Livet bara för världen vidare
Vi vann 4-1 i lördags. Isabella satte tre mål och Emelie gjorde, tydligen fick jag just veta, sitt första tävlingsmål i ett damlag någonsin. Jätteskön stämning och iver så det kittlar. Jag har gjort en liten hypotes om TiPS, som inte är mycket mer än det samma som vi redan visste, alltså inte så mycket. I går kväll började jag kolla på HJK, så jag ska ha något att säga till Samuel då det är dags. Jag är helt uppslukad och känner hur allt detta har en mening och jag känner mig toppmotiverad att dra mitt strå till vår stack!
I övrigt händer det också och sker. U17 landslaget dundrar på i Paris, eller var de nu är och slog Sverige med 4-1 och spelade sedan jämnt med Frankrike. Sista matchen mot Skottland kommer att avgöra ifall Finland tar sig till slutspel och därmed förorsakar kaos i Damernas Liga. Egentligen väldigt spännande, trots att det just i år blir väldigt opassligt ifall det skulle gå vägen. U19 kommer sedan efter påsk och går de också till slutspel är anarkin nära i Ligan. Anna är uttagen i B-landslaget mot Lettlands A-motsvarighet och Samuel ska med och assistera. A-landslagets kvalmatch mot Spanien närmar sig och våren är faktiskt både spännande och motiverande.
Jag är Ordförande i Ligaföreningen, som faktiskt jobbar med bra saker just nu, i det tysta. Som Sportchef i Åland United går det också rätt okej. Vi har en harmonisk lagledning och laget verkar vara inspirerat. De delar jag har att göra med går rätt bra. Till och med Plan B, ifall WHA skulle vara fruset den 21/4 finns. Hoppas vi inte behöver ta till den dock, för de där avsparkarna klockan 19.30 i Eckeröhallen är ganska mördande... Den 28e måste sedan WHA bara vara i skick, för då spelar de rugby i Eckerö och utan att fråga vet jag att standardsvaret "Nej, det är ungdomsturnering" troligen gäller om jag dristar mig att fråga om möjligheten till att spela på konstgräset... Hammarvallen har bekräftat att vi kan ha våra egna tider i sommar och de där veckorna innan vi kommer dit är ganska under kontroll. Jag känner att jag är rätt bra på det jag gör, vilket görs lättare av att andra också är det. Sen finns det ju bitar som inte funkar så bra, men dem känner jag inte fullt ansvar för, fast jag behöver så klart hjälpa till.
Sofia Södergårdh har som vanligt tagit fina bilder. Här ser vi hur Isabella har satt straffen som gav oss 3-1 i lördags.
Skolan går också finfint, "som vanligt"... Utmaningar finns, men jag känner att jag gör min del någorlunda och kan alltså sova lugnt på den punkten. Egentligen borde jag vara glad, stolt, lugn och se fram emot fredagens match borta i Dickursby.
Livet, som alltid går i vågor har dock igen fått mig att inse att det bara är jag själv som för kampen och känner som jag gör. För de flesta i min närhet är inget av det jag berättat egentligen så mycket alls, annat än tid och energi kastat på nåt man inte egentligen tycker är så viktigt. Alla barnen gör sina grejer och ska så klart uppfatta dem som de viktigaste. Fru Kickan kör sitt race och då blir ju allt det där jag sysslar med i vägen...
Sally, som denna helg upptäckte sina fötter och som här fått hemsydda kläder av Fru Kickan lever sina första månader och är glad bara hon får mat och får sova, samt leka då hon själv vill. Det ska hon få. Det ska alla andra också få. Ingen ska behöva leva sina liv genom mig.
Jag åker till Dickursby på fredag. Förhoppningsvis kan jag vara med även vid några andra bortamatcher. Dels för lagets skull, eftersom jag har förstått att jag faktiskt gör lite nytta då och då, men också för min egen skull! Min mage, mitt huvud och mina nerver mår inte bra av att avvakta på annan ort.
Proportioner kan man kalla det. Det som är stort för mig är det just för mig... I övrigt bryr sig folk mest om det som är stort för dem själva. Som jag alltså...
Manchester United ska grunda ett damlag... Det var rackarn...