Mini Me och världens gång!

Eftersom Fru Kickan påminde mig om att hon, Gurkan och Moster Giggi ska på målarkurs precis om nån timme passar jag på att uppdaera en liten text nu, eftersom det inte kommer att bli läge sen! Det är mitt i natten. Jag skulle bara skicka en text vidare och sedan lägga mig. Nu blev det någon text till, men lägga mig ska jag. Det är bara så att jag varit med match...
 
Det blev alltså 2-2 i Eckeröhallen. Resultatet är ganska vanligt i dessa Uppsalaklassiker. Känslan är dock detta år snäppet mer positivt. Jo, vi har längre och mindre längre vägar att gå inom alla lagdelar. Jo, vi borde dominera mot Elitettans åttonde lag. Ändå känns det hoppfullt och nästan avslappnat. Åland United börjar bli som skolan för mig nu. Allt är möjligt och vi kan göra vad vi vill liksom...
 
Då jag själv spelade fotboll, för se så där 200 år sedan (eller talar vi kilogram kanske) var jag inte känd för min tekniska briljans. Det var mest fråga om hjärta, glidtacklingar och flygande människokroppar. Jag fann i dag, trots att jag egentligen nog lite haft det på känn på basen av träningarna redan en tid, en "Mini me". Emelie Johansson, fast hon är svenska, tar ingen gisslan. Det smäller, det gnisslar och sen gräver vi skit igen. Herre min tid. Det var som att se mig spela, tyckte jag... Sen är ju flickan snäppet duktigare tekniskt och taktiskt än jag var, men det får duga!
På basen av Emelies min här i sin förra klubb AIKs dräkt, har hon just kört dubbarna i benet på nån snorkig primadonna på en lerig och ojämn gräs- eller grusplan i oktober... Nästa helg möter vi just AIK. Då ni. Alla 75 som kom i dag, ta med er 3 släktingar!!!
 
 
I övrigt måste jag förutom Karring, Isabella och alla andra som spelade, Ann-Sofie, Annorna, Maja, Agnes och gänget, lyfta fram Becci. Jag menar. Jag och vi alla minns ju henne som en tonåring som löpte fram längs kanten och var liksom så där jätteduktig, men ung och opåverkad. I dag spelade hon centralt i vårt försvar. Med Nelas ord var hon "lugn och fin". En gång hamnade hon i ett läge att hon behövde utmana motståndare med boll. Då kom den där utsidesvrickningen som hon gjorde så fint för 10 år sedan... Becci tog plats som en rutinerad fotbollsspelare och jag tror att om jag skulle ha fysiken och inte vara en misslyckad päronformad fallskärmshoppare, då skulle jag spela som Becci i dag. Igen, som i Emelies exempel har hon större spetskompetens, men jag menar så där i princip.
Här är Becci som man minns henne. Detta är för övrigt från matchen då Åland United mitt i allt blev något att räkna med, då vi helt från det blå dök ner och slog Honka på bortaplan i april 2009...
 
Känslan av matchen blev alltså att det finns mycket att jobba med, men att förutsättningarna är så goda de kan bli. Jag hoppas att Samuel tar söndagen ledigt nu, som jag föreslog! Själv har jag tagit del av Fru Kickans nyvakenhet och sett dokumentärer om Saddam Hussein och Nordkorea, efter att Edvard Blom fallit ur Melodifestivalen.
 
Söndagen för med sig samvaro med Sally, Edit och troligen Pärla. Sen, då Fru Kickan är hemma blir det träning för Edit och sen är det ju redan kväll. Bra helg va? Jovisst!!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0