enligtvirta

Precis före sista lektionen var slut i dag knackade det på min klassrumsdörr. Jag hade ju 8G där inne som ivrigt studerade den ortodoxa kyrkans leverne och ve, men så klart öppnade jag då jag såg att det var elever ur min 9A som uppenbarligen ville mig nåt. Jo. så här är det, ville de berätta... Jag har ju sagt till dem att om någonting går lite så att säga på skit, då ska de säga till mig först, så jag inte behöver få alla nyheter av upprörda kolleger. Nu ansåg eleverna att det lite hade gått på skit och att jag nog säkert skulle hamna att jobba, viket jag har förklarat för dem att vill göra så lite det bara är möjligt... Riktigt exakt vad som inträffat ville de inte gå in på, men de ansåg att hela klassen nog varit skyldiga och att jag säkert skulle få höra om det samt få en hel del extra jobb. Vi kom överens om att de skulle försvinna ur huset så fort det bara går och inte återkomma på en hel vecka. Jag skulle använda den veckan till att lugna, trösta, täcka igen spåren samt glömma...

 

9A är på PRAO nästa vecka, så den delen håller de. Jag har ej ännu fått rapport om vad de har gjort, men jag är beredd på det värsta, vilket ofta är bra, då det oftast är mycket lindrigare i verkligheten. Få se om jag sedan kan stå upp för mina delar av överenskommelsen. Det där glömma vore lättast och det här och nu!

 

Eftermiddagen och tidiga kvällen blev sedan ett stort äventyr. Giovannis bil gick ju inte igång igen heller. På samma gång meddelade Bri att de inte kan bära upp de nya sängarna eller ner de gamla, utan behöver lite armar till.. Zacke åkte som sagt dit för att hjälpa med sängarna. Jag fick köra till Sviby för att ta Giovanni till Jomala för att dra träningen. Medan träningen höll på och Giovanni förevisade hur man drar i tröjan och skuffar sin motståndare, han ville visa på mig och inte på flickor sa han, så han försökte flytta på mig och slutade först då jag buffade honom halvt omkull. Simultant med detta körde Lillemor och någon bilkunnig ut till Sviby och drog igång bilen. På samma gång gav Zacke upp med sängarna eftersom man behövde vara fler och han själv liksom bara var en.

 

Då träningen var slut körde jag Giovanni hem igen och kollade att han fick igång bilen, som behöver manuell pumpning med chocken, samt hörde att Lillemor och Bri har bestämt att sängarna får hållas där de är över natten och någon ska bära dem i morgon. Giovanni tappade sin hemnyckel och eftersom han bott i Borgå tyckte han att han inte behöver låsa dörren alls... Jag är säker på att nyckeln kommer fram. På basen av Craigs redogörelse hade han varit i Eckerö och sett Craigs debut i IFK målet i 0-2 förslusten, så bilen har i varje fall gått en väg.

 

Hemma väntade Emilia på att åka till dansen. Då jag var hemma igen åt jag kall hamburgare ur plastförpackning, eftersom jag helt själv fick välja vad jag ville äta sades det och lät Edit sitta på min mage medan "vi" kollade på barnprogram. Till min stora glädje började Amigo Grande, Guds eller mera bestämt Ola Selméns  gåva till världen i dag. Bättre program får man söka efter.