Pappan i mig har vaknat
I och med jag har vaknat har Pappan gjort det. Jag vaknade med hjälp av några av dem som gör att jag är Pappa. Tack för det allihop, även ni som inte var med och väckte mig. I dag är det Farsdag och utan oss som har gått och blivit pappor skulle det inte finnas människor på Jorden. Bara så ni vet.
Eftersom man firar kanelbullens- och vattenklosettens dag med mycket mera kan man väl också ha Farsdag... Där har ni mina synpunkter på detta.
Alla mina kolleger, inklusive min egen Far önskas hjärtlig lycka och välgång. Tack för detta!
Eftersom det visade sig att vissa människor hade missat Hello Kittydräkten för några år sedan kommer här en bild. Är det så här ni vill ha mig? Synd i så fall, för dräkten är sönder och försvunnen.
Människohandel är förmiddagens tema. En lyckad sådan kan komma att ge ÅU en åttonde spelare inom en rimlig framtid. En misslyckad sådan ger oss ingenting, annat än en massa tom text både här och där...
Sally är en knepig liten en visar det sig. Hon har synpunkter på en hel del, men kan inte riktigt formulera sig så man förstår... Futsal i dag. I morgon åker Samuel iväg med ligatränarkollegerna. Linköping och Manchester City är besöksmålen. Jag skulle ta dem om de erbjöds och jag levde ett annat liv.
Glad söndag och Farsdag till alla. Både fäder och andra! I kväll avgörs de första VM platserna i play off matcherna... Visst?
Att vara hopplöst ineffektiv
Eftersom jag, av praktiska skäl, säger Fru Kickan, sover mina nätter på en madrass på golvet i rummet som varit Lindas och Emilias och väl ska bli Sallys med tiden har jag en ganska isolerad tillvaro i mitt ändå rätt livliga hem. Inte så att jag är isolerad från livet, men då allt och alla andra sover, då går jag in i ett mörkt rum och lägger mig på golvet. Madrassen är helt okej, tack Gurkan. Det var den vi bar in för en månad sedan med Rufus. Av någon anledning blir i alla fall nätterna en slags kamp mot något jag inte vet vad är. Jag hör att Fru Kickan och Sally är vakna ibland, men för det mesta hör jag bara att jag inte hör något. Otaliga fotbollsmatcher har spelats i sömnen i det rummet, precis som Höstmöten i repris samt i förväg både på svenska och finska, skolresor och det mesta i en blandning som gör att jag är allmänt omtöcknad då jag vaknar, ofta många gånger innan det är rätt tid för dylikt... Denna morgon visade sig vara en förmiddag och Fru Kickan hade stängt dörren dessutom, så jag var helt på riktigt ensam och avstängd.
Nu sitter jag här med en kopp kaffe, samt fyra ostsmörgåsar gjorda av Röd Bettans semlor. Medan jag fått till det har Fru Kickan vikt tvätt, lagt ut Sally för att sova på terrassen samt sprungit ut tre gånger då Sally inte sovit. Jag har varit en gång och lite skuffat vagnen framåt och bakåt. Dessutom har hon ordnat ett badkar för Edit ,samt tagit del av både nyhetssändningar och andra morgonsändningar och även lagat kaffe, samt fixat morgonmål för både sig själv och Edit. Jahapp, nu har jag varit ute en gång till och nu då jag kom in gick Fru Kickan en fjärde gång. 4-2 för henne med det, samt 10-1 med annat... Ändå vågar jag säga att jag är den som har mest koll på vad vi har och inte har i kylskåpet och när vi behöver handla, utan lista... men vad är nu det att komma med? Jes. Nu ska hon på loppis också... Rock`n`Roll... Låt oss säga så här. Fru Kickan är extremt energisk då det gäller detaljinsatser och har även förmågan att få dessa att bilda helheter. Jag i min tur är bra på att... Inte vara så jätte bra kanske... Att Sally skulle vara en sådan kopia av sin mor, där som Edit kanske i sin lättja och förmåga att se roliga saker i det mesta är mera som jag, vem hade tänkt det? Om min teori baserad på en kvälls studier stämmer är orsaken till Sallys ilska den att hon helt enkelt vill läggas att sova i ett mörkt och tyst rum, inte i en vagn mitt bland folk i ett vardagsrum. Mammas flicka...
Den här bilden kanske lite visar vad jag kanske ibland kan känna mig lite lyckad av. I en plaskasse i en försändelse kom den här fram. Detta är alltså en äkta kamerunsk landslagströja, med Raissas namn tryckt på ryggen. En oerhört fin klenod. I princip det finaste en fotbollsspelare kan ge bort. Merci Raissa! Good luck, wherever you go. And make sure to win that African nations cup next year! Och samma på franska. Jag är väldigt berörd och smickrad av att vara en av, jag vet inte hur många, som äger en sådan där tröja, men det betyder mycket för mig. Och skulle nu Nigeria i alla fall vinna som vanligt i nästa afrikanska mästerskap, då kan jag själv trösta mig med att jag känner sådana också. Men en gång Raissa, alltid Raissa. Varken jag, eller Åland United kommer att glömma denna personlighet som nu går vidare någonstans på nya äventyr. Vi lär se henne på TV om knät ger lov till det, eller hur Anders?
Edit har precis förorsakat "flow alarm" genom att ha badvattnet inklusive bubblor att täcka hela badrumsgolvet. Sally har vaknat fyra gånger och skrikit. jag skulle gärna gå ut och gå med henne så hon skulle få ro, men det går ju inte då Edit badar bubbelbad... Rufus har lovat komma i natt och sova, men har inte avslöjat några tids- eller innehållsramar för storbesöket... Vi får se helt enkelt. Enligt Nalle Puh betyder "Vi får se" att "Ingen kommer att göra någonting"... Vi får alltså se hur det blir med det, eller hur vill vi ha det.
Samuel skulle ha lite grejer, eller är det jag som ska göra dem. Det får vi också se. En hel del namn börjar nu dyka upp i e postrutan här. De flesta svarar också, men de allra flesta har en tendens att inte svara efter att jag första gången gett dem ett löneförslag... Inte heller St Mårtensgården svarar då jag försöker beställa dop för Sally. Där har vi inte talat om vare sig lön, eller resor mellan Skottland och Åland....
Jag vill poängtera för alla mina svenska vänner och bekanta att jag ingalunda missunnar Sverige glädjen av att vinna Italien 1-0 på hemmaplan. Gratulerar. Då det gäller returen ställer jag dock mig frågan vem jag hellre har i VM slutspelet. jag är ledsen, men det är Italien... Bara 1958 har de inte varit där... Då kan förstås nån näsvis fråga hur det gick för Sverige den gången... Just det. Kanske en orsak för dem som gillar Sverige att heja ytterligare...
Jag hade faktiskt tänkt skriva en hel del mera också och faktiskt ha en kontext med texten. Det blir dock så att varje mening avslutas några minuter efter att den börjat så inget idealt skrivklimat här. Kaffet är dock uppdrucket och smörgåsarna ätna. Sally ligger på terrassen och antingen är larmet sönder eller så sover hon bättre nu. Små kluckanden hörs från badrummet, undrar vad där händer. Från Rufus hörs lite som från Västfronten under Första Världskriget... Intet nytt!
Jag har i alla fall gjort mig av med de sista spåren av att jag varit aktiv inom flickfotboll detta år. De röda västarna det numera förbjudna samlingslaget Åland United 07-10 bar under poolspelet i somras är förda tillbaka till Samuel, som säkert då har gett dem tillbaka till IFFK...
Aj att jag har en söt blick...
Tolkningar finns det många, men den subjektiva upplevelsen är den som gäller, inte sant? I dag meddelade Kollegan L att jag har en så söt blick då jag tittar strängt, eller vad hon nu sa... Tillfälliga Kollegan A flikade in att jag passar utmärkt i min Hello Kitty utstyrsel. Det värsta var att jag, A inte tittade strängt och B inte bar Hello Kitty kläder, utan bara mina helt vanliga, de som kommer ur skåpet då jag rotar omkring i ett mörkt rum på morgonen. Hur som helst har jag lovat se över situationen och kanske jag kan vara mera Hello Kittylik på måndagen då, om det är så de vill ha mig... Jag har ju vant mig vid att anta olika roller och de flesta misslyckas jag med. Fru Kickan ville i alla fall ha mig för att jag pratar så mycket och för att jag är lurvig... Nu, efter två barn har jag kommit fram till att det hon ville ha egentligen var A: Mina pengar, B: Min kropp... Sen säger hon att hon tycker om mig också... Jag undrar just varför.
Så här ville de ha mig för nåt år sedan på nån slags temadag. Barnen skulle skriva önskelistor och jag skulle ge dem pepparkakor och godis... Extremt många listor lämnades in. Endel till och med lite vågade, såsom skrivna med läppstift och så där. Jag tillfrågades om många hade velat sitta i Tomtens famn... Svar, kanske överraskande... Jo, det ville de. Främst dock äldre kvinnor om vi får lite specificera...
I går såg jag inte Finland piska Estland hemma i Helsingfors. 3-0 hade vi vunnit förstod jag. Ett tappert försök att se Nordirland- Schweiz gjorde jag. Jag vet att Schweiz vann 0-1 på straff, på samma gång som Kroatien tydligen slog Grekland och gav sig ett läge att slå sig till VM inför returen på söndag. Så värst mycket fick jag inte sett eftersom Sally var extremt arg på mig. Jag vet inte vad det var riktigt, men det gällde sannerligen inte min kropp eller mina pengar... Ett behov att kunna se lite matcher för värvningsbehov har också dykt upp. Mina kvällar är just nu inte riktigt lämpade för koncentrerade studier i framåtlutad ställning. Jag hoppas Samuel orkar titta lite mer än han borde nu då jag är snäppet i offside. Kanske lite i helgen då, va?!
En annan som var riktigt arg i går var Edit, som vi ser i mitten av bilden med blå Åland Unitedmössa. Hon bara kokade av raseri och kastade vattenflaskor, samt trasan hon skulle torka det av förekommen anledning våta köksgolvet med. Hon morrade, stampade och slog... Även i början av träningen var hon arg. Riktigt arg. Men sedan, då hon tränat en stund med Ari, då blev hon glad, sa hon. Tack Ari säger jag. Tack även till Christian och Nisse som genomförde träningspasset på ett ruskigt vått och blåsigt WHA konstgräs i går kväll. Fotboll ÄR bäst i regn, det bara är så. Även i övrigt uppmanas beslutsfattare titta på bilden. Ni ser hur WHAs konstgräs, som enligt vissa Mariehamnspolitiker "mest används över sommaren" ser ut en helt vanlig torsdag i november...
Jag har sakta startat upp sponsorarbetet, som förra året var nästan klart vid denna tid. Jag ser också annonser om att JIK sparkar hård fart i sitt damlag igen. Va bra! Lite goda tips från våra kontakter om goda spelare har kommit in och bara jag har två händer lediga jobbar jag vad jag kan med dessa. Det är här som Samuel nu får göra lite mer än han kanske skulle behöva eftersom min baby är ungefär ett halvt år yngre än hans och jag inte får till all tid jag behöver för att kunna göra det bra. Nå, det kommer att bli bra... Tror jag.
En av ÅUs överraskande stora inkomstkällor är vårt målkortslotteri. Merja kom sättandes i matsalen, dit Mat-Inger förresten ännu inte återvänt, och sade sig ha fått kontakt av Herr Landshövding. Så snart blir det betalning och lottdragning. För att betalningar ska kunna äga rum behöver vi få in alla block med sålda lotter. Enligt tre oberoende källor lär det fattas ett block. Det skall vara i Styrelsemedlem Kalms ägo. Kan Styrelsemedlem Kalm om han läser detta, eller om någon som läser detta känner Styrelsemedlem Kalm vänligen verka för att blocket lämnas in så att vår verksamhet kan fortgå? Tack!
Sen hade vi Dennis i tidningen i dag. Han undrar om Mariehamns stad verkligen vill ha Rockoff på torget... Jag är ju inte Mariehamns stad, men om jag vore det skulle mitt svar bli. Nej, det vill vi verkligen inte. Lägg ner skiten! Tack för i dag. I kväll är det för många Sverige-Italien... För oss är det troligen Idols fredagsfinal blandat med hysteriskt mailande och en hel dos spya och gutturala läten!
Hur görs dåliga nyheter till framtidens goda?
Nu är vi inne i tiden då det är mörkt då man vaknar och mer eller mindre mörkt igen då man kommer hem. I dag kommer det att bli snäppet kaotiskt då Edit ska på träning, jag ska hem och dra igång alla deviser för att följa Rufus livesändning och sedan tillbaka till Edits träning. Nå, det ska gå.
Vi lever också i en tid som sms lydande "Hon har kakkat" leder till lustkänslor... Jag bara säger, så är det. 7D valde Höga Visan 6:6 till sitt Gamla Testamentcitat och undrar nu själva hur i hela friden de ska kunna använda något om "kinder som granatäppel som syns genom slöjan" i en praktisk situation. Lite som efter vilket politiskt val som helst kanske?! Utöver det har vi utrett skillnaden mellan Arken och Futharken samt sett Nicole Kidman smygtitta på Tom Cruises könsorgan. Som pricken över iet har jag nu skrivit och distribuerat Elev Es och Elev Es efterlängtade lapp. Den sitter säkert!!!
En annan sak jag hoppas att kommer att börja säkras snart är ett antal spelarkontrakt, samt klarhet med hela ledningen. Vissa grejer kan komma att klarna redan mot helgen, men det realistiska är om två helger...
Som även tidningen i dag tar upp och som Fellis hejvilt kommenterar i samband med gårdagens bloggtext så är vi inte mera ett topplag då det gäller publik. Det har vi faktiskt brukat vara. Åtminstone ganska högt upp har vi kommit i tiderna. Nu hävdar Fellis att vi skulle ha tre lag efter oss i publikligan 2017. Kanske det då. Jag får kolla statistiken närmare då den kommer. Det oaktat har vi inte lyckas attrahera så mycket folk till WHA.
Detta verkar vara hösten då folk engagerar sig. Intresset för åtminstone hur flickfotboll inte ska skötas har ju varit stort, vilket leder till att många nu antar uppdraget att leda det och göra det bättre. Gårdagskvällen gav signaler om att även marknadsföringen och publiklockandet också engagerar flere personer nu. Det är jättebra. Jag bara hoppas att vi kan göra utvecklingen på den sidan lite mer vettig än hur man gjorde på flicksidan. Det vill säga, att vi kan utgå från det som görs, att vi faktiskt tar reda på vad som har gjorts och inte bara tror... Sen är det jättebra om idéer kläcks. Ännu viktigare är det om de idéerna också kan följas upp av praktisk handling och att de som hanterar dem även tar ansvar för att de ska genomföras. Det är just på det sista som många goda kampanjer har fallit. Men nu om vi faktiskt bryr oss, då kanske vi kan få till nåt.
Ni som läser då? Vad tycker ni att behöver ändras för att fler människor ska vilja se Åland United live framledes?
Pre season matcher börjar sitta. Jag tror vi kan publicera en ram redan nästa vecka. Sen gäller det bara att vänta på hur U 19 landslaget spelar sina EM kval innan vi vet med säkerhet när ligapremiären blir. Det vet jag i alla fall att man i Sverige spelar gruppspel i Svenska cupen två av de helger vi har haft bokat för match i Eckeröhallen. Till al lycka är Ove, i eller inte i Katalonien, en anpassningsbar organism så vi får nog ihop det.
Futsal i helgen då. Vore roligt om jag till farsdagspresent fick att i lugn och ro kunna se de två dammatcherna i Godbyhallen som börjar 15.00 och 16.00 på söndag. Okej? Såg ni förresten resultaten i damernas Champions League i går... Mycket mål på sina håll. Och det där om att England spurtar och Sverige trampar vatten... Kanske det ja kanske...
Ett år till då tydligen
Inte för att det säkert stör så mångas dags-, hjärt- eller basrytm, men jag åkte dit igen. I fjol överrumplades jag då jag satt vid skrivbordet här i vårt vardagsrum. I år var jag beredd just för att inget sagts. Jag föreslogs och blev typ vald till Ordförande för Damernas Liga rf. Detta är en klassisk "för att ingen annan vill" uppgift. Jag kan också säga att jag inte hade blivit det minsta ledsen om någon hade velat ta över uppdraget. Nu blev det inte så och lite som Herr Landshövding sade då han tog sitt sista år som ordförande för ÅU, "Det känns onödigt att lägga ner den här föreningen"... Det gör det sannerligen. Ska jag vara ärlig börjar den faktiskt kännas som något som utvecklas positivt. Visst är den fortfarande ett samfund för några få frälsta, men de saker vi jobbar med börjar mer och mer likna något som har betydelse.
Förstås kan man inte hålla alla nöjda. Förra våren slog vi fast att vår gemensamma önskan om damernas tävlingskalender (gällande Ligan och cupen) skulle ta följande saker i beaktande:
1. Matcher företrädesvis i helger
2. Både A-landslagets och U 19 landslagets program ska tas i beaktande
3. Studentexamenshelgen ska fredas
4. Möjlighet till kort sommarpaus
5. Cupen ska utvecklas och beredas utrymme i tävlingskalendern enligt samma princip som ligamatcherna
Ganska långt så blir det också, eller blev för den delen. Allt har alltid sin baksida och därför kommer man garanterat att i år igen skrika om till synes obegripliga pauser, tidig start, sent avslut, en cup som inte är en cup och allt möjligt annat som man kan reta sig på... Kalendern görs dock upp på basen av ligaföreningarnas konsensusåsikter och landslagens behov. That´s it.
Se så glada både jag och Mr Bean var redan i fjol höstas då Nya Åland besökte mitt klassrum.
Enligt en statistik som presenterades var ÅU faktiskt sist i publikligan i år. Något att jobba med, precis som för hela ligan, som faktiskt höjde sitt totala publiksnitt till 220 pers. Vi hade en match då vi hade över 200 åskådare vill jag minnas. Det var då när vi hade 100 flickspelare och 25 ledare på plats som speciellt inbjudna.
I övrigt var stackars Kollegan Sandra besviken då lektionen om bastubad inte bestod av mig med bar överkropp slående mig själv med björkris. Jag fick dock tala gott om Min Far och vad han sagt om Georgsgatans nakenbad. Elev E och hennes klasskompis Elev E är så oroliga att de inte ska få lappar med exakta instruktioner om Helsingforsresan nästa vecka. Till fredag ska vi väl prestera fram nåt.
Stackars Sally har förstoppning. Hoppas på ketchupeffekt före Fru Kickan lägger sig om jag kan säga så... Edit hade tagit sig för att sända in en annons om brevvänner till Bamsetidningen. I går köptes tidningen och samma dag hade hon fått två brev. I dag kom det fem nya. Jag är genuint glad att barn skriver brev på riktigt papper och postar med frimärken och allt, fast jag köpte fel sort på S-Market i går...
Jag försökte ringa Ove på Eckeröhallen men hamnade hos en, tror jag Katalansk telefonsvarare... Japp japp... I helgen skulle det vara Futsal då... Funderar på att göra mig ärende till Godbyhallen på söndag.
Hur vara kränkt på rätt sätt?
Denna dags lärdom hittills är för det första, för den som inte visste det förut: Tjafsfaktorn ökar avsevärt ju mer man låter elever påverka undervisningen... Extremt roligt är det att följa den ökade frustrationen i takt med att de själva får bestämma vad som ska skrivas och antecknas, så där som det sägs att är bra för dem.. Jag tror också det är bra, men i rätt kontext och styrt enligt en plan som de själva inte gjort... En annan lärdom är att Sally behöver lite fler droppar av vad det nu är hon får för droppar för att magen ska funka så det inte blir förstoppning.
Så här ser det ofta ut i dagens värld. Tänk hur det skulle se ut om alla de här arga miljonärerna själva skulle få bestämma om det är hands eller inte....
Två saker i övrigt: 1. En ny trend har blivit att kränkthet har blivit en kollektiv rörelse. Vanligen brukar det ju räcka med att någon som sårat en annan ber om ursäkt. Om den som sårats accepterar ursäkten brukar väl saken vara ur världen? Dagens facebookvärld har nu medfört en hop av kollektiva domare som oavsett om personen som accepterat, eller inte accepterat en ursäkt bedömer om ursäkten har formulerats rätt. Diverse instruktioner om hur man ska säga för att ursäkten ska vara rätt, eller till och med sågningar av personerna som godkänt felaktiga ursäkter förekommer vilt. Det är inte lätt det där att vara kränkt numera.
2. Utan att vara kränkt och utan att tycka att någon ska be mig om ursäkt kan jag konstatera att mitt liv som flickfotbollsperson är över. Det står väldigt klart att jag är oönskad att verka inom och för flickfotboll, åtminstone här på Åland och förstås i dagsläget. Vad framtiden för med sig vet vi ej så klart. Jag accepterar så klart faktum och satsar på att hjälpa Åland Uniteds A-lag nu. Ingen behöver som sagt be mig om ursäkt, eftersom vad jag vet ingen har gjort något fel... Det enda jag ber om är att någon som på riktigt vet varför jag mitt i allt blev oönskad skulle berätta det för mig. Ted har sagt att "man tycker att jag bestämmer för mycket"... Okej. Jag förstår inte riktigt vad man menar där, men så är säkert fallet. Som sagt. Någon som vet varför man inte vill ha mig som person involverad får gärna berätta detta för mig, så har jag lättare också på psykisk nivå att lämna den delen bakom mig. Åtminstone nu på en tid. Okej?
I övrigt ska jag leda ligaföreningens höstmöte hemifrån oss i dag, via skype... man kan hoppas att Sally fått bajset att funka till dess och att Fru Kickan, Edit och vem där nu kan vara fixar att jag sitter vid datorn och talar finska. Sen får vi se vem som är ordförande efter mötet... Jag har inte gjort någon kampanj och är helt seriöst nöjd om nån annan vill göra det. men vi ser hur det blir alltså. Jag missade Rufus under hans fem minuter långa vistelse hos oss i går. Han hann i alla fall träffa Sally.
Voffo bullrar de så?
Ett vansinnigt oväsen ljuder i korridoren. Jag vill inte titta upp, eller gå ut... Jag är rädd att det är 8A och då borde jag ju göra det. Ingen gör något jag själv inte hade gjort i 14 års ålder, eller i alla fall varit med om att någon gjort. Ljuden är gälla och i vissa fall bryter bastonerna igenom och skapar en djungel som påminner om pansarfordon blandat med apor och med ett visst inslag av förstörd plåt och blåsinstrument framfört av en kör dagisbarn på franska... Det visade sig att deras ordinarie lärare är sjuk och vikarien är schemalagd med annat. Vårt duktiga kansli redde ut det och jag klarade mig undan genom att bara säga lite fult... En dag på jobbet.. Men varför måste de bullra så? Ett svar kan vara "Annars vet man ju inte att det är 8A..." Jo. Varför får jag alltid sådana klasser som utåt är högljudda, skrikiga och oömma, medan de inåt är hjärtevarma och väldigt måna om varandra? Det är härligt, men farligt...
Lite som att vara förälder faktiskt. Lilla Sally valde i går att sova hela dagen och hela natten. Då hon skulle vara med mig, mellan 19.00 och typ midnatt, då sov hon max 5 minuter i stöten och knöste samt skrek resten av tiden om man inte var 100% sysselsatt med just henne. Det här betydde att det där jobbet jag har brukat vänja mig vid att jag kan göra hemma på kvällarna inte hade en chans att bli gjort. Så där har det varit några veckor och troligen förblir det så några år framåt. Inte mycket att göra åt Ligaföreningens verksamhetsplan och Åland Uniteds budgetuppföljning. Inte heller så värst mycket gällande prov och förhör på KHS kommer jag åt att göra. Men så ska det väl vara... Edit och Fru Kickan ville ju så gärna ha en baby... Och inte byter jag bort den här heller. Inte mot nåt. Precis lika lite som en enda annan av mina fem! Herren bara prövar... Få se vad prövningarna resulterar i... Kanske ett bra lag, en glad klass och ett gott nytt år? Kanske nåt annat...
MInns ni Paul Mariner? I går kväll, detta troligen tack vare att Sally tvingade mig att helt enkelt sitta i soffan och se det som kom på TV då allt slags arbete omöjliggjordes kom jag att få ta del av en underbar upplevelse. FA cupens första omgång med direktsändning från Victory Park i Chorley, då Chorley FC från sjätte nivån, mötte Fleetwood FC från tredje nivån. Det var fullsatt (3500 personer och 600 sittplatser), det var lite svag belysning för TV, det var utvisningar, det var lånespelare, det var buffligt och alldeles underbart äkta mandom mod och morske män som stångades på en lite lerig gräsplan en novemberkväll i norra England. Chorley höll på att för tredje gången i klubbens (som grundades 1875) historia gå vidare till FA Cupens andra omgång. Andy Coles son (då han gjorde målet filmade man mest Andy Cole i publiken...) nickade dock in 1-1 och på övertid kom en avbytare att ytnyttja Chorleys vänsterbacks trötthet och satte spiken i kistan och fick Fleetwood vidare med 1-2. Vad har Paul Mariner med detta att göra? Jo, han är troligen Chorleys kändaste produkt. Under tidigt 1970-tal spelade den unge Mariner för just Chorley FCs pojklag... Så att sådant. Tack för detta Sally. Jag fick berätta om matchen för Sune, som troligen är den på min arbetsplats vid sidan av mig som uppskattar sådant här mest...
Nästa vecka ska jag till Helsingfors med klassen. De undrar nu när de ska få sin lapp... Som om jag inte hade annat att göra än skriva lappar. Men visst ska de få en sådan... I morgon, eller låt oss säga på fredag.
Samuel, som kanske har lite liknande hemförhållanden som jag skriver i stötar han med. Vi har åtminstone etablerat kontakt med en massa folk. Nu gäller det att få hit dem också... Det är inte det att vi inte känner folk. Det är att få alla bitar att passa. I dag har vi kollegiemöte, men också styrelsemöte... Jag har kommit överens med Rektor Granberg om en god kombination... Hem torde jag hinna tills Fru Kickan lägger sig så jag får tillbringa kvällen med Edit och Sally... Sen sover jag väldigt aktivt har det visat sig. Ofta drömmer jag rätt otäcka drömmar numera. Dessa gör att jag är lättad då jag vaknar... Vad kan det vara? Skulle vi ha Gamla Testametets Josef här nu skulle han ha kunnat svara, kanske...
Då de inga vill
Måndagen är en bra dag att föra ut oss ur helgens ofta grådaskiga dis. Många krokar har lagts ut och nu börjar dessa ge svar. Vi kan förhoppningsvis få till en riktigt bra lösning gällande en värvning som har pratats löst om, men som inte fick fart före i går. En par befintliga diskussioner börjar få ljus i tunneln, med två utgångar. Ledarsidan har även den några lösningsmodeller. Efter tisdagens möte kan jag våga börja kontakta sponsorer, då jag förhoppningsvis vet lite mer vad jag kan säga till dem. Allt egentligen ganska väl... Om det inte då vore för de där svenskorna.
Kommer ni ihåg Kim Sundlöv? Hon, tillsammans med Sanna Åhlander torde vara de hittills sista svenskorna som spelat i Åland Uniteds A-lag. Detta skedde säsongen 2014. Som vi ser gick det ju hyfsat för Kim då hon kom iväg härifrån... Vi har ju goda exempel från tidigare år också, men inga levande bevis från senare. Stundtals har vi, eller egentligen jag, fått ganska hård kritik för att "dissa" Sverige i lagbygget. Jag kan lugnt säga att jag inte har gjort det. Jag har försökt minst lika hårt västerut som åt alla andra håll. Det bara är så att svenskor inte är så ivriga på det här med Åland, då det gäller att flytta hit och spela fotboll i varje fall. Nu har vi med Samuel i spetsen försökt hitta nya vägar och kontakter och ett antal svenskors namn har igen skrivits upp i mitt fina hamburgarhäfte som jag fick av Rufus i födelsedagspresent i fjol om jag inte minns fel... Det verkar som om vi har fått ett napp, vilket inte betyder annat än att spelaren inte har sagt nej på stört. Däremot har söndag kväll och måndag förmiddag medfört det som vi har fått vänja oss vid de senaste åren. "XXX tackar för intresset, men har inga planer på att lämna Sverige..." Nähä... Inte då!
Varför vill de inte komma då? Ja, varför skulle de vilja om vi svänger på det... Pengar? Alltså, för ren fotboll kan vi inte matcha Damallsvenska klubbar och då det gäller Elitettan och lägre serier kan vi sällan matcha helheten gällande det ekonomiska. Spelarna där är bosatta, studerar och i viss mån jobbar stabilt vid sidan av fotbollen. Vi kan erbjuda ett boende, en viss liten stödpeng och sedan.... Med god tur något litet extraknäck vid sidan om fotbollen. Österifrån har det funnits en liten drive att komma hit, för att man härifrån kan komma till Sverige. Men vill någon komma hit från Sverige för att man vill komma vidare till Sverige? Där ligger paradoxen. Norskor och danskor kommer till Sverige helt hemifrån och våra ersättningar är i allmänhet mindre än deras... Bara att sådant slåss vi med om någon undrar. Vi måste helt enkelt skapa en verksamhet som blir så bra att man kommer hit för att man vill representera Åland United helt enkelt!
Tydligen har 9EF PRAO, eftersom ingen kom in på lektion, annan än Elevrådsordförende Ville, som ville låna en nyckel.
Edit var ledsen för att ingen ännu skickat in hennes bild till tidningen. Och hon som har fyllt år och allt... Sally har börjat bli flyförbannad då man vill få henne att sova om hon själv vill vara vaken. Dock låter hon lika ifall hon vill sova, så hur ska vi riktigt ha det. Fru Kickan säger som hon brukar att allt är bra. Hoppas hon har rätt.
Rufus kommer att fungera som tredje kameraman klockan 18.00 på torsdag i en livesändning som tydligen behöver massvis med tittare för att klara sig i en tävling hans skola deltar i. Jag får frakta Edit till träningen och sedan komma hem för att se livesändningen. Det bara är så.
En undran jag hade var om jag får visa filmer Kevin Spacey fast han tydligen varit sexförbrytare på 1980-talet. Inget vettigt svar gick att få, men jag chansar på att visa i alla fall, eftersom hans rollkaraktärer inte är sådana. Jag råkade även titta bakåt i bloggen och såg att jag för ett år sedan var glad och förtröstansfull för att vi äntligen uppnått samsyn och harmoni gällande flickfotbollen på Åland. För att modifiera Douglas Adams uttryck en aning: "Först kom vi till. Sen har allt varit fel!"
Kort söndagsviftning
Dagens huvudsak är att mannen som bär skuld för mitt liv, alltså min far, fyller år. Han hävdade då jag ringde att han i Sverige likaväl kunde ha fyllt 47 som det verkliga 77 eftersom man inte hör skillnad på futti och fötti som han säger att man säger där. Fuyuy är i alla fall otvetydigt sju, så där är det säkert. Min far är, som jag har nämnt vid tidigare tillfällen en bra karl! Vi håller det så i år. Jag hoppas få läge att nämna honom på hans födelsedagar i många år till! Mycken glädje Pappa!
Min fars berömda självporträtt. Men visst liknar det! Om inte annat liknar det alla andra självporträtt han ritat fram under många decennier. Han har ett paket sänt till sig härifrån oss, men det har inte kommit fram sägs det. Undra på, då hela posten här lokalt sitter häktad. På tisdag funkar det inte heller, för då delar man inte ut post på Fastlandet... Hur var det Seppo Räty så...: Saksa on paska maa... Sen kan man modifiera det uttalandet att gälla posten om man vill...
I övrigt är det en riktig höstsöndag. Edit har övernattat hos en klasskompis. Gurkan gästade oss i går kväll och mina bröstvårtor var ett hett samtalsämne. Tillsammans med Sally såg vi sedan (jag och Sally alltså) Barcelona-Sevilla och jag kan bara konstatera att Messi är en gudabenådad fotbollsspelare, om jag inte hade sagt det förut alltså...
Massor med lösa trådar i form av mail och sms samt rena röstasamtal är utslängda om än det ena än det andra. Spelare, tränare och sedan förstås det mest desperata, Ligaföreningen. Det svåra där är att kunna informera klubbar att deras önskemål hörts, eftersom föreningarna inte verkar minnas vad de önskat, eller att de varit med och önskat just det som nu uppfylls... Nåja. Det är vuxna människor och inte alls som i skolan... Not!
Enligt Facebook städar Kjelle hemma. Bra Kjelle. IFK stringkalsonger har han tydligen också...
Och jo. Jag är medveten om att Honka vann kvalet och steg till Veikkausliiga, samt att HIFK supportrarna försökte äntra planen. Precis så trodde min vän Kupsi också då jag talade med honom före kick off. Han torde veta han. Satt på första parkett då Özalansupportrarna äntrade Olympiastadion 1998, eller var det -99?
Skulle jag ha skrivit senare hade det garanterat funnits annat på hjärtat och hjärnan. Just nu är det så här. Röd Bettans semlor, som ju är våra då de finns i vårt kök, var väldigt goda som frukost. tack igen Röd Bettan!
Ledare av alla de slag
Ingen kan ha det så obekvämt som en baby som inte ens vet vad som är obekvämt. De läten, inte skrik utan knösanden av total icke komfort, som Sally utstötte under största delen av gårdagskvällen och sedan även i skrivande stund då Fru Kickan försöker få henne att inse att hon nog inte kommer att dö får även mig, fast jag är man och därmed enligt populärpolitiken oförmögen att förstå, att reagera med tuppskinn, olustkänsla och svagt men ihållande illamående och fuktig morgonrock. Nu, då Fru Kickan lade ner henne och hon verkar vara lugn, för tillfället känns det även för mig som bara sitter här vid datorn som... Ja, hur känns det? Som en skön sommardag på en luftmadrass ungefär... Nån gång på 1980-talet typ...
För att inte den som kan tänkas läsa ska tro att detta är något det inte är vill jag framhåla att Sally faktiskt inte är det minsta värre än något annat av de barn jag varit med och skött då de var babysar. De är nu bara sådana här då de är små helt enkelt.... Det är jag som blir äldre och troligen förstår så mycket mer bara...
Well well. Lördagsmorgon har glimmat för någon timme sedan. Utskickade mails och sms börjar svara, från Stockholm, Karleby och andra ställen på Jorden. Bara Mariehamn också responderar så kan vi få nåt gjort... Jaha.. Knösandet började igen och Fru Kickan duschar....
Egentligen hade jag tänkt ta mig tid att beskriva vår avgående Ordförandes gärning mera ingående. Nu blir det ej så känner jag i luften. Han går dock in som en av de stora ledarna jag har jobbat med. Rektor Friman skrev jag om för några år sedan. Inget skynke heller över våra tidigare ordföranden, Fellis som faktiskt var han som signade mig, Bo-Erik Sandell som fick ta ÅUs första mästerskap och sedan Kjell Manselin som bokstavligen gjorde sitt allt. Rektor Granberg kör på dagligen och kommer nog under åren att få sin beskärda del av utvärdering från min sida. Nu var det tänkt att handla om Herr Landshövding, men i och med ett akut och rätt smetigt blöjbyte försvann liksom momentum i hela textproduktionen. Dessutom nojsar Micko Käld och Samuel med sms och Messenger hela tiden. Edit ser på Pluto i TV med volymen nära max och Fru Kickan är naken samt tvättar toaletten... Något ur en 1950-tals guide för familjeidyll alltså...
Eftersom jag i alla fall nämnde Herr Landshövding och även publicerade en bild av honom kan jag väl konstatera i all hastighet det som många redan vet. Han var långt ifrån den förste jag ringde och kontaktade hösten 2011 då jag, tillsammans med Fellis var valberedning och det stod klart att ÅU behövde en ordförande. De flesta i den styrelse som då föreslogs hade som villkor att vi skulle ha en "bra ordförande" då det stod klart att Kjell M skulle stiga av. Jo, det var det året då det stod i både åländska och nationella medier att ÅU höll på att gå i konkurs. Jag minns att jag var i radion och enligt Edgar Vickström, som i egenskap av Far besökte KHS på Öppet Hus hade jag där gett ett intryck att allt kommer att ordna sig. Jag undrar vad jag sade, för jag hade på riktigt inte en susning om hur vi skulle reda ut det. Jag visste inte ens vad det var som skulle redas ut, för jag hade inte haft ett dyft att göra med styrelsearbetet...
Självklart sade alla nej, antingen direkt eller så efter någon dags betänketid då jag försökt värva ordförande... Någon, som fortfarande figurerar i betydande politiska uppdrag frågade faktiskt om man fick något arvode och om möten var förlagda till dagtid... Svaret var NEJ på bägge, alltså matchdes uttrycket av den tillfrågade... Veckan innan höstmötet tog jag mod till mig och ringde Herr Landshövding, som jag aldrig träffat eller pratat med fullständigt beredd på att få ett nej, om han ens skulle svara. Till min stora förvåning frågade han först när höstmötet är och bad mig sedan ringa samma dags förmiddag. Tidningarna ringde och jag hade ju inget annat att säga dagen innan, än att vi inte hade en ordförande och jag uppskattade att jag hade frågat cirka 47 personer, vilket nog inte var så hemskt fel gissat faktiskt. Sen, i KHS korridorer, då jag ringde Herr Landshövding samma dag som höstmötet skulle vara höll jag bokstavligen på att snava in i svarta tavlan då svaret blev. "Jo, jag tar det! Var är mötet och vilken tid?" Va i helskotta?!
På kvällen var det sedan nästan lika stor uppslutning i Godbyhallen som under årets höstmöte på Idrottens Hus. Alla medier fanns där den gången, bara Nya Åland i år, så någon skillnad fanns att skönja. Herr Landshövding tågade in, jag presenterade mig snabbt och mötet började. Ägarföreningar ställde krav på att ekonomin måste vara ÅUs främsta prioritering. Herr Landshövding, som precis blivit utsedd till Ordförande för föreningen meddelade att så inte är fallet. Åland United skall för det första, meddelade han få ekonomin i skick. För det andra ska ÅU vinna det finländska mästerskapet och för det tredje verka för att uppnå total jämlikhet mellan herr- och damfotboll. My kind of guy!
Åren har gått. Min roll har förändrats och fördjupats. Jag har fått mig kring öronen, och på samma gång enormt mycket stöd i det jag försökt uppnå under Herr Landshövding. Vi har en stabil ekonomi, som nu behöver växa för att hänga med i elitfotboll för damer. Vi har vunnit ett till mästerskap och hoppas på ett till någon gång. Vi är inte helt könsjämlika annat än på symbolnivå. Det är just pengar det gäller, i övrigt har vi lyckats med det som Herr Landshövding ville. Då texten nu blev av det ytliga slaget nöjer jag mig med att säga att jag lärt mig massor och fått mycket mycket med mitt eget agerande i olika frågor bekräftat och stärkt av att jobba under honom. Man kan inte alltid vara alla till lags. Men man måste se helheter innan man börjar gnälla! Sak och person är olika saker. En ledare ger förtroende åt dem som ska ha det. Många sådana saker. Nu börjar tiden med Ted. Nu är Åland United en helt annan förening än då Herr Landshövding tillträdde. Tack till er alla, både nämnda och onämnda som verkat för detta. Som jag brukar klämma in i tid och otid. You´ll never walk alone... OBS, man kan sjunga den utan att behöva tituleras Scouser om det stör nån...
Det finns förstås många andra ledare också. Pertti Alaja är en sådan. Jag tror att få förstår hur viktig och hur stort hjärta också den mannen hade. En fin symbolisk gärning var gårdagens hederspris som utdelades till honom. Han kunde ju inte vara där förstås, annat än andligen ifall sådant där som själar finns. Men hans minne vördas. Det vördas bland annat av vårt damlandslag, där Natalia Kuikka, längst till höger i bilden här uppe, i går utsågs till årets damspelare i Finland. Natu hör till dem vi försökt värva. Då var hon en forward i Merilappi United. Förhandlingarna slutade med att hon sade sig gå till PK-35... På sommaren fanns hon igen i Merlilappi och sedan drog hon till USA... I Serbienmatchen som föregick bilden här ovan spelade hon mittback. Så kastar livet oss i olika riktningar.
Här hemma bedriver vi Silly Season på olika fronter. Jag mailar och messar och ringer. Röd Bettan har bakat sådana semlor som jag efterlyste. Bra Röd Bettan. Fru Kickan har klätt på sig. Inte lika 1950-tal mera...
Ingen stress, men kom nu!!!
För det första vill jag lite gå i fotspåren på Mark Twain. Var det inte han som sade att alla rykten om hans död är aningen överdrivna? Jag kan säga att alla rykten om att jag skulle ha polisanmälts, som lär ska berättas enligt vad jag hört, nog även de är rätt överdrivna och troligen fullständiga fantasier. Ifall de stämmer är jag i så fall helt omedveten om såväl ATT det stämmer samt vidare för VAD det skulle vara. Så, kul med berättelser, jag dementerar. Har jag fel lär jag också informera om detta, liksom orsaken, som alltså för mig är väldigt oklar...
Jag lär sova gott, precis som i natt då jag sov hårt! Efter att ha överlämnat Sally i Fru Kickans vård vid 1 tiden, eller när det nu var... I kväll är det Fredagsfinal med Edit... Och Sally med antar jag. Emilia ringde i går, så vi får se hur det blir med det i dag. Rufus har inte svarat min inbjudan, så jag gissar att hans plan "Ingen aning" är den som gäller...
Varken President Niinistö eller ÅUs avgående Ordförande Herr Landshövding är som vi ser på Ålandstidningens bild på FBFs Captains Ball i kväll. De är här på Åland och öppnar lagtinget nämligen... Snart kan de kalla sig ex ordförande bägge tu. Sauli för FBF och Herr Landshövding för Åland United. Utan att alls förringa Presidentens värv vill jag tro att Herr Landshövdings ordförandeskap har varit betydligt mer inflytelserikt på föreningen han varit ordförande för. Nye Ordförande Ted skulle ha varit på Captains Ball i kväll, men fick spysjukan. Fy bubblan...
Jag börjar komma i fatt i skolan nu också. Vissa elever har fortfarande saliv i alviolerna men bland annat med hjälp av att Hjärtrud agerar Påve och kossorna ligger rätt, alltså fel kan USA bli en stormakt, Karl den Store regera Europa och dessutom Saul göra årtusendenas laguttagning... I samråd beslöts det också att Fia är skyldig till termen Fredagsfräckis inom lärarkollegiet. Jag ska inte på ett enda vis referera till samtalet jag hade med Camilla och Annika J i lärarrummet... För mycket You Too kan man tro att det skulle bli för att vara riktigt rumsrent.
Vikingline vill tydligen fortsätta stöda ÅU, vilket vi tackar för. Därmed kunde en båtbiljett för något så unikt som en testspelare bokas... Var lugna alla. Det sker först om några veckor, så ingen hybris från mediehåll är ännu nödvändig. Även en par misslyckade samtal, som resulterade i förhoppningsvis mer lyckade sms till en par andra, förhoppningsvis blivande testspelare har skickats.
Fru Kickan, som nog inte blir glad då hon ser att jag skrev denna text efter att ha jobbat klart ville att jag skulle komma hem NU! Detta var före jag hade jobbat klart... Det finns orsaker till att jag helst får undan det mesta här på jobbet. Inklusive bloggen. Förlåt, glöm och orka fortsätta. Så sa Fru Kickan i går också... "Om du orkar några månader till så gör jag det också".... Jag hade ju nog tänkt orka ett antal år förstås, men man får ta det som bjuds...
Självklart diskuteras förslaget till tävlingskalender ivrigt och alla har sin egen sanning tydlig. Efter att ha läst Honkas inlägg och talat med Anna S tror jag att jag vet hur jag själv tycker... Kjelle vill inte spela i Eckeröhallen han... Tur att han inte är med i matchtrupperna då...
Så mycket nu att det blir lite...
I dag har det på riktigt inte varit mycket tid att andas. Det kan ju vara bra, för enligt undersökningar lär en människa dö varje gång jag andas. I och för sig har vi problem med överpopulation så hur bra är det egentligen?.
Nåväl. Precis riktigt just ska vi iväg till WHA för Edits träningar.
Så här såg laget hennes ut då de varit och presenterats vid ligamatchen mot GBK i höstas. Edit syns nog ej på denna bild, men hon var med.
Vid bildens tillfälle hade vi Anna Signeul som gäst. med henne spenderade jag 30 minuter i telefon precis då jag borde ha ätit middag. Ett långt samtal med en annan fotbollsperson jag respekterar högt, samt ett annat som presenterade smått otroliga historier ifall de stämmer gjorde att Edit han slita åt sig de bästa revbensspjällbitarna då jag äntligen kom till bordet.
Det blir väldigt koncisa texter dessa dagar, då Sally när so helst kan ta över showen kvällstid.
Därför konstaterar vi bara att extremt mycket har blivit gjort i dag, utan att egentligen visa sig på resultattavlan. I går kväll fann jag en stunds harmoni framför Tottenham- Real Madrid faktiskt. I morgon skulle det bjudas på något icke animaliskt på jobbet förstod jag. Om några veckor kommer väl Mat-Inger också tillbaka. Då får man inte prata i telefon, eller sitta som man vill mera....
Befrielsen att vara en kugge i ett hjul
Ju mer jag tänker, desto skönare är känslan att faktiskt bara vara en person som går till jobbet. Politik är skit och sådant vill jag slippa. En uppmaning till alla som någon gång hör att jag säger något om att gå med i politiken: Säg bara "Höstmötet 2017!" Det ska räcka som avtändning. Resultatet blev rätt och vackert, samt förhoppningsvis hållbart i generationer, men vägen dit var inte rolig alls. Att dels tvingas idiotförklara medmänniskor och dessutom verka för att de antingen ändrar åsikt, eller så överröstas är otrevligt både före, under och efter. Nu är det i alla fall dags att bara jobba.
I dag har jag skickat filer som behövs till ligalicensen (alltså de få som jag har hand om) till Ted så han kan ta dem till ungdomskommittén, som förhoppningsvis bara säger att, jaha. Eller så får de ändra då, men det är i alla fall ett organ av riktiga människor som på riktigt gör saker. Jag har också talat i telefon, samt mailat en hel del och fast vi nu inte har några nya spelarkontrakt, eller tränarstaben kompletterad så har vi kommit en bit på vägen igen. En dag på jobbet är faktiskt en dag på jobbet. Det är oerhört skönt! Även träningsmatcher verkar vi ska ha i vinter, minsann...
Lektionerna efter morgonens ledningsgruppsmöte har också bara liksom glidit på. Vi har diskuterat Noas blottade lem, Moses orienteringsförmåga, slavägares ekonomi och allt möjligt jätteviktigt. Jesper som satt med under en lektion lånade dessutom hem Koranen så han skulle få läsa vad där står riktigt, som han uttryckte det.
Så här brukar Sally ofta se ut då jag träffar henne. Sen spyr hon och skriker lite också....
Edit och ett helt kompani andra var i går kväll ute och körde bus eller godis. Sedan då hon kom hem fick jag ett projekt som jag inte brukar ha. Den där fina ansiktsmålningen med svarta ögon och så vidare, den skulle ju bort, för barnet skulle ju till skolan i dag. Vet ej hur bra det blev och man kan tro att folk i flickans skola i dag har trott att hon drabbats av en värre sjukdom. Det där med smink och tydligen även borttagandet av sådan är inte riktigt min grej, kunde jag konstatera.
Jag kunde också konstatera att Chelsea är riktigt dåliga just nu. Jag vill minnas att jag någon gång pratade om att Conte inte riktigt kan bygga framgång på lång sikt... Åtminstone inte med samma spelare. Jag tror helt enkelt att de sprungit slut på sig och sedan i panikens virvlar inte riktigt ens vet vad de ska göra... Jag kan ha fel, men knappast. Inte ens storfavoriten Danny Drinkwater har gjort nåt där. Varför han flyttade till Chelsea kan jag inte förstå, annat än gällande att han måste få väldans mycket mera pengar och det är ju säkert en god orsak inte sant. I kväll nytt äventyr. Om Sally besinnar sig ska jag försöka se antingen Tottenham- Real Madrid eller så Napoli-Manchester City. Vilken skulle du välja?
Det är även befriande att kunna lägga ut sådana här bilder utan att de ska kunna tolkas som provocerande. Man ser mig, från förra torsdagen tvärs över planen med armarna i kors. Edit sitter här nära med nummer 24 och en Åland Unitedmössa på skallen. I morgon igen. Jag är där bara som Pappa och behöver inte alls ta ställning till något annat kring det hela. Skönt och till och med roligt! De som tycker att jag nojsar har säkert rätt. Men då det varit ett så ofantligt spöke över mig i så pass många år. Jag tror inte ni fattar hur lättad jag faktiskt är, så länge det varar förstås...
Alla har vi våra höjdpunkter i våra liv. En man som jobbar för Rädda Barnen kom in i mitt klassrum i dag och kollade på rören under handfatet vid utgången. "Siddu där" sa han. "Du har nya rör"... Då mindes jag att just samme man hade fått sönder hela alltihopa och förorsakat översvämning medelst en fotboll och även lite övervåld i samband med hans skoltid i just mitt klassrum. Där ser man. Ännu ett exempel på att världen är en stor plats och att de som verkar snälla ofta nog är det, men de som verkar dumma, de kan bli snälla... Eller hur man nu skulle förklara det i Lilla Aktuellt...
Världen efter Höstmötet. Dag 1
Såja. Natten gick i lätta fjät för mig. Fru Kickan säger att det inte gick lika lätt för henne... Sorry. Efterdyningarna av gårdagens Höstmöte, som för mig alltså innebär en stor stor lättnad och tacksamhet för det engagemang för något jag tror så starkt på som visar sig än här och än där. Jag ska inte ge mig in i person- och smutskastningsdiskussioner till exempel angående budskapet från intervjuade personer i Nya Ålands helsidesrapport från mötet. Jag bara säger att allt detta hade kunnat skötas på ett så mycket smidigare, öppnare och enklare sätt och då hade man inte behövt bli så aggressiv från någon front över huvudtaget. I går och i dag har jag fått höra människor som använder ungefär samma retorik som jag skrivit och malt på med i många år. Det är alldeles underbart att märka att vi är många som vill samma sak! Nu behöver jag alltså inte känna att det hänger på mig. Nu är vi Åland United, oavsett om det sker i LIFs, JIKs eller IF Frams färger, till exempel...
Gammalt slagg kommer bort och fast det växer ut nytt är allt mycket mer uthärdligt just nu. Fru Kickan var dock inte imponerad av hur jag städade toaletten efter min senaste rakning...
I skolan har igen odödliga saker sagts till mig:
1. "Vi ska inte kunna tillverka mänskligt liv på konstgjord väg. Det är bara Gud som kan det och Gud är störst. Så är det bara. Punkt liksom...." (Kvinna åk 7)
2. "Snart ska du och jag ha varandra igen. Så står det i schemat" (Man åk 8)
3. "Jag låter dig veta om jag behöver din hjälp..." (Kvinna åk 9)
Jag älskar också detta jobb, ifall någon undrar...
Magister Sviberg ska få sig en mail, det är tisdag ju. Samuel är i tjänst igen. Borde skriva till honom för att vara säker på att kunna fullfölja meningen, men då behöver jag ju veta vilka meningar jag ska skriva. Lite segar det i dag, men det får vi ta. I morgon är det ledningsgrupp och sen skulle jag gärna vilja börja få lite fler spelare till A-laget 2018.
Så här såg årets A-lag ut under ett skede detta år.
Fru Kickan ville att jag skulle köpa kyckling... Vad månne sägs om revbensspjäll? Edit ska hem från dansen. Nästa vecka ett Höstmöte till, för Ligaföreningen. Det får jag ta via skype hemifrån. Hoppas Sally tillåter det... Hoppas också nästa års tävlingskalender faller i god jord bland de övriga. Skulle inte orka slåss nu faktiskt. Inte med någon alls. Inte ens om att cupen spelas över två säsonger...
Jag vill bara att allt ska bli bra. För övrigt tror jag att Ted blir en bra ordförande för ÅU och även jag blev lite tagen av hur tagen Herr Landshövding sade sig vara över att bli Hedersordförande. Jag tror han menade det...
Halleluja
Mötet är över. För många finns det ännu obesvarade frågor, men det viktigaste är gjort! ÅU får leva och göra det ÅU är tänkt att göra, dessutom med stöd av sina ägare! Vi har något som kan kallas Ungdomssektion!
Jag är tillfälligt lycklig!
Mötet skulle även ha varit god TV underhållning. Pennor kastades, vuxna män röt, stolarna smällde. Det var säkert mitt fel. Jag ber alla som känner sig kränkta av den senaste tidens uttalanden om förlåtelse. Jag har gjort dem av övertygelse, ibland räcker det inte med att vara snäll för att uppnå goda saker.
För mig är detta ett vägskäl efter fem års arbete. Det finns många som gör jobbet nu. Jag kan avgränsa mitt!
Länge leve Åländsk flick- och damfotboll. Inga personer nämnda men inga heller glömda!
Nu väntar jag bara på att få byta blöja och sköta skrikande baby. Edit har lagt sig... En mellanöl smakar också gott! Det är en befrielse att gå på jobb och veta att allt är som det brukar, fast lite bättre med tiden!
Leva eller dö... På sikt
Så mycket oro och så små detaljer... Antingen dör flickfotbollen på landsbygden på sikt i kväll till förmån för IFK Mariehamn, eller så blir vi ännu starkare tillsammans allihop.
Hon här har det som Gud ville att människan skulle ha det. För hennes skull hoppas jag att landsbygdsföreningarnas representanter i dag inte går med Micke Granskog, förstås beroende på om han sansat sig eller inte.
Over and out!
Konstruktivt förslag
Nu ber jag om ursäkt till dem av mina läsare som vill veta mycket om babysar, barn, tonåringar och min fru etc. Jag förlorade i bowling mot Rufus. Skitspel! Sally har levt rövare över natten, men sover nu tillfälligt. Edit försöker skynda så gott hon kan för att hinna till en kompis före påsk... Kanske det går. Fru Kickan sover. Såja. Fick även veta att ett improviserat plättkalas var på agendan, men just nu kan jag inte verka för vår deltagan.... Sorry alla.
I går var det mycket känslor kring tidningsartikeln om att Åland Uniteds ägarföreningar vill "ta tillbaka" flickfotbollen. Som alltid förstås saker på diverse olika sätt och svallvågorna blötte både bryggor, hus och städer....
Jag vill här klargöra två saker:
1. Detta är INTE en könsfråga. Tvärtom, detta är tyvärr vardag inom pojkfotbollen. Jag har tidigare under de närmaste åren varit så stolt och glad att vi inte behöver ha så här på flicksidan. I och med att Åland United har fått vara en självklar central, har ingen rivalitet och väldigt lite tjafs (sett till omständigheterna) behövt äga rum. Vi har liksom varit tillsammans så att säga och jag har uppfattat att ingen har störts av någon annan samt att flickorna har fått spela fotboll och hela Åland har varit öppet för att skapa möjligheter för detta. Kanske detta nu är vad man får i följeslag då flickor börjar tas på samma allvar som pojkar. Hoppas inte, alltså att detta måste vara följden...
2. För många har det hela varit fråga om att ett eller två fotbollslag splittras. Detta är också vardag och det är möjligt att det hade gått så även fast ägarföreningarna inte hade haft sina möten. Tyvärr drog allt så långt ut på tiden så det nu blir hysteriskt. Hade man, som man brukar, gjort detta arbete under sommaren och tidig höst, hade så mycket mer varit klart och allt så mycket mindre dramatiskt. Det stora i hela frågan är faktiskt inte om ett eller två lag ska splittras. Det stora är vilken roll ägarföreningarna ska ha gentemot Åland United.
Jag tänkte nu komma med ett i mitt tycke konstruktivt förslag som kan användas på en så pass formell tillställning som ett Höstmöte.
Då föreningens verksamhetsplan för 2018 kommer att föreslås kommer någonslags skrivning som innebär att ÅUs ägarföreningar ansvarar för all flickfotboll (alltså alla annan fotboll än den som spelas av ÅUs A-lag) och att ÅU skall förhålla sig passivt om inte en eller flere ägarföreningar explicit ber om hjälp.
Jag ser lite faror i detta. Så var det förr och på basen av "fältets" missnöje med att ÅU inte alls "brydde sig om" återväxten tog klubben en aktivare roll för att själv kunna ha en uppfattning om var och när det kunde behövas insatser. Liksom lättare att planera in det i sin egen verksamhet då istället för att likt brandsoldater ständigt vara redo att släcka lokala bränder.
Mitt förslag bygger på att vi skriver i verksamhetsplanen att: "Åland United förstärker sin ungdomsverksamhet med hjälp av att en kommitté bestående av representanter ur alla ägarföreningar ansluts till Åland Uniteds sportgrupp."
Denna kommitté kan sedan sammankomma minst två gånger årligen och ta det ansvar för flickfotbollen de vill att de ska ha. Åland United behöver inte ändra på styrdokument och har en naturlig roll i ungdomsarbetet tillsammans med ägarföreningarna. Mycket bättre än det har varit hittills. Vi kan till och med ansöka om ligalicens på samma sätt som hittills utan att fixa och trixa.
Skicka gärna runt förslaget, även till ägarföreningsrepresentanter. Vill ingen annan föreslå detta vid mötet gör jag det. Hoppas dock någon annan gör det så "ser det bättre ut". Resultatet blir odramatiskt och fortsättningen stabil.
Vad som sen ska göras för de här lagen som diskuteras hårt. Det hoppas jag kan lösas inom 2 veckor. Annars lär det bli jobbigt. Men jag anser att dessa lösningar ofta görs bäst på tränarnivå i dessa fall....
Yes. Sally vaknade en gång medan jag skrev. Hon hjälper mig att hålla texten koncis i alla fall...
Länge leve Nordkorea!
Detta ska inte vara en gnällspalt, fast det oftare är lättare att beskriva olägenheter än lyckosamma känslor. I dag, snabbt medan jag känner mig inte räcka till här hemma, vad är väl då som att sätta sig och skriva vid datorn då det verkar vara så mycket riktigt som behöver göras, sorry Fru Kickan, en liten reflektion angående Åland United.
För de på Åland bosatta kommer dagens Tidningen Åland att bjuda på en helsida, direkt efter dubbelsidan gällande IFK Mariehamns herrar, där man tar upp vad som händer nu inför Åland Uniteds årsmöte på måndag, och egentligen vad som hänt under de senaste veckorna.
Som artikeln mycket väl tar upp bildades Åland United för att erbjuda elitfotboll för åländska flickor och dessutom för att tillsammans med sina ägarföreningar stöda och utveckla flickors och damers fotboll över hela Åland. Vi har gjort vårt bästa, trots att det gått med babysteg och det formella ansvaret har kommit att vara hos mig, såsom Sportchef sedan 2016 och sedan 2012 ordförande för föreningens Sportgrupp, som är det organ som ser över verksamheten utanför A-laget. Till min hjälp har jag haft Pille Raadik i en par år och Marjukka Mikkonen i år. De har skött dagliga rutiner, skrivit listor och haft kontakt med olika flicklags ledare mm.
Våra ÅU flicklag, som uppkom formellt för två år sedan som en följd av att ägarföreningarna på landsbygden inte fick till det har drivits helt och hållet av engagerade personer, föräldrar och inte minst av vår första "flickkoordinator", eldsjälen Annica Mattsson.
I dagens tidning kommer det fram i offentligheten att våra ägarföreningar, på ordförandenivå på riktigt planerar att "ta tillbaka flickorna" från ÅU. Som om de hade varit någonstans... Som om inte Åland United vore en del av dem själva, vilket vi utgått från och även presenterat varje år på såväl höst- och såväl vårmöten där den ena ägarföreningsrepresentanten sömnigare än den andra suttit och nickat, förutom IFK Mariehamns Micke Granskog som flera år förklarat att "nåt måste göras" utan att någon förstått vad han menar... Sen har man sovit fram till nästa möte igen och de närmaste, som inte kan säga nej, har suttit i styrelsen. Ted Martell är ett positivt undantag. Han är den ende jag känner som helt oprovocerad sökt sig till styrelse- och funktionärsuppdrag i Åland United. Alla andra som varit aktiva och visat intresse på funktionärssidan är också påtänkta. Ni är inte många, men viktiga.
Här är en gammal lagbild på ett av de lagen där flickorna nu ska "tillbaka till ägarföreningarna". Okej LIF, JIK, IFFK, HIK, IF Fram, EIK, SIF. Bara att plocka ut dem då. Vet ni inte vilka de är? Nej men helledudane då... IFK Mariehamn då? Micke G. Ta hem dina flickor härifrån! Va? Finns det inte en enda flicka med IFK som moderklubb med i ett enda av ÅUs flicklag?! Nej, det finns det inte, eftersom IFK ju inte behöver denna service av ÅU. IFK har egna lag och samarbetar med ÅU på annat vis! Ändå säger Christian Jansson, som mitt i allt i egenskap av centralordförande för Jomala IK har blandats in i detta i tidningen att han låter IFK Mariehamn tala för dem! Vad i helskotta. De som har minst med detta att göra för talan för dem som har mest att göra med det och ingen är dessutom i kontakt med någon alls som ansvarar för verksamheten. Nej, varken på lag eller föreningsnivå. Man har haft hemliga möten och uttryckar sig hemlighetsfullt om att "ni får veta på måndag." Ja, vad får vi veta på måndag? Vem som ska sitta i ÅUs styrelse? Det brukar ni ju inte vara så ivriga att ha nåt att göra med...
Jag tror att Annica förlåter mig för att jag citerar en liten text hon lät publicera i morse på sina sociala medier. Den beskriver verkligheten ur hennes synvinkel:
"Upplyftande att läsa; flickorna ska drivas tillbaka till sina föreningar. Drivas, som de vore någon slags ohyra. Det fakto att flickorna har tillhört ÅU de två senaste åren och "deras" föreningar under den tiden inte har visat minsta lilla intresse för att bedriva flickverksamhet verkar spela mindre roll. De har liten eller ingen koll allas på vilka "deras" spelare är.
Man kan sköta saker på olika sätt och det här har sköts så dåligt att man blir mörkrädd.
ÅU ska enbart satsa... på sitt elitlag säger Micke Granskog. Som om flicklagen skulle störa elitverksamheten. Flicklagen är en förutsättning för att få bredd i åländsk flickfotboll och därmed också en förutsättning för att få en topp inom åländsk damfotboll. Flicklagen har inte kostat ÅU som förening en endaste cent, tvärtom, lagen har tillfört pengar och mervärde genom sponsorintäkter, goodwill och praktiska saker som funktionärer till föreningen.
Men så här blir det när personer som inte vet något om vare sig bakgrund eller verklighet sätter sina egna ambitioner framför ungdomarnas. Verkar vara en nagel i ögat när någon annan än de själva kan åstadkomma och bedriva framgångsrik verksamhet.
Inom ÅU F02/03 listade vi efter förra säsongen de olika alternativ som fanns för spelarna och bad dem fundera över var de ville spela. Det har vi hela tiden haft intention att göra även efter den här säsongen men då övriga lag inte har kunnat prestera en plan för hur de ska spela nästa år så har vi ännu inte kunnat presentera några val. Det vi har gjort är en snabb enkät där vi frågade var de ville spela nästa år baserat på de lag vi antog skulle finnas som alternativ: alla svarade att de ville fortsätta i nuvarande lag.
Vårt fokus har alltid varit spelarens önskemål och största möjliga utveckling enligt spelarens förmåga. Vi äger inte spelare, det måste alltid vara spelarens egen vilja som styr.
På grund av alla rykten och den totala bristen på information har vi inte heller kunnat göra förberedelser för nästa säsong, något som vi brukar vara i full gång med under oktober månad.
Ni som sitter med och bestämmer detta i medlemsföreningarna kommer jag att hålla personligen ansvarig för varenda en spelare från ÅU F02/03 som slutar spela fotboll inom de närmsta halvåret."
Man kan sköta saker på olika sätt och det här har sköts så dåligt att man blir mörkrädd.
ÅU ska enbart satsa... på sitt elitlag säger Micke Granskog. Som om flicklagen skulle störa elitverksamheten. Flicklagen är en förutsättning för att få bredd i åländsk flickfotboll och därmed också en förutsättning för att få en topp inom åländsk damfotboll. Flicklagen har inte kostat ÅU som förening en endaste cent, tvärtom, lagen har tillfört pengar och mervärde genom sponsorintäkter, goodwill och praktiska saker som funktionärer till föreningen.
Men så här blir det när personer som inte vet något om vare sig bakgrund eller verklighet sätter sina egna ambitioner framför ungdomarnas. Verkar vara en nagel i ögat när någon annan än de själva kan åstadkomma och bedriva framgångsrik verksamhet.
Inom ÅU F02/03 listade vi efter förra säsongen de olika alternativ som fanns för spelarna och bad dem fundera över var de ville spela. Det har vi hela tiden haft intention att göra även efter den här säsongen men då övriga lag inte har kunnat prestera en plan för hur de ska spela nästa år så har vi ännu inte kunnat presentera några val. Det vi har gjort är en snabb enkät där vi frågade var de ville spela nästa år baserat på de lag vi antog skulle finnas som alternativ: alla svarade att de ville fortsätta i nuvarande lag.
Vårt fokus har alltid varit spelarens önskemål och största möjliga utveckling enligt spelarens förmåga. Vi äger inte spelare, det måste alltid vara spelarens egen vilja som styr.
På grund av alla rykten och den totala bristen på information har vi inte heller kunnat göra förberedelser för nästa säsong, något som vi brukar vara i full gång med under oktober månad.
Ni som sitter med och bestämmer detta i medlemsföreningarna kommer jag att hålla personligen ansvarig för varenda en spelare från ÅU F02/03 som slutar spela fotboll inom de närmsta halvåret."
Jag personligen, som tydligen ska släppa flickorna ur mitt ansvarsområde funderar närmast på en sak, helt knuten till A-laget. Hur ska vi få Ligalicens? "Allt är under kontroll, du kan vara helt lugn" sade HIKs ordförande och på samma gång ÅUs egen styrelsemedlem Zacharias Kalm i natt, innan han raderade alla sina kommentarer i ämnet... Jo jösses!
Bowling blir det i dag! Katalonien är självständigt, tydligen eller så ej. Sally vill äta eller så ej... Glad lördag världen!
Jag känner också Tommy och Jani
Patetisk rubrik. Vem känner inte dem säg? Dessutom hör jag nog knappast till deras topp 300 bekanta heller. Jag vill dock betona att faktum att jag gillar bägge tu och har stor respekt för dem som människor och fotbollsspelare inte ska förminskas av att jag inte kommer att vara på WHA denna lördag.
Jani har jag ju redan berättat om i denna blogg. Han är fortfarande den mittback, tillsammans med Bobby Moore som jag vill spela med i evighetens himmelska fotbollsmatch. Jag tror vi har spelat tillsammans en gång i en match, det torde ha varit Ålandscupens final 1997. Men den övriga kontakt jag haft med honom, som lärare-elev och sedan som fotbollsperson i olika egenskaper och den respekt han visar mig då vi träffas, tillsammans med den respekt jag förhoppningsvis kan förmedla gentemot honom hoppas jag kan få vara och finnas även framledes i alla tider.
Tommy har jag faktiskt sammalagd tid, förutom lektionstid umgåtts mera med. Inte har vi väl heller varit oskiljaktliga, men det samma som i fallet Jani, ömsesidig respekt, tycker jag att vi har haft i många många år. Jag minns så väl då Tommy kontrakterades i Allsvenskan och därmed lämnade jobbet som assistent på KHS. På våren spelades ännu på den tiden klassikermatchen åk 9 mot lärarna (+övrig personal). Tommy anlände självklart till skolan för detta, med hänvisning till "sponsoruppdrag på Åland" eller hur han nu hade formulerat det i Sverige... Likaså självklart skadade han ju sig och om jag inte minns fel hamnade han på sjukbädden hela sommaren. Jag ska inte säga att det var värt det, men det beskriver Tommy som jag känner honom väl. Det vore lätt att skrika "oprofessionellt" åt det föregående. Vi behöver förstå det i ett bredare perspektiv för att kunna döma eller bedöma. Tommy är helt enkelt en alltigenom hygglig kille! Jag önskar honom, precis som Jani, all lycka i världen med vad de tänker företa sig efter i morgon!
Bilden här får visa Tommy som efter en träning kom hem till mig, då jag bedrev singelliv i Jomala. Vi hade bastukväll inför KHS personaljulfest. Bakom honom står Simon, som på den tiden spelade, eller i alla fall tränade målvakt i IFK. Även Fru Kickan var närvarande vid detta tillfälle, men hon var inte ännu Fru Kickan då. Inte ens kandidat att bli henne...
Jag kommer som sagt att bowla med Rufus vid samma tid som IFK Mariehamn och Ilves tar ihop på WHA i morgon. Jag har sagt det förut. Ingen skugga över IFK, och absolut inte över dessa två hedersknyfflar. Helt ärligt skulle jag dock inte känna mig helt bekväm på läktaren i morgon. Just nu känner jag mindre för IFK Mariehamn som förening än jag gjort någonsin. Det går säkert över och jag kan säkert återkomma till mitt neutrala intresse för hemstadens lag. Ungefär samma sak som många av dem som är på WHAs läktare i morgon känner för Åland United.
Dagen mal på och enligt uppgift är det fredag. En livlig diskussion om huruvida katten är fram och kaffepannan bak, eller om det är tvärtom på häxornas kvastar ägde rum med en sjunde klass. Jag hävdade i sten att jag är oförmögen att veta sådant, men att en hel del av flickorna borde veta. Själva flyger de ju varje påsk... Osäker om budskapet gick fram, men vi påbörjade i varje fall, väldigt passligt undervisning om just Medeltiden.
I går upptäckte jag att min mage, likt Gurkans tidigare samma kväll är ett utmärkt ställe för Sally att sova på. En hel massa Viasat History såg jag också, då jag inte kunde flytta mig och byta kanal...
Edit var ju den starkaste initiativtagaren till Sally. Nu är hon stolt och glad över att vara "en av tre storasystrar" som hon säger... Även en storebror finns ju. Han ska förlora i bowling i morgon! I kväll skulle Gurkan laga tacos... Blir att dyka upp!!!
Ett år till... Till att börja med, eller fortsätta kanske...
En riktigt snabb text medan två händer är fria. Stor uppståndelse i badrummet då Sally har öppning. Fru Kickan, Gurkan, Pärla och även Edit som sedan tröttnade deltar i attraktionen. Jag skriver fort, för snart ska vi iväg på träning eller match, som de meddelade att Edits lag ska ha i dag på WHA.
Annars har jag skrivit på ett avtal om att vara Sportchef i Åland United ett år till, fram till sista november 2018. Ted lovade publicera det på våra medier och för lokalmedia, samt de några nationella sådana som bryr sig. Samma formulering över min uppgift som det förra tvååriga avtalet hade. Ska något ändras måste alltså styrdokumenten ändras. Känns bra att ha sitt eget på det torra, som jag faktiskt uttrycker det just nu.
Bara att bita i äpplet då. Om det är surt eller inte lär visa sig...
Ålandstidningen ringde i dag också och frågade vad det är våra ägarföreningar riktigt planerar. Jag svarade sanningsenligt att jag inte vet, då jag inte fått vara med och lyssna...
Även undervisning har förts i dag. Gamla Testamentet har vi kommit till. Faktiskt ett av mina stora favoritavsnitt. Jag älskar delen med Fader Abraham som faktiskt inte hade fyra söner....
I går kväll satt jag med Sally och såg hur West Ham vände mot Tottenham i Ligacupen. I dag såg jag, igen med Sally, hur Chelsea ledde med 1-0 mot Everton i samma Ligacup. Vet nån hur det gick?
Nu bär det just iväg. Middagslasagnen kräver sin rätt och sen ska jag säkert få förklara vidare att jag faktiskt inte vet ett dyft om vad ägarföreningarna vill då folk på planen kring Edits träningar frågar och går på...
