Att leva i kommandocentralen
Houston, we have a problem... Eller i mitt fall kanske bara, we have a problem, lite varstans. Jag upplever denna vårtermin något så spännande som en håltimme, alltså kontorstid här i skolan. Det gör att jag, förutom att faktiskt planera, producera och lite strukturera undervisningsmaterial under schemalagd arbetstid också hade tänkt klarera med lite sponsorer, men då en av dem har haft telefonen avstängd i två veckor, fast sekreteraren säger att så inte är fallet, en har varit på lunch i en månad och en som själv vill ringa aldrig är på plats då jag ringer för att höra om han tänker ringa blir resultatet just... Ringa. Och då menar jag inte KHS datoransvariga...
Spelare ankommer en efter en och i par. Ett flygplan som borde ha hämtat med sig Sydney och Bri har nu spårats till Island... Jo, säger de. Mycket riktigt är de just nu på Island och vi hoppas att Teds rådiga ingripanden gör att de sover i Mariehamn i natt... Ted ska även hämta Signy svintidigt i morgon från hamnen och jag ska förhoppningsvis hitta Rosita och Sara på Mariehamns flygplats imorgon kväll och förhoppningsvis även veta hur de tar sig in i sina lägenheter...
I går kväll, långt in på natten levde jag ut en riktig Monty Python dröm. Jag förhandlade med israeliska köpmän... Resultatet är att en amerikansk agent nu har 12 timmar på sig att lösa förhandlingen innan vi plockar in en tysk- och en kanadensisk agent i matchen. Det är liksom så att vi behöver få till en målvakt. Tidigt i morse undrade Bosse om nåt hänt i natt och det jag kan säga är, tyvärr inte... Men det kommer nya nätter. Dessutom lär jag mig att inte ställa lätta frågor om Pille Raadik finns med bland dem som svarar. Jag förstår lite hur Gurkan och Fru Kickan känner då de frågar mig om enkla grejer och jag väljer att ge den inledningen till något som kunde bli ett närapå fullständigt svar, ifall jag hade nån att prata med efter de två första meningarna.
Så här smidiga var vi i går hemma vid middagstid förresten. Det höll på att bli något så unikt som en middag då alla sitter vid bordet och äter tillsammans, fram till att jag fick en sms som bjöd in Edit på födelsedagskalas, typ genast. Fru Kickan fixade present, Edit bytte kläder och jag transporterade flickan, medan jag mottog rapporter om de israeliska köpmännens då ännu diffusa uttalanden, samt en par variabler kring vår ännu oinskaffade försvarare. Då jag kom hem igen fann jag Fru Kickan väldigt halvklädd med hårfärg utsmetad i håret och med foten vaggande Sally som låg i toaletten i sin vagn... Jag intog då min post i vardagsrummet där det serverades FA cupfotboll och direkt info från Israel... Sally somnade sedan i min famn och en orörlig kropp, kombinerat med oanade funktioner i min Nokia höll diskussionen vid liv. I samma tid meddelade Emilia att hennes flygplan till Umeå var försenat och Linda att hon stigit på Eckerölinjen för att åka till San Diego, där hon lär vara ungefär då Signy avhämtas av Ted tidigt i morgon...
Rektor Granberg har vi inte sett till ännu i år här på jobbet, men månne han inte kommer snart. Snabb tillfriskning önskas och ännu snabbare meddelande om huruvida morgondagens ledningsgruppsmöte ska hållas eller ej. Det har en viss betydelse i vår familj nämligen... En delseger för vett och reson blev det i Södra Ålands Högstadiedistrikts Förbundsfullmäktige i går. Äntligen fick vi en budget och alla tror att de har vunnit, typ... Riktigt tjafsigt hade det varit igen säger sådana som var där. Okunnigt mest. Dock inte kvinnofientligt eller rasistiskt vad jag förstod...
Notts County lottades hemma mot Wolverhampton eller Swansea i FA cupens fjärde omgång. Sen var det meningen att jag skulle ha sett Brighton- Crystal Palace, men det blev mest prutande och handlande... I kväll, nya tag, tror jag!
Kommentarer
Trackback
