enligtvirta

Eftersom vi lever i de yttersta tiderna, åtminstone här i skolan gällande läsåret, i övrigt vet vi ju så klart ej då vi inte ens vet om universum är skapat eller ej- Stephen Hawkings tror ju stenhårt på att vi alltid funnits och alltid kommer att finnas, eller så ej, åker en massa skolklasser omkring på mer eller mindre lärorika exkursioner. Därmed blir det för sådana som tex jag, som är kvar i skolan att hoppa in då andra lämnat fartyget. 8C i religion just nu. Min kollega Sviberg har gjort ett gott jobb. De bokstavligen håller käft och jobbar... Inget för den svenska skolan alltså, men vi kan återkomma till det.

 

Jag ges möjlighet att väldigt kortfattat reflektera över gårdagskvällen och dagen jag är mitt i.

 

Min dotter Emilia är en väldigt talangfull dansare. Hon har dansat inom Ålands Musikinstitut sedan hon var 6 eller 7 år och således var det närmare 20e gången hon i går uppträdde på en av de två årliga dansgalorna. Jag förstår inte så mycket, men även jag kan se att hon är duktig. Som med allt kommer det en tid då människan begriper att vissa val bör göras. Vad jag har förstått lutar Emilias val mot annat än en professionell artistkarriär, som hon drömde om ännu för några år sedan. Dansen och artisteriet är och blir en hobby för henne, om hon inte ändrar sig vilket man ju alltid kan göra. Den insikten har hon själv och med hänvisning till tillexempel många fotbollsspelare där ute tycker jag att min dotter är mogen och vettig som kan sätta gränser för sig själv och stå för dem. Inget "Om jag bara hade" sen om 20 år. Dessutom finns ju alltid grunden för "Om jag skulle testa" kvar. Lillasyster Edit beundrar syrran och hennes dans storligen. Det var roligt att hon fick ge en ros sent i går kväll.

 

I morse hade dock Edit inte drömt om dansgalan meddelade hon. Hon hade inte drömt nåt alls. Men hennes kramiskaniner Snuppe och Puppe, de hade drömt om morötter. Så nu vet vi det.