Natten före dagen som blev Glada vappen
Sent i natt skrev jag denna text härunder som sedan raderades för att nu mirakulöst uppstå igen då jag skulle skriva en ny text. Denna morgon, dagen efter att jag i direktsändning berättat om midsommarstångsresning mot pengar i radio, på självaste Valborgsmässoaftonsförmiddagen, då Emilia ännu sover i väntan på att jag ska forsla henne till dansträning, får Glada Vappentexten i stället bli det som höll på att bli Natten före Glada Vappentexten...
Solen skiner, matchen närmar sig och Edit laddar för sina två uppträdanden på WHA med att kräva att få se på Bumbibjörnarna och dessutom att få sparka höga bollar inomhus, till sin mors förskräckelse. Tanken är att jag lite undervisar henne och Pärla utomhus om en stund, bara containern trampats, huset dammsugits , Emilia transporterats, Rufus dator transporterats från kompis till hans mors hem (Jo, jag ska göra det). Sen var det visst någon fotbollsmatch också. Giovannis analysvideo har studerats och nu vet vi precis hur Ilves spelar, eller hur de spelade i de två första Ligamatcherna vill säga. Hur de spelar i dag får man se på WHA klockan 16.30. Glada Vappen till alla nu. Allt som står efter detta skrevs i natt!
Klockan är okristligt mycket, eller litet om man vill vara näsvis. Nästan 2 timmar tog skypesessionen med Dotter Linda. Först var det Emilia, som egentligen inte ska vara här, men som sen lite spontant valde att bli över natten som låste in sig med storasyster en timme och sen hämtade hon ut henne ur rummet för att prata med Edit, som under den tiden somnat och burits till sängen. Alla andra, Fru Kickan, Gurkan, Pärla och grannkärringen från över vägen ifrån hade försvunnit ur vardagsrummet då Emilia anlände med datorskärmen med en lite vilande i form satsande Linda på. Ett riktigt roligt samtal hade vi och under detta hann även Emilia lägga sig, så nu är det bara jag kvar.... Igen....
Det var som sagt träning på WHA i dag, kvällen före matchen. Planen var sig lik, som den brukar vara så här på våren. Lite mjuk, men ändå helt okej. För att göra referatet kort och därmed uthärdligt kan jag säga att min personliga stjärna i dag var Kaisa Kotka, som trots sin fotskada jobbar på och i dag fick vara med i träningen genom att stå i muren, alltid något. Kaisa behandlas kanske ibland lite orättvist av Giovanni som poängterar att hon är rolig, men that´s it. Jag vet att Giovanni inte menar som det låter och det gör nog Kaisa med. Däremot vill jag lyfta på hatten för att hon i mina ögon faktiskt ger sitt allt för att kunna bídra till lagets framgång längre fram. Dessutom är hon väldigt lyhörd och kunde redogöra för Craigs förhållande till kvinnor, samt att skrika högt då Bri fick bra träff på skottet.
Så här såg Kaisa ut för en par år sedan då hon spelade för Kokkola F10.
I övrigt går natten sina tunga fjät. Jag vet att jag borde sova eftersom hemmamatcher tär på psyket och kroppen ungefär like mycket som bortamatcher. I år är det inte bara fotbollen som får mig att sova dåligt. Även detaljer som biljettförsäljning, programblad, bästemannajuryn och flicklagspresentation får mig att vrida och vända mig bara jag nått fram till sängen. Jag vet startelvan och jag såg även på dagens övningar hur vi ämnar försöka göra. Måtte allt gå vägen!
Mat-Inger bad mig skriva något roligt så hon kan skratta. Detta beskriver min nuvarande, och självpåtagna, roll väldigt väl... Det som var tänkt att vara en hobby blir till en yrkesmässig stress. Så gick det med fotbollen, så går det med bloggandet.
Det var enklare förr kan man tycka.
Jag skulle säkert ha mycket att säga om det där. Nu råkar jag bara vara alldeles alldeles slut, så det blir att fungera på sängvila i några timmar. På morgonen inleds matchdagen. En speciell dag för alla fotbollsspelare. Jag gör vad jag kan för att inte lämna någon del av organisationen oexploaterad.
Nätter före matcher borde förbjudas.