Du är inte bra om du är dålig
Denna söndag har varit en riktig familjesöndag. Vi tog oss för att åka ut till Leklandet i Eckeröhallen. För Edit var det tredje gången på en par veckor. För mig blev det andra gången på fyra dagar. Grannhuset och deras närstående fyllde upp laget och dessutom hämtade vi två unga damer ur lokalbefolkningen. Vi var alltså många och vi var svettiga. Rufus satte nytt världsrekord på hinderbanan och även jag gjorde troligen ett gott resultat i över 100 kilos klassen bara genom att ta mig igenom.
Då vi var hemma ville sonen min ytterligare förgylla dagen genom att utmana mig i Parkourduell. Han visade tricks och jag skulle göra efter. Det gick hyfsat tyckte jag, men då jag inte mäktade med att hoppa över en stol och landa i en parkourrullning, eller kunde klättra på väggen, då ansåg Rufus att leken var över. "Det är inte roligt när du inte kan göra så mycket" menade han. Detta tog mig överraskande hårt. Jag visste ju att jag hade mina begränsningar, men han hade alltså väntat sig mer, stackarn. I hans ögon var jag inte tillräckligt bra för att det skulle vara roligt. Jag var alltså för dålig!
Här är vi skandinaver rätt duktiga, eller kanske vi inte är det om vi tänker efter. Hela vårt samhälle bygger på att vi ska lära oss att vi är bra som vi är och att alla duger. Ibland stämmer det dock inte. "The best of shit is still shit" lärde mig min kollega Steve Beeks i tiderna. Det vill säga, ibland är du för dålig för att det ska duga. Eller, du är inte dålig, men det du gör är för dåligt!
Den här maskoten var så dålig att den stängdes av
Jag läste en artikel om att man ska lära barn sitta tysta och stilla så de klarar sig i stora världen. Endel går i taket över detta och anser att vi förstör barnens självkänsla genom att ge dem en känsla av att inte duga. Nå, det är ju sant. Ibland duger det inte att ha småungar springande omkring skrikande.
Det diskuteras hårt i vårt västra grannland om huruvida vitsordsbetyg i lägre ålder skulle påverka barnens självförtroende negativt. Jag säger så här. Det viktigaste skolan och livet kan lära en människa är realism. För att undvika misslyckanden och förluster av självkänsla är det viktigt att vi har en ungefärlig bild av vad vi kan. Då kan vi antingen nöja oss med det eller också jobba för att bli bättre. Sen är det faktiskt inte vi själva som alltid ska bedöma huruvida våra insatser duger eller inte. Bara för att jag är nöjd med mig själv måste inte alla andra vara det! Så är det och sug på det bara allihopa!
I oktober 2012 dög jag ännu att spela på ÅUs träningar. Det bestämde och bedömde Steve
Kommentarer
Trackback
