Vad, när och varför?
Nu tänkte jag återkomma till ett av mina käraste och mest allmänt hatade ämnen. I början av detta millennium togs diskussionen om vad unga spelare skall lära sig och när upp på bordet här på fredens öar. Då gällde det så klart, som alltid och som den svenska tränarutbildningen väldigt starkt betonar, bollteknik. Bollteknik i alla former. I Finland hade man hårddragit det hela och de allt mer utvecklade tekniktävlingarna (som jag tycker är BRA så som grenarna i dag är utformade) fylldes på med rena cirkusnummer som gjort att Finland i dag förfogar över några av världens mest bollskickliga spelare, så länge ingen bara försöker ta bollen av dem.
Då kommer vi in på taktik. Spelarfokuserad- lagdelsfokuserad och slutligen lagtaktik i olika former och delmoment. Det var här debatten fördes. Om någon nu tror att den retat sig på saker jag sagt och säger, kan jag berätta att detta inte är något alls mot de korståg som fördes åren 2001-2004. Då gällde det vilken typs fotboll man skulle lära spelarna att spela. Och ännu mer, vem skulle få bestämma detta?
Detta är Västra Finlands regionlag under regionturneringen 2008.
I FBFs verksamhet har vi en klar modell, åtminstone på flicksidan. Flicklandslagen har en spelstil (och ofta till och med en grundmodell för spelsätt) som anges tydligt med krav för spelarna i olika positioner och hur man vill att anfalls och försvarsspelet i praktiken ska köras. I regionlaget förväntas vi förbereda spelarna för detta och även samla upp de rätta spelartyperna för det spel landslaget önskar. (HÄR skriker redan många- men jag kan intyga att vi i första hand är ute efter de mest potentiella internationella spelarna överlag. Sen lär vi dem spela som landslaget vill ha det).
Vi, i vår tur önskar att distriktslagen, på Åland alltså Förbundslaget, förmedlar grunderna i det som vi kommer att lära ut på regionnivån. Därför är vi väldigt glada då distriktstränarna engagerar siog och deltar i våra samlingar då de arrangeras lokalt (Åbos och Satakundas distriktstränare brukar dyka upp och ibland även komma med på planen då vi samlas där i trakterna).
ÅFF F89 i Pohjola Cup. Laget spelade helt ok fotboll, men läckte bakåt till en följd av tränarens lite orutinerade optimism. Följande år gick det bättre. 4 spelare kom dock med i Västra Finlands turneringslag och två har gjort landskamper. 6 st har spelat ligamatcher med Åland United.
Mitt dilemma på den tiden då det slogs i kabinetten låg just på distriktsnivå och gällde såväl flickor som pojkar. Hur lära ut ett spelsätt, som skall motiveras med att hjälpa spelarna lära sig modern fotboll ur internationell synvinkel om de i sina hem (klubblag) serveras helt andra grunder? OBS! Dessa grunder behöver inte vara fel, men de hjälper inte spelaren framåt i den riktning vi tror hon behöver om hon vill spela högre upp i serierna i framtiden.
På den tiden gällde det faktiskt ofta så banala saker som zonspel och rak backlinje kontra markeringsspel och sweeper, eller libero som vi felaktigt ofta kallar den där sista ankarspelaren under backlinjen. Klubbtränarna, som ju har huvudansvaret för spelares utveckling hävdade i sten att de minsann själva bestämmer hur deras lag spelar. Så sant så sant... Detta vill jag inte ta ifrån någon. Men det jag ville och VILL är att vi funderar varför vi lär spelare olika saker. Är det för att vinna nästa match, eller för att spelaren skall kunna spela modern fotboll i lag på hög nivå då hon är stor? Eller kanske bägge?
Kommer vi fram till att vi vill uveckla spelare i första hand, vilket jag hoppas. Vilka förebilder skall vi då ha? En sådan är ju rimligtvis FBF modellen, som ju i sin tur syftar på att utbilda spelare för A-landslaget. En annan naturlig förebild är ju klubbens A-lag. På Åland vore det ju tänkbart att stava det hela Åland United. Då jag själv är aktiv inom såväl Åland United och FBF kan jag så klart se skillnader mellan spelsätten och vissa poängteringar. Detta är ju helt naturligt eftersom ÅU är ett representationslag för damer , medan FBF sysslar med utbildning av flickspelare. Dessutom kommer vi aldrig ifrån att varje tränare alltid sätter sin egen prägel på det lag han eller hon tränar... Grunden är dock väldigt lika. Jag tror att en spelare med FBF utbildning rätt lätt kan ta till sig ÅU direktiv och tvärtom. Därför är det bara en fråga om struktur. Vem ska ge budskapet, till vem och när?
Som regiontränare hoppas jag att ÅFF skulle ta stor del av denna bit. På pojksidan har ju IFK Mariehamn en rätt klar utbildningsmodell åtminstone till pappers. Flicksidan följer ju samma modell, men jag kan inte säga hur uttalat det är upp i damlagen. (Antagligen helt ok). Spelare från de övriga föreningarna hamnar då lite på mellis. Enda sättet för dem att få utbildning i modern fotboll, förutsatt att IFK funkar är således att gå till IFK. Om inte ÅFF är aktiva. På damsidan är ju som sagt även Åland United en riktlinje. Kan vi i vår förening förankra våra tankar om hur vi ska spela fotboll till alla flicklag på holmen (samt de två andra damlagen). Då vinner även ÅFF och FBF på det hela.
Det är så olika ibland bara då man byter dräkt. Jenny i IFK och Erri i ÅFF för ett antal år sedan.
Som avslutning bara! Snälla JIK/IFFK. Kör med rak backlinje säsongen 2009! Snälla ÅFF förbundstränare, säg det till dem!
Tack!
Lär Emelie zonspel!!! Det har hon nytta av var hon än kommer att spela!
Då kommer vi in på taktik. Spelarfokuserad- lagdelsfokuserad och slutligen lagtaktik i olika former och delmoment. Det var här debatten fördes. Om någon nu tror att den retat sig på saker jag sagt och säger, kan jag berätta att detta inte är något alls mot de korståg som fördes åren 2001-2004. Då gällde det vilken typs fotboll man skulle lära spelarna att spela. Och ännu mer, vem skulle få bestämma detta?
Detta är Västra Finlands regionlag under regionturneringen 2008.
I FBFs verksamhet har vi en klar modell, åtminstone på flicksidan. Flicklandslagen har en spelstil (och ofta till och med en grundmodell för spelsätt) som anges tydligt med krav för spelarna i olika positioner och hur man vill att anfalls och försvarsspelet i praktiken ska köras. I regionlaget förväntas vi förbereda spelarna för detta och även samla upp de rätta spelartyperna för det spel landslaget önskar. (HÄR skriker redan många- men jag kan intyga att vi i första hand är ute efter de mest potentiella internationella spelarna överlag. Sen lär vi dem spela som landslaget vill ha det).
Vi, i vår tur önskar att distriktslagen, på Åland alltså Förbundslaget, förmedlar grunderna i det som vi kommer att lära ut på regionnivån. Därför är vi väldigt glada då distriktstränarna engagerar siog och deltar i våra samlingar då de arrangeras lokalt (Åbos och Satakundas distriktstränare brukar dyka upp och ibland även komma med på planen då vi samlas där i trakterna).
ÅFF F89 i Pohjola Cup. Laget spelade helt ok fotboll, men läckte bakåt till en följd av tränarens lite orutinerade optimism. Följande år gick det bättre. 4 spelare kom dock med i Västra Finlands turneringslag och två har gjort landskamper. 6 st har spelat ligamatcher med Åland United.
Mitt dilemma på den tiden då det slogs i kabinetten låg just på distriktsnivå och gällde såväl flickor som pojkar. Hur lära ut ett spelsätt, som skall motiveras med att hjälpa spelarna lära sig modern fotboll ur internationell synvinkel om de i sina hem (klubblag) serveras helt andra grunder? OBS! Dessa grunder behöver inte vara fel, men de hjälper inte spelaren framåt i den riktning vi tror hon behöver om hon vill spela högre upp i serierna i framtiden.
På den tiden gällde det faktiskt ofta så banala saker som zonspel och rak backlinje kontra markeringsspel och sweeper, eller libero som vi felaktigt ofta kallar den där sista ankarspelaren under backlinjen. Klubbtränarna, som ju har huvudansvaret för spelares utveckling hävdade i sten att de minsann själva bestämmer hur deras lag spelar. Så sant så sant... Detta vill jag inte ta ifrån någon. Men det jag ville och VILL är att vi funderar varför vi lär spelare olika saker. Är det för att vinna nästa match, eller för att spelaren skall kunna spela modern fotboll i lag på hög nivå då hon är stor? Eller kanske bägge?
Kommer vi fram till att vi vill uveckla spelare i första hand, vilket jag hoppas. Vilka förebilder skall vi då ha? En sådan är ju rimligtvis FBF modellen, som ju i sin tur syftar på att utbilda spelare för A-landslaget. En annan naturlig förebild är ju klubbens A-lag. På Åland vore det ju tänkbart att stava det hela Åland United. Då jag själv är aktiv inom såväl Åland United och FBF kan jag så klart se skillnader mellan spelsätten och vissa poängteringar. Detta är ju helt naturligt eftersom ÅU är ett representationslag för damer , medan FBF sysslar med utbildning av flickspelare. Dessutom kommer vi aldrig ifrån att varje tränare alltid sätter sin egen prägel på det lag han eller hon tränar... Grunden är dock väldigt lika. Jag tror att en spelare med FBF utbildning rätt lätt kan ta till sig ÅU direktiv och tvärtom. Därför är det bara en fråga om struktur. Vem ska ge budskapet, till vem och när?
Som regiontränare hoppas jag att ÅFF skulle ta stor del av denna bit. På pojksidan har ju IFK Mariehamn en rätt klar utbildningsmodell åtminstone till pappers. Flicksidan följer ju samma modell, men jag kan inte säga hur uttalat det är upp i damlagen. (Antagligen helt ok). Spelare från de övriga föreningarna hamnar då lite på mellis. Enda sättet för dem att få utbildning i modern fotboll, förutsatt att IFK funkar är således att gå till IFK. Om inte ÅFF är aktiva. På damsidan är ju som sagt även Åland United en riktlinje. Kan vi i vår förening förankra våra tankar om hur vi ska spela fotboll till alla flicklag på holmen (samt de två andra damlagen). Då vinner även ÅFF och FBF på det hela.
Det är så olika ibland bara då man byter dräkt. Jenny i IFK och Erri i ÅFF för ett antal år sedan.
Som avslutning bara! Snälla JIK/IFFK. Kör med rak backlinje säsongen 2009! Snälla ÅFF förbundstränare, säg det till dem!
Tack!
Lär Emelie zonspel!!! Det har hon nytta av var hon än kommer att spela!
Kommentarer
Trackback
