En dag utan gränser- månne den ännu är över...
Vår gamle president Urho Kaleva Kekkonen får symbolisera dagen jag varit med om med en klassisk utsago:
Inte väl egentligen att alla gjort bort sig, men sin helhet har det varit en härlig sillsallad.
På morgonen skyndade jag mig till Ålandstidningen för att lämna en par matchtröjor så våra spelarfotografier enligt överenskommelse skulle kunna tas. Ingen var förstås där, klockan var ju bara lite över åtta, så jag lämnade tröjorna i receptionen och begav mig till skolan. Dagen i skolan förlöpte som den nu gör, då man har lite ogjord administration och sex undervisningslektioner att klämma in utan möjlighet till att stanna på övertid (vi har inget sådant, men vad ska jag kalla det om man stannar kvar några timmar efter att lektionerna slutat?). Ett två veckor gammalt brev från Godbys Elevråd nådde mig om ett viktigt samarbetsmöte för de åländska högstadiernas elevråd, i morgon, med anmälningstid förra veckan. Sekreterare Emeritus Felicia, som stod utanför dörren anropades och vips måste elevrådet sammanträda urtimt. Lektion 4 visade sig vara en bra lektion, utan mig dock, men det ska ju gå... Skolans högtalare skrek därefter ut, två gånger till och med eftersom meddelandet blev halvt första gången, att möte ordnas i musiksalen lektion 3... Aj att lektion 3... Okej. Kollega Linda mailade i det samma och ville, för 5e gången veta var bidraget till Tysklandresan var. Elev Emma, som numera ska ansvara för sådant inom elevrådet lovade, precis som de två senaste gångerna jag frågade, att ordna det genast...
En rast, eller ett mellanrum mellan två lektioner, då jag fått till att uppdatera ÅUs hemsida knackade det på dörren två gånger och en gång kom bara Rektor Granberg in. vad han ville vet jag inte, men han smög omkring i klassen och ställde frågor om vi spelar hemma i helgen och sådant... Elev Tilde undrade hur hon ska komma till mötet i Godby i morgon, som de tydligen bestämt på elevrådsmötet att hon skall bevista och sedan dök Isac I själv upp och bad om lov att skicka en deputation på 8 elever till Godby i morgon, samt undrade hur de ska ta sig dit.... Jag uppdaterade ÅUs hemsida och om den verkar lite kantig kan det bero på att jag hade en sådan massa frågor omkring mig.
Lektionerna inriktades i dag på fredagen då jag inte är där och anpassades så att Cajsa ska kunna genomföra dagen med förberedda grupper, som dessutom ska ha prov snart visade det sig...
Direkt klockan 15 dök jag i bilen och körde till Ålandstidningen, för Khym hade nämligen meddelat att det inte fanns någon målvaktströja där och hon hade gått hem igen. Jag sprang in med målvaktströjan och fann en ganska stressad fotograf tillsammans med Anne-Maj, Lillemor och Kjelle. Eftersom jag väntades på ett väldigt viktigt sponsormöte som skulle kosta oss flere tusen euro om jag missade det hann jag inte bli för att fotograferas, utan sade att jag kommer i morgon. Fotografen, som var väldigt noga med att han slutar jobba klockan 16.00 och att han faktiskt har annat också än att passa mina tider lät inte som om han ville samarbeta så värst mycket. Ännu i skrivande stund vet jag inte vem som varit och vem som inte varit hos honom i dag, eller när det passar sig för dem som inte varit att gå. Linnéa vill dock att jag har tröjorna med mig till matchen, så i något skede måste jag in där i morgon... Landshövdingen hade blivit utskälld då han anlände 2 miuter över 16, så det är nog inte att leka med, det heller...
Sponsormötet gick ypperligt och därifrån bar det till Posten för att berätta att Finlands Bollförbund faktiskt hade lovat hemkörning av de 40 fotbollar som man ville att jag skulle kvittera ut. Mot en liten summa kör även den åländska posten nu hem bollarna, som troligen ligger spridda för vinden på vår garageuppfart i morgon då jag kommer hem... Hemma uppstod en skarp diskussion med Fru Kickan om hurudan korv jag skulle tillreda. Edit ville ha knaprigt stekt och Fru Kickan ville ha ungskorv. Jag lagade båda...
Eftersom Edit sprang ut för att städa gården med Gurkan och Pärla kom jag iväg på min lagstadgade motionslunk. Hemma igen började jag smått fundera var Raissa månne håller hus. Jag visste på riktigt inte i vilken världsdel hon var. Som vanligt då jag är tvungen att ha internet uppkopplat medan jag ser fotboll blev Frankfurt-Rosengård en väldigt knölig tillställning för mig. Jag väntade på livstecken från Raissa och fick istället många sådana av Giovanni och Craig. Matchen såg jag också och under slutet av den ordinarie speltiden gjorde Edit mig sällskap. Då det stod klart att det blir förlängning lade jag Edit och tittade på de 10 första förlängningsminuterna innan jag hoppade i bilen för att ta mig till flygfältet för att möta upp Raissa...
Först nu, många timmar senare ser jag på nätet att det gick till straffar och en knapp seger för Frankfurt, som alltså tog sig till semifinal i Women´s Champions´League
På väg till flygfältet tog jag in på S-Market för att köpa smör (jo, smör!). Då jag stod i kassakön ringde telefonen och Raissas bulgariske agent Anton var på tråden. Han meddelade att Raissa kommit för sent till check in och helt enkelt missat flyget. Hon sitter på Arlanda och har ingen flygbiljett, inga pengar och ingenstans att sova, fortsatte Anton. En vänlig person släppte mig och mitt smörpaket lite längre fram i kassakön så jag kom åt att betala och ta mig ut. I samråd med Ordförande kom vi fram till att jag tar mig till flygfältet och ser vad som går att göra. Lillemor och Bosse dök också upp och fick fungera som gott moraliskt stöd.
Bosse känner folk så vi kunde gå rakt in i flygfältet allra heligaste och där, efter att ha använt två olika visa kort, till slut var det mitt som funkade och mannen som slog in koden mindes till och med att det var en Nordoreansk tandläkare som gjorde 1-0 målet mot Italien i VM 1966. Lillemor höll kontakt med Bri, som samlat stora delar av laget på Sanatorievägen för att välkomna Raissa.... Totte från radion satt ute i vänthallen och ringde för att få veta vad som händer. Svaret blev det vanliga. "Houston, we have a problem"... Ingen Totte var kvar då jag kom ut ur det allra heligaste.
Sen gällde det övernattning. Vi tipsades av en flygvärdinna om en billig variant som heter Rest and Fly. Då jag äntligen kom fram efter en lång telefonkö visade det sig att stället var fullbokat. "Det funnes inget rum i något härbärge"... De gav mig dock en telefonnummer till ett annat hotell på flygplatsområdet och där kom jag fram till en klämkäck receptionist som hette Julia. Julia begrep vad jag ville och lovade skicka ett formulär till min e-post så att jag kunde fixa betalningen hemifrån då jag var klar. Sedan skickade hon mig vidare till en bokning där de vägrade tala svenska. Jag måste prata engelska för att boka ett rum på ett hotell i Sverige. Nå, det gick ju bra och efter en lång stunds divlande uppmanades jag att ringa tillbaka till Receptionen där jag varit först. Julia begrep inte heller varför jag behövde ringa för att bekräfta att jag gjort som hon sagt, men hon var rolig att prata med.
I bilen ringde jag Anton och meddelade vad han skulle meddela Raissa. Jag bad dem också bekräfta att de fått uppgifterna samt at hon var på hotellet. I skrivande stund har ingen sådan bekräftelse kommit. Hemma igen hade mycket riktigt en E-post med Sign on File anlänt, men jag kunde inte hitta någonstans att skriva. Jag fick nu maila Julia som helt enkelt glömt att skicka bilagorna, klassikern... Nåja, på bara 30 minuter hade de kommit och jag fyllde i samt returnerade. I det samma berättade Linda på Facebook att hon fått brev av Edit och tänker svara samt att hon ska tävla i Los Angeles om två veckor. Matti Lintunen passade också på att skriva och fråga vad jag tycker om det fysiska spelet som Frankfurt och Rosengård uppvisade. Här slutade jag svara... Lintunen alltså...
Snart midnatt. Nu hoppas jag att Raissa stiger av planet i morgon klockan 11 och att fotografen kan tänka sig att ta bilder på dem som inte varit där i dag. Sen ska det ju vara ligapremiär också. Aj jo, det ringde folk om det med och tyckte jag skulle skriva lite grejer om det till dem...
Kommentarer
Trackback
