enligtvirta

Igen blir det lite fel. Men helt formellt sätt är ju Peter Mattsson en kollega till mig i och med att han gör mycket sådant i IFK Mariehamn som jag ska göra i Åland United. Igen spelar vi både på riktigt och även bildligt i olika divisioner. Där som Peter är heltidsproffs och har ett kansli, samt mycket mer helhetsansvar är jag en intresserad amatör som jobbar på på den tid jag har så bra jag kan och får massvis med hjälp av frivilliga styrelsemedlemmar och andra närstående kring klubben. Det vi har gemensamt är att både han och jag utåt sett är de som "skrapar ihop laget" inför kommande säsong. Precis som Mattsson får även jag massvis med mail från agenter och spelare som vill pröva sin lycka. Ibland får jag mail av sådana som egentligen borde kontakta Mattsson och huruvida han får mail av sådana som borde kontakta mig vet jag inte, eftersom Peter sällan skickar nåt vidare. Inte för att jag heller skickar alla agentkontakter från Brasilien, Ghana, Thailand och så vidare till honom. Han har nog ändå tänker jag.

 

Då jag flyttade till Åland var Mattsson den man kom i kontakt med. Han var på den tiden lite som jag är i dag tror jag... Han fixade mig jobb på Ålandsbagarn där han själv huserade i övre våningen och det var där inne på hans kontor som motsvarigheten till vad vi i dag skulle kalla spelarkontrakt uppgjordes. Länge har han nu varit heltidsanställd i IFK och han är urtypen för det som i gamla Kalle Ankor illustrerades av en chef som talar i tre eller fyra telefoner hela tiden. I dag fick han exponering i lokaltidningen. Två stora sidor gav honom utrymme och han fick säga det som jag mest av allt gillade. "Den tuffaste tiden är nu, fram till att ligan 2017 börjar". Där håller jag med honom nämligen. Han på sitt kansli och jag, med alla andra som sliter i våra olika vardagsrum och klassrum, ligger i som fullt nämligen. Vi brukar skoja med Thomi Fonsell då vi träffas och fråga om det är skönt nu när det är lite paus. Sen skrattar vi lite och pratar om annat.