enligtvirta

Tisdagsmorgon grydde efter en riktigt lång natt. Eller, natten var inte längre än vanligt i sig, bara det att från och med klockan 03.40 var det mest olika slags konstiga drömmar och vakendrömmar som underhöll mig. I endel av dessa gick tiden bakåt och därmed tog det ju.. mer tid så att säga. Veta nu sen, men det kändes som en välsignelse då klockan ringde och signalerade att det närmade sig träning i Jomala.

 

Kaffe dracks, tillsammans med en banan som jag inte drack, utan åt, kom på att jag kanske kan dämpa augustiillamåendet med att äta en morgonbanan som under vinterhalvåret, och sedan plockade jag med mig Craig och åkte ut till Vikingahallen och -Vallen.

 

Här emellan en mellanreplik. Fru-Kickan löper förbi i bikini, eller är det bara underkläder, och ropar "Häng tvätt!!!" "Skriv i bloggen att häng tvätt!!!", så nu har jag gjort vad hon väl ville och allt är säkert lugnt igen.

 

Ja, ute vid Jomala rakans ände stod självaste säkerhetschefen Lelle och visade myndigt med en spade av nåt slag vem som kunde få åka igenom hans vägbygge. Och tänk, han stod kvar då vi åkte tillbaka. Ingen annan var där, men honom hade de lämnat, eller som jag tror, han ville bli där och kolla att vi alla kom säkert iväg från träningen.

 

I dag var en helt crazy morgon. För det första misstog jag mig. Jag hade för mig att vi för exakt en månad sedan, den 4e juli, hade en exakt likadan morgonträning i bastuvärme, det skulle ha varit senaste gången vi hade sådan värme och jag tänkte göra stor sak av det här i skriften. Väl hemma märkte jag att vi den 4e juli hade matchförberedande träning inför PK-35 matchen på konstgräset och jag hade alltså fel. Bra det i och för sig med tanke på statistiken.

 

Det jag däremot tog helt fel på, fast jag hade rätt, var antalet pinnar vi behövde för det annars väldigt signifikativa tisdagsmorgonspasset. Vi har kört med 4 pinnar, ibland med 6 pinnar och då vi riktigt haft för oss med 8 pinnar, som jag ska bära ut och sedan tillbaka in. Döm min förvåning då vi i dag ställde ut 5 pinnar. Övningen blev ju helt annan på detta sätt! Små medel, stora beslut. Vad var det han den där Armstrong sade sommaren 1969? Ett litet steg för människan, men ett stort steg för mänskligheten. Vi i Åland United visar att vi kan träna samma sak med väldigt olika antal pinnar! Stort! Darra HJK och i morgon IFK! Dessutom vill jag även nämna att jag lyckades få de flesta bollar rätt  som uppvärmningspartner till Katie Kelly.