Voffo gör de på detta viset?!
Tillbaka på germanska då. För mig är det lättare att uttrycka mig på mitt modersmål och trots att finskan är flytande och engelskan tidvis flytande, åtminstone då jag simmar, känns det nog vilket som är mitt modersmål. Jo, jag kan ibland inte finna ord på svenska och måste säga det på finska för att beskriva det jag vill säga, ibland tänker jag också på engelska, men till syvende och sist är jag svenskspråkig och därmed får jag helheter bäst beskrivna som jag vill på just detta språk. Det är också därför som det inte fallit mig in att tex prata finska med mina barn. Jo, de hade säkert haft nytta av det och jo det hade varit tekniskt möjligt. Det känns ändå naturligast att prata mitt eget modersmål med mina egna barn. Linda tyckte i och för sig att vi skulle kunna gå över till att tala engelska och Emilia har pratat finska hela vintern för att få träna, men i slutändan skulle det kännas avigt...
I skolan är det som sagt vitsordsrumba och projektvecka. Snart ska Merja och jag riva iväg på hembesök. Merja ska komma via konstgräsplanen och plocka upp mig. Jag hinner således ner till träningen en liten stund och hinner se laget. Det kommer att ge mig lite styrka inför den hemska stunden i morgon då Åland United spelar och jag inte är där... Må alla goda krafter som kan åkallas vara med laget!
Sen måste jag förundra mig över en sak. Victor vet att jag gillar honom och ofta även det han skriver. Men var det nödvändigt att citera Giovanni i gårdagens Nya Åland? Har den sistnämnde så dålig smak att han faktiskt även offentligt häver ur sig sådana där haranger om människor han inte mera har något att göra med, låt det stå för honom. Fantastiskt att plocka fram sådant då man just vunnit ett mästerskap i Ungern. Sen tycker jag, tyvärr att det blir lite väl kvällstidningsstuk att faktiskt skriva om det. Inte bara en och två frågor i ämnet har jag fått här på jobbet och bland folk i allmänhet. Vi kan gå upp i tiotals. Jag som trodde att mina kolleger och många andra aldrig läser sportsidorna, som de ofta säger. Tydligen gör de det... Så, ville Victor skapa diskussion och prat, då lyckades han. Kanske det är bra journalistik då... Jag vet ej för jag förstår mig inte på sådant. I övrigt Victor, kämpa på, du är en snäll gosse, egentligen... Som Emils Mamma brukade säga om Emil, men det visste ni redan.
Voffo säger man så? Voffo skriver man om att nån säger så? Voffo voffo.....
I går kväll upplevde jag faktiskt, något överraskande, ett positivt föräldramöte. Jag menar inte så. Ofta är föräldramöten, åtminstone de som jag själv administrerar positiva upplevelser för mig. Jag har varit besparad från de där "besvärliga föräldrarna" som det talas om i skola och i idrott. I går var föräldramötet i fråga inom fotbollen. Många frågor ställdes och svaren blev upplysande, både för föräldrarna och även väldigt mycket för mig. Det negativa blir att sommaren blev ännu mer fylld med jobb, det goda är att jobbet kan leda till något riktigt riktigt bra för åländsk flick- och damfotboll.
I morgon spelar vi och jag är inte där, kroppsligen. Det har ingen betydelse för laget, intalar jag mig!
All energi på de olika jobben nu. Dessutom är detta väl dagen då jag får se till att få det mesta handlat inför helgen. Mor, Far och tre syskonbarn anländer på fredag, sedan är det studentfest och jag ska förse tillfället med dricka... Och så lite annat väl också.
Fru Kickan klagar över att hon blivit så stor. Jag klagar inte, eftersom det ju är bra att Blobben växer, men ser att hon nog är trött. Edit mest bara pratar och pratar. Undrar av vem hon har fått det.
Den bästa kommentaren till min finska bloggtext i går kom som ett personligt meddelande från Sverige: "Vad är det du skriver om Björn Borg din finnjävel!" Tack för det, jag mådde genast bättre!!!
Och jo. Landrovern går bra tills vidare!!!
Kommentarer
Trackback
