Att vara hopplöst ineffektiv
Eftersom jag, av praktiska skäl, säger Fru Kickan, sover mina nätter på en madrass på golvet i rummet som varit Lindas och Emilias och väl ska bli Sallys med tiden har jag en ganska isolerad tillvaro i mitt ändå rätt livliga hem. Inte så att jag är isolerad från livet, men då allt och alla andra sover, då går jag in i ett mörkt rum och lägger mig på golvet. Madrassen är helt okej, tack Gurkan. Det var den vi bar in för en månad sedan med Rufus. Av någon anledning blir i alla fall nätterna en slags kamp mot något jag inte vet vad är. Jag hör att Fru Kickan och Sally är vakna ibland, men för det mesta hör jag bara att jag inte hör något. Otaliga fotbollsmatcher har spelats i sömnen i det rummet, precis som Höstmöten i repris samt i förväg både på svenska och finska, skolresor och det mesta i en blandning som gör att jag är allmänt omtöcknad då jag vaknar, ofta många gånger innan det är rätt tid för dylikt... Denna morgon visade sig vara en förmiddag och Fru Kickan hade stängt dörren dessutom, så jag var helt på riktigt ensam och avstängd.
Nu sitter jag här med en kopp kaffe, samt fyra ostsmörgåsar gjorda av Röd Bettans semlor. Medan jag fått till det har Fru Kickan vikt tvätt, lagt ut Sally för att sova på terrassen samt sprungit ut tre gånger då Sally inte sovit. Jag har varit en gång och lite skuffat vagnen framåt och bakåt. Dessutom har hon ordnat ett badkar för Edit ,samt tagit del av både nyhetssändningar och andra morgonsändningar och även lagat kaffe, samt fixat morgonmål för både sig själv och Edit. Jahapp, nu har jag varit ute en gång till och nu då jag kom in gick Fru Kickan en fjärde gång. 4-2 för henne med det, samt 10-1 med annat... Ändå vågar jag säga att jag är den som har mest koll på vad vi har och inte har i kylskåpet och när vi behöver handla, utan lista... men vad är nu det att komma med? Jes. Nu ska hon på loppis också... Rock`n`Roll... Låt oss säga så här. Fru Kickan är extremt energisk då det gäller detaljinsatser och har även förmågan att få dessa att bilda helheter. Jag i min tur är bra på att... Inte vara så jätte bra kanske... Att Sally skulle vara en sådan kopia av sin mor, där som Edit kanske i sin lättja och förmåga att se roliga saker i det mesta är mera som jag, vem hade tänkt det? Om min teori baserad på en kvälls studier stämmer är orsaken till Sallys ilska den att hon helt enkelt vill läggas att sova i ett mörkt och tyst rum, inte i en vagn mitt bland folk i ett vardagsrum. Mammas flicka...
Den här bilden kanske lite visar vad jag kanske ibland kan känna mig lite lyckad av. I en plaskasse i en försändelse kom den här fram. Detta är alltså en äkta kamerunsk landslagströja, med Raissas namn tryckt på ryggen. En oerhört fin klenod. I princip det finaste en fotbollsspelare kan ge bort. Merci Raissa! Good luck, wherever you go. And make sure to win that African nations cup next year! Och samma på franska. Jag är väldigt berörd och smickrad av att vara en av, jag vet inte hur många, som äger en sådan där tröja, men det betyder mycket för mig. Och skulle nu Nigeria i alla fall vinna som vanligt i nästa afrikanska mästerskap, då kan jag själv trösta mig med att jag känner sådana också. Men en gång Raissa, alltid Raissa. Varken jag, eller Åland United kommer att glömma denna personlighet som nu går vidare någonstans på nya äventyr. Vi lär se henne på TV om knät ger lov till det, eller hur Anders?
Edit har precis förorsakat "flow alarm" genom att ha badvattnet inklusive bubblor att täcka hela badrumsgolvet. Sally har vaknat fyra gånger och skrikit. jag skulle gärna gå ut och gå med henne så hon skulle få ro, men det går ju inte då Edit badar bubbelbad... Rufus har lovat komma i natt och sova, men har inte avslöjat några tids- eller innehållsramar för storbesöket... Vi får se helt enkelt. Enligt Nalle Puh betyder "Vi får se" att "Ingen kommer att göra någonting"... Vi får alltså se hur det blir med det, eller hur vill vi ha det.
Samuel skulle ha lite grejer, eller är det jag som ska göra dem. Det får vi också se. En hel del namn börjar nu dyka upp i e postrutan här. De flesta svarar också, men de allra flesta har en tendens att inte svara efter att jag första gången gett dem ett löneförslag... Inte heller St Mårtensgården svarar då jag försöker beställa dop för Sally. Där har vi inte talat om vare sig lön, eller resor mellan Skottland och Åland....
Jag vill poängtera för alla mina svenska vänner och bekanta att jag ingalunda missunnar Sverige glädjen av att vinna Italien 1-0 på hemmaplan. Gratulerar. Då det gäller returen ställer jag dock mig frågan vem jag hellre har i VM slutspelet. jag är ledsen, men det är Italien... Bara 1958 har de inte varit där... Då kan förstås nån näsvis fråga hur det gick för Sverige den gången... Just det. Kanske en orsak för dem som gillar Sverige att heja ytterligare...
Jag hade faktiskt tänkt skriva en hel del mera också och faktiskt ha en kontext med texten. Det blir dock så att varje mening avslutas några minuter efter att den börjat så inget idealt skrivklimat här. Kaffet är dock uppdrucket och smörgåsarna ätna. Sally ligger på terrassen och antingen är larmet sönder eller så sover hon bättre nu. Små kluckanden hörs från badrummet, undrar vad där händer. Från Rufus hörs lite som från Västfronten under Första Världskriget... Intet nytt!
Jag har i alla fall gjort mig av med de sista spåren av att jag varit aktiv inom flickfotboll detta år. De röda västarna det numera förbjudna samlingslaget Åland United 07-10 bar under poolspelet i somras är förda tillbaka till Samuel, som säkert då har gett dem tillbaka till IFFK...
Kommentarer
Postat av: Fellis
Italien var inte med 1930 heller. Däremot var 1958 enda gången hittills som de inte lyckats kvalificera sig för VM. Av matchen igår att döma så skulle jag tyvärr inte sakna dem om de missar den här gången.
Svar:
enligtvirta.blogg.se
Trackback
