och vad karln sade. Inte kan vi vänta oss att spelarna kan välja rätt uppspel baserat på press och det egna lagets rörelser, samt ytor som uppstått genom motståndarlagets rörelser om vi inte visar dem och ger förslag. Det är sedan alltid människan själv som gör sina val, men hon måste kunna stå för dem. Har hon inte fått redskap, som baskunskap, teknik och en till mognaden anpassad modell för förståelse, då blir det bara, som Dettmann säger, slumpmässigt.

 

Vi kan inte tro att det som man brukar kalla "att leda hästen till vattnet så den själv kan välja att dricka" innebär att vi bara slänger fram en bok, eller en boll och säger "läs" eller "spela". Vi måste skapa situationer som tvingar hästen att ta lite slurkar så den vet vad det är den dricker av. Snart kanske den själv går till vattnet och dricker sig otörstig. Andra hästar kanske inte fattar och måste fortsättningsvis hjälpas, kanske av ledarhästen men med ansvaret hos oss. Hästen måste i vilket fall som helst veta var vattnet finns och ha en uppfattning om hur den kommer åt det. sen kan den själv välja om den vill dricka eller inte. Inga sjuåringar att bestämma vad de vill lära sig i dag, eller om man får använda händerna i spelet för att det är roligare då tack. Visa dem världen och hjälp dem att bemästra den!

 

Den stora filosofiska frågan är bara hur man vill att den världen man visar ska vara. Det bestämmer du som fisolof, lärare och/eller tränare!