Det värsta jag sett
Jag har sett mycket. Både fotboll och sådant som inte är fotboll har jag sett. Jag har ändå aldrig någonsin sett något sådant som i natt. Först får både England och Japan varsin enkel straff. Myten om att damer inte filmar eller spelar med tjuvnyp och cyniskt professionellt kan vi glömma, om nu någon ännu tror på den. Houghton lade sig nästan lika klumpigt som Fred i den första Herr VM matchen i fjol och precis som då var där japaner på planen och precis som då blev det straffspark. 1-1 i halvtid och Mark Sampson hade världsläge att nå final med sina Lejoninnor med ett utpräglat engelskt spel. Inget flyt alls i uppspelen. Långa bollar mot först Jodie Taylor, sen mot Ellen White då bytet hade skett. Andra halvlek bjöd på tonvis med engelska målchanser trots 60-40 bollinnehav för japanskorna. Toni Duggan sköt i ribban, Claire Rafferty fick ett inlägg att träffa ribban, Jill Scott nickade just utanför, Ellen White tvingade målvakten till en jätteräddning. Ändå var det 1-1 vid 90 minuter och jag satt och hoppades på ett mål i förlängningen så England skulle slippa straffar, för som vi vet förlorar England alltid då. Sen kom det. En japansk kontring, Laura Bassett jagar mot eget mål och glider i vägen för bollen som spelats in braför anfallaren och bakom backlinjen. I 92a minuten i VM semifinalen flyger Bassetts rensning i eget måls ribba och studsar in over linjen innan Steph Houghton hinner rensa. Ridå, Japan är igen i final och kommer där att slaktas av USA. Laura Bassett är de ensammaste kvinnan i hela världen. Jo, jag vet att hon inte är det, men så kände hon sig garanterat där hon låg och förstod vad hon hade gjort.
Allt gott önskar jag nu Laura Bassett. Ha en skön semester och ge sedan gärnet för Notts County i FA cupfinalen på Wembley den 1 augusti mot Chelsea
En annan semifinal spelas i dag på Jersey klockan 15.00 Östeuropeisk tid. Ett i Öspelssammanhang klassiskt möte på damsidan möter Åland Isle of Man. Manx, som de kallar sig har utvecklats från ett gärdsgårdslag 2001, då Åland piskade dem med 13-0 till ett hårt kämpande lag som vill vinna Öspelen. 2007 möttes öarna på Rhodos just i semifinal. Det mötet blev klassiskt, så Manx kapten blev utvisad redan före avspark efter att ha kastat kläder i ansiktet på Mimmi Holmberg inne i domarrummet. Den heta tillställningen, både fysiskt och psykiskt vann vi, om jag inte minns fel, med 2-0. 2011 möttes Åland och Isle of man i finalen, med åländsk seger som följd. Stolta och starka traditioner på bägge håll. Synd att man inte kan vara där och titta. I den andra semifinalen möts ÅU bekantingen (2012) Jodie Botterills Jersey och Gotland.
Jag skulle gärna ha infogat lite bilder från tidigare möten mellan Ålands och IoM, men då det nu är ohyggligt bråttom här hemma går det inte för sig. Jag har kommit hem från en morgonträning i bastuförhållanden och möttes av en fru som meddelade att hon inte hinner med att ajg måste sitta och äta frukost i evigheter för vi har bråttom och massor med saker måste hända NU. Vad ska hända då? Vet inte, men vi ska till stranden tydligen... Snart är det höst, skönt!
Kommentarer
Trackback
