Nu e de stress igen..

..och därför blir dessa texter duktigt forcerade. Sista veckorna i skolan innebär korrigeringar, vitsordsgivning, möten, möten specialarrangemang, föräldramöten, lägerskolor, arbetsgrupper... och hela tiden återkommande "vanliga lektioner" som bara ska hållas, för hela tiden väller det in nya ungar som ju är schemalagda och förväntar sig valuta för sina föräldrars skattepengar.

ÅU leder Ligan (som jag väl nämnt nån gång:-)) och även det kräver sin man att bemästra. Varje träning och tiden mellan samlingarna går ju ut på att jobba för laget på det ena eller andra sättet. I kväll ska jag ha hand om spelarna som inte startade i lördags. Ca 1 h tempoträning ska jag köra med dem, medan övriga kör återhämtning och styrka.. Sen lär det bli nån gemensam bollövning på slutet..

Barnen mina har jag i dag, eftersom det är måndag. Direkt efter jobbet tar jag Rufus med och åker till simhallen. Därefter måste vi få nåt i oss och sen får han hjälpa mig på träningen. En 7 åring kan kanske göra nytta, vad vet jag... Direkt då vi är färdiga i Lemland ska systrarna hans hämtas, först den ena och via kvällsmål hos oss på Styrmansgatan ska storasyster tävlingssimmare avhämtas och transporteras hem. Halv tio torde jag vaa hemma hos Sassa och då borde skolarbetet ta vid igen... Risken att jag bara inte orkar hålla kvaliteten där är överhängande, men man är ju proffs och vi lärde oss i går vad Ensio Pellikka (helt korrekt) tycker om sådana. De ska vara BRA!

För mig gäller det att vara BRA i skolan, som tränare, som pappa och även som privatperson hemma... För det mesta funkar det bra, men dessa närmaste veckor kommer att ta på krafterna... All medgång till trots. Då hoppas man bara att alla omkring en ska ha förståelse... Men det har få... Den enda som rimligen kan förväntas förstå är Sassa, men om det alltid blir hon som ska göra det är det inte heller bra... Nå voj voj. Kunde nästan se ut som om man tycker synd om sig själv. Det gör jag inte! Jag har ett rikt och varierande liv med många som behöver mig. Då ska man vara stolt och lycklig! Det är jag nog ! Det är dock blåsigt på toppen... Det ska jag själv och mitt lag minnas i studer som detta...

Hon i grönt är Uwak från KMF. Här i ett annat sammanhang...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0