Då inte taktiken räcker

"Det är inget fel på min taktik. Det är motståndaren som förstör den." Johann Cruijff har gett oss många oförglömliga upplevelser och även en del användbara citat.
 
Inget förstördes direkt i dag, men det regnade in en massa små olägenheter, eller.. heter de lägenheter om de inte är så olägna?
 
Först blir det kaos med transporter till träning då Pille är i Estland och Elin blivit förkyld. Målvaktstränare Craig löste det genom att låna akademitränare Steves bil och köra en hel slurv till Bengtsböle.
 
I skolan fick jag tag på honom vars mor ville att jag skulle ha tag på. Han bekräftade att han inte egentligen vill prata, men vi pratade ändå. Elevrådsordförande Jansson ville flytta morgondagens möte och vi fick in det på torsdag då 9B ändå är i Sverige, eller var den nu är. Senare återkom han med det fruktansvärda beskedet att en tjuv stulit en kokosboll i Elevrådets kiosk inför ögonvittnen och nu vägrar ersätta stölden. Jag fick i uppdrag att se till att det hela kommer på plats i morgon. Det kommer på plats kan jag lova. Vilken plats må dock vara osagt.

Vardag i grundskolan
 
Sen då jag kommit ut till Bengtsböle, efter ett drama på vägen då en svenskregistrerad bil bokstavligen hindrade mig från att köra om trots att den själv närmast kröp fram, förutom då jag skulle köra om då. Sällan jag visar mittfingret åt folk på riktigt, men i dag hände det. I Bengtsböle hann Craig kapplöpningen om gula plastgubbarna och stolparna, så Gary blev utan.
 
Min del, som var att öva med forwards och mittfältare inför samdelen då även försvaret kopplades in gick väl i sin enkelhet så där. Man kan använda samma term som då jag en gång frågade hur lektionen i skolan gått utan mig: "Inget brandlarm i alla fall, så man får väl vara nöjd" sades det då och så var det väl här också.
 
Ibland betros jag med uppgifter som att sparka bollen och liksom göra lite nytta, ibland inte. I dag var en sådan dag så huvudtränaren själv ville servera passningarna, så jag följde liksom med och satte ut konerna där jag visste de skulle vara. I sig blev det nog helt bra och sedan hade Budbils Bosse varit och gett oss fina handdukar med egna namn på, alltså våra namn, inte hans. Alltid något att ha med sig hem det!
 
En liten tanke fick jag även i kväll. Inkommande helg är det Stafettkarnevalen i Helsingfors. Alla som varit involverade i den vet att det är en riktigt stor händelse och något man ser fram emot. Varje helg krockar dock tillställningen med diverse seriespe på olika nivåer. Vanligtvis brukar nog de som ska löpa karnevalen stå upp för sin skola och åka med. Jag undrar bara var gränsen går. "Skolan är viktigast" säger man. Visst, jag är väl bland de sista att säga att skolan inte är viktig. Denna vinter har jag dock varit med om att gymnastiklärare inte vill låta spelare delta i ÅUs morgonträningar för att hon inte ska missa skolgymnastiken. Där ser jag faktiskt ingen logik. Jag ser heller ingen logik i att en stafettävling i skolans regi ska anses viktigare än en nationell ligamatch i fotboll. Jag lovar att ingen skolbildning gås om miste här och trots att skolidrott är viktigt så kan en skola klara sig utan en elev som utövar professionell idrott, mer än det professionell laget klarar sig utan sin kontrakterade spelare.
 
Nu tänker jag inte bråka och det som händer må hända. Jag vill bara poängtera att det inte är så självklart som man kan tro om man inte vill se de stora linjerna.
Är detta en prioritet?
Eller detta? (Okej, ingen ligamatch här, men ändå)
Då träningen tog slut stod Cynthia i givakt och sade "You drive me and Maja home right?". Ja, nå... Visst kunde jag väl det. Tur att jag inte hade lovat skynda mig då.
 
Här hemma ser vi på Bolibompa!
I kväll mera HJK och sen, ja. Morgon!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0