Breaking News
Det slog mig i dag att jag varit väldigt orättvis. Visst knakar det ibland i fogarna. Visst är känslorna ibland både på ytan, eller under den beroende på situation. Men, håll i er... Det jag nu kommer att säga är inte enkelt, men en man som förnekar sina känslor har inte rätt att kalla sig man, eller kvinna eller hen-person med för den delen. Man är bara en liten lort, som de säger i Bröderna Lejonhjärta. Det jag kommer att säga är: Mat-Inger är snäll, egentligen... I morse hade jag inte ätit min morgonbanan, helt enkelt för att inga bananer, eller någon frukt alls fanns i huset. Då gick jag till skolköket och minsann, där stod Mat-Inger och delade som alltid med sig av sina bananer. Faktiskt har ingen av hennes frukter någonsin varit förbjudna för mig. Då jag kommer med skamliga förslag om att ändra hela matupplägget bara för att cirka 300 elever spelar fotboll i maj, då brukar Mat-Inger säga "Okej, det där fixar jag det." Ibland ordnar vi speciella grejer med motiveringen "Det ska inte vara så H....s svårt det här." Mat-Inger har ett hjärta av Guld. Precis som med all metall, så klingar den hård då man kör annan metall mot den. Kanske det är orsaken till att vi är så högljudda ihop. Om jag fick välja vem som ska vara Mat-Inger, då skulle jag välja just Mat-Inger 100 av 100 gånger, så det så!
Om vi haft Mat-Inger här hade vi inte behövt så många gubbar!
Fru Kickans volleybollträning börjar så sent i dag att jag hann göra min kvällslufs redan som en eftermiddagslufs. Träffade Steve på WHA och fick en orsak att stå still några minuter och dessutom väldigt mycket input kring vårt gemensamma jobb. Jag såg också minibussen styra mot biluthyrningen. Bra, tänkte jag. Hoppas jag hade rätt. Edit hade lyckats glömma sina kläder i skolan, inte alla men lite av dem, så vi åkte fram och tillbaka. Nu är de uppslukade.
Som jag sade. I kväll före Tysklandmatchen lönar det sig att kolla ÅUs hemsida och Facebooksida. Där kommer att stå lite grejer!
Perparim Hetemaj, som här kramas av Teemu Pukki för att ha gjort mål för ett av sina hemländer.
I kväll möter alltså Finland Tyskland. Det är en uppladdningsmatch inför VM kvalet mot Kosovo. Det nyblivna FIFA-landet deltar i sina första kval. Många Kosovoalbaner över hela världen ser det som en stor chans att spela för sitt hemland. Perparim Hetemaj är en av Kosovoalbanerna. Han är uppvuxen i Finland i dyningarna efter Jugoslavienkrigen och har spelat många landskamper för sitt uppväxtland. Nu då Kosovo har ett landslag har Perpa meddelat att han inte vill spela mot dem. Kosovo i sin tur har tolkat det hela så, att han inte heller vill spela för dem. Han hade till och med fått ett löfte att inte behöva möta Finland.
Nationalism förringas och förlöjligas av populisterna som kallar sig antirasister (inte alla så klart, men de självgodaste och aggressivaste av dem- förstå mig inte fel, jag är också antirasist, fast jag gillar nationalism). För mig är Perpas agerande väldigt känslosamt. Jag tror vi har svårt att förstå hur viktigt ett landslag är även för spelarna. Han vill inte möta Kosovo och han vill inte möta Finland. Därför spelar han inte för någondera heller. Vackert, sorgligt och sant. Ännu en berättelse som gör fotboll till stor prosa.
Edit hade ritat en bild av sin familj i dag i skolan. Då jag frågade vem hon då ritat svarade hon självklart oss allihop. Mamma, Pappa, henne själv, Linda, Emilia och Rufus. Det är ju självklart, men jag blev ändå riktigt riktigt rörd och glad in i djupaste magsäck. Gamla karln... Jag lovar att jag gråter till Nationalsången eller nåt om det ska fortsätta så här...
På tal om det. Mitt ansvarsområde visavi sms till Magister Sviberg har förtydligats. Det gäller också landskamper som visas på Yle. Så det så!