enligtvirta

Detta är årets lag, som tog Ålands tredje Öspelssilver genom tiderna

 

Som vanligt då det vankas Öspel blir mina funderingar kring deras betydelse väldigt konkret. Jag tror att Åland och åländsk fotboll kan tjäna på att se dessa tävlingar som ett led i att prestera mer och bättre fotboll på sikt. Alltså Öspelen i sig ger erfarenhet. I år fick de unga spelarna i laget lära sig att det gör ont ordentligt och att alla inte är snälla, så där generaliserande. Det jag menar med långsiktig betydelse bygger dock på att Öspelen inte ska ses som ett isolerat moment då man vart annat år samlar ett lag och så spelar vi och försöker vinna guld, liksom man gör inom många sporter. Jag är, precis som 2002, 2007 och alla andra år här emellan av åsikten att det åländska landslaget kan göras till något som kontinuerligt jobbar för hela fotbollssamhällets väl.

 

Jag anser att det bör finnas en ÅFF-tränare som ansvarar för kontinuerlig kontakt med samtliga åländska spelare. På damsidan skulle det innebära att någon helt enkelt hade kontakt med ÅU tränarna, IFK tränarna, JIK tränarna, samt så klart följde lagen och spelarna. Dessutom skulle personen ha en officiell uppgift att följa och ha lite kontakt med Becci i USA, Hanna i Frankrike, Marre i Helsingfors, Ellen i Dragsvik, Sigge i Uppsala, Julia i.. Ja var är hon nu? Stockholm va, och några till. Även Adde skulle göras medveten om att det finns ett åländskt landslag som tar emot henne om hon har möjlighet att delta och då kan även hon se över det hela med sin klubb redan i skedet hon skriver på för dem. Självklart går det finländska landslaget först, eller för all del vilket annat land en åländsk spelare nu kan tänkas spela för, men de internationella FIFA uppehållen, då till exempel Damernas Liga inte spelar vore ypperliga tillfällen att arrangera åländska samlingar och även spela matcher mot typ Gotland, Sameland eller någon annan en eller två gånger årligen. Sen skulle då Öspelen vara en turnering man satsade på vart annat år. Varför skulle man göra detta? Helt enkelt för att ge spelarna den boost denna typs verksamhet ger dem, fråga fast årets öspelsspelare bara de besinnat sig. De skulle känna att de hör till ett sammanhang, i vissa fall kanske någon spelare bestämmer sig för att göra ett år extra bara genom detta. Även våra allt mer kringspridda spelare skulle ha en koppling hem, förutom då att de alltid är välkomna på Åland Uniteds träningar.

 

Självklart är ÅFFs damlag bara toppen av isberget, eller inte ens det, det är en sidotopp. Det riktiga stora arbetet med spelarutbildningen görs i klubbar och dagligen. Åland är litet. Vi har inte fler flickspelare än att en enda person kunde känna varendaste en av dem med förnamn. Jag anser att vi behöver en flickansvarig på Åland. I och med att ÅFF numera har delegerat ut sitt ungdomsarbete till så kallade regiontränare som engageras av klubbar ser jag det som Åland Uniteds sak att ha en person som skulle ha detta övergripande ansvar. Vi har åtta ägarföreningar och i alla dessa kan flickfotboll bedrivas. Om ÅFF, via ÅU kunde ha en enskild regiontränare som kände alla tränare och spelare i alla dessa föreningar, då kunde det vara möjligt att bygga upp en verklighet då varje flicka kunde få möjlighet till träning och spel i lag och grupper som motsvarar hennes motivation och utvecklingsnivå. Den flickansvariga kunde även, understödd av ÅU, ägarföreningarna och ÅFF verka för att verksamheten i dessa flicklag och grupper skulle vara möjligast god, genom att stöda tränare och förstås spelarna samt deras familjer med råd, tips och ja... Vad det nu sen behövs.

 

IFK Mariehamn upprätthåller en akademi för de mest intresserade spelarna i 12-15 års ålder. Den akademin är ju egentligen en akademi för Åland United och om vi vill se det så, ÅFF. Åland har ju inte mera egna distriktslag, utan bedriver distriktsträning under regiontränarnas ledning och ett litet fåtal av spelarna kommer sedan in i FBFs rullar genom deltagande i Distriktscupen och möjliga regionsamlingar och vidare till ungdomslandslag etc. Allt detta är bra. Även på klubblagssidan funkar det bättre och bättre. Vi har Åland United som ska stå för professionell elitfotboll. De åländska flickor som vill uppnå den nivån och är beredda att göra det som krävs kan alltså komma ända hit utan att flytta bort. Vi har IFK Mariehamn som håller en god tävlingsnivå och samlar upp lite mer motiverade unga spelare och äldre som inte kan eller vill "offra sitt liv" för det som ÅU kräver. Sen finns JIK-damer för dem som vill spela på en nivå där man kan ha roligt och ända träna på ett sätt som gör att det känns som att man idrottar. Så klart kan ett större utbud på damspelare generera i fler hobbylag, men på det stora hela täcker vi faktiskt upp det mesta redan som det är i dag. Utmaningen ligger i ungdomssidan. Allt fler behöver börja och allt fler behöver finnas kvar och allt fler behöver få möjlighet att välja alla stigar som finns. Även de som vill utvecklas mot Åland Uniteds A-lag måste få veta vad det innebär och ges möjlighet till att förverkliga det. Jag tror att en centraliserad verksamhet, styrda av ÅFF genom ÅU kan ge oss detta. IFK Mariehamn gör ett bra jobb och vi ska kunna ta del av det för hela Ålands del!