Så blev 2012 enligt mig år 2002
Den kanske "roligaste" av de här gamla texterna jag pinar er med är den sista i IFK krönikeserien. Där fabulerar jag fritt någon gång i oktober 2002 (hemma som vårdledig med min son by the way) och fantiserar hur allt kommer att vara om 10 år. Nu lever vi 6 år efter detta framtidsår och kan konstatera att allt inte blev som jag trodde. En hel del blev faktiskt mycket bättre inte sant?
Åland United i sig var något jag inte ens kunde fantisera fram år 2002. Här står 2012 års upplaga och tackar rekordpubliken som fyllde WHA i sista matchen för stödet som ledde fram till silver och klubbens då tredje nationella medalj om vi inte räknar med ligacupsilvret år 2010.
Här följer texten, som vad jag minns väckte en del hånskratt, men också en del pinsam tystnad:
"En kategorisering av standarden
I dagsläget, hösten 2002, spelas det seniorfotboll på två nivåer på Åland! Enligt
FBF:s nyutkomna ungdomsverksamhetslinje graderar man upp fotbollsutövandet i tre kategorier: elitfotboll (dam- och herrligan, samt delvis herrarnas Etta), tävlingsfotboll (Damettan, delvis
herrarnas Etta samt Herrtvåan) och motionsfotboll (allt under det).
Således spelas alltså ingen, enligt nationell måttstock, elitfotboll inom de
åländska föreningarna.
I dagsläget, hösten 2002, spelas det seniorfotboll på två nivåer på Åland! Enligt
FBF:s nyutkomna ungdomsverksamhetslinje graderar man upp fotbollsutövandet i tre kategorier: elitfotboll (dam- och herrligan, samt delvis herrarnas Etta), tävlingsfotboll (Damettan, delvis
herrarnas Etta samt Herrtvåan) och motionsfotboll (allt under det).
Således spelas alltså ingen, enligt nationell måttstock, elitfotboll inom de
åländska föreningarna.
För tävlingsfotbollen svarar IFK Mariehamns herrlag, samt LIF och IFFK på damsidan.
Alla andra åländska lag, både på senior- och ungdomsnivå, bedriver alltså (sug
på den) MOTIONSFOTBOLL!
Fotboll är ett spel för alla - The people's game! Givetvis ligger tonvikten för
de allra flesta just på motion och hobbyverksamhet. Våra elitförmågor söker sig
naturligt utanför Åland, till regioner där elitsatsning är möjlig. Kan vi
någonsin få till elitfotboll utan att döda bredden?
September 2012
Vi lever slutet av september år 2012. Spännande tider då säsongen börjar komma
in på slutrakan. IFK Mariehamn har chanser att för andra året på raken komma på
kvalplats till Veikkausligan. I fjol var det nära, men MyPas rutinerade Antti
Okkonen släckte, nästan bokstavligen, IP:s elbelysning då han föste in 0-1 i
87:e minuten inför 3 500 åskådare. Denna säsong har IFK spelat starkt i Ettan
och inget talar för att inte självaste Ligan kunde vara möjlig. Eftersom man
föll ur Finländska cupen i augusti har man möjlighet att mobilisera alla
krafter på seriespelet. Även Ålandscupens final är redan spelad, där gick det
till förlängning mot HIK (cupen är förrädisk som ofta förut) men även här fick
en gammal räv - Daniel Blomster äran att avgöra i sin kanske sista cupfinal.
IFK kan nu se fram emot spel i UEFA-Regions Cup dit Ålandscupens segrare,
enligt avtal med Finlands Bollförbund numera är direktkvalificerad.
Även i övrigt ser det ljust ut för de åländska lagen. Sunds IF, som för åtta år
sedan inledde talangsamarbete med IFK och tog initiativet till att samordna FC
Åland skördar nu frukter av sitt ungdomsarbete med att spela i Tvåan för första
gången genom tiderna. Säsongen 2013 kan det eventuellt bli Ålandsderbyn i tvåan
ifall IFFK lyckas slutföra sin serie som serieledare. Även IFFK har dragit stor
nytta av omstruktureringen av FC Åland och har vidareutvecklat sin egen
organisation utan att "behöva" gå in i talangsamarbetet med IFK. Fyra
finströmsfostrade spelare spelar visserligen i IFK, men man har att ta av och
sätter inte målsättningen högre än just Tvåan. HIK, som höll på att skrälla i
cupen, har återvänt till "fädrens spår" och är vid sidan av Jomala IK
den kanske produktivaste landsortsföreningen då det gäller att fostra spelare
via FC Åland till de åländska representationslagen. Inte konstigt att man kan hålla
ett hyggligt division 3-lag vid liv med nästan bara egna produkter.
Jomala IK har nu även de fått till en generation spelare med Jomala IK/ FC
Åland-bakgrund som gör det möjligt att mönstra ett A-lag som håller till i
division 4, med helt hygglig framgång. IF Fram, Eckerö IK och den nygrundade
skärgårdssammanslagningen FC Arkipelag samlar upp de lokala spelarna och deltar
i den åtta lag starka åländska reservlagsserien (division 5 hette den förut).
I Damligan verkar det som om hisslaget IFFK äntligen skulle stanna kvar.
Äntligen får vi kanske se Ålandsderbyn mellan LIF och IFFK igen. Efter att
föreningarna inlett ett samarbete via IFK Mariehamn lyckades man höja nivån och
spelarmängderna så att en separering år 2006 igen blev ett faktum. Numera
konkurrerar de bägge lagen hårt om de främsta damspelarna (de som inte spelar i
Sverige eller i den finländska ligan) och stiger och faller om vart annat
mellan Damligan och ettan. IFK Mariehamn spelar även de detta år i det
finländska seriesystemet, närmast som ett utvecklingslag för LIF. På norra
Åland bildar FC Åland, som spelar i Upplandsserien ett motsvarande u-lag för
IFFK.
Alla andra åländska lag, både på senior- och ungdomsnivå, bedriver alltså (sug
på den) MOTIONSFOTBOLL!
Fotboll är ett spel för alla - The people's game! Givetvis ligger tonvikten för
de allra flesta just på motion och hobbyverksamhet. Våra elitförmågor söker sig
naturligt utanför Åland, till regioner där elitsatsning är möjlig. Kan vi
någonsin få till elitfotboll utan att döda bredden?
September 2012
Vi lever slutet av september år 2012. Spännande tider då säsongen börjar komma
in på slutrakan. IFK Mariehamn har chanser att för andra året på raken komma på
kvalplats till Veikkausligan. I fjol var det nära, men MyPas rutinerade Antti
Okkonen släckte, nästan bokstavligen, IP:s elbelysning då han föste in 0-1 i
87:e minuten inför 3 500 åskådare. Denna säsong har IFK spelat starkt i Ettan
och inget talar för att inte självaste Ligan kunde vara möjlig. Eftersom man
föll ur Finländska cupen i augusti har man möjlighet att mobilisera alla
krafter på seriespelet. Även Ålandscupens final är redan spelad, där gick det
till förlängning mot HIK (cupen är förrädisk som ofta förut) men även här fick
en gammal räv - Daniel Blomster äran att avgöra i sin kanske sista cupfinal.
IFK kan nu se fram emot spel i UEFA-Regions Cup dit Ålandscupens segrare,
enligt avtal med Finlands Bollförbund numera är direktkvalificerad.
Även i övrigt ser det ljust ut för de åländska lagen. Sunds IF, som för åtta år
sedan inledde talangsamarbete med IFK och tog initiativet till att samordna FC
Åland skördar nu frukter av sitt ungdomsarbete med att spela i Tvåan för första
gången genom tiderna. Säsongen 2013 kan det eventuellt bli Ålandsderbyn i tvåan
ifall IFFK lyckas slutföra sin serie som serieledare. Även IFFK har dragit stor
nytta av omstruktureringen av FC Åland och har vidareutvecklat sin egen
organisation utan att "behöva" gå in i talangsamarbetet med IFK. Fyra
finströmsfostrade spelare spelar visserligen i IFK, men man har att ta av och
sätter inte målsättningen högre än just Tvåan. HIK, som höll på att skrälla i
cupen, har återvänt till "fädrens spår" och är vid sidan av Jomala IK
den kanske produktivaste landsortsföreningen då det gäller att fostra spelare
via FC Åland till de åländska representationslagen. Inte konstigt att man kan hålla
ett hyggligt division 3-lag vid liv med nästan bara egna produkter.
Jomala IK har nu även de fått till en generation spelare med Jomala IK/ FC
Åland-bakgrund som gör det möjligt att mönstra ett A-lag som håller till i
division 4, med helt hygglig framgång. IF Fram, Eckerö IK och den nygrundade
skärgårdssammanslagningen FC Arkipelag samlar upp de lokala spelarna och deltar
i den åtta lag starka åländska reservlagsserien (division 5 hette den förut).
I Damligan verkar det som om hisslaget IFFK äntligen skulle stanna kvar.
Äntligen får vi kanske se Ålandsderbyn mellan LIF och IFFK igen. Efter att
föreningarna inlett ett samarbete via IFK Mariehamn lyckades man höja nivån och
spelarmängderna så att en separering år 2006 igen blev ett faktum. Numera
konkurrerar de bägge lagen hårt om de främsta damspelarna (de som inte spelar i
Sverige eller i den finländska ligan) och stiger och faller om vart annat
mellan Damligan och ettan. IFK Mariehamn spelar även de detta år i det
finländska seriesystemet, närmast som ett utvecklingslag för LIF. På norra
Åland bildar FC Åland, som spelar i Upplandsserien ett motsvarande u-lag för
IFFK.
Detta lyft för den åländska fotbollen har grunden i det fantastiska
ungdomsarbete som intensifierades i början av seklet. I dagsläget gör varje åländsk
förening ett gediget ungdomsarbete sett till sina resurser. I de yngsta
åldersklasserna spelas poolspel efter invand modell. Egna serier för flickor,
ända från F 8 upp till F 12 gör att allt fler flickor fortfarande söker sig med
i spelet. Snart är det dags för ett femte damlag!
På ungdomssidan är IFK Mariehamn, av naturliga orsaker, fortfarande störst.
Sigillföreningsepitetet man fick redan år 2003 har fört med sig ett ännu större
ansvar, inte bara för den egna verksamheten, utan för hela den åländska
fotbollen. IFK var därför kraftigt med och erbjöd sin hjälp och sin knowhow
då FC Åland-organisationen omorganiserades 2004. Man insåg att det behövdes en
fastare struktur och klarare linje för att utveckla spelet i
landsortsföreningarna. FC Åland-verksamheten togs ut ur Idrottsgården och en
egen styrelse, med kringorgan bildades. På detta sätt kan man nu göra
långsiktig planering i samråd med alla landsortsföreningar. Rätt snart
kristalliserades modellen fram.
Precis som tidigare upprätthåller varje förening sina egna lag i poolspel och
verksamhet ända upp till 12 års ålder. Därefter går spelarna automatiskt in
under FC Åland-organisationen. FC Åland upprätthåller och skapar fungerande lag
för alla som vill med upp till 18 års ålder. 2012 spelar åtta pojklag och sex
flicklag i DM- och Upplandsserien). Dessutom låter man varje spelare behålla
sina rötter i.o.m. den utvidgade poolspelsverksamheten. Distriktet (Ålands
fotbollsförbund) arrangerar 7-mannaspel i poolspelsform ända upp till P 18. I
dessa turneringar representerar spelarna sina "moderföreningar".
Denna verksamhet har kommit att bli enormt populär. Vid sidan av FC Ålands och
IFK Mariehamns spelare deltar här varje vecka tiotals spelare som inte annars
spelar fotboll. De lokala föreningarna sjuder av aktivitet och utbildar ledare
och domare på löpande band.
Även skärgården kom med i den åländska fotbollen i början av 2000-talet. Först
drogs skolorna med i teknik- och Futsal-verksamhet. 2005 arrangerade
distriktet, IFK, JIK och IFFK var sin fotbollsskola i skärgårdskommunerna. Så
tidigt som 2006 kontaktades Ålands fotbollsförbund av Kumlinge församling som i
samråd med skolfunktionärer ville dra igång regelbunden fotbollsverksamhet.
IFK Mariehamn ställde upp och lät verksamheten starta under sina vingar. På två
år hade IFK:s skärgårdssektion fått till fyra fungerande ungdomsgrupper på både
Kumlinge och Brändö. Snart hade fyra helt nya fotbollsföreningar bildats i
skärgården. En Futsal-liga för ungdomar i samarbete med Åbo distrikt körde
igång år 2009 och som sagt har man gått samman i FC Arkipelag för att för
första gången presentera 11-mannafotboll!
Skärgården kommer under de närmaste åren i allt större grad förse åländsk
fotboll med talanger. Det första "sommarproffset" från skärgården
inom IFK Mariehamns talangverksamhet, Paul Hagman från Kyrkogårdsö, kommer utan
tvekan att spela A-lagsfotboll inom de närmaste åren. Talangverksamheten i
övrigt leds i första hand av IFK Mariehamn, som via smidiga arrangemang
utbildar de talangfulaste spelarna, på samma gång som de har rätt att t.ex.
spela för sin moderförenings A-lag eller delta i poolspelsverksamheten. Endast
IFFK bedriver här en egen talangverksamhet, vid sidan av FC Ålands
"motivationsgrupper" för träningsvilliga.
De åländska distriktslagen har resultatmässigt närmat sig sina fastländska
konkurrenter. Någon medaljplacering i Pohjola cup har trillat in, främst på
flicksidan, men i allmänhet tävlar vi om placeringarna 8-12 (av 12 distrikt).
Mängden region- och landslagsspelare har stabiliserat sig efter den enorma
boomen 2007-2008 och numera har vi oftast 1-2 aktuella spelare i varje
ungdomslandslag. A-landslagsspelare, förutom syskonen Sjölund, förekommer mera
sällan. I VM 2010 spelade dock två ålänningar i det finländska landslaget som
tyvärr föll ut i kvartsfinalerna mot Argentina. Rekordet på damsidan torde vara
EM-kvalmatchen mot Norge 2011 då tre åländskor spelade på samma gång i den
bejublade finländska 3-1-segern.
En rolig sak är de återkommande ö-drabbningarna, då Åland, Gotland och Bornholm
drabbar samman. Dam, herr U 21 för bägge kan mönstras. Dessa matcher ger god
matchträning och kontinuitet för Ö-spelen vart annat år, där vi numera deltar
med både herr- och damlag som flaggskepp för Posten på Åland som gått in för
att sponsorera all åländsk representationsfotboll!
Ålands Bolldistrikt
Mikael Virta
Ungdomsansvarig"
ungdomsarbete som intensifierades i början av seklet. I dagsläget gör varje åländsk
förening ett gediget ungdomsarbete sett till sina resurser. I de yngsta
åldersklasserna spelas poolspel efter invand modell. Egna serier för flickor,
ända från F 8 upp till F 12 gör att allt fler flickor fortfarande söker sig med
i spelet. Snart är det dags för ett femte damlag!
På ungdomssidan är IFK Mariehamn, av naturliga orsaker, fortfarande störst.
Sigillföreningsepitetet man fick redan år 2003 har fört med sig ett ännu större
ansvar, inte bara för den egna verksamheten, utan för hela den åländska
fotbollen. IFK var därför kraftigt med och erbjöd sin hjälp och sin knowhow
då FC Åland-organisationen omorganiserades 2004. Man insåg att det behövdes en
fastare struktur och klarare linje för att utveckla spelet i
landsortsföreningarna. FC Åland-verksamheten togs ut ur Idrottsgården och en
egen styrelse, med kringorgan bildades. På detta sätt kan man nu göra
långsiktig planering i samråd med alla landsortsföreningar. Rätt snart
kristalliserades modellen fram.
Precis som tidigare upprätthåller varje förening sina egna lag i poolspel och
verksamhet ända upp till 12 års ålder. Därefter går spelarna automatiskt in
under FC Åland-organisationen. FC Åland upprätthåller och skapar fungerande lag
för alla som vill med upp till 18 års ålder. 2012 spelar åtta pojklag och sex
flicklag i DM- och Upplandsserien). Dessutom låter man varje spelare behålla
sina rötter i.o.m. den utvidgade poolspelsverksamheten. Distriktet (Ålands
fotbollsförbund) arrangerar 7-mannaspel i poolspelsform ända upp till P 18. I
dessa turneringar representerar spelarna sina "moderföreningar".
Denna verksamhet har kommit att bli enormt populär. Vid sidan av FC Ålands och
IFK Mariehamns spelare deltar här varje vecka tiotals spelare som inte annars
spelar fotboll. De lokala föreningarna sjuder av aktivitet och utbildar ledare
och domare på löpande band.
Även skärgården kom med i den åländska fotbollen i början av 2000-talet. Först
drogs skolorna med i teknik- och Futsal-verksamhet. 2005 arrangerade
distriktet, IFK, JIK och IFFK var sin fotbollsskola i skärgårdskommunerna. Så
tidigt som 2006 kontaktades Ålands fotbollsförbund av Kumlinge församling som i
samråd med skolfunktionärer ville dra igång regelbunden fotbollsverksamhet.
IFK Mariehamn ställde upp och lät verksamheten starta under sina vingar. På två
år hade IFK:s skärgårdssektion fått till fyra fungerande ungdomsgrupper på både
Kumlinge och Brändö. Snart hade fyra helt nya fotbollsföreningar bildats i
skärgården. En Futsal-liga för ungdomar i samarbete med Åbo distrikt körde
igång år 2009 och som sagt har man gått samman i FC Arkipelag för att för
första gången presentera 11-mannafotboll!
Skärgården kommer under de närmaste åren i allt större grad förse åländsk
fotboll med talanger. Det första "sommarproffset" från skärgården
inom IFK Mariehamns talangverksamhet, Paul Hagman från Kyrkogårdsö, kommer utan
tvekan att spela A-lagsfotboll inom de närmaste åren. Talangverksamheten i
övrigt leds i första hand av IFK Mariehamn, som via smidiga arrangemang
utbildar de talangfulaste spelarna, på samma gång som de har rätt att t.ex.
spela för sin moderförenings A-lag eller delta i poolspelsverksamheten. Endast
IFFK bedriver här en egen talangverksamhet, vid sidan av FC Ålands
"motivationsgrupper" för träningsvilliga.
De åländska distriktslagen har resultatmässigt närmat sig sina fastländska
konkurrenter. Någon medaljplacering i Pohjola cup har trillat in, främst på
flicksidan, men i allmänhet tävlar vi om placeringarna 8-12 (av 12 distrikt).
Mängden region- och landslagsspelare har stabiliserat sig efter den enorma
boomen 2007-2008 och numera har vi oftast 1-2 aktuella spelare i varje
ungdomslandslag. A-landslagsspelare, förutom syskonen Sjölund, förekommer mera
sällan. I VM 2010 spelade dock två ålänningar i det finländska landslaget som
tyvärr föll ut i kvartsfinalerna mot Argentina. Rekordet på damsidan torde vara
EM-kvalmatchen mot Norge 2011 då tre åländskor spelade på samma gång i den
bejublade finländska 3-1-segern.
En rolig sak är de återkommande ö-drabbningarna, då Åland, Gotland och Bornholm
drabbar samman. Dam, herr U 21 för bägge kan mönstras. Dessa matcher ger god
matchträning och kontinuitet för Ö-spelen vart annat år, där vi numera deltar
med både herr- och damlag som flaggskepp för Posten på Åland som gått in för
att sponsorera all åländsk representationsfotboll!
Ålands Bolldistrikt
Mikael Virta
Ungdomsansvarig"