That´s it!

Igen går det inte att sova. Då passar det bra att göra det nu, som jag tänkte göra i morgon. Det vill säga avsluta denna blogg, åtminstone för tillfället! Never say never again heter ju en James Bond film. Och för att inte bli en sådan där som lovar och ändrar sig hela tiden kommer jag inte att meddela att jag slutar definitivt. Fullt möjligt att jag är igång igen om nån dag, vecka, månad eller år. Likväl fullt möjligt att jag aldrig mer tar upp denna hobby.

Bloggandet, som det senaste året starkt uppmuntrats av min kära fästmö, har i och för sig gett mig mycket. Min tro på att jag kan skriva om jag vill har kommit tillbaka. Jag känner att jag kunnat få fram många i mitt tycke viktiga saker. Lite debatt har vi fört och jag har fått bekanta över nätet.

Dock känns det nu som om bloggen mer arbetar mot mig än för mig. Ca 50 unika läsare, endel dagar lite under, endel dagar mycket fler, ibland över 100, brukar följa med mina texter, eller i alla fall klicka in. Jag har blottat stora delar av mig själv och mina tankar här. Nu känns det som om en del av dessa inte faller ut rätt hos läsarna. Jag har blivit en bloggfigur som inte är relevant i verkligheten. Så med dessa ord avslutas detta denna gång, kanske för alltid, men jag lovar inget. Kommentarerna lever så länge sidan finns kvar, jag läser dem nog...

Ilves ska slås och Åland United ska ta guld! Nu har jag sagt det! Går det inte vägen är det inte mitt fel i alla fall!