Happy ending? Or is it an ending?

Då är det någon minut in på onsdagen. Tisdagskvällens träning blev kort, koncis och effektiv. Åland United spelar i morgon mot IFK Mariehamns damer klockan 18.00 om det Åländska mästerskapet!
ÅU kommer att vara där, precis som vi var i Tammerfors där bilden togs. Efter oss, klockan 20.00 spelar herrarna och då måste damerna vara ur omklädningsrummena, så stort är Sportkila. Hoppas på mycket folk.  I morgon är det ju också dags för HJKs herrar att spela borta i Kazakstan med en CL-plats som morot.
 
Förutom att tillbringa den soliga kvällen, då Rufus mitt i allt dök upp tillsammans med Samuel på deras väg till S-market, med fru och barn, Fru-Kickan målar tavlor nu så det står härliga till och Edit ville spela kort, har jag blivit fångad av en gammal vän.
Minns ni Ängla-Kent från bloggens tidiga år?
 
Kent växte upp i Jomala och var min elev för ett antal år sedan. Han hörde till kategorin elever som inte riktigt begriper det där med att studera. Allt är ju fråga om att klara sig med äran i behåll och just det har Kent alltid gjort. I skolan var han oftast inte där, eftersom han höll på med nåt viktigt. En gång frågade han mig då han gick upp för att hålla ett föredrag vad det nu var han hade för rubrik igen. På något sätt fixade han alltid att komma ut med huvet först och ständigt leende.
 
Redan under sin tid i högstadiet var Kent en ivrig fotbollstränare. Han var inte gammal då han de facto fick ett tränaruppdrag i Ålands Fotbollförbund såsom distriktstränare för Pojkar C14. "2010 gjorde han även en sejour i Åland United så som lagledare/assisterande tränare. Dåvarande huvudtränaren hade aningen svårt med Kents improviserande stil så han fick faktiskt gå mitt i säsongen. Senare har Kent fungerat lite här och lite där. Sista gången hittills han var aktiv inom fotbollen, förutom skolidrotten där han alltid dyker upp, var för ca 3 år sedan som Hammarlands IKs huvudtränare. Även där blev det lite väl improviserat och på grund av andra engagemang kunde han inte slutföra säsongen.
 
Kent har dock inte gett sig. I dag gratulerade jag honom för att faktiskt ha hittat något han aldrig gjort förut, då han öppnade en facebooksida för sin nya tjänst som Ungdomscoach för SKUNK (Skärgårdens ungdomsförbund). Han kom i kontakt med mig och frågade om jag kom på något han inte gjort ännu. Mitt svar var, militären.
 
Vad har pojken, förlåt karln, gjort då? Ja, från minnet kommer jag på, förutom då fotbollstränare och skolelev på olika stadier, ämneslärare i olika ämnen, bland annat finska som han inte kan, rektor, skoldirektör, kantor, dansbandsmusiker, ägare av campingplats, vajerfärjeförare... Sen säkert en hel del till. Dessutom har han ju varit partisekreterare för ett politiskt parti han inte mera tillhör och numera för sitt nuvarande parti har han kandiderat till riksdagen och nu i höst till Lagtinget. Aj jooo. Han är ju bildningsnämndens ordförande, samt medlem i kommunstyrelsen också, samt säkert mycket till.
 
Jag har lovat att leverera valslogans till Kent inför höstens val och han har lovat mig en lunch om han blir invald. Betyder det att jag måste rösta på honom??? Till sist måste nämnas att Kent startat upp sin sjätte blogg i går. En till av de andra fem lever, eller har väl två inlägg vad jag vet. Men Kent kommer nog leende ur detta också, som alltid.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0