Till all lycka mulet
Varje år på morgonen den 6e augusti vill jag att det ska vara mulet. Det får gärna spricka upp senare och bli hur fint som helt, men just morgonen ska vara mulen. Jag vill helst inte uppleva den klara soliga sommarmorgon som så många inte fick se övergå i dag detta datum 1945. Hiroshima var, som alla som inte sovit på skolans historielektioner en helt oförstörd fin stad mitt i Japans världskrigande. Av vetenskapliga syften valde USA att fälla den andra av de tre handtillverkade nya atombomberna över staden, för att kunna studera dess verkliga kraft. Män, kvinnor, barn, gamla, hundar, katter och kanske till och med någon kackerlacka som befann sig vid nollpunkten raderades från jordens yta. Ännu fler skadades direkt av olika skador till följd av tryckvågen, den otroliga hettan eller strålningsskador av olika slag under en lång tid framåt.
Två dagar senare experimenterade man igen, över en lite liknande stad, Nagasaki och fick se att killarna i Manhattan Project hade vetat vad de gjorde. De flesta av de killarna låg då i fosterställning och grät. Detta är egentligen vad Gamla Testamentets skapelseberättelse med ormen och Livets Träd handlar om!
Då kriget tog slut, det får vi inte i saklighetens namn glömma, Japan gav upp efter dessa bombningar och det var väl bra i sig, kom forskare från de allierade länderna till platsen och kunde där ostörda ta del av alla skador bomberna hade förorsakat. Reaktionen blev, väldigt paradoxalt: "Wow! Dessa måste vi göra fler av!!!" No further comments.
Livet vinner i längden. Till slut är det kackerlackornas liv som består, har jag hört. Tills vidare består dock människan
Detta är Angeviolet Hiroshima efter ett av två mål mot Norddea Hokkaido i Japanska cupen för nåt år sedan
I övrigt är det en skönt varm sommardag. Jag förutsätts läsa in mig på HJK. Edit väntar på sin kompis Hannah som ska komma om 49 minuter. I eftermiddag ska vi på vernissage för att se en tvillingutställning där både Fru-Kickan och Gurkan lär förekomma.
För att dra lite galghumor över allt kom jag just precis ihåg hur vår gamle slöjdlärare Bosse hade en Datsun, som av oss elever kallades för "Hiroshimas Hämnd". Så rolig är människan, och visst är det en lustig bild man får av bilen. Även jag har en japansk bil. Den har troligen varit utlånad i morse då Craig skulle hämta en vän från flygfältet. Helt säkert vet jag inte eftersom den står precis där jag lämnade den i går, men jag tror han var här, tog den och parkerade den snällt tillbaka.
Kommentarer
Trackback
