Först, då jag ännu är i perioden... "Vad är väl en cupfinal på Wembley?" Nu tänker jag inte börja som i det tradiga exemplet med Bal på slottet, utan jag går rakt på sak: "Den är alldeles alldeles underbar!!!" Jag vet att det "bara" var Ligacupens final. Jag vet att mina scouservänner är ledsna nu och de få, men dock betydande Citizensbekantingarna jag har är glada. Jag är glad att ha få sett en riktig engelsk cupfinal på Wembley, via TV dessutom, men den var alldeles alldeles underbar...
Det jag nu måste ta mig samman och göra, så där professionellt som jag samlar mig inför lektioner och olika andra jobbgrejer, så jag håller mitt löfte och skriva beställningsarbetet om svenskar (företrädelsevis svenskar kopplade till idrott) som irriterar eller har irriterat mig. Som det har framkommit är jag finländare, likaväl som jag de facto är ålänning. Som finländare kan vi inte unna svenskar lycka i idrott. Vi tycker dessutom att det är oerhört kränkande och irriterande att de tycker om oss och önskar oss väl. Dock kan man ju inte irritera sig på alla, så jag har här valt ut några speciella som jag vill rikta mitt agg mot.
Självklart måste vi påpeka att jag har varma känslor för människor i Sverige. Inte minst mina släktingar och några vänner även. Min kusins man Kjell, som även gästat mitt hus här på Åland är en gammal goding som faktiskt gav tillbaka och därmed förtjänar min respekt. Då jag var fyra år gammal, sommaren 1975 krossade han och de andra fullvuxna, eller nästan fullvuxna mig som målvakt ute på gårdsplanen. Det blev ännu bättre då de, med Kjell i spetsen hånade mig som i sten hävdade att jag var Finlands målvakt Göran Enckelman. "Så här snurrar vi upp Enckelman" sa Kjell och sen fick de stora fullständig snurra upp mig. Det var bra! Inget gullegull där...
Innan vi kastar oss över listan vill jag ännu nämna att allt jag säger är högst subjektiva och personliga känslor. Känner någon sig kränkt, vänligen säg det så kommer jag att be om förlåtelse. Jag kommer fortfarande att mena allt jag säger här, men jag kommer att be om förlåtelse för att jag upprört just dig!
Ok, Ingen lista i viktighetsordning, bara irriterande svenskar i takt med att de kommer till mig:
Jan Boklöv:
- Vad i helskotta. Backhoppning är vår gren. Så kommer den här killen, som inte kan hoppa rent och uppfinner en ny stil som alla nu måste hoppa enligt. Det liknar ju ingenting. Hade han ens varit dålig som Eddie Edwards eller nåt hade man kunnat skratta åt honom, men han var just så där irriterande mellanbra.
Björn Waldegård
- Igen en svensk som trampar in på vårt område! Ni ska inte köra bil! Det är vi som kör bil! Världsmästarna skulle heta Hannu Mikkola, Juha Kankkunen eller nåt sånt. Inte nåt sånt där Waldegård.
Linda Haglund
- Jo, jag vet att hon avled tidigare i år och jag vill inte förstöra för hennes närmaste, om nu någon av dem mot förmodan skulle läsa det här. Det var bara så oerhört irriterande att hon alltid sprang snabbare än Helinä Laihorinne.
Den unge Zlatan Ibrahimovic
- Fjant säger jag bara! Den äldre versionen av honom kommer sedan att finnas med på listan över svenskar som inte irriterat mig.
Stellan Bengtsson, Jörgen Persson, Mikael Appelgren, J-O Waldner med fler
- Mark Levengood beskrev en gång hur vi i Finland faktiskt försöker och ger vår själ och kropp för att lyckas. Det är smärta, sorg och tårar. Svenskarna lite sjunger och spelar om "Ping pong i Västerås" och hela Europa dansar med... Just det där är irriterande. Hur i helsefyr kan de vara så bra på pingis av alla trixidrotter i världen. Hemskt!!!
Charlotte Kalla
- Jo, faktiskt. man kan ju inte bli sjuk bara för att nån pussar en på munnen! Man kan ju inte vara så söt och trevlig men å samma gång så krävande och gnällig. Dessutom skidar hon bra, det är värst!
Ett RIKTIGT irriterande fruntimmer!
Ulf Lindberg
- Vem är det, undrar många. Jo, det är Garrinchas son. Då Garrincha var i Sverige, året efter VM 1958, alltså sommaren 1959 med sitt klubblag Botafogo, föll han till föga i den svenska sommarnatten och avlade en son. Denne son Ulf Lindberg, är säkert på alla vis en trevlig typ, men han orsakade masshysteri i Brasilien då han åkte dit för ett antal år sedan. Alltså, han hade inte gjort någonting annat än råkat bli till och behandlades därför som en halvgud, eftersom Garrincha var hans far. Typiskt svenskt!!!
Ulrika Knape
- Egentligen är hon inte så irriterande, men jag vill också få fira OS guld i simhopp
Thomas Wassberg
- En riktig karl egentligen, men det var oerhört irriterande i Lake Placid 1980 då han slog Juha Mieto på 15 kilometer med den där hundradelssekunden
Anders "Masken" Karlsson och Peter Forsberg
- Måste jag på riktigt förklara? Nej hörni. Jag har sett alldeles för mycket ishockey för att orka med sådant...
Ricky Bruch
- Bra kille. Kastade ibland diskus längre än Pentti Kahma och Markku Tuokko, men han var mycket mer showminded. Han var liksom rolig. Typiskt att han var svensk då alltså...
Miro Zalar
Stavhoppning som ju var en härlig gren i Sverigekamperna (NEJ, det heter inte Finnkampen för mig, hur kunde det göra det?) Kjell Isaksson begrep att han skulle vara bäste svensk och komma på placering fyra, efter våra tre hoppare... Sen dök den där Zalar upp och började hoppa högre än Kimmo Pallonen. Otrevligt och opassande.
Bengt Nåjde
- Sverigekampen, andra dagen och 5000meter 1977. Nåjde och Pekka Päivärinta bråkar och knuffas så båda blir diskvalificerade. Sen går svenskarna och tror att man menar två systrar som sjunger då man säger Päivärinta. Det är Bengt Nåjdes fel, helt säkert.
Sven Jerring
- Egentligen borde jag väl gilla honom, som myntade uttrycket "Japaner japaner etc" i samband med Sveriges brakförlust i fotboll mot just Japan vid OS I Berlin 1936. Jerring var sportreporter och jag har egentligen inga personliga minnen av honom, men varje år delas det ut ett pris i hans namn till någon verkligt irriterande idrottare.
Här står Jerring och intervjuar Gunder Hägg som sprang snabbt, men bara för att han inte behövt vara i kriget, utan kunnat träna på...
Till sist säger jag väl Jörgen Jönsson , eller Jörgen Jöönsson som våra fiskspråkiga kommentatorer kallade honom. Jag tycker att det alltid var han som var ivägen då Jutila eller Susi skulle skjuta från blå linjen. Sen då jag tänker efter så spelade han mycket senare än de två nämnda, men jag tror nog han var där i vägen ändå. Högst irriterande!
I morgon blir det skinkfrestelse på jobbet. Jag kommer att vara där alltså. Först Steel FM, sedan 9A och senare först skinkfrestelsen. Dagens höjdpunkt (?) kommer att vara Åland Uniteds styrelsemöte och nu är jag så irriterad att jag får se om det blir nåt sovet alls...
