Jo, jag tar nog ställning
Klockan är eftermiddag och förberedelserna för kräftskivan, som tydligen ska gå mera på Gurkans sida, vad det nu sen innebär, och involvera ganska många människor fick jag just höra, är i full gång. Mitt jobb är väl närmast att få igång bastun, för detta har marknadsförts som ett bastubadartillfälle och då behöver jag se till att det verkar som att allt under 100 grader är löjligt och att det är helt normalt att det tar ont, vilket det ju kanske är. Mycket att stå upp för här. Stå upp ska jag ju definitivt i morgon då Emilia fyller 17 år. Att få med Edit ut till Jomala den tiden efter att gården haft bjudning, det blir utmaning nummer 1 på torsdagsmorgonen.
Då det gäller fotbollsjobbet har jag fått mycket gjort i dag, så det känns helt okej att slå locket på om en liten stund då bastun ska börja riggas. Jag tror jag vet vad Merilappi United är just nu och tror även jag kan förmedla detta till Huvudtränaren och Craig på vettigt sätt så de kan besluta hur detta ska gagna laget och matchen på fredag.
Jag känner mig en aning urblåst och utmattad faktiskt. Det ska bli roligt med gäster, förstå mig inte fel. Jag bara lider av en tillfällig känsla att inte räcka till... Det finns så mycket där ute också som man borde ta ställning till. "Alla de goda människornas tystnad" har vi ju hört om, så alla de saker jag inte aktivt tar ställning för eller emot är alltså att jämföra med dem som visste om förintelsen men inte gjorde något. Snacka tungt!
Dessutom verkar det som om de saker man arbetar för eller emot borde gå inom en logisk ram. För mig gör de inte det, eller skulle göra om jag skulle kunna få motivera sammanhangen, men det orkar varken jag eller någon annan just nu. Här en bildkavalkad över sådant jag står för. Man får gärna be mig förklara så kan jag återkomma till specifika frågor vid tillfälle.
Jag är Pappa, familjemedlem och tycker om mina nära och kära. Både dem som är på bilden här och de som inte är med. Ni vet vem ni är. Vet ni inte, fråga! Detta är alltid en kärnpunkt och jag tror inte man ska lämna sina närmaste i sticket, någonsin.
Jag är för ett öppet samhälle då språk och kulturer förenas. Jag är stolt över att fotbollen vill stå upp för detta
Dessutom är jag finländare. Jag älskar mitt land och mina landslag, hur dåliga de än må vara. Och jo alla kära ålänningar. Jag är ålänning också! Jag har ingen bild för det just nu, men tro mig. Det finns ingen konflikt för mig här!
Jag är stolt över att vara lärare och tror stenhårt på de värderingar jag får förmedla i skolan. Jag tror också stenhårt på att det mestadels är goda människor bland ungdomarna jag får jobba med. Och eftersom bilden är i kyrkan vill jag på samma gång tillägga att jag starkt tror på det positiva i religionsfrihet och allas rätt att söka det goda i existensen.
Därför tycker jag att alla är lika viktiga. Till och med homosexuella rugbyspelare som de här i förgrunden. De lär ska vara i TV i kväll förresten.
Var jag står i genusdiskussionen hoppas jag de flesta vet. Girl Power i skepnad av Åland United 2013. Trots det tycker jag ibland det är roligt att skoja genom att kalla mig "heterosexuell vit man som gör saker som inte är lämpade för kvinnor och barn". Jag tror alla som känner mig vet vad jag menar och att det funkar i de sammanhang jag säger så. Men jo, jag är feminist. Jag hittade en definition som bedömde mitt förhållningssätt i frågan som "liberal feminism". Vissa radikalfeminister håller inte med min vinkel, men så här är det i alla fall.
Till slut till er alla!
Om jag inte säger något, det betyder inte att jag inte tycker det är viktigt. Ibland är jag bara så tom på allt, vilket ju inte syns utvändigt då jag tvärtom ser ut att innehålla en hel del.
Frid!
Kommentarer
Trackback
