Förtjänt eller oförtjänt?
It was a tuesday, som Craig alltid brukade och vad det verkar fortfarande brukar säga! Skoldagen planade ut i rent och skärt paller då lektionerna förstördes av diverse undersökningar som eleverna skulle göra med Ipads. Hoppas att de utmynnar i nåt bra åtminstone då vi har temadag på torsdag. Jag hann hem, förde Edit på dans, var och hämtade hennes skidor, som var för små redan i fjol och nu hade blivit på skolgården, uppsökte finansmogulen som visade sig vara i Sverige på konferens och lämnade ett papper i dörrspringan varpå jag skrev mitt meddelande med en panna jag lånade från en konferenssal där människor såg ut som fågelholkar då jag gick in och frågade om nån hade en penna att låna. Jag hann hem och byta byxor för att inte denna dag hånas för att jag kommer till ett idrottsevenemang i jeans och så åkte jag iväg till Eckerö. Det kändes lite som om någonting inte var rätt, fast varken jag eller någon annan hade gjort nåt fel.
Denna bild lät jag ta för att kunna titta på sedan någon gång då det känns ännu värre än i dag. Min klass har uppnått våren på åk 8 och börjat bli rolig. Sådant här skriver de då på tavlan när man inte vaktar... Så här har ingen, vare sig sagt eller skrivit förut till mig, så jag får ta vara på det då det händer. Närmast kommer hjärtat med "Hej snyging" som jag tvingade på mig i fjol... Om nån undrar vad jag har i handen så är det Anders. Egentligen är Anders en kokosnöt, men legenden, som jag upprätthåller genom trovärdig förkunnelse är att Anders var en av våra mest sympatiska elever... Men han kunde inte läxan...
Det var riktigt riktigt bra att få se laget på träning. Den taktiska delen visade stundtals prov på rörelser som motsvarade de som Samuel visat på Power Point då han introducerade sin spelidé. Bara inte nån motståndare förstör detta nu, då blir det riktigt bra. Självklart behövdes pappersarbete göras då jag var på plats. Det har blivit så att jag känner att jag måste motivera det jag gör med att jag måste och att det är jobb. Annars har jag konstant dåligt samvete. Dåligt samvete mot dem jag inte är hos just då och dåligt samvete för att jag har dåligt samvete för att jag gör mitt jobb. Sen borde jag väl ha dåligt samvete för att detta har blivit just ett jobb också, men dit har jag inte kommit ännu.
Så här upplever Fru Kickan denna vinter och sedan också våren och till och med sommaren. Detta medan jag flänger land och rike runt med skola och fotboll för ögonen. Man kan säga att det är ett val vi båda gjort. Huvudsaken att inte Sally och de andra barnen far illa. Jovisst. Det är tungt för stunden. Tungt för Fru Kickan som är helt bunden till vad som ges henne. Tungt för mig som hela tiden försöker jobba så att jag ska kunna ge. Då jag ger blir det sen ofta bara stök, så det är ingen god produkt jag levererar.
Jag såg en undersökning som sade att en hög procent av skolbarnen känner att de har mål och mening med sina liv. Känner Fru Kickan att hon har det? Jo, men det är långt borta. Känner jag att jag har det? Jo, men det är här och nu hela tiden och kommer aldrig att försvinna... Att backa och försvinna ur verkligheten skulle inte skjuta målen och meningen framåt, de skulle radera dem. Målet och meningen måste alltså vara detta som just nu utspelar sig hemma, i skolan, i fotbollen, överallt. Allt är ett mål och en mening. Tungt, ja. Svårt, jo. Men det är också allt.
Precis som min klass skojar till det tar jag det på allvar, texten de skrev på tavlan: "Vi älskar dig". Jösses va tungt egentligen. Det sämsta man kan göra är sluta.
Ledningsgrupp på morgonen och så ska jag troligen hjälpa med lite teologistudier och valla Sally under en volleybollträning. På torsdag kanske jag kan åka till Eckerö igen. Det finns säkert jobb där.
Kommentarer
Trackback
