enligtvirta

Här ser man att Socialdemokraterna har en god laganda i Lagtinget

 

Jag har helt enkelt inte tid och energi till politik på representationsnivå som mitt liv är utformat. First things first! Familj, lärarjobb, fotboll, alla viktiga och beroende på dagen i olika prioritetsordning. Var skulle jag infoga politiken då? Om det vore för lite jobb och mycket lön, javisst. Men nu är jag ju inte riktigt så funtad...

 

En annan sak, som då på lite djupare nivå gör att jag inte vill vara med i höstens val, även om tidsanvändningen skulle fås att funka (Dock skulle det nog vara omöjligt att jobba heltid som lärare om jag blev invald och dessutom skulle Åland United hamna på sladd...) är just den där moralfrågan. Fotboll är ett spel och i spelets moral ingår absolut lojalitet med lagkamrater och klubb. I större frågor kan man så klart genom eget exempel styra lagets och klubbens riktning och "utseende" mot mål som liknar en själv. Men, vi vinner tillsammans och förlorar tillsammans. Så är det och spelet finns alltid kvar. Alltid!

 

Nu är det tyvärr så, att jag uppfattar partipolitik lite på samma sätt. Lagtingsgruppen har möte och bestämmer, på basen av partiets linje, hur man ska agera som grupp i olika frågor. Det skulle alltså passa mig perfekt! Det är ju precis som i fotboll, då vi bestämmer oss för en taktik som baserar sig på vår grundidé. Så långt allt väl. Det är sen då vi kommer till partiernas roll i parlamentarismen som jag börjar vackla. Är man i ett oppositionsparti förväntas man i allt idiotförklara sittande regeringspartier. I olika kommunala nämnder tävlar partierna om mandat och ordförandeposter. Det blir alltså vi mot dem frågor. I tidningarna skäller Socialdemokraterna på Liberalerna. Liberalerna kontrar genom att idiotförklara vissa Socialdemokrater. Medlemmar i Obunden Samling går över till Moderaterna för att få en starkare grund i Lagtinget (hallå!). Personligen kunde jag inte bry mig mindre om vem som har vilka mandat och vilket parti som har röstat med regeringen osv. Vad jag bryr mig om är sakfrågor!

 

Inom fotbollen är man obrottsligt lojal mot sin klubb. Byter man klubb är det samma sak, men i den nya klubben. En tradition som börjat bli mer allmän är dock den gamla klubbens respekt för den före detta spelaren och spelarens respekt tillbaka. Jag tänker alltså delvis på det där när en spelare gör mål mot sin gamla klubb och inte firar målet, utan respektfullt sänker sitt huvud. Detta allt bottnar i en respekt för spelet självt, som alltså är ett spel!

 

Min fråga är, skall politik vara ett spel? Skall den folkvaldes lojalitet i första hand riktas mot det egna partiet eller hans/hennes (se, en politisk provokation :-) ) personliga åsikter och eventuella ideal? Skulle jag ställa upp i ett val, för till exempel, helt hypotetiskt, Liberalerna. Skulle Liberalerna då ha nytta av mig? Skulle jag få fram mina åsikter i Liberalernas speldräkt? Skulle jag även då vara en av dem som Socialdemokraterna skäller på i sina insändare? Skulle jag då vara en sådan där... Liberal, som betyder att jag skulle ha en etikett hurudan jag är på basen av min partitillhörighet?

 

I fotboll vet vi så klart hurudant Honka ser ut, eller PK-35. Vi vet också att klubbaktörer i tid och otid rackar ner på varandra för att "förstöra för varann". Allra värst för klubbaktörerna är alltid Finlands Bollförbund som inte har något gott alls med sig. Jag tycker inte det minsta om det där gnällandet. Jag skulle vilja att varje fråga kunde lösas skilt och sedan se spelet som en egen del där det lag som gör flest mål vinner. Till all lycka finns det en egen arena för spelet och just det, med sin etik och moral är alltid i huvudsak.

 

Tyvärr är det enligt min uppfattning lika inom politiken. Spelet blir huvudsak. Men då det ju inte handlar om ett spel i "riktiga världen". Fotboll kan appliceras på det mesta, men vissa frågor måste ses som just frågor som inte ska begränsas av ett spel mellan partier.

 

Därför ställer jag inte upp i höstens Lagtingsval! Lycka till till alla som gör det dock!