enligtvirta

Jag mötte just kollegan L i korridoren. Hon undrade om jag brukar sluta jobba nån gång.. Jo, det gör jag väl. Åtminstone till läggdags... Sen är där så mycket annan palleralla där emellan att jag inte riktigt vet vad vi ska definiera som jobb och vad som bara liv... Det flyter liksom ihop det mesta. Jag kanske är lite som en gamla tidens torpare eller bonde. Mängden barn antyder nog mer åt torparhållet... Jag löste troligen snarkningsproblematiken dock genom att satsa på total utmattning i natt. Ingen klagan om oljud från min sida hördes. Bra, då vet vi hur göra!

 

Mat-Inger kom sättande mitt i den trivsamma uppladdningen av närande purjolökssoppa och uppmanade mig att klämma på bröna. Än en gång ansåg jag det inte vore riktigt lämpligt, men Mat-Inger var väldigt övertygande så jag gav mig. Inför alla barns och kollegers ögon klämde jag på de fyra bröd Mat-Inger sträckte fram mot mig. Sen smörjade jag in dem med smör, ost och skinka samt lät mig väl smaka. Mat-Inger sade bara nåt om att hon hoppas jag är nöjd nu... Jodå Mat-Inger det är jag. I kväll kanske jag fyller på med lite mat också så blir det riktigt fint i kistan ser du!

 

Sex schemalagda lektioner, typisk torsdag, har bedrivits här och sedan en timme kontorsarbete, det som inte fåtts klart under dagen då jag slarvat hit och dit med allt möjligt. En elev har bett mig om kopierade anteckningar då hon inte riktigt förstår vad jag säger. Jag sade att jag inte heller förstår vad hon säger, så om hon kunde skriva upp det också då, så kan vi ju byta till exempel... Sen har jag tagit del av självförhärligandet i säkert välmenande människors försök att förbjuda de där uttjatade mobiltelefonerna ur skolorna. Jag har sagt vad jag tycker och kommer att följa det tills någon annan order kommer. Efter den följer jag vad jag själv anser rätt mer i hemlighet...