enligtvirta

Eftersom sponsorn som jag försökt få tag på några veckor är alert exakt klockan 16 får jag sekundstrid så här efter en skoldag bestående av medeltida samhällsform, reformer i Storfurstendömet Finland, pushfaktorer för utvandrare på Irland, Reformerta kyrkan, Renässansgubbar och till sist universums skapelse och existentiella frågor blandat med pressmeddelanden om Anna Tamminens plötsliga kontraktering och god kyckling (nån sa att det var nästan som att äta Hjärtrud) serverad av allas vår Mat-Inger. Eftersom Röd Bettan bjuder på mat (lasagne ryktas det om) och Fru Kickan lär ha sprungit dit med Sally i vagnen är jag dessutom skyldig att hämta upp henne och resten där, men man äter klockan 17 exakt. Det finns ingenting som gör att man inte är där precis i tid förstod jag på meddelandet... Min bil är full av dels lådor som ska till Eckeröhallen i morgon, dels påsar med tomflaskor. Fru Kickan vill att jag ska klämma in även Sallys stol och en barnvagn. Det blir att lasta av och lasta på igen. Till råga på allt ska jag hämta Rosita och Sara från flygfältet i kväll och de lär väl ha resväskor och sådant. Bara man når växelspaken ska det väl fixa sig kan man tycka...

 

Gårdagskvällen jo... Alltså, det är ju ingen statshemlighet så jag kan ju berätta lite vad som pågått med de israeliska köpmännen och sådant. Vi har alltså jagat målvakt ända sedan det stod klart att Marjukka skulle åka till Norge och studera och nu tydligen skrivit på för en annan klubb eller vad det nu sägs... Många och långa varianter har vi haft och vårt förstahandsalternativ var på hela hösten tills det kom studier i vägen och blev till intet. Två målvakter har efter det gästat oss, Anna Tamminen en av dem som det framgått i pressen rentav. Bägge målvakt var väldigt positiva, men valde att fundera vidare. Därmed måste vi agera och hittade en amerikanska i Israel. Allt var perfekt där, fram till att den israeliska klubben drog till med en transfersumma. Det är logiskt med transfersummor. Vi vet hur det är då spelare bryter kontrakten. All förståelse från min sida. Dock visade sig transfersumman vara av det slaget att vi inte hade en chans att matcha den. En par nätter gick åt till att finna välgörare som kunde hjälpa med transfersumman. Jag fick ihop till hälften och är fortfarande glad över att det finns sådana välgörare här på Åland. Precis då den amerikanske agenten som hjälpt oss, eller målvakten egentligen, att förhandla med den israeliska klubben meddelade att det är kört, då ringde Samuel. Anna hade funderat klart och var beredd att komma till oss om vi ännu ville ha henne. Det ville vi och tre timmar senare, mitt under första halvlek av Manchester City-Bristol City på TV var saken biff. Anna gjorde som Del Monte mannen på vårt kontraktsförslag. Hon sa Ja... Jag tog mig i det skedet en mellanöl, eftersom Ted deklarerat att han hämtade Bri och Sydney som nu fåtts från Island ända till Mariehamn.