Voffo bullrar de så?

Ett vansinnigt oväsen ljuder i korridoren. Jag vill inte titta upp, eller gå ut... Jag är rädd att det är 8A och då borde jag ju göra det. Ingen gör något jag själv inte hade gjort i 14 års ålder, eller i alla fall varit med om att någon gjort. Ljuden är gälla och i vissa fall bryter bastonerna igenom och skapar en djungel som påminner om pansarfordon blandat med apor och med ett visst inslag av förstörd plåt och blåsinstrument framfört av en kör dagisbarn på franska... Det visade sig att deras ordinarie lärare är sjuk och vikarien är schemalagd med annat. Vårt duktiga kansli redde ut det och jag klarade mig undan genom att bara säga lite fult... En dag på jobbet.. Men varför måste de bullra så? Ett svar kan vara "Annars vet man ju inte att det är 8A..." Jo. Varför får jag alltid sådana klasser som utåt är högljudda, skrikiga och oömma, medan de inåt är hjärtevarma och väldigt måna om varandra? Det är härligt, men farligt...
 
Lite som att vara förälder faktiskt. Lilla Sally valde i går att sova hela dagen och hela natten. Då hon skulle vara med mig, mellan 19.00 och typ midnatt, då sov hon max 5 minuter i stöten och knöste samt skrek resten av tiden om man inte var 100% sysselsatt med just henne. Det här betydde att det där jobbet jag har brukat vänja mig vid att jag kan göra hemma på kvällarna inte hade en chans att bli gjort. Så där har det varit några veckor och troligen förblir det så några år framåt. Inte mycket att göra åt Ligaföreningens verksamhetsplan och Åland Uniteds budgetuppföljning. Inte heller så värst mycket gällande prov och förhör på KHS kommer jag åt att göra. Men så ska det väl vara... Edit och Fru Kickan ville ju så gärna ha en baby... Och inte byter jag bort den här heller. Inte mot nåt. Precis lika lite som en enda annan av mina fem! Herren bara prövar... Få se vad prövningarna resulterar i... Kanske ett bra lag, en glad klass och ett gott nytt år? Kanske nåt annat...
MInns ni Paul Mariner? I går kväll, detta troligen tack vare att Sally tvingade mig att helt enkelt sitta i soffan och se det som kom på TV då allt slags arbete omöjliggjordes kom jag att få ta del av en underbar upplevelse. FA cupens första omgång med direktsändning från Victory Park i Chorley, då Chorley FC från sjätte nivån, mötte Fleetwood FC från tredje nivån. Det var fullsatt (3500 personer och 600 sittplatser), det var lite svag belysning för TV, det var utvisningar, det var lånespelare, det var buffligt och alldeles underbart äkta mandom mod och morske män som stångades på en lite lerig gräsplan en novemberkväll i norra England. Chorley höll på att för tredje gången i klubbens (som grundades 1875) historia gå vidare till FA Cupens andra omgång. Andy Coles son (då han gjorde målet filmade man mest Andy Cole i publiken...) nickade dock in 1-1 och på övertid kom en avbytare att ytnyttja Chorleys vänsterbacks trötthet och satte spiken i kistan och fick Fleetwood vidare med 1-2. Vad har Paul Mariner med detta att göra? Jo, han är troligen Chorleys kändaste produkt. Under tidigt 1970-tal spelade den unge Mariner för just Chorley FCs pojklag... Så att sådant. Tack för detta Sally. Jag fick berätta om matchen för Sune, som troligen är den på min arbetsplats vid sidan av mig som uppskattar sådant här mest...
 
 
Nästa vecka ska jag till Helsingfors med klassen. De undrar nu när de ska få sin lapp... Som om jag inte hade annat att göra än skriva lappar. Men visst ska de få en sådan... I morgon, eller låt oss säga på fredag.
 
Samuel, som kanske har lite liknande hemförhållanden som jag skriver i stötar han med. Vi har åtminstone etablerat kontakt med en massa folk. Nu gäller det att få hit dem också... Det är inte det att vi inte känner folk. Det är att få alla bitar att passa. I dag har vi kollegiemöte, men också styrelsemöte... Jag har kommit överens med Rektor Granberg om en god kombination... Hem torde jag hinna tills Fru Kickan lägger sig så jag får tillbringa kvällen med Edit och Sally... Sen sover jag väldigt aktivt har det visat sig. Ofta drömmer jag rätt otäcka drömmar numera. Dessa gör att jag är lättad då jag vaknar... Vad kan det vara? Skulle vi ha Gamla Testametets Josef här nu skulle han ha kunnat svara, kanske...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0