Ingen lämnas utanför
"En familj betyder att ingen lämnas utanför" , eller nåt liknande, är ett citat jag tydligen inte sett tillräckligt många gånger för att minnas det ordagrant. Meningen är i alla fall god och jag ser så många liknelser med de olika delarna av band annat mitt liv i detta, att jag lite spekulerade kring det här medan jag inmundigade mitt kaffe och sprang fram och tillbaka mellan Sallys vagn och den redan rätt nötta pallen vid mitt skrivbord här i vårt vardagsrum.
I går hade vi konstituerande ledarmöte med Åland Uniteds A-lag. Förutom att de utlovade kläderna aldrig kom var tillställningen väldigt lyckad, trots att Kjelle avvek redan klockan halv 5 för att åka till Eckerö och dricka tequila. Redan det är ett gott tecken gällande vad jag menade ovan. Vi är alla olika, vi gör saker på våra egna sätt, men kopplas det ihop och vi alla litar på varandra kommer helheten att bli skrämmande bra och stark. Så många människor som vi i går satt runt först konferensbordet i Idrottens hus och sedan matbordet på Indigo, tror jag vi inte har varit runt A-laget sedan 2010... Nu tror jag vi kommer att funka, om möjligt ännu mer harmoniskt än då! Jag fick en god känsla och nu håller vi ihop.
Bra Samuel! Som vi sade i går: Bästa dagen hittills denna säsong!
Laget börjar sakteligen samlas också. En par tre spelare skulle anlända till Åland i dag. Ted skulle skicka ut info och be om hjälp med deras mottagning, men har tydligen antingen fixat det oralt på Indigo, eller så helt enkelt vilat ut ordentligt i natt, vilket ju är jättebra i så fall. Inte heller spelarna ska lämnas utanför. De ska få vara de de är och sedan självmant svetsas samman till ett lag som håller ihop och jobbar för varandra. Lätt att säga, svårt att uppnå, men av erfarenhet såväl som spelare, tränare och nu även ledare, vet jag att knappt något alls i världen fungerar mer dynamiskt än ett sammansvetsat fotbollslag som tillåter individer att vara personligheter.
I morgon går även 8A in i andra halvlek av sina högstadiestudier, på tal om familjer. Det familjära framhävs här genom facebookmeddelanden om att "Jag kommer kanske lite sent på måndag sen..." och sådant där. Även de andra undervisningsgrupperna och förstås, kanske allra mest, Kollegerna är ju familjer som vi ska hålla ihop och se till att alla får vara med, de som vill i alla fall. Mat-Inger kanske är där också, kanske... Spaghetti serverar hon i så fall! Kan knappt vänta!
Så finns ju Familjen -Familjen. Alltså den riktiga familjen. I dag ska Linda och Emilia komma och säga hej då, eftersom de reser tillbaka till sina hem i San Diego och Umeå i morgon. Linda ska även ta med sig Ugglan Owen så hon har en bit av Edit med i Kalifornien. Edit har således sovit extra tajt med Owen de senaste nätterna... Även i min spräckliga familj får alla vara med. Jag försöker finnas till hands och misslyckas oftast, förlåt Fru Kickan, grannar och alla som ibland ser mina sämre sidor. Jag vill dock att alla ska få vara och dessutom känna att de hör samman!
Edit leker i parken med grannflickorna, Sally sover på terrassen, jag väntar på samtal och så klart stora flickorna... Fru Kickan... Hon städar! Alltså finns hon...
Utvecklingssamtal
I dag var, eller är, det igen en sådan här dag. Det första Fru Kickan sade i morse var inte "God Morgon", "Har du sovit gott", "Hur mår du" eller nåt annat, som vi nu kanske inte behöver föreslå just här, i offentligheten. Nej, hennes första ord var: "Kan du byta sängkläder, madrasserna i Sallys rum behöver bäras ut i morgon, jag ska duscha". Då vet vi att det är antingen lördag eller söndag morgon på Bergshöjden 15. I Fru Kickans fall är det inte större skillnad, annat än att jag är hemma då hon och Sally vaknar just lördag- och söndag morgnar, förutom nu framöver en så där 10 månader... Eller inte alltid då, men det kommer att påtalas att det känns så...
Jag kan förstå människor, vissa kanske i skolan, många inom fotbollen och så där, hur de kan reagera med taggarna utåt då jag ibland säkert beter mig så där. I Åland United har det ofta blivit så att jag "gör det som ingen annan gjort", precis som Fru Kickan uppfattar att hon gör här hemma. Så klart varierar ju uppfattningen om vad som behöver eller måste göras och när detta ska utföras och så sitter man där. Nån är irriterad för att han/hon måste göra allt detta och några andra är irriterade över att han/hon far fram som en ångvält och gör saker man nog själv skulle göra bättre om man fick en syl i vädret. Fru Kickan har nu ordnat om hela vårt kök, som jag ordnade upp i natt, Städat två gånger, burit bäddmadraser och sängkläder, badat Sally och lagt ut henne fast hon inte ens är sömnig, meddelat att madrasserna ska ut i dag och så mycket till.
Jag har druckit kaffe, ätit ostsmörgås, bytt sängkläder (säger inte med vem dock) och varit ute och försökt lugna Sally som inte är förtjust över att vara just ute... Nu kom Bosse också.. Och Pärla har varit här två gånger, medan Edit nu tydligen ska gå till Pärla fast hon inte får utan att borsta håret. Medan förra meningen skrevs har Fru Kickan gjort två hellägenhetsspurter fram och tillbaka för att se till Sally. Även diskmaskinen som jag sade att jag fixar, eftersom det de facto var jag som satte igång i natt, är tömd och, märkväl, fylld igen... Undrar vad som satts i den...
I fotboll säger man "fighting face" då man fastnar på bild mitt i action. Det här är väl det närmaste vi kommer med Fru Kickan.. Och jo, jo... Jag älskar henne och hon säkert mig, fast hon nu inte har tid att nämna sådant....
Precis snart ska jag iväg dessutom. Stort konstituerande ledarmöte inom Åland Uniteds A-lag 2018. De sista avtalen ska skrivas på, eller det gör Ted sade han tydligt, jag ska se till att de kommer till platsen i pappersform. Jag får smyga in i kollegan Ms klassrum och använda mig av den röda stansen då, för de två i mitt klassrum är ej friska... Jag vet i vilken låda den röda stansapparaten förvaras nämligen... Detta initiativ till stort ledarmöte är en magnifik idé förresten. Samuel står att tacka för detta. Både tränare och andra närmast sörjande samlas och pratar ihop sig. Känns som väldigt bra, trots att det också känns väldigt svenskt...
Mötet avslutas sedan med middag på Indigo. Jag är väldigt splittrad till huruvida delta där eller ej. Troligen vill jag göra det, men jag måste se till att hinna hem till klockan 21, för då ska Edit och jag se Gladiatorerna!!! En par samtal eller meddelanden väntar jag på faktiskt. Det ena från en israelisk klubbdirektör, det andra från en svenskspråkig dam i Helsingfors... Är dessa meddelanden de jag hoppas kanske det vore värt att avnjuta Gladiatorerna med en burk inhemsk mellanöl, eller nånting. Det troliga är nog att dessa meddelanden kommer under den närmaste veckan eller så.
I går kväll, efter att Edit hade hämtat sig från besvikelsen att Gladiatorerna kommer på lördag och inte på fredag som vi trott och hon kompenserade med råge genom att se Vaiana hemma hos Pärla, Gurkan och dem, fick jag ta del av klassisk fotboll. FA cupens omgång 3 och så typiskt för just den tävlingen ett Liverpoolderby. Liverpool mot Everton. Har man hört det förut? 2-1 till hemmalaget blev det och jag önskar att alla som inte förstår vad en cup i fotboll är skulle ha sett åtminstone andra halvlek. FA cupen är stor! Inte bara äldst. Att dessa lag mötts förut ett antal gånger i samma tävling får denna bild, från semifinalen 1971 på Old Trafford av alla ställen, bevisa.
Jag hoppas jag klarar besiktningen och kan åka iväg för att producera, samt sedan kan vara med och verka för ett gott verksamhetsår i Åland United, oavsett om de olika grupperna som bildats för att göra det jag gjort förut lite bättre kommer igång eller ej. Jag är övertygad om att det blir bättre... Men då måste man börja. Jag ÄR en liten Fru Kickan på den punkten faktiskt....
Effektivt, harmoniskt och sen blir det kanske lunch
Gårdagen blev en riktig genomkörare. Först kändes det som om allt och ingenting blev gjort och att Sally mest spydde upp all mjölk jag proppade i henne. Sen kom mina stora barn och tillsammans med Gurkan och Pärla åts en god middag och sedan tillbringades en kväll som byttes ut i natt. Så upptagen med familjära aktiviteter var jag att Bosse blev orolig då det var så tyst... Hoppas mitt sms tillbaka lugnade honom.
Hederligt Trivial Pursuit från 2005 spelades med Linda och mig som segrare i vuxenklassen. Edit och hennes bror kom visserligen till slutet först, men de tävlade i juniortävlingen, säger vi.... Jag ska inte nämna vem som blev sist, men förutom de bägge klassvinnarna deltog även Emilia och Fru Kickan. Sally sov... Sedan blev det en riktig soffsittarkväll och natt där jag till slut behövde avvika för att vara den som skulle dra upp Edit på morgonen. Det gick bra... Ett av de 150 olika larmen som Sally är kopplad till under natten pep oavbrutet och då vi inte vet hur man stänger av det var det ju ett naturligt läge att ha ögonen öppna.
Klockan 8 skulle Edit upp nämligen, för att hinna bli klar att åka till simhallen med Pärlas farmor.... Detta gjorde de också, men två timmar senare. Dock var det en väldigt effektiv förmiddag jag fick för mig. Förutom att fixa upp köken, som såg väldigt dagen efter ut och förbereda Edit kunde jag också kasta mig på datorn och har nu fått stora delar av våren förberedd, förutom det som jag inte ännu kan förbereda, eftersom det kanske är nån annan som ska förbereda det...
Pris får man ibland. Hoppas fler än Isabella kommer att få ta del av utmärkelser detta år. Isabella själv får förstås gärna kamma hem ett och annat hon med.
Målvakten tror jag, igen en gång, är fixad... Dock gäller, kanske ännu mer än tidigare att inte räkna något som klart innan det är klart... En par riktigt häftiga och dessutom oväntade backlösningar kanske vi också har. Sen börjar folk ringa och undra om de får komma och träna också... Bara de har nånstans att sova lär det inte vara problem md det... Tror jag. Nu har Nela fixat så jag kan ansöka om domare till träningsmatcherna också... jag sitter i morgonrock, flickorna har vaknat och tittar på "Didn´t know I´m pregnant". Sally har somnat igen.
Så här såg en del av gänget här hemma hos oss ut i går kväll. Som Edit säger är det nog på tiden att skolan börjar snart... Det enda negativa med det är ju att stora flickorna försvinner utomlands, men annars är det nog bara bäst...
Sally vaknat igen. Hydramail inkommer. Detta är ett kontor mitt i ett hem. jag sitter ännu i morgonrock...
Det är inte mig det är fel på. Alla andra bara förstör hela tiden.
Jag ska inte späda på hetsjakten mot Kansliminister Nina Fellman, men dock nämna att hon gavs alla möjligheter att förklara sitt idiotuttalande i går. Hon valde att säga att hon står bakom allt hon sagt och att de som, säkert helt rätt ur Ninas synvinkel, inte vet vad de pratar om är okunniga. Där hade det räckt, säger min egen lilla radar om vad som går hem och vad inte som offentlig person. Nu valde hon dock att köra vidare på att finlandsfrånvändhet är rasism och uttryck som att "bli tagen på sängen" utstrålar kvinnohat... Att ÅFs retorik är populistisk vet vi, det är liksom deras grej. Tyvärr blev Ninas uttalande kanske ännu mer populistiska... Usch då. Det lär inte bli mindre hetsjakt efter detta. Man kan säga att det är mänskligt att fela och att man ska förstå folk som har pressade lägen. Jo, jag är den förste att medge detta... Dock har jag också varit med om mycket lindrigare uttalanden som har lett till total katastrof för den som uttalat sig så.
Jag kunde inte bry mig mindre huruvida Kansliministern fortsätter eller inte, men känner dels olust för hennes skull och vad hon måste gå igenom. Dels förstår jag faktiskt att gamarna cirklar och är beredda att äta av kadavret då det är dags, bildligt alltså... Så likt Jesper Olsens självmordspassning var det fråga om... Alla som sett Danmark-Spanien i Herr VM 1986 vet vad jag talar om. Olsens hemska frispelning av Emilio Butragueno. Hej då Danmark... Tyvärr behöver man vara lite mer stresstålig, eller åtminstone lite mer benägen att dölja sin ilska i offentliga sammanhang.
Den store Johann Cruyff sade ju att det inte var nåt fel på hans taktik. Det var motståndaren som förstörde den. Men det var också Johann Cruyff... Jag fick i går en fråga av en spelarkandidat om nummer 14 skulle vara ledig ifall hon skulle joina Åland United. Jag svarade att den ende som går före henne är Johann Cruyff, men att han är död, så hon har goda chanser... Den förra att spela i nummer 14 i Åland United verkar på basen av Facebook ha gått till Sampdoria eller vad det kan ha varit...
Detta har varit en dels väldigt effektiv, dels väldigt ineffektiv dag. Tidigt i morse inleddes en mötesrunda hos fyra sponsorer, som jag tycker att föll väl ut. Dessutom hann jag träffa Thomi på IFK kansliet. Han hade just repat sig från 2-2 mot Chelsea i går kväll (Thomi är Arsenalare för de få som inte vet det). Tillsammans med honom gjorde vi ett farmavtal mellan ÅU och IFK. Äntligen, säger jag. Äntligen!
Nona, Sofia och Ann-Sofie kan i år i teorin spela både Damernas Liga och division 4. Sofia och Ann-Sofie kan dessutom spela i B flickornas div 2. Alldeles utmärkt säger jag!
Nu fylls huset av folk. Alltså här har varit folk hela dagen, Röd Bettan, Samuel, Flickorna på gatan och så vidare. Nu har hit också kommit Fru Kickan, som lagar mat, Linda och Emilia. Vi ska ha en riktigt hederlig familjemiddag.
Målvaktsjakten visade lyckosamma tecken i natt och jag hoppas det ska vara klart snart... Det samma med mittback, sponsorer, tidtabeller, allt... Nu tog arbetsdagen slut, tillfälligt om ej annat! Jag ska vara med mina barn och min fru och kanske Gurkan då, kanske....
Borde Nina och jag blogga ihop?
Jag får ibland pikar och påminnelser om att jag är en nästan offentlig person både i och med fotbollen och mitt lärarskap. Dessutom har jag ju familjen som alla bär samma efternamn som jag och därför ofta förknippas med mig. Därmed har det funnits tillfällen då man ondgjort sig över vad jag säger här i bloggen, då den tydligen läses av både män, kvinnor och säkert också sådana som inte har bestämt sig... Jag har därmed blivit uppmanad att vara lojal med klubben och dess sponsorer. Jag har vid vissa tidpunkter inte fått nämna vissa av mina familjemedlemmar, helt enkelt eftersom dessa inte har velat det och sedan har förstås kommit än det ena och än det andra gällande skolan. Favoriten är kissnöden kring julfesten så fort jag skrivit nåt om nakna pojkkroppar till exempel. Påminn mig om att nästa år bara nämna Tjuren Ferdinand så får barnen jobba ifred....
Jag har nämnt att det ju är bra att jag inte är med i politiken. Ännu bättre att jag inte är minister... Vi här på Åland har ett ganska färggrant garde som styr och en av dem som kanske borde bli lite medietränad trots att hon är journalist, kanske just därför(!) är Ålands Kansliminister Nina Fellman. Hon har ofta varit i blåsväder, som man ju är som styrande politiker då det blåst upp olika debatter kring dels obekväma beslut, dels olyckliga omständigheter som just hon ansvarar för. Nu senast har partiet Ålands Framtid, som jag tycker mest står för Palleralla, trots att Axel och Anta är ganska skarpa killar, men det är ju Timo Soini också, skrivit en insändare angående att Veikkaus verksamhet upphört på Åland i och med årsskiftet. De som är insatta vet varför, för er övriga kan jag säga att det som i alla sådana här fall finns en hel del som gått snett på flera håll, men resultatet är olyckligt. Ålands Framtid far ganska hårt fram, men håller sig till sak. Man får förstås fram att Nina Fellman är väldigt finlandsvänlig, vilket hör till Ålands Framtids ideologi att framhäva som något negativt. Man tycker att förhandlingar med Sverige om införandet av Svenska Spel på Åland vore något att satsa på...Kansliminister Fellman valde att svara offentligt på texten genom följande uttalande:
"Jag kan bara beklaga den djupa okunskapen, kvinnohatet, rasismen och populismen som återspeglas i detta inlägg, och fortsätter göra mitt bästa under kommande år." That´s it...
Jag är häpen, lite imponerad och på samma gång... Ja, häpen. Nina, vill du blogga med mig? Du och jag kunde bilda ett radarpar som skjuter ur oss ankor mer än gamla goda Kalashnikovs kunde skjuta patroner.... Inte lär det bli lugnare och vettigare debatt med sådant där nej...
Nina är här i mitten, tillsammans med Pia Sundhage, som ju alla läsare känner (Om inte är ni okunniga och kvinnofientliga) och Mia Hanström, som även hon är en kvinna med ideologi. Jag känner dock Mia lite och vet att hon är resonabel och faktiskt även klok, precis som Pia och säkert också Nina, fast hon mest häver ur sig grodor just nu... Mitt enda personliga möte med Nina Fellman var i Ålands "Let´s dääns" 2010 då hon satt i juryn och undrade om jag hade gipsat höfterna eller varför jag var så stel i rumpan... Men hör av dig Nina, vi kunde bilda duett och skicka ur oss otrevliga uttalanden tillsammans. Jag skulle även erbjuda mig att bli minister, men det vore ju att bli politiker, så det blir nog inget med det.
Sally mår bättre. Fru Kickan är ut på löprunda. Inte likt hundar får man hoppas för 5 barn räcker väl för mig. Edit vankar oroligt fram och tillbaka, stora barnen lokaliserades senast på Vårdö.
Vi har nu på riktigt akut "kris". Vi måste få en målvakt till till laget och det verkar hopplöst.
Hon här har ju slutat spela, men visst skulle jag ta henne om hon kom för våra villkor. Vet ni inte vem detta är heller är ni ännu okunnigare och ännu mer kvinnofientliga. Rasist, det är hon själv så det räcker.
Styrelsemöte i dag. Om jag kunde skulle jag lova att komma hem så Fru Kickan hinner på träning. Nu kan jag det inte så det faktiskt är allvar och mycket som måste lösas innan det är klart. I morgon ska sponsorer spikas från tidig morgon och sen är det bara några dagar och spelare börjar komma... Medan mina egna stora flickor åker iväg...
Heja Island-Hur funkar lagen i praktiken?
Efter en ännu väldans stökig natt, som slutade i att Fru Kickan travade iväg till sjukhuset med Sally, som dock inte verkar ha något emot att sova nu, då hon fått upp oss andra, som inte sovit så värst under natten, dricker jag kaffe och ser att Island har stiftat en lag som ska jämställa alla löner på genusbas. Alltså, vi har ju också lagar som säger att kön inte får vara en orsak till olika lön. Däremot slås det upp stort om ett lönegap på 17% mellan män och kvinnor. Att jag själv föredrar att kalla det för inkomstgap är en sak, för sanningen är väl att personer med snopp helt enkelt har högre inkomster i sin helhet än personer utan snopp.
Orsaken till varför det är så har debatterats och det finns ett helt sjok olika förklaringar. Om man är så funtad talar man om Patriarkatet som ger mer pengar till manliga yrken och talar därmed emot sig själv då man samtidigt hävdar att det inte finns kvinnligt och manligt annat än i uppfostran, typ. Lite mer sansade personer kollar efter och ser att det i allmänhet är kvinnor som stannar hemma med sjuka barn, förkortar arbetstiden och även har mindre ålderstillägg. Där är den riktiga orsaken till inkomstgapet och det är väl där vi borde sätta in insatser för att motarbeta det. Det är nämligen åtminstone i den offentliga sektorn nog så, att en kvinnlig timlön är exakt lika hög som en manlig timlön för motsvarande arbete. Inom det privata vet jag inte, men man får åtminstone inte hänvisa till kön, religion, etnicitet, sexuell läggning eller annat...
Min fråga blir, mest av nyfikenhet, hur den skärpta lagen på Island ska begagnas. Det stod i nyhetsartikeln jag läste att företagen är skyldiga att bevisa att könsjämlik lönefördelning gäller. Gäller det timlön så torde man ha det på det torra, för det har man troligen haft förut också. Gäller det total årsinkomst blir det marigare... Ska man sänka manliga inkomsstagares lön? Höja kvinnligas lön? Ska avdrag för tjänstledigheter bort? Ska full lön utbetalas under mammaledighet? Intressanta grejer... Ska bli spännande att se vad det blir.
Så klart går mina tankar till fotboll. Här demonstrerar FC Barcelona könsjämlikhet genom att göra reklam för herrarnas och damernas A-lagsmatcher på samma bild, dessutom genom två av världens bästa fotbollsspelare i samma klubbdräkt. Ekonomiskt är det ju ett smärre glapp här. Messi tjänar några 1000-tals procent mer än Lieke Martens. Om Spanien, eller Katalonien guvars skulle genomföra samma lag som Island skulle FC Barcelona få det ganska pyrt... Hur mycket skulle Messis lön behöva sänkas för att Martens skulle kunna bli likvärdig?
Hur blir det förresten med fotbollen på Island. Innebär det alltså att manliga och kvinnliga spelare får lika betalt även på klubbnivå? Om det är så kommer en lite fånig och på samma gång Patriarkal sanning att komma i dagen. Kvinnors löner kommer att öka, men bara i klubbar som har en etablerad herrverksamhet. I Finland skulle en lag av detta slag innebära att de spelarna som anses vara proffs i tex HJK skulle behöva få samma löner som herrspelarna, vilket innebär en höjning på närmare de 1000% och lite mera som vi talade om här uppe. I klubbar som inte har herrverksamhet skulle samma sak inte vara möjlig, eftersom vi helt enkelt inte har de pengarna. En snabblösning vore att HJKs damer förklarade sig som amatörlag, vilket de väl egentligen gör nu redan, eller så kör man tillsammans med Ilves, TPS och Honka en revolutionerande linje med riktiga månadslöner för sina kvinnliga spelare och alltså befäster sig som oslagbara. Ute i världen blir det otvivelaktigt så, som vi redan kan se att håller på att hända. Manchester City, FC Barcelona, Bayern München, Juventus etc tar alla de bästa spelarna och renodlade damklubbar dör ut, eller svälter sakta ihjäl...
HÄR har vi strukturarbete att göra, mina damer... Och herrar!
Edit sover ännu. Fru Kickan har vaknat och åkt till optikern. Läkaren ringde och sade att Sally har goda värden och nog bara är ordentligt förkyld... Svårt att veta då hon är så liten...
E posten har visat att både Ted och Samuel, samt FBFs Leena och Estlands nye landslagstränare är vakna.... Så går tisdagen mot tisdag kväll....
Blir detta ett skitjobbigt år?
I går skrev jag lite om sådant och sådana jag bråkat om och med i fjol. Nu, före Garmisch Partenkirchen och allt vad denna årets första dag kan tänkas föra med sig annat än dödssluta människor (det sovs inte så särdeles harmoniskt i natt kan jag säga), tänkte jag göra en väldigt ytlig, kort och dessutom säkert orättvist ensidig framåtblick över Nådens År 2018. Vi vet ju alla att detta inte är 2018 efter Kristus på grund av den där munken som räknade fel, men som Randall Munroe i min julklappsbok som jag fick av Emilia och Joel konstaterar, man får ta av det som finns helt enkelt...
För det första kommer 2018 att på något sätt få definiera hur vi ska ha det med USA, Nordkorea och de där. Förhoppningsvis kommer Trumpen att stänga in sig mer och mer i sitt lilla hörn där han kan gapa bäst han vill utan att någon bryr sig. Han där Nordkoreanen kan väl få skjuta raketer en stund, men sen vore det nog dags för någonslags reality check även för honom. Jag har ingen plan färdig, men om ett år har det antingen blivit mycket värre, eller mycket bättre där i trakterna. Undrar hur mycket Vinter OS som ju går precis där i knutarna kommer att spela in på allt... Det är ju liksom inte så lång väg att skjuta raketer dit, men vem vill nu göra det? Inte ens ryssarna får ju vara med...
Presidentval ska vi ha i Finland också. Trots att alla jag känner, som har gjort Yles valkompass hamnar på någon annan kommer Sauli att ta hem det med bravur. Kanske deras tillökning sker just natten mot den 29/1. Det vore nåt det! En måndagsbaby. Själv undrar jag om jag ska låta realismen segra och rösta på Sauli, eftersom han ju har varit bra, eller om jag ska följa det som jag skulle komma till om vi stod inför ett helt nytt val utan sittande president, alltså samma som för sex år sedan... Pekka Haavisto. Förutom att han är en bra karl vore det rätt fräscht att ha en venezuelansk (eller varifrån är han) frisör som "first lady" då Trump och gänget kommer på statsbesök... Edit fick Matti Vanhanen som sin kandidat. "Vem är det?" frågade hon och kunde luta sig mot den välsignade frid en ålder på 8 år ger... Hon behöver inte rösta! Linda däremot vill rösta från Kalifornien. Herr Landshövding som trodde han blev av med mig i natt får kanske ett nytt samtal i ärendet...
Denna bild är ganska symboliserande för hur jag ser 2018 framför mig. Därmed kan det ju hända att det faktiskt blir bättre.
Jag hoppas på ett harmoniskt år inom Åland United. Jag hoppas nu först få de saknade bitarna fogade till laget och sedan att träningen, matcherna och hela helheten kommer igång under rofyllda former. Jag hoppas publiken kommer att finna oss allt mer intressanta, kanske genom att Samuel är mera i förgrunden och jag i bakgrunden... Tror det är ett bra koncept. Sen hoppas jag att det vi gör under hela året kommer att borga för att vi inte är så skitnödigta (bilden ovan inspirerar mig...) på hösten och kring jule- och nyårstider. Hoppas även att Ungdoms- och marknadsföringsgrupperna tänkte ta tag i lite saker, eller åtminstone bestämma vilka saker de tänker ta tag i.
Eftersom jag hänger kvar i Ligaföreningen hoppas jag att vi där kommer att få ännu rakare kommunikation och det direkta arbete för Damernas Ligas väl som görs med FBF och Landslagsledningen kan leda tilll ringeffekter i fråga om, ja harmoni även här. Mindre skitnöd och misstroende från alla mot alla kunde även här göra helheten mer lyckad.
VM är det i sommar. Hoppas det inte blir det där klassiska von Bissmarckska som leder till att alla håller på en månad och sedan har Tyskland vunnit. Intressant ska det bli. Kontringsfotbollens tidevarv har vi levt i en liten tid. Jag har på känn att detta VM blir höjdpunkten för just den typen av spel... Dessutom tror jag att trebackslinje befäster sig och blir det nya normala helt på riktigt.
I skolan överlever vi våren. Jag ska ha min 8A på lägerskola någonstans nu i vår, eller så i höst. Hur som helst har de blivit 9A om ett år och röster talar för att jag kanske ska genomföra en Julfest även med dessa, trots den sovjetiska inramningen... I stort vill jag bli bättre på det mesta även här i skolan. Detta läsår har jag mer undervisningslektioner än jag haft någonsin, samt de förtroendeuppdrag jag fått därtill. Det har visat sig i kvaliteten, som jag kompenserar med stand up komik... Antingen kör vi vidare så här, eller så tar jag i det och gör det bättre...
De här finns ju så klart starkt med under inkommande år. Den av dessa som kommer att ha förändrats mest om ett år är onekligen Sally, sim kanske går och säger nånting då. Kanske hon kan berätta vad kossan säger, som alla hennes syskon gjort med bravur i ett års ålder... Linda har tagit en examen vid den tidpunkten och känner jag henne rätt kör hon på mot nästa där borta i San Diego. De övriga hankar sig framåt på sina utstakade banor. Jag vill besöka åtminstone en av mina stora döttrars hem under året. Ett realistiskt mål?
Om Fru Kickan fixar det kanske hon håller sig hemma hela året, men jag tror någonstans nog att Sallys dagiskarriär inleds redan under hösten. För min egen del hoppas jag mest att inte vara i vägen och inte hamna allt för långt under någons förväntningar.
Så att same shit, different name kanske man kunde säga. Massvis med saker kommer att hända under 2018. Inga av dem är oviktiga och förhoppningsvis är många av de sakerna positiva. Lycka och välgång önskas alla! (även PK-35)
Inte lätt att vara feminazi-Nya tag 2018
Så här på nyårsaftonsförmiddagen är det ett perfekt läge, speciellt som Sally verkar sova där ute i vagnen, att se tillbaka på alla jag har bråkat med under året. Riktigt alla kan jag varken nämna här, eller ens komma ihåg och säkert ens känna till, men några minns jag, som en symbol för året som gått liksom. Jag vill igen poängtera att jag inte vill bråka med någon alls, men ibland blir folk irriterade och arga på mig. Det tycker jag är otrevligt...
Detta år har jag varit lite obekväm som feminist i kretsar där man ser mig som tradig och onödig då jag inte förstår att "fotbollsspelare" med automatik betyder "manlig fotbollsspelare". Jag har inte heller förstått att det är orimligt att förvänta sig att damfotboll ska behandlas som herrfotboll på alla plan. Himlande ögon syns inte alltid så bra på sociala medier, men vad jag förstår ryggar folk ibland tillbaka då jag kommer med ultrafeministiska åsikter som att Åland United kanske kunde beaktas som ett av hemmalagen på WHA, eller att Annica Östermalm (född Sjölund) kanske var en bättre fotbollsspelare än hennes bror Daniel är. Jag tror inte att de som ryggar tillbaka egentligen tycker så illa om damfotboll. Den bara inte existerar. Det finns många som inte heller hållit med mig om att det var EM i somras. Men det var det! Minns ni Hollands skräll? Tyvärr tror jag att många mest minns Danmarks strejk och den därefter utbredda "klasskampsdebatten" då kvinnliga landslagsspelare krävt högre ersättningar för sitt jobb. Ingen direkt Suffragettvarning, men ganska allvarliga debatter som kan uppfattas som onödiga om man inte riktigt tar till sig vad damfotboll är och varför det inte är som herrfotboll.
Det har bråkats med supportrar angående hur ÅUs lag ska vara byggt. Detta eskalerade i direkta brev och anklagelser om att vi inte betalar tillräckligt till våra anställda. "Hur i hela friden kan vi tro att nån ska vilja jobba för de där villkoren" sades det. Det har visat sig att folk där ute faktiskt tror att ÅUs spelare och ledare får vanliga månadslöner. Nej det får de inte. Vi har inte de pengarna. Även tänkaren André Karring sade under året att vi ska sluta gnälla över att vi inte har pengar och jobba lite istället, så hittar vi nog sponsorer som kan ge oss det vi behöver. Tack för tipset André. Nästa år ska vi försöka med det!
Jag har bråkat med folk inom ÅUs organisation också. Jag menar... Om ett tiotal människor för mig beklagar sig över att en central person som ska finnas till hands inte svarar i telefon, eller på mail på flera månaders tid... Då tänkte jag att jag kanske kunde upplysa personen om detta. Det tolkades nog som bråkigt och ledde inte till att han blev lättare att kontakta. Samme person satt vid ett tillfälle och sade sig besvara ett brev han fått utan att tillsynes veta att han själv skickat brevet. Hur bråkar man med en sån?
Min kära 8A upplever nog att jag bråkar med dem ständigt. Här har jag dock inte bråkat, utan det var bara de som själva ville vara med på bilden som behövde komma. I skolan uppfattas jag nog som bråkig. Tur att rektorn gillar mig, egentligen. Lite som de rektorer jag hade som elev i olika skolor jag gått... Herreminje vad jag tillåtits göra och bara sedan pratat mig ur... Jag gjorde misstaget att fråga i ett offentligt rum om någon av mina kolleger tycker att jag är för bufflig. Svaren som kom var från sådana som inte är mina kolleger, men de visste att jag är skyldig bara genom att jag ställer frågan. Så då vet jag. Jag har bråkat.
Socialister anser ofta mig vara bråkig för att jag är så liberal. Invandrarkritiska tycker jag är bråkig för att jag även där är så liberal. Personer som håller stenhårt på att ålänningar bara måste kunna svenska men på samma gång blir förgrymmade över att det finns folk på helt finskspråkiga orter som anser att det samma ska gälla där, men på finska tycker att jag är bråkig bara för att jag kan se hur de menar, dock utan att tycka att de ska få ha det så, men att vi kanske inte ska skrika så mycket här... Jag är också militaristisk och nationalistisk, samt hopplöst konservativ. Och sen hejar jag inte på Sverige. Nej det gör jag inte... Inte i ett enda sammanhang faktiskt... Det har upprört folks känslor ibland.
Medvetet har jag inte bråkat med dessa, men nog med vissa av dessas agenter. Pille Raadik är ett specialfall. Henne måste man bråka med vid regelbundna tillfällen för att hon sen ska gå i takt en tid. Jag hoppas att ingen av dessa har uppfattat mig som bråkig, för i detta sammanhang har jag medvetet tagit en icke bråkig roll. Men jag kan ju ha misslyckats förstås, vilket nog är troligt.
Förutom då jag fick mig ordentligt, först då jag inte reagerade på MeToo kampanjen och sedan ännu mer då jag reagerade på ett sätt som jag själv trodde var bra och nu har fått mig lite igen för att jag åter har valt att inte reagera, har nog årets konflikt varit det där med flickfotbollen. Som en följd av några års arbete i enlighet med Åland Uniteds Vision 2015 och sedan 2020 tog jag en lite större roll under året då vi faktiskt började få igång en riktig flickfotbollsrörelse med hjälp av det idoga arbetet många damer (och herrar) gjort i samarbete med oss. Detta upprörde av någon orsak främst IFK Mariehamns ordförande och han fick en par småkillar med sig och efter blodigt lobbande samt skrikande, hotande och kastande av saker har Åland United nu egentligen ingen flickverksamhet, förutom ett F04 lag som finns för att småpojkarna tror att deras föreningar styr, vilket de gärna får göra. Vi har också en ungdomskommitté som hittills vad jag vet inte gjort någonting, eftersom den inte vet vad den ska göra. Huvudsaken blev att jag inte ska ha någonting alls med flickfotboll att göra... Eftersom jag är så bråkig... Om de herrar som jag här benämner "småkillar" blir illa berörda vill jag be er ta kontakt så kan vi göra något som vi inte gjorde en enda gång under hela hösten, då ärendet diskuterades i olika sammanhang. Sätta oss ner tillsammans, dricka kaffe och prata öga mot öga. Jag kanske lär mig av er och ni får åtminstone för första gången höra vad jag har att säga.
Vem bråkar nu inte inom familjen? Jag kommer på många sorgliga stunder från 2017. Jag kommer också på många härliga stunder. Vi är en mera då 2018 börjar än då 2017 sparkade igång för ett år sedan.
Min tes till er alla inför 2018 är: Du duger inte som du är, bara för att du finns! Ditt ansvar är att bli bättre på allt du gör hela tiden.
Så tänker jag försöka under 2018. Förlåt för allt hittills. Nya tag!
Häj!
Hunger slutar bara tillfälligt
Igen är vi i en dag då Fru Kickan kör fullt. Jag bara blundade lite i morse och då jag öppnade ögonen hade hela hallen plockats i bitar och julgranen förts ut. En oro över att ingen ännu hade dammsugit uttalades av just Fru Kickan och jag konstaterade att det mycket riktigt är lördag. Dagen innan Nyårsafton, som ju i sin tur kommer direkt efter dopet, som ju har varit begivelsen så här efter julen...
Jag måste erkänna att hela alltihopa kring Sallys dop lämnat mig med en god känsla. Dels god magkänsla i och med Röd Bettans smörgåstårtor, dels en god känsla över att känna mig som del i en släkt, så där som jag lite minns det från när jag var liten. Jag har alltid haft en i mitt eget tycka nära relation med mina kusiner (Jo även med dig Stig) och då jag ser att mina egna barn också har det med sina, från bägge häll, blir jag glad. Inte är det ju så att man hänger på nån för att man är kusin, men just faktum att man är det och den bakgrund jag känner att jag har, gör att jag aldrig skulle vara främmande för att kontakta en enda av dem ifall jag ville dem nåt, typ. Jag hoppas att mina barn också kommer att känna det samma då de är gamla. Sen var det ju roligt att träffa alla andra också... Inte minst mina egna föräldrar, som i och för sig brukar dyka upp till matcher i Helsingforsregionen.
I dag har jag börjat dammsuga, börjat laga mat, börjat byta blöja, börjat äta... Och till slut kontrakterade vi Becci.
Så här lyckligt ser det ut på bilden som Edit tog direkt efter undertecknandet. Vi ser dock inte de övriga i rummet, som förutom Edit var Fru Kickan, Gurkan, Pärla, Julia Andersson och hennes son. Roligt, jordnära och faktiskt en fin stund för min klubb!
Nu är det bara att fira nyår då... Eller, det firas som vanligt... En mittback och en målvakt måste hittas och de ska helst vara här om två veckor omklädda och klara att träna i Eckeröhallen. Vi pratade med Samuel och kom fram till att han kontaktar de där 5-6 personerna vi hade på lista medan jag själv åker till Alko. Teamwork kallas det visst...
I kväll skulle Emilia och Linda enligt uppgifter anlända för att umgås med Gurkan. Tydligen i vårt vardagsrum. Undrar om jag får vara med? Det är i alla fall nära datorn så om det behöver köpas en kvinna kan jag göra det medan jag umgås. Inga vägar är för krokiga här, ser ni...
Doppat och klart
Snabb resumé över vad som, har hänt och vad som kanske händer.
Sally är döpt. Bra präst, Lutheran, jo jag frågade! Bra Kantor, ville spela allvarlig musik, men prästen satte honom på Gud som haver med Blinka lilla stjärna där melodi. God servering, tack Röd Bettan. Ståndaktiga Gudföräldrar, bra jobbat, trots att en gudmor tvingades vaka över sitt eget sjuka barn, som de facto jag är Gudfar till, så jag kanske borde ha ställt upp, men ingen frågade... Bra feeling, tack alla! Bra kväll med hela närmaste släkten på min sida närvarande.
Mina och syrrans avkommor tillsammans med upphovet till mig och syrran...
Sent i säng. Tidigt upp. Printa papper i skolan och sedan bra sponsormöte. Hem igen och där kom alla tillbaka som hade varit i går, de som inte varit över natten. Ja, en har åkt till Sverige helt frivilligt, men i övrigt så...
Världen rullar på här på sidan om. En sponsor som har sagt sig ringa kanske har glömt, enligt sponsorns kontors... Ja kontorsnånting... Samuel kanske har hittat en försvarare till oss. Målvakten avtackades i går och vi hoppas hon ska tycka att vi kan borga för hennes framtid en par år. Detta ska vi veta mera om i dag, i morgon, eller allra senast i övermorgon. Praktiska problem med att uppfylla det som behövs och vad de som bestämmer att ska finnas tillgängligt vill göra tillgängligt.
Snart är det nyår. Vi vet fortfarande inte alls vad vi ska göra. Mitt förslag vore att dra ur alla stöpslar och sova tidigt... Det skulle nog funka om vi inte hade barn. Om 18 år så....
Jag är inte en som längtar så förfärligt. Men lite skönt skulle det nog vara med sådant här... Seriespel och en frisk Sofia till exempel.
Snart kommer min far och min mor tillbaka hit. Fru Kickan ska väl rimligen vakna också. Hon har ju lovat laga kyckling till middag... Vet ej ännu om jag ska jaga och avrätta den först, eller om vi har nåt infryst...
HÄRSKARTEKNIKER bland åländska partier. Tacka vet jag barndop och damfotboll.
Som jag vid ett tidigare tillfälle har skrivit här, inbjöd vi i Åland United samtliga åländska Lagtingspartier att ställa upp för ett gemensamt evenemang med rubriken "Jämställdhet". Som jag då skrev hade bara ett parti svarat och de svarade nej, dock på ett artigt och trevligt sätt. Vi hade bett partierna svara före Jul så vi sedan kunde planera och ordna för evenemanget i januari. Nu har julen gått och detta enda svar blev det enda livstecknet från dessa åländska lagtingspartier.
Att ignorera och därmed förminska är väl en så kallad härskarteknik inte sant? Så har man åtminstone berättat för mig före jag har hunnit börja med att ignorera och förminska, som man ibland varit övertygad om att jag gör om jag bara får en chans. Vi kan kanske utläsa några tolkningar av det hända, eller kanske det icke hända:
1. Kanske samtliga åländska partier är mot jämställdhet och därför inte vill synas i samband med ordet?
2. Kanske de åländska partierna nog gärna syns i samband med jämställdhet, men inte om något annat parti också är med?
3. Kanske de åländska partierna får massvis med inbjudningar och e-post och därför inte orkar/vill/hinner befatta sig med ett reklamjippo om jämställdhet som en åländsk specialförening för kvinnlig fotboll initierar?
4. Kanske de åländska partierna inte orkar bry sig om alla små jippon som de inbjuds till?
5. Kanske de åländska partierna inte vill att vi inbjuder dem till något alls, så de inte heller behöver beakta oss, utom då vi råkar vinna ett finländskt mästerskap eller nåt?
6. Kanske de åländska partierna (utom då Moderat samling som faktiskt svarade) behöver se över sina rutiner?
7. Något annat?
Här är 25 av dem vars partier antingen tackade nej, eller ignorerade en manifestation om jämställdhet...
Jag är duktig på att låta kränkt va? Detta år har varit lärorikt på den punkten. Ska sanningen fram är jag ganska road, men förstås lite besviken att vi inte är intressantare för de folkvalda. I mars börjar Damernas Liga och om ni hinner kan ni åka ut till Eckerö efter att ha sett IFKs herrars träningsmatch på WHAs konstgräs så hinner ni till avspark.
I kväll har jag varit på restaurang. Det var bra att Ted också var med, för han betalade. Vi hade en målvaktskandidat och hennes far på middag, efter träningen som jag även hann se en del av. Målvaktskandidatens frågor var goda och jag hoppas våra svar var tillfredställande. Då jag kom hem skrek Sally som om hon skulle föras till slakt. Det lär, enligt någon app på Fru Kickans telefon vara fråga om Utvecklingsfas 2, eller var det 3? Hon kommer inte att skrika så där då hon fyller 14... Eller vad vet jag. Edit har fortfarande feber, men hon hävdar i sten att hon ska sjunga både My Little Pony sången och Mors Lilla Sally i skogen gick på dopet. För jo. Denna torsdag, i morgon/ i dag, beroende på när ni läser, är det barndop i St Mårtens kyrka.
Hon här ska upptas i Herrens församling. Bilden är någon vecka gammal och man ser tydligt att hon ännu här är i Utvecklingsfas 2, eller var det 1?
Tjocka släkten från två, nästan tre håll faktiskt, anländer. Jag har köpt pyttipanna och Röd Bettan har bakat smörgåstårta. Som vanligt är jag spänd på hur prästen ska lösa det hela, jag menar, vad ska hon säga och hur reder hon ut det hon sagt sen? Dessutom är jag lite lycklig över att det finns så många som vill Sally väl. Hennes fyra storasyskon, hennes Mamma och en massa mostrar, kusiner, fastrar mor- och farföräldrar och gudföräldrar med barn och så vidare. De kommer för Sallys skull, och kanske lite för smörgåstårtornas. åtminstone inte för pyttipannans.
Sen hoppas jag att det blir happy ending med målvaktskandidaten och med de sponsorer som jag ska smöra under fredagen. Kanske vi kunde få en spelare till, förutom målvakten i helgen? Så är det bara mittbacken kvar i så fall....
För gammal?
Då julhelgen ebbar ut och den 27/12 äntligen infinner sig med alla de möjligheter en arbetsdag, men ändå en dag mitt i ett skoljullov ger i form av faktiskt öppna företag och människor på jobb, men personliga möjligheter att sova så länge som ungarna gör det, vad gör vi då? Jo, vi vaknar klockan 5.30. Inte var det på mitt initiativ heller, inte ens Sallys för hon sover tryggt med sin mor... Det var Edit, som haft feber en par dagar och för att inte i onödan smitta ner någon annan än mig sov vi tillsammans i Sallys rum. Fram till 5.30 då alltså... Jag inser att detta är vardag för många, men jag börjar bli lite gammal jag...
I övrigt är dagen inrutad så, att jag sköter febersjuka Edit, som nu fått kylpåsar ut frysen på fötterna och säger sig ha det bättre, och även Sally över dagen då Fru Kickan ska och rida... Sen då hon kommer hem ska jag direkt och printa papper, samt föra bollar och övrig utrustning till Samuel som torde finnas på WHA konstgräs för att kolla in en målvaktsaspirant som ska träna med herrar, i brist på damer... Målvaktsaspiranten med far ska sedan underhållas och informeras under kvällen av mig och Ted, ifall han kommer då han lär ha brutit foten eller nåt och så ser vi hur, samt när nattens strävanden kan börja.
Detta är inte Ted, men håll med om att det ser asigt ut.
I morgon är det dop då. Eftersom vi är protestanter tror vi inte på arvssynden, vilket jag på ett sätt tycker är synd, då det blir lite häftigare doptradition med lite vidskepelse inblandad. Den gode Luther tog bort allt spännande ju... Vet ej hur, men på något sätt ska förrättningen och bjudningen genomdrivas och sedan ska släkten umgås, hemma hos oss. Här blir det lite utmanande ifall Edit tänker vara sjuk, men värre saker har vi gjort och nånstans ska ju alla vara då de kommit hela vägen hit för att se en baby inte sant? Jag hoppas Ted och Samuel kan hantera målvaktsaspiranten under torsdagen så jag klarar mig med lite mailande. Sen vore det på tiden att få fram en mittbacksaspirant också... Säkert kommer det att ske precis vid dopakten.
Julens samtalsämnen, som så klart upprört känslor på sociala medier har bland annat gällt kommunpolitikers ersättningar. Jag tycker 60€/möte, eller vad det nu sades att Finströms kommunfullmäktige får per lurk är riktigt bra pengar, jämfört med till exempel motsvarande arbetsinsatser inom idrotts- och kultursektorn. Givetvis har detta påstående upprört kommunpolitiker in i hela själen. Kommunpolitiker ansvarar och arbetar så mycket mer än... Ja, vem? Jag vidhåller att det är bra att kommunpolitikerna får bättre betalt än sina bröder och systrar som har andra fritidsintressen, eftersom kommunerna behöver bra folk inom politiken. Jag har heller inget emot att kommunpolitiker skulle få mer betalt än de får i dag, förutsatt att vi höjer skatten då... Det är riktigt, som framhållits i diskussionen, att tränare och materialförvaltare har olika arbete och ansvarsområden. Tränare har ofta bättre betalt... Jo, även inom frivilligverksamma föreningar är det så... Vad det riktigt har med kommunpolitiker har jag svårt att förstå. Fantastiskt tycker jag att man får nåt alls! Hoppas det går att fortsätta med det!
För egen del undrar jag om fredag blir den mellandagen som jag kan besöka de sponsorer jag lovat besöka i mellandagarna... Mina föräldrar är förvisso här då... Tre dagar på nästa års sida är inte ännu schemalagda före skolstarten och äldsta döttrarnas avfärd. Börjar jag bli för gammal? Eller är det åldern som gör att jag kommer att ro i land dessa saker? Kaffe och ostsmörgås har jag hunnit med och Edit säger att frysprodukterna på fötterna funkar bra... Sally och Fru Kickan vilar sig i form, hoppas jag... Kanske de också hade en stökig natt. Vad vet nu jag om det?
Jag vet inte!!!
Det blir ju patetiskt att säga att jag inte vet, eftersom jag försöker lära ut i skolan att just det svaret oftast kan leda till något negativt för en själv. Det är bättre att säga något som man tror kan ha relevans, eller så att bara hålla käft. Nu säger jag dock själv att jag inte vet. Jag har ingen som helst aning vad min familj, både Fru Kickan, Edit, Sally och även inberäknat alla de äldre barnen skilt och ihop har för planer för nyår. Ingen som helst aning har jag faktiskt.
I dag är det tisdag. Eller Boxing Day, som man säger i den anglosaxiska världen eftersom denna dag var dagen som tjänstefolket fick sin betalning, ur en låda och kunde gå ut på stan på eftermiddagen... Julledigt liksom. Det är dessutom Stefanidagen i åminnelse av St Stefanos som stenades ihjäl... Svedupellarna kallar detta för Annandag Jul... Snart börjar världen leva omkring oss. Helt konkret kommer de fem sovande människorna omkring mig att vakna alla envar, men till slut alla... Fru Kickan och Edit, som firade Juldagen i feber sover sött. Sally sover hon med efter att ha skrikit ut sin dödsångest under morgonen med mig. Inte ens då jag försäkrade henne att hon inte ska dö odöpt och att dopet är i övermorgon lugnade hon sig. Hon har alltså tuppat av ute på terrassen. På basen av kläderna i vår hall har även de äldsta systrarna anlänt under natten och sover i sitt gamla rum, kan jag tänka. Bara våran egen Magical Mystery Man som fattas då, men han klarar sig säkert... Åtminstone kommer han att säga så då man frågar...
Trots febern orkade Edit i går göra lite av Lindas specialgjorda julpyssel. Sally är väldans lättroad som ni ser och jag försöker att inte vara i vägen.
Det var mycket som lovades hända i mellandagarna... En par sponsormöten skulle vi ha. En målvakt ska hit, kollas, pratas med, utfodras och förhoppningsvis kontrakteras, eller så ej, sen har vi dop också med därpå följande släktingström. Alla viktiga, ingen ovälkommen... Sen är det fredag och bara Famo och Fafa är kvar, men säkert också massvis med pappersjobb från det dom blivit och inte blivit gjort under denna enda mellandag som funkar som mellandag detta år 2017. Sen är det det där nyåret så som ingen riktigt har kommit ihåg... Därefter börjar spelare och saker dra ihop sig för säsongen 2018. Skolan kommer igång den 8e och sen är det liksom raka spåret mot midsommar. Få se om Åland United ska ha upp den där stången i år igen...
Om någon undrar vad tjänstefolket gjorde under sin lediga eftermiddag kan vi avslöja att de så klart gick på fotboll. Boxing Day innefattar alltid i England en full matchomgång. Här ser vi det berömda Boxing Day mötet mellan West Ham och Blackburn från 1963 som slutade 2-8 i en av de målrikaste omgångarna någonsin. Vad sägs om resultat som Fulham-Ipswich 10-1, Burnley-Manchester United och Liverpool-Stoke båda 6-1 eller Blackpool-Chelsea 1-5? Bara två lag i den högsta divisionen gjorde inte mål denna dag. Det var Everton (förlust 2-0 mot Leicester City) och Bolton, som fick på nöten borta mot Sheffield Wednesday med 3-0. Sammanlagt 66 mål gjordes på de 10 division 1 matcherna som spelades den dagen. Något att stå upp mot i dag!!!
Well well. Edit har vaknat. Inga papper har blivit skrivna. Trevlig Stefanidag alla!
Merry Christmas
Efter vår Skandinaviska förfest firar i dag stora delar av världen Jul. Därför får dagens hälsning gå på engelska, för just i de områdena där detta tungomål talas ännu ymnigare än på Åland är det Christmas Day i dag. Den riktiga dagen, som den romerska kejsaren bestämde att skulle vara Jesu födelsedag, eller dagen då Santa Claus, Father Christmas eller vad ni nu kallar honom har dykt in genom skorstenen medan man sov...
Vi firade julafton här hos oss och sedan en andra halvlek hos Klan Röd Bettan på andra sidan stan. Sally jobbade hårt och sover nu som en baby. Edit tog i med kraft hon också, liksom de övriga kusinerna under kvällen och nu ligger hon i soffan med 38,2 graders feber... Kanske det var kvällens, eller nattens PS 4 spel med Pappa som förstörde allt... Jag flaggar ju för att barnslighet gör att man kan ta saker på allvar, vilket är det samma som att se Gud i allt (bra formulerat va?). Därmed blev spelet Sims 4 högsta allvar då farsan tog i att styra upp Edits familjeskapelse där en stackars familj ligger i sin egen smuts på gatan. Vid midnatt hade de i alla fall ett hus och möbler, samt föräldrarna varsitt jobb. Dock har vi ingen barnvaktning åt blöjbarnet som får raseriutbrott och jag är osäker på om spisen funkar efter eldsvådan... Sådana där spel är förfärliga för en sådan som jag, då jag inte leker då jag leker. Edit verkade älska det i alla fall.
Trots fina julklappar, god mat och jultrevligt umgänge är detta ändå det allra bästa för mig med julen 2017! Riktigt blödig blir jag då jag ser detta och må det vara ett bevis för framtiden på att det hänt åtminstone en gång. Då det gäller familjejular är devisen "utgå från att det kan vara sista gången" alltid aktuell. Hoppas det blir fler gånger och olika partners och barnbarn ryms nog också med i framtida bilder. Fru Kickans telefon kommer nog att kunna fota sådant också. Trots att jag inte ska skriva om Rufus passar jag på att i denna juleufori berätta att jag vann honom i armbrytning. Det kanske också var sista gången. Nytt mästarmöte är bokat till den 24/12 2018.
I hemlighet hann jag faktiskt fixa lite Åland Unitedgrejer också. Mitt i allt fick vi en gästspelare som behövde färja och boende... Vikingline hade typiskt nog julstängt på julafton, kan man tänka sig. Jag fick till en liten telefon, sms, mailkedja som förhoppningsvis gjorde att spelaren kommer att finnas här i veckan och sedan även kunna testas samt träffa oss och bo, samt äta. Tack Samuel, Ted och Lillemor, trots att de två sistnämnda mest fungerade i sin frånvaro i går. God Jul på er! jag räknade helt kallt med att ni står pall och lovade allt möjligt som vi, eller jag då kanske, får se att blir till...
Dop ska det bli på torsdag. Vi kör klassikerna Trygga räkan samt Måne och sol... Enklast så, folk kan ju sjunga med då i alla fall...
Jullunchen var till de flestas förtjusning. Tacos för resten och risgrynsgröt för Edit.
Välsignad Juldag till världen! Målvakt och mittback skulle behöva spikas. Och de där sponsorerna med... Bara vi får Simsfamiljen i harmoni med Edit ska jag i hemlighet nog fixa lite sånt också... I natt kanske....
God Jul
De stora systrarna var här och den minsta systern skrattade. Julafton väntar. Tacos för resten, Edit vill ha risgrynsgröt! Sedan kvällen hos Röd Bettan och hela gänget! Påven vid midnatt! Målvakt kontaktad och pratad med. Viking Line stängd över jul. Pissigt! Katalonien förstörde Francos lag med hjälp av en argentinare närmast... Leicester City-Manchester United blir den sista matchen före julefriden infaller. Fyra paket att slå in ännu i natt. Vad är väl inte som Julen?
God Jul alla!
Snart är julen slut... Då Jäklar...
Vår sämsta tid är nu
Dagen före julafton, morgonen efter att ha välkomnat Linda och Emilia på flygfältet och kramat dem för första gången sedan i augusti, kollar jag lite omkring mig och ser att detta är det värsta tidevarvet någonsin. Åtminstone är det det enligt diverse tyckare, som låter sociala medier föra ut domedagsbudskap efter domedagsbudskap.
De stora allmänna frågorna vet vi. Aldrig har samhällets struktur gungat så som i dag. Mee too är större än arabiska våren... Okej, det är väl inte så dåligt kanske, förutom alla olika svallvågor, men vilka revolutioner har nu inte det? Ni minns den stora franska från 1700-talet. Hur många oskyldiga människoliv togs inte där bara för revolutionens skull? Men resultatet blev ju rätt hyfsat så här en par hundra år senare inte sant? Nordkoreanerna och Trumpen käftas och så länge de inte på riktigt skjuter de där raketerna på varandra kan vi kanske komma ihåg också denna tid som en "uppgörelsens epok" eller nåt annat. Vi vill ju minnas John F Kennedy som en bra president också, trots att det var han som skickade soldater till Vietnam och nästan höll på att starta tredje världskriget med sitt vågade spel mot Krustjev... Nåja, gamblingen lyckades och sen sköt nån honom och världen fick en älskad martyr... Så går det och så blir det.
Här i vårt Självstyre skakas grunderna av att Veikkaus lämnar landskapet efter årsskiftet. Den sämsta Landskapsregeringen någonsin får ändlösa skopor med skit. De samma som oftast klagar på "finnarna" för att de förtrycker oss, vill nu spela Veikkaus spel ändå och säger att våra åländska ministrar inte är värda ett ruttet lingon. Jag själv hör väl till klagokören då det gäller att ifrågasätta politiker, men i detta fall dem som med godtycke ställer och styr kring Södra Ålands Högstadiedistrikt och därmed min arbetsplats. Nej, jag tycker inte de agerar rätt. Jag skulle kunna säga att de är riktigt dåliga, men håller mig till att säga att de knappast riktigt vet vad de leker med... De själva tycker väl att de gör rätt, så vad ska jag nu där säga nåt?
IFK Mariehamns VD, eller vad han nu är får sig av supportrarna hela tiden. Mattsson sägs var den sämsta VDn man haft och det är ju rätt. Han är också den första och enda VDn IFK Mariehamn fotboll AB någonsin haft. Hur som helst är han skit, så säger man på sociala medier som en förklaring till varför allt är så dåligt i IFK... Spännande då jag tycker de har det ganska bra jag och att Mattsson är en riktig jävel på vad han gör...
Jag fick ju frågan om jag är ute efter uppmärksamhet då jag skriver min blogg... Njää det är nog mera så att detta är en hobby och sedan finns det några närstående som gärna vill att jag skriver så de inte behöver ringa så ofta... Jag kunde ju också faktiskt få mig, både för mina uttalanden, mitt lärarvärv och främst kanske för hur jag förstör Åland United. Tur att så få människor verkar bry sig om dessa saker, för jag har gått ganska fri, förutom då de som bakom min rygg talar med mina chefer, men ni finns ju alltid. Jag tror faktiskt också att jag är den sämsta versionen av mig själv som någonsin levat!
Efter Association football är detta det bästa spelet mänskligheten har skapat. Rugby Football.
Då kan jag som kontrast till allt det eländiga nämna att jag faktiskt fått lite fast i en kvinna... En målvakt har svarat på mina meddelanden och i dag ska vi ringas och höras ifall vi kunde börja träffas oftare...
De större systrarna sade sig vilja komma hit och träffa sin yngsta syster för första gången. "Förmiddag" nämndes som ankomsttid. Få se vad det betyder.
El Clasico sänds på YLE i dag klockan 14.00. Det var inte i går om ens någonsin som något sådant kommit ur public service kanaler... Riktigt hett som alltid och var det någon som sade att politik och fotboll inte hör ihop... Ja ja. Kolla på TV i dag och se hur det förhåller sig... Ishockeymatchen Tjeckoslovakien-Sovjetunionen från VM 1968 torde vara något som kan mäta sig (nästan) med det som utspelas några gånger per år i Spanien (och Katalonien)...
Om någon missat det såg det ut så här hos oss härom dagen.
Jag har som mål att tvinga fram lite julefrid. Målvakt och mittback behövs bara...
Sen faktiskt igen en hyllning till svenska barnprogram, Nästsista avsnittet av Julkalendern i morse var ju kanon. Allt misslyckades, tiden står stilla, världen går under och ondskan vinner. Ett avsnitt kvar. Jag tror att astmamedicinen kommer att avgöra världens fortlevnad på nåt sätt...
Och sen då en kommentar från programmet som Edit kollar på för tillfället. "Pappa är inte anträffbar just nu, för han sitter på toaletten och för en konversation med sin egen avföring." Barnprogrammen ÄR så mycket bättre än då jag själv var liten. Jo det är de!!!
Än är det mycket kvar, tycker jag
Jag fick min mustasch friserad av grannkärringen medan en annan grannkärring satt och nickade nöjt. Fru Kickan säger ingenting, men min skäggväxt har kommenterats mycket under den senaste tiden. Grannkärringarna gillar hur jag ser ut. Fru Kickan säger inte vad hon tänker och jag själv är bara glad om jag inte behöver raka mig... Ryktet säger att Sally sov dåligt i natt. Jag märkte inte mycket, eller jo, det gjorde jag men registrerade inte att det skulle ha varit sämre än vanligt. Jag måste ha varit rätt slut jag själv.
Edit fick betyg i går. Det fantastiska är att hon just nu är det enda av mina fem barn som får julbetyg. Allt var nog bra, förutom att hon "behöver öva på att komma in i tid från rasterna" samt att "vänta på sin taltur"... Undrar var hon får sådant ifrån?
Jag fick 2 och en halv timme frilöpning i dag, så jag hann in till Herr Landshövding med en present. Dessutom handlade jag alla de julklappar som ska utdelas från mig här på Åland, förutom de som ska utdelas från mig och Fru Kickan redan har skaffat. Jag fick ett ganska bra resultat till stånd tror jag. Mitt kroppsspråk är rätt övertydligt och hjälper till att spara tid ibland. "Jaha, du vill säkert ha ett presentkort" sade den kvinnliga försäljaren mycket riktigt på ett ställe dit jag gått in för att, ja skaffa ett presentkort. Försäljarens slutsats drogs dock utan att jag hade yttrat ett ord. Hon såg på min blick att jag inte hade en susning om vad de sålde sa hon, fick rätt och sålde faktiskt ett presentkort....
Dagens tema för Samuel och mig har varit människor som inte varar då man ringer och skriver. Ja, det är skönt att få någon som håller med. Det finns få så irriterande saker som människor som inte svarar på sms, mail eller telefonsamtal. Okej, en gång eller då och då kan ju hända oss alla, men att sätta det i system för att vara så där coolt lös och ledig som bara svarar då det passar en själv, det liknar ingenting. Lite som att försöka få nåt gjort i juli... Nu är det december och faktiskt inte julafton före om två dagar. Det finns för mig ingen orsak att inte svara då man försöker göra sitt jobb. Men som vi vet kan det finnas orsaker till allt, så att gapa här gör ingen gladare. Målvakt och mittback behöver vi ändå, samt lite hg spelare till...
Igen en gammal bild, men den påminner mig om vad jag en gång var och vad jag varit före det till och med...
Fru Kickan slog på stort och bestämde att vi skulle se en familjefilm. Redan att vi såg en hel film från början till slut var värt ett kryss i taket. Kvällens höjdpunkt blir på samma gång en slags höjdpunkt för hela hösten. Om två timmar ungefär ska Linda och Emilia stiga ur samma flygplan på Mariehamns flygfält. Edit säger att hon inte är nervös... Nej jag är inte heller nervös, men nog ivrig!!! Två stora barn hem på en gång och för första gången någonsin har jag alla fem barnen på åländsk/finländsk mark på samma gång! Det kommer inte att bli ofta, så det är värt att skriva om!
Tre saker önskar jag för i morgon:
1. Få alla barnen hit en liten liten stund så de får förenas med sin nya syster.
2. Få se El Clasico på YLE
3. Få kontakt och positiv respons av målvakten och mittbacken vi jagar.
Sen kan vi ha jul, någon timme! Då Påven talar, då tystnar Åland Uniteds kansli... En stund i alla fall!
Fuskat har vi också i dag. Fru Kickan sa att man visst kan laga och äta julskinka två dagar före julafton.. Ja, och så gjorde vi det...
Långt till jul, men ändå julfärdigt om en stund, kanske
Så var det över, det jag skrev om i går. Julfesten som åk 9 organiserade blev en ypperlig historia med torr humor, spontana sånger, män i damunderkläder, Pride parad, sadism, luriga tävlingar och en massa annat som eleverna fick att flyta på med både teknik och mänsklig kraft. Jag hoppas de är nöjda och glada. Jag och mina kolleger i julfestgruppen är sannerligen det!
En par tankeställare dock i och med moment i föräldratävlingen som jag deltog i och förlorade mot Kollegan M. För det första bröt Kollegan M som även är småbarnsmamma mot alla etiska regler då hon kastade barnen hon bytte blöja på i golvet. Jag utgick i alla fall från att dockorna skulle behandlas mänskligt. Då hon vann barnvagnsracet efter att jag hade snubblat i trappan påstod hon att hon inte hade tränat på 9 månader. Vad är nu det säger jag? Jag har inte tränat på 9 år jag!!! Frågesportsdelen gjorde mig till moralisk vinnare i alla fall, fast Kollegan M tog hem totalpoängen. Jag visste inte heller att vi tävlade med dam- och herrklass mixad... Men en fråga, vars svar hävdar att Tyskland är en ledande blöjproducent i Världen för att tyska babysar kissar hårdast... Var har de fått informationen och vilken relevans har deras källor? Jag bara undrar... Nåja, bra tävling säkert att titta på och alla verkade glada och nöjda. Mest Kollegan M som vann!
Så fanns ju min egen klass också. Halva deras högstadietid har nu gått och de har kommit in i ett läge då jag börjar tycka om dem så där på riktigt. Inte blir det sämre med de julklappar de ger heller:
En trumpinne och en flickuggla som heter Måd gav de mig. Vi tyckte det vore bäst om vi öppnade presenterna före betygsutdelningen så humöret skulle vara gott. Hjärtrud har nu fått en flickvän som han kan umgås med i klassrummet... Undrar vad det blir om de får till det på det sättet... Ni vet... Vi tog också en gruppbild med dem som ville vara med. Just i dag får denna bild ändå stå här, eftersom jag vill visa upp Måd i all hennes glans.
Terminen avslutades med sedvanligt personalkaffe, olika utdelningar och tal, dikter samt vansinnesbabbel. Nu har alla dragit sig till sina hålor för att städa, eller vad de nu gör.
Detta är årets julfestnior. Som jag förklarat är det helt omöjligt att förstå detta, eller dess betydelse om man inte är tajt med i processen och får se det inifrån. Som jag sa hoppas jag att de är stolta och kommer att minnas sin julfest i KHS som något positivt. De drabbades av godtycklig censur, men reste sig och gjorde något fint av alltihopa. Om inget annat blev klart så är årets niors julfestbudskap tydligt: "Alla får vara som de vill och alla är bra på sitt sätt!" Låter bra inte sant alla människor? Nåja... Nu finns det bara minnen och de finns hos dem som varit med... Sa jag att detta liknar fotboll? Jag tror det och för mig finns det många likhetstecken då det gäller stressnivå och emotioner.
På tal om stressnivå och emotioner kan jag meddela att det nog inte blir någge 3-4 spelare till i årets ÅU trupp. Det blir knappast heller nån sajning före jul som jag lovade. Ett dygn kan rasera väldigt många planer visar det sig. Nu behöver vi en målvakt, gärna en mittback och även gärna nån till... Var dessa ska bo, det hoppas jag nån löser. Är jag nån? Hoppas inte, men kanske man tycker så...
Edit har haft julkyrka och finns nu, tror jag, hos Klasskompis H. Jag tror att jag ska hämta henne därifrån, men vet inte säkert så klart för Fru Kickan och Röd Bettan ska handla. Kom på att det är tre dagar till Julafton och en vecka till Sallys dop. Sen är det väl Nyår inte sant och vips har ÅU styrelsemöte igen... Nu ska klassen städas. I år ses inga behån ligga här... Snällt gäng det här tydligen... Eller som Selma sade i sin roll som Lärare i Sexualkunskap. Min nya Behå, den är bra...Eller nåt sånt...
I morgon kommer Emilia och Linda också till Åland, mitt i Gladiatorerna... Julkalendern börjar bli jättespännande. Jag såg dessutom att någon hade skrivit en kränkt artikel om hur man ger en skev bild av vetenskapsmän genom att professorn i årets Julkalender porträtteras som gammal, senil och förvirrad. Bra säger jag! Hitta saker att bli kränkta över gott folk! Annars känner man inte igen er!!!
Om jag blir nervös av vad som skrivs?
Kom just in i mitt klassrum. Där står en moped... Jodå, det gör det... Ett fel jag har, troligen inbyggt i mig någonstans, är att jag inte tar lätt på någonting egentligen. Det finns ingenting som inte ska tas på allvar. Dessutom finns det heller ingenting man inte kan skoja om. Detta är en rätt enkel kombination, men ibland säkert svår ifall man inte har samma inställning.
Mopeden har förstås att göra med julfesten, som niorna stökat med i en vecka. Trots att det är en liten grej, som egentligen inte betyder något alls i det stora hela, är den som vi gör den i min skola en enorm grej för de elever som tar sig an det hela. Jag har så svårt att låta det vara en sak att avtrubbat strunta i. Precis som fotboll och det mesta man är mitt i blir det ett viktigt arbete både på det fysiska och emotionella planet. "Kommer det att bli bra tror du" frågar man mig. Svaret lyder att det kommer att bli precis så bra som du låter det bli. Själv är jag, fast jag är en liten del i ett arbetslag som har i uppgift att hjälpa till utan att synas, som vanligt fokuserad och till och med laddad med testosteron, som inför en fotbollsmatch. Jo,helt på riktigt. Om eleverna i morgon genomför sin show, bra eller dåligt, det kvittar, så att de själva är stolta. Då kommer jag att vara så där äckligt glad för deras skull. Sen glömmer de rätt fort och låter bli att städa och blir helt blasé, jag vet det. Men jag tror starkt på att de lär sig så mycket av att tvingas ta ansvar för dessa projekt. Det blir dessutom ännu mer som fotboll i och med att de helt enkelt får göra det bästa av det de har. Skador och avstängningar kan man inget åt då domaren visslar. Det samma gäller showen i morgon. Sen är allt över och ingen vet vad som hände. Som fotboll... Jag bara säger!
Edits julfest i går kväll var en trevlig tillställning. Flickan hade själv dagen till ära valt att klä sig i ett diadem med en julklapp på huvudet. Sen gjorde hon stort väsen på självaste scenen då någon hade sagt "Judarnas konung" på fel ställe och förstört allting... Undrar vem som förstörde, eller räddade hela julkrubban... Kan vara olika beroende på vem man frågar. Pärla var också med, hade sin första skoljulfest, dansade som snöflinga och sjöng med solglasögon.
Jenny D bekräftade alltså i går kväll att hon fortsätter med oss. Nu väntar vi bara på att våra kilometerlånga texter om försäkringar och säkerhetsklausuler ska läsas och godkännas av en agent med okänt genus. Vi tror det måste vara en karl, men inte vet man ju i dessa dagar. Går det väl kan vi ha en målvakt till i truppen. Tre nej fick vi i dag också och mina kaxiga texter om 3-4 spelare till kanske måste revideras...
Så här nyklippt och fräsch var jag hösten 2009. Vore trevligt att få ha närkontakt med pokalen i bakgrunden igen någon gång...
Betyg har ändrats och skrivits ut, kopierats och skrivits under 3 gånger minst i dag och klasser har bedrivit de mest absurda aktiviteter, såsom kurragömma, utelek och spurtsvar på frågor om antiken. Detta utomhus, i korridor eller i andra tillfälliga gömmor.
Herr Landshövding informerade att målkortslotteriet är klart. Jag har sett till att vinsterna publiceras och även kommer i en tidningsannons. Fru Kickan ringde och undrade vilken psalm jag önskar på Sallys dop, för prästen var hemma och hälsade på. Trygga räkan är ett tryggt val. En till fick jag att utse och eftersom jag tror att Kanoottilaulu med Sielun Veljet inte riktigt passar får jag väl finna på nåt annat. Psalmexperten i familjen, det är jag.
Eleverna verkar ha städat, så Träningsundervisningen kommer in i kväll och vi igen till morgonen. Mopeden lär ska lukta säger man. Jag känner ingenting, så jag undrar om det är mopeden. Linda kom till Europa i går. Flög över Atlanten och pratade sen med Edit då hon åt middag hos Emilia och Joel i Umeå. Tänk att Umeå känns så nära i hennes fall då det känns så långt borta i Emilias...
Jadå. En fråga fick jag i dag också. Om jag inte får ångest och blir orolig över allt jag skriver här i bloggen. Svar, ja och nej. Borde jag få ångest? Ska jag utgå från att detta är så seriös text att folk ska ta åt sig och använda den emot mig, jo det har hänt, men helt på riktigt alltså? Sanningen är, som jag skrev i början att: 1. Allt är allvar! 2. Allt kan man skoja om! Sen får min egen ångest ligga där emellan, eller hur det nu blir om man orkar fundera på sådant...
Ett akut problem är att vi börjar ha för lite Homegrown spelare i truppen, sett till hur vi planerade. Det kan komma att bli riktigt jobbigt med tiden. Det gäller då att antingen hitta finländskor fort, sådana som vi missat hittills eller så att låta IFK Mariehamn stå upp för att de vill vara vår samarbetsförening. Var det där sista sådant som jag borde bli nervös och få ångest för? Jag sade det till Bosse också, som ringde då han tyckte att jag inte hör av mig tillräckligt, eller vad han nu sa... Jo, jag ska maila alla i natt igen så ni ser vad som händer och inte händer.
Undrar om Rektorn skrivit under alla betyg nu. Fru Kickan påminner om att det faktiskt är onsdag. Det betyder att hon tränar volleyboll och jag ska vara hemma med Sally och Edit. Kommer kommer, så fort detta bygge kan lämnas. Riktigt snart... Sen i natt tar vi i igen! God Jul, men inte riktigt ännu va?!
Aj att lite allt möjligt på samma gång?
Sitter på jobbet och har en elev inlåst för att han helt enkelt behöver sitta i ett mörkt rum en stund. På samma gång rådgör jag med upprörda tonåringar som igen drabbas av liv, politik och toppstyrning. Jag vet precis vad jag skulle ha gjort om jag varit dem, men jag låter bli att berätta. De som kände mig i högstadiet och gymnasiet kan tänka sig vad jag kan tänkas ha dragit igång om jag känt mig överkörd... Nåja. En god kommunalarbetare är jag och gör det jobb jag blivit mig tilldelad, närmast för att vi inte fick sluta som det lite sades...
Detta har visat sig vara en laddad Panda...
Linda har flugit över Atlanten och förhoppningsvis snart flyttat sig upp till Umeå. Edit är frisk och kan vara med på sin julfest i kväll säger Fru Kickan, så dit ska jag ta henne vid halv sex tiden då... Roligt med en riktig lågstadiejulfest minsann.
Människohandeln går för fullt. Ett inofficiellt besked om en positiv nyhet som kommer att skickas till mig medan jag är på julfest fick jag från den franske agenten. Våra försäkringssystem kritiseras från Kanada, men Ted och Samuel har slitit som två, ja i mitt fall skulle man kalla mig ivrig Barbapapa, men i deras fall skitiga streck... De har förhoppningsvis fått till att ännu en sajning kan göras. Bara en jätteviktig bit och sedan några viktiga kvar. Så kom anmälningsinstruktionerna för cupen också... Undrar om jag hinner med middag förresten...
Det kommer att bli en riktigt effektiv natt. Inte sådan som du tänker på Camilla, utan effektiv på helt annat vis! Klasser kommer och går också... 8A tog mig så på orden då jag bett dem ha ytterkläder med att jag inte hittade dem alls. Det visade sig att de "varit i kärret och lekt", vad nu det kan betyda. Nu ska eleven släppas ut. Hoppas han är kvar!
