Förnedrande skitkväll
Hör du till dem som trott att din Pappa är en superhjälte? Pappa jobbar mycket, men han är viktig för människor, världen, universum whatever... Pappa är mycket hemma och vet precis vad som är bra för oss. Pappa är bäst. Min Pappa är starkare än din Pappa etc etc. Jag har ofta tänkt på de stackars barnen vars pappor i själva verket är töntar och riktiga klåpare. Barnens illusioner kommer någon gång att krossas, det är fråga om hur tidigt och hur mycket.
Mina barn har väl aldrig avgudat mig på det sättet. De vet nog att jag sägs vara en hyfsad lärare och att jag dessutom är tränare i ett av Finlands framgångsrikaste fotbollslag. Jag vet inte om de är stolta, men de lever nog i en tro att deras Pappa jobbar hårt och är hyfsat duktig på det han gör. I dag, om inte före blev det dock så klart och tydligt att jag inte alls är bra. Jag är en gående katastrof! En bottennotering som fotbollstränare inträffade i Bengtsböle. Jag lovar att det där med att jag är en okej lärare också är skitprat. Ungarna är rädda för mig, jo. Det för att jag är stor och bullrig och använder mig av härskartaktiker och trycker ner dem i kärret. Ingen lär sig egentligen något alls.
Fråga honom här. Han vet!
Allt började i morse, då vi mitt i allt skulle räkna upp namn på spelare i laget i bilen på väg hem från morgonträningen. Huvudtränaren skrev ner namnen vi sade. Plötsligt framkom det att vi hade valt lag för kvällen, Craig och jag. Målvakter kunde vi inte välja eftersom bara Khym skulle träna på kvällen och Craig var ju given i "hans lag" sades det. Jaså... Nu skulle vi alltså coacha lagen vi "valt" på kvällen...
Nå jo. Ingen fara på det sättet, man har ju varit med. Vi vet alla att om ett lag spelar uselt är det tränarens fel. Nu var det så att mitt oranga lag inte spelade uselt, men mina råd var däremot helt värdelösa! Jag menar, det måste ju vara helt katastrofcoaching om vi låter motståndaren gång på gång spela in framför våra backar och sedan göra instick som totalt blottar vårt mål. Det är totalt värdelös coaching som gör att lagets defensiva omställningar sker så långsamt att man hinner se vad som ska hända innan chansen ens uppstår. Helt idioti av tränaren då vi slår bort passningar mitt på planen då vi just ställt om till anfall. Värdelös tränarinsats. Jag vill inte gå in på slutsiffrorna, men de var 20-6. I vanliga fall hade jag varit jätteglad åt 6 mål framåt... Å andra sidan kan en liten divisionsoperation ge oss siffrorna 4-1 i baken, vilka inte de heller riktigt är en tränares dröm.
Ni ser hur äckligt glad han till höger kan vara då han får till det. I dag var han så överlägset glad på hemvägen att han till all lycka slog axeln mot min bildörr på slutet. Rätt åt honom, eller egentligen synd på en så mycket bättre tränare!
Sen hemma skulle jag till butiken och hittade så klart inte vaniljvisppulver. Dock kom jag ut till Linda med yoghurt som hon behöver till simskolan då hon är sjuk! Vissa i familjen har karaktär i alla fall. Hemma ville Edit ha hjälp med sitt Lego, men avfärdade mig med förklaringen att "Mamma förstår bättre". Bastu skulle det bli och där började jag må illa efter fyra minuter... Vågar jag mig ens på en mellanöl, eller kommer den att rinna ut genom näsan? Värdelös, det är mina barns Pappa. Och inte tjänar han ens pengar så det räcker.
Ny dag i morgon är jag rädd!
Kommentarer
Trackback
